Mental träning: Ge dig själv rätt förutsättningar!

Det kan vara svårt att förändra vanor och destruktiva beteenden. Många elitidrottare har tuffa scheman och pressar sig själva hårt. I många fall får de inte riktigt den återhämtning de behöver, varken i kvantitet eller kvalitet.

Om du arbetar med att bli bättre på att hantera din frustration är det viktigt att ge dig själv goda förutsättningar för att göra ett bra arbete. Om man under en längre tid har uttryckt sin frustration på destruktiva sätt kan det krävas mycket för att lära sig hantera frustrationen på ett bättre sätt.

Generellt sett hanterar man frustation sämre om man är trött och sliten. Om man på en bra dag kan vara för hård mot sig själv och uttrycka sin frustration på ett destruktivt sätt blir det inte lättare om man ligger nära gränsen och pressar sig själv hårt.


Att arbeta med att hantera sin frustration, att vara kvar i känslorna, att acceptera dem och fokusera på rätt saker kräver hårt arbete. Det kräver perspektiv, självbehärskning och aktivt arbete med sitt fokus. Då behöver man också anpassa helheten till det.

Se till så att du sover och äter bra och arbetar med kvalitativ återhämtning (ha dagar helt utan träning i din idrott, tid då du inte behöver prestera i någon form, tid då du vilar och ha tid då du är aktiv med annat, hitta på nya saker, hitta på roliga saker och umgås med människor du tycker om). Ta gärna bort ett eller några träningspass i veckan eller korta ner träningspassen under en period och se till att arbeta på ett bra sätt med dina rutiner och din hantering av frustrationen. När du kan hantera frustrationen på ett bättre sätt kan du stegvis lägga till mer träningstid.

 

 

 

Annonser

Top in je Kop: How young athletes in The Netherlands are improving their mental skills behind their computer

We are proud to have Mark Schuls as guest author for our blog. Enjoy his text about his work with online training for youth athletes.

The Internet provides alternative ways of delivering sport psychology services to athletes. It has some advantages compared to classical methods of mental training, like face-to-face consulting and workshops. Maybe the most important one, is that the threshold to start is much lower. Also, people differ in the way they learn. Where some people learn by interaction with others, others like to read and reflect on themselves.

I am working as a sport psychology consultant in The Netherlands and I have implemented online mental training in the way I work, by designing a module for young athletes to improve their mental skills. Young athletes are presented skills like goal setting and imagery stepwise, by using examples from elite athletes, animated videos and exercises. There are three parts of the training divided in three steps. The focus of the three parts is on exploring their mental skills, learning to train effectively and performing under pressure respectively.

One example comes from step five of the training, in which the athletes learn how to build self-confidence. This exercise starts with “building a wall” as a metaphor for improving self-confidence. If you want to build a wall, you will have to use bricks. More bricks make the wall more solid. When something hits a weak wall, it will burst and maybe even collapse. When something hits a strong wall, there will be no or little damage. The bricks of self-confidence are positive experiences. The more positive experiences an athlete will have, the stronger his or her self-confidence will be.

Next, the young athlete is asked to write down positive experiences in each brick of a wall. This way, they will create an overview of their positive experiences. One could also use a marker and Lego blocks. This idea stems from the principles of positive psychology, which stress the importance of focusing on one’s strengths. The wall can be a reminder of what young athletes already have achieved and it can stimulate them to also focus on positive aspects of performance.

About the author: Mark Schuls has been working for 10 years as a registered sport psychologist in The Netherlands for his own company, TipTop Sport. More information can be found at www.tiptop-sport.nl.

Låt oss dansa tålamodets dans

Hur snabbt kan en idrottare lära sig en ny färdighet? Hur många färdigheter kan en idrottare lära sig i veckan, i månaden eller om året? Vad är rimligt?

Många gånger har vi för höga förväntningar på idrottarna. Vi tror att de är supermänniskor som snabbt ska lära sig massa nya färdigheter, helst på en gång. Oavsett ålder och nivå så tar det dock tid.

I det senaste avsnittet av vår podcast Hjärnskrynklarna diskuterade vi utveckling och tålamod och vikten av att förstå att det tar tid att lära sig saker. Här skiljer sig föreningar åt. Finns det ett starkt resultatfokus är det svårt att vänta in utveckling. Resultatet måste komma nu! Med ett utvecklingsfokus ligger fokus på att lära sig av sina erfarenheter, positiva som negativa. Det är då bättre att idrottaren lär sig och tränar på rätt saker istället för att det ska gå snabbt.

Idrottare borde ha rimligare förväntningar på sig själva och tränare/ledare borde ha rimligare förväntningar på sina idrottare.

Nej, det är ingen vanlig tävling!

Ibland inför riktigt stora tävlingar brukar tränare ge rådet att försöka se det som en vanlig tävling. Problemet är att det inte är en vanlig tävling. Tränare, idrottaren och alla andra vet om att det är en speciell tävling. Hur mycket idrottaren än försöker intala sig själv att det bara är som en vanlig tävling så vet nog hen innerst inne att det inte är det. Då kan det skapa fler problem än det löser om man försöker inbilla sig det.

Det är bättre att se det som det är. Det är en tävling som betyder mycket mer än andra tävlingar. Det behöver inte betyda att man ska ändra taktik eller göra på andra sätt. Skillnaderna kan vara stora runt om (t.ex. mer publik) men under tävlingen handlar det om att göra samma saker.

Det är viktigt att arbeta med att hantera pressen och det lönar sig inte heller att förstora upp tävlingens betydelse. Ha processen och utveckling i fokus. Jobba med att acceptera den extra pressen och uppmärksamheten som med all sannolikhet kommer att vara där och träna på att prestera så bra som möjligt under de förhållandena.

Ha med dig nyfikenhet. Var nyfiken på de känslor och tankar som kommer i samband med tävlingen. Om det är en situation som du tidigare inte varit med om kommer de hända saker du inte har någon erfarenhet kring. Sätt därför inte för höga krav på hur väl du borde kunna hantera situationen.

Vems ansvar är det när idrottaren inte lyssnar?

– Har alla förstått? Är det tydligt vad vi ska göra?
Tystnad. Svagt nickande huvuden. Till slut säger några lite tyst:
– Ja.
Träningen börjar och flera aktiva genomför övningen på ett felaktigt sätt.

Är det idrottaren som har lyssnat dåligt?
Är det tränaren som har gett otydliga instruktioner?
Är det lagkamraternas fel?
Är det föräldrarnas fel som inte hjälpt den aktiva att förbereda sig på ett bra sätt?

Som tränare är det bra att fokusera på det du kan påverka och ta ansvar för det. Att tänka att idrottarna är idioter kan i sig kallas för just idioti. Det skapar varken framgång eller utveckling. Däremot är det bra att nyfiket se på situationen. Vad kunde jag ha gjort bättre? Ska jag ge färre och tydligare instruktioner? Kan jag be idrottarna att instruera varandra? Kan jag demonstrera övningen först?

Det är sunt att utgå från att alla idrottare vill genomföra övningar korrekt. De vill utvecklas, uppfattas som duktiga och bli omtyckta. Däremot klarar inte alla av det. Om man utgår från idrotten så är brist på motivation och/eller kompetens möjliga förklaringar till det. Antingen har du som idrottare inte motivationen att lyssna på det tränaren säger, eller så saknar du helt enkelt kompetensen för att förstå vad det är hen säger.

Som aktiv har du ett ansvar att säga ifrån när du inte förstår. Det är viktigt att ta det ansvaret. När tränaren frågar om alla har förstått så säg nej om du inte har gjort det. Det är mycket bättre än att vara tyst och sedan göra fel på övningen. Som tränare kan det vara bra att fundera på hur man kan skapa ett klimat där idrottarna vågar berätta om de inte riktigt förstår.

Om du som tränare tar ansvar för din del kommer du må och prestera bättre. Vissa idrottare beter sig illa ibland. Det är givetvis deras egna ansvar. Men varje individ behöver ha förutsättningar för att lyckas och där har du som tränare en viktig roll.

Föregå med gott exempel på träningar och tävlingar!

Hur vill du att dina lag- eller klubbkamrater ska agera på träning och tävling?

Vill du att dina träningskompisar ska ge dig bra feedback, stötta dig när det går dåligt, vara professionella och göra sitt bästa varje träning?

En av de bästa strategierna du kan använda dig av för att påverka dem på ett positivt sätt är att själv föregå med ett gott exempel och bete dig på det sätt du vill att de ska bete sig på. Det kan vara jobbigt ibland, men det är troligen bäst för dig och förhoppningsvis kan det påverka de andra att bete sig på ett önskvärt sätt.

Börja med att fundera på hur du skulle vilja att andra betedde sig. Fundera sedan på hur du beter dig och vad du kan göra för att föregå med ett gott exempel. Ta fram så konkreta beteenden som möjligt. Vad kan du göra redan på nästa träning? Börja med ett eller två beteenden.

Till exempel:

  • Ropa ”Bra!”, ”Starkt”, ”Bra jobbat!” när andra gör sitt bästa i tuffa situationer!
  • Arbeta med att hantera din frustration och fokusera på att göra det du ska så bra som möjligt!
  • Säg ifrån när några uppför sig sexistiskt eller har pratar på ett kränkande sätt.
  • Var noggrann med dina rutiner.
  • Prata med någon du normalt sett inte brukar prata med så ofta.
  • Uppvisa ett bra kroppsspråk fast du inte presterar bra och kanske bär på jobbiga känslor.
  • Om du ser att en träningskompis har det tufft så ge hen en stödjande klapp på axeln.
  • Säg ifrån när en i gruppen är taskig mot en som är sämre/yngre/svagare.
  • Gör det du ska även när du är rädd (t.ex. ta ett skott när det bara är några sekunder kvar).
  • Fortsätt kämpa fast du är helt slut.
foto: Matteo Vistocco unsplash.com

Tre tips för att skapa en välmående och välpresterande grupp

Vi ska till fotbolls-VM!!

Kollektivet vann. En stark grupp orkade stå emot Italien. Idrott är fantastiskt!

Hur skapas dessa starka grupper?

Här kommer tre viktiga ingredienser från oss:

Tydlig målbild
Vart ska vi? Om vi tar Sveriges herrlandslag som exempel hade de från Janne Anderssons första samling ett tydligt mål. De skulle till VM. Vart ska ni i er grupp? Det behöver inte vara att vinna serien eller komma till VM. Det ska vara en målsättning som är rimlig och meningsfull för den grupp som du är involverad i.

Tydliga roller
Vem gör vad? Alla kan inte byta däck när en Formel 1 bil kommer in i depån. Rollerna behöver vara glasklara. Emil Forsberg kan inte ställa sig i målet och ta bollen med händerna. Robin Olsen kan inte följa med upp i anfallet. Alla behöver ha en tydlig roll som är accepterad av gruppen och individen. Här behöver det finnas utrymme för diskussion, så att alla har möjlighet att ifrågasätta och diskutera sin roll.

Feedback på önskvärda beteenden
Vad behöver ni göra för att nå målet? Vad behöver du göra i din roll för att bidra? Om vi tar Andreas Granqvist som exempel. En stabil mittback i svenska herrlandslaget. Han behöver få feedback på det han ska göra. Till exempel nicka bort bollen och ligga rätt i positionsspelet.

Feedback är motorn i grupprocesser. Utan feedback kan ni sätta vilket mål som helst och ha tydliga roller. Men om ingen får höra vad hen gör bra och hur hen kan göra det bättre sker det inte någon utveckling.

Det ska vara övervägande positiv feedback. Fokusera på det ni kan påverka och beröm dina lagkamrater. Vi behöver alla höra vad det är vi gör bra. En grupp kan få individer att växa, men den kan även få individer att bli mindre. Därför behövs det ett kontinuerligt och effektivt arbete.

Frågar du hur tränaren mår?

Att vara ungdomstränare kan vara oerhört krävande. Tränaren förväntas vara kunnig inom flera olika områden; till exempel teknik, taktik, ledarskap, psykologi och fysiologi. Samtidigt ställs ofta höga krav från föreningen, föräldrar, idrottare och inte minst från dem själva.

Tränaren ska fostra bra individer och idrottarna ska helst prestera sitt allra bästa, hela tiden. Ofta arbetar pluggar eller jobbar tränaren heltid vid sidan av. Samtidigt är deras arbetstider ibland ganska tuffa och en ansvarskänsla (och det som följer med det) finns ofta med dygnet runt. De har ju ansvar för det finaste som finns, era barn.

Fundera över ditt förhållningssätt till tränaren och hur du är mot hen. Är du kritisk till allt hen gör? Är du ibland onödigt hård mot hen? Gör du vad du kan för att hen ska få bästa möjliga förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb? Stöttar du hen? Frågar du tränaren hur hen har det? Frågar du vad du kan göra för att hjälpa till?

Arbeta med att göra era roller tydliga. Vad krävs av dig som förälder? Vad för krav kan du ställa på tränaren? Vad har hen för förväntningar? Vad har du för förväntningar? Är de rimliga? Vilka delar är viktigast? Vad är bra om du gör? Vad bör du undvika att göra?

Prata med tränarna och de andra föräldrarna om hur ni kan förtydliga era roller och hur ni kan underlätta för varandra.

 

Vad vill jag få ut av tävlingen/matchen?

Ett för starkt resultatfokus leder ofta till att idrottaren blir stressad och genomför icke-funktionella beteenden i ett försök att hantera känslorna och kortsiktigt påverka resultatet positivt (dock leder det ofta till motsatt effekt).

Inom idrotten är det viktigt att fokusera på det man kan kontrollera och för att lyckas med det krävs träning. Något som inte ligger inom ens kontroll är resultatet (till exempel placering i tävlingen eller vinst). Däremot kan man alltid göra sitt bästa för att genomföra vissa beteenden på ett bra sätt.

Frågor som är bra och viktiga att ställa sig själv inför en match eller tävling är ”vad vill jag få ut av den här matchen/tävlingen oavsett om jag vinner eller förlorar?”, ”Vad vill jag bli bättre på, utveckla? (till exempel hantera misstag). Sen gäller det att fundera på vad man ska göra för att bli bättre på just det och vilka beteenden man ska sträva efter att genomföra (till exempel acceptera misstaget och tänka på vad man kan göra bättre och vad man gjorde bra).


Fotograf: Josh Calabrese

Om man har tydliga processmål för matchen/tävlingen så vet man att den ger något även om man förlorar. Möjligheten att utvecklas är mycket större då och det är lättare att släppa resultatfokuset och istället fokusera på att göra det man ska. Något som i sin tur även ökar chansen att man presterar bra i just den här specifika tävlingssituationen.

Efter matchen/tävlingen är det viktigt att man utvärderar om man jobbade på det man skulle, om man fokuserade på rätt saker och kämpade med att göra det så bra som möjligt. Om man gjorde det är chansen större att man utvecklas och därmed även presterar bättre under framtida matcher/tävlingar. Om man hade en bra plan och gjorde sitt bästa har man något att vara stolt och nöjd över, oavsett hur det gick (det vill säga vilken placering man än fick eller om man vann eller inte.

Idrotten har en baksida

Idrotten är både hälsosam och ohälsosam. Myntet har två sidor, motsatserna och kontrasterna finns alltid.

Idrottare känner ibland trycket och nödvändigheten att under tävlingar/matcher fortsätta och ge allt trots en mindre skada, vilket då kan leda till en svårare skada och mer lidande. Det är vanligt att elitidrottare regelbundet och under långa perioder äter smärtstillande för att kunna fortsätta. Vissa barn lägger nästan all sin tid på att nå framgång i sin idrott och ibland pushas idrottare till att hantera kosten på ett ohälsosamt sätt. Idrottare även kan uppleva kraftig ångest om de står över en träning och tillvaron kan kännas fruktansvärd om de inte tar en plats i truppen/laget.

Det går att lära sig mycket av de utmaningar man möter inom idrotten men vi behöver uppmärksamma att det är en miljö som ibland är ohälsosam. Det behöver inte betyda att den överlag är dålig. Men vi kan inte enbart se idrotten som en fantastisk folkrörelse. Vi ledare och vuxna som arbetar inom idrotten behöver lyfta perspektivet och se svårigheterna och bristerna i de strukturer vi befinner oss i. Det måste få vara ok att kritisera idrotten för dåliga strukturer. Det är en förutsättning för att vi ska kunna förbättra idrottsmiljön i Sverige.


Bra och funktionella förmågor inom idrotten kan även förvandlas och bli destruktiva och dysfunktionella för idrottaren. Till exempel är det bra att vara träningsvillig och bra på att hantera smärta men det ökar även risken för överträning. Att ha en stark idrottsidentitet kan vara bra men identiteten kan även det blir för smal och därmed innebära problem för idrottaren.

Det är en balans och för att få ut det bästa av idrotten kan vi inte enbart prata om idrotten som hälsosam, vi även behöver se att den kan vara ohälsosam.