En fotbollsspelare fortsätter träna när träningen är slut för kvällen. Hen är kvar och nöter inlägg. Förenklat sett finns det två anledningar till att hen gör det:
- För att hen vill bli bättre på fotboll och utveckla sina färdigheter
- För att hen vill slippa slå lika dåliga inlägg som hen gjorde i den senaste matchen.
Ett annat exempel är en tennisspelare som under matcher väljer att använda sin forehand så ofta hen kan. Förenklat kan förklaringen till det vara att:
- Hens spel bygger på att hen ska använda sin forehand.
- Hen känner sig väldigt osäker på sin backhand. Hen väljer därför att köra forehand så mycket som möjligt för att minska risken att hamna i underläge eller missa.
Antingen går idrottaren i riktning mot något för att få tillgång till något, eller så undviker hen något (två olika riktningar). Vi rör oss alltså mot eller ifrån saker hela tiden, mot träning och bort från hemmet, mot sängen och bort från soffan, osv…
Välmående idrottare upplever en hög grad av kontroll över sin tillvaro. En anledning till hög upplevd kontroll är denna riktning framåt, att de hela tiden arbetar med det som de kan påverka och utveckla för att bli bättre. Idrottaren sitter då inte och väntar på att tränaren ska agera och hens idéer. Idrottaren skapar en egen bild av situationen och vad hen ska göra.
Generellt upplever vi att idrottare behöver hjälp med att bättre förstå vad de själva vill (se ett tidigare inlägg om inre motivation och hur du skapa goda förutsättningar för att stärka idrottarens motivation). Mycket inom idrotten bygger på att göra som tränaren vill, vilket inte stimulerar förmågan att välja sin egen väg och driva på sig själv.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 