Ha en bra dialog med din tränare

Din tränare vill med största sannolikhet ditt bästa, att du ska må bra, utvecklas och prestera bra. Det är dock inte lätt att vara tränare och det kan vara utmanande för hen att veta vad som är bäst för dig (mycket är individuellt och hen är inte tankeläsare). Därför är det viktigt att du hjälper din tränare att hjälpa dig genom att prata med hen. Ni kommer inte att tycka lika i alla frågor (vilket är bra) men det är viktigt att ha en kontinuerlig och bra dialog.

  • Säg till om det är något du inte tycker är bra. Berätta hur du skulle vilja att hen gjorde istället eller arbeta med att komma fram till det tillsammans. Om det är något ni är oense om så diskutera det, kompromissa kanske, hitta eventuellt andra alternativ och modifiera. Det viktigaste är att ni pratar om det.
  • Tala om vad som är bra. När hen gör saker som hjälper dig och beter sig på sätt som du uppskattar så berätta det för hen. Ge positiv feedback till din tränare, det kommer att öka sannolikheten för ett ännu bättre samarbete.
  • Träna på att prata med din tränare. Kommunikation är inte lätt, risken för missförstånd är stor och det är svårt att prata om och förklara vissa saker. Bästa sättet att förbättra kommunikationen på är att prata mycket och ofta.
  • Arbeta aktivt med att förbättra er kommunikation. Ha regelbundna avstämningar (en gång i månaden eller kvartalet) då ni diskuterar er kommunikation (vad som kan bli bättre och hur, samt vad som fungerar bra).
  • Skapa rutiner för avstämningar och samtal. Många gånger är det tight om tid och tränaren vill diskutera men är stressad. Därför är det viktigt att ni kontinuerligt över säsongen planerar in avstämningar.
  • På samma sätt som motivation är viktigt för dig är det viktigt för din tränare. Att ha en starkt inre motiverad tränare är mycket bättre än att ha en omotiverad tränare. Här spelar du och ditt agerande stor roll. Visa uppskattning för det arbete hen lägger ned på dig och din utveckling. Visa att du bryr dig om tränaren som människa och inte bara tränare (fråga till exempel vad hen gjorde i helgen, om hens familj och hur hen hade det under jul/nyår). Förstärk det din tränare gör bra och tänk på att ha en bra attityd och energi när du kommer till träningen. Hjälp din tränare skapa ett bra motivationsklimat på träningar och tävlingar.

Annonser

Är idrotten en bra miljö att vara i?

Idrotten har en stor potential att vara en fantastisk miljö för barn och ungdomar att växa upp i. De får möjligheter att röra på sig, umgås med nya bekanta, fungera i grupp och hantera med- och motgångar.

Vi kan dock uppleva att det ibland finns begränsningar när det gäller granskningen av de idrottsmiljöer som finns runtom i Sverige. Saker och ting får ofta fortsätta som det alltid har gjort, utan att kritiska frågor ställs.

Vissa strukturer och oskrivna regler inom idrotten är problematiska. Några av dessa är att:

  • Det tränaren säger är lag.
  • Det är inte är ok att missa en träning.
  • Det kan upplevas som ett tecken på svaghet om du uttrycker känslor som oro, tvivel och rädslor inom idrotten. Det finns en föreställning om att du som idrottare hela tiden måste tro att du är bra för att bli det.

Det är bra och ofta nödvändigt med ideella krafter och en officiell utbildning av tränare är inte ett måste. Däremot är det ett måste att vara medveten om vilka i föreningen som inte har utbildning och då stötta dem extra mycket. Samt att den individen är öppen för stöttning och släpper prestigen.

Samtidigt är det också bra och viktigt att satsa på utbildning av tränare. Det är värt att ställa in en eller flera träningar för att tränaren ska på utbildning. I många fall kan det faktiskt vara bra att några träningar ställs in, det kan vara givande för idrottarna med extra återhämtning och/eller en chans att hinna plugga lite mer.

Vi tror att det är bra att våga vända blicken mot idrotten och kritiskt granska den miljö som du befinner dig i. Det går ganska snabbt innan konstiga saker blir normala.

  • ”Vi har ju alltid gjort så!”

Forskningen har kommit en bra bit när det gäller utveckling av bra motivationsklimat och generellt kan många föreningar öka sin kunskap inom det området.

Vissa saker måste få vara jobbiga

Glädje är och bör generellt sett vara en central del i idrottsutövandet. Det är bra att arbeta med att göra träningar och övningar mer roliga, inspirerande och stimulerande. Men ibland är det jobbigt och tråkigt och det måste få vara ok.

  • Ibland är det hemskt att gå upp klockan 05.30 för att springa intervaller i skogen.
  • Ibland är det trist att slå 120 servar på tennisbanan en fredagskväll.
  • Ibland är det vidrigt att för sjätte träningsdagen i rad kämpa igenom ett hårt träningspass i simbassängen när man är rejält nedtränad och kroppen känns blytung.

Situationen kan bli ännu svårare om man känner att man måste gilla alla övningar. Det kan leda till att man stör sig och ifrågasätter sig själv och sin egen situation i onödan.

Att övningarna är tråkiga behöver inte göra dem mindre viktiga. Det kan till och med vara givande att kämpa sig igenom ett tråkigt pass, just för att det är tråkigt. Det är ok att saker är tråkiga och saker kommer då och då vara tråkiga i framtiden också. Om det finns en acceptans av det kan idrottssatsningen bli mer hållbar och chansen är även större att man kan finna glädjen i arbetet.

Det är alltid bra att sträva efter meningsfulla träningar. Om de inte är meningsfulla är det nog bättre att hoppa dem eller förändra dem. Dock är det viktigt att lyfta det faktum att många meningsfulla träningar kan vara tråkiga.

Vad är den mest meningsfulla och tråkigaste träningen du kan komma på? Kanske lägga in ett sådant pass imorgon?

Det kan vara effektivt att strunta i dåliga beteenden

  • En innebandyspelare som under en samling leker med en boll och stör andra
  • En tennisspelare som efter matchen klagar på hur dålig domaren var
  • En längdskidåkare som efter en tävling klagar på hur dålig hen är

Att prata med en idrottare som klagar på sig själv och försöka få hen på andra tankar genom att resonera med hen är inte alltid bra. Ibland är det effektivaste sättet att istället just få idrottaren på andra tankar, att göra någonting helt annat. Inte fastna i ältandet tillsammans med hen. Bryt, gå och ät, gå till bilen eller ta upp ett helt annat samtalsämne. Man kan här känna sig taskig som inte lyssnar men det brukar inte uppmärksammas av den andra, det kan tvärtom vara skönt att just tänka på någonting annat. Det är viktigt att se och lyssna på individen men genom att diskutera med idrottare på det här sättet kan det snarare bli till en björntjänst eftersom man förstärker ältandet.

När vi vill förändra något pratar vi ofta om feedback, att antingen berätta vad hen gjorde bra eller vad hen kan förbättra. Ett tredje verktyg är alltså ingen feedback alls, att istället ignorera beteendet så att det upphör.

En annan situation kan vara när en idrottare klagar på domaren. I den situationen ska man inte haka på och driva vidare dialogen. Det vanligaste kanske är att man säger ifrån, att man säger ”Nu får det räcka!”. Det kan funka ibland men långsiktigt sett kan det faktiskt vara effektivare att helt strunta i att besvara salvorna om domaren och istället berätta om en rolig sak som hände i helgen.

Exempel 1.

  • Åh vad dålig domaren va! Hur kunde han döma ut den i slutet? Helt sjukt tycker jag! Alla såg ju att den var inne! (idrottare)
  • Jo jag vet men domaren var väl inte så dålig? Hen gjorde väl mycket bra också?
  • Är du inte klok? Såg du inte vad hen gjorde?! Aaah! (idrottare)
  • Ja men du behöver inte va så hård. Du kan fokusera på någonting annat, det du gjorde bra.
  • Men då! Orka! Jag drar!!! (idrottare)

Exempel 2.

  • Åh vad dålig domaren va! Hur kunde han döma ut den i slutet? Helt sjukt tycker jag! Alla såg ju att den var inne! (idrottare)
  • Jag hör vad du säger. Vad vill du äta till middag?
  • Hmmm jag vet inte… (idrottare)
  • Men om du får välja precis vad du vill, vad vill du äta då?
  • Ja, lasagne vore underbart gott! Tack! (idrottare)

När det gäller vissa beteenden ska du självklart säga ifrån. Men det är värt att fundera på om det är så pass allvarligt att du måste säga ifrån eller om du faktiskt kan ignorera det. Stökiga ungdomar, barn (och vuxna också) söker uppmärksamhet. Uppmärksamheten behöver inte vara positiv för att leda till att beteendet ökar. Att bli tillsagd innebär också att bli uppmärksammad och att få uppmärksamhet ökar troligtvis sannolikheten för att samma beteende upprepas. Om en idrottare får skäll när hen klagar på domaren så kan det faktiskt öka sannolikheten för att hen ska klaga på domaren igen.

Jag kan alltid lära mig något

En bra inställning inför, under och efter träningar/tävlingar är (1) att sträva efter att lära sig så mycket som möjligt och (2) att man alltid kan lära sig något, oavsett om det gäller bra eller dåliga prestationer.

Om idrottaren lär sig något under tävlingen så har hen fått ut något av den, då har den varit givande även om varken prestationen eller resultatet har varit positivt. Man kan få nya insikter, idéer och lärdomar och man kan eventuellt träna på något i den specifika situationen, vilket gör att man utvecklar vissa färdigheter.

Om man arbetar med att inte bli lika knäckt efter en dålig tävling kan man skapa bättre förutsättningar inför nästa tävling. Om badmintonspelaren Nora inte surar lika länge efter den dåliga matchen och inte slår på sig själv lika mycket så kanske hon inte känner lika mycket oro inför nästa tävling. Hon kanske inte heller blir lika nervös när det börjar dra ihop sig i avgörande set i finalen.

Om tennisspelaren Gabriel är nervös när han ska serva hem matchen kan han träna på att göra det han ska fast han är tight. Det hjälper honom att hantera situationen så bra som möjligt och det gör att han blir bättre på att hantera viktiga lägen i framtiden.

Om innebandylaget ligger under med tre mål efter sju minuter så är det ett jättebra tillfälle att träna på att fortsätta vara positiva, stötta varandra och fortsätta med bra beteenden i ett jobbigt underläge. Det skapar självförtroende, utvecklar viktiga förmågor och ger goda förutsättningar inför nästa underläge.

Det handlar inte om att allt ska vara bra och positivt. Det kommer det ändå inte att vara, hur mycket man än vill det. Därför handlar det snarare om att acceptera situationen och göra det bästa av det (det är aldrig fel).

Det är ok att saker inte är bra eller känns bra och man kan träna på att göra det man ska fast det inte är bra. Att orka göra det man ska fast det är jobbigt kräver träning och det underlättar även med bra förutsättningar, till exempel bra återhämtning (sömn, mat, balans).

Att acceptera förvirring och ovisshet

– Hur vill du göra?
– Jag vet inte!

Det är ok att inte veta, låt det få ta tid. Du kanske inte vet just nu, men imorgon eller om en vecka kanske du har fått mer information och kan då fatta ett bra beslut. Allting behöver inte lösas på en gång.

För att vänta behöver vi ha tålamod. Det gäller idrottarna själva, tränare, föräldrar och andra viktiga personer runt individen. För idrottaren är det viktigt att träna på tålamodet, att förstå vikten av det och förstärka rätt beteenden. Vi runt idrottaren behöver själva arbeta med vårt tålamod, tänka långsiktigt och hjälpa till genom att skapa bra förutsättningar för hen.

Många idrottare varken får eller ger sig tiden de behöver för att reflektera, det ska gå snabbt och förslag på lösning ska helst komma direkt efter att problemet har uppstått. När Edison uppfann glödlampan gjorde han det inte över en natt, det tog tid. Vi behöver tid även inom idrotten. För att komma dit behöver vi arbeta med strukturer på ett bra sätt och idrottarna behöver arbeta med att prioritera rätt, arbeta med tålamod och planera in tid för återhämtning och reflektion.

Det är viktigt att idrottarna får guida sig själva, vi kan inte alltid tala om för dem hur de ska lösa situationen. Då ser man ofta hur de tappar suget. Det är bra om vi runt idrottaren orkar ställa de svåra frågorna som tvingar idrottaren tillbaka till sig själv och sina egna svar och ansvar. Hjälp inte till att skapa genvägar, dessa och nya genvägar kommer i så fall användas mer och mer.

För idrottarna är det viktigt att själva förstå att det är helt ok att inte veta allt hela tiden. Förvirring kan ibland leda till någonting bättre. Över tid.

Om det inte gäller liv och död så släpp det!

Det är inte ovanligt att idrottare under tävlingar börjar tänka på saker som inte är relevanta för tävlingen (alltså under själva tävlingsmomentet). Det kan till exempel handla om att de stör sig på hur deras tränare eller föräldrar agerar på läktaren eller att de försöker lösa problem i en relation eller arbetsuppgifter/läxor.

Det ger dock inget att fundera på dessa saker under tävlingar. Man löser inte problemen i relationen, man blir inte bättre på historieläxan och deklarationen blir inte gjord under tävlingen.

Ibland dyker en tanke upp (till exempel på en relation) och det kan kännas viktigt att fundera på det och komma till en slutsats. Det kan då vara svårt att släppa det och ibland kan idrottaren till och med bli osäker på om hen ska släppa det eller om det faktiskt finns något värde att gå in i det och tänka färdigt tankarna.

Om du blir osäker på om du ska släppa det eller inte det så finns det en bra tumregel att använda. Om det gäller liv och död så strunta i tävlingen och agera på det (förutsatt att du kan påverka situationen med ditt agerande). Annars så släpp taget om det, öppna inte dörren till tanken, och fokusera på det du ska göra i tävlingen.

Planering och reflektion; viktiga färdigheter inom idrotten

Skola, äta tävling, äta, sova, äta, träning, skola, träning…
Arbete, äta, tävling, äta, sova, äta, arbete, äta, träning, äta, sova…

Många idrottare har ett minst sagt intensivt liv. Två betydande färdigheter för att hantera det livet och att få ut så mycket som möjligt av det är planering och reflektion. Att sitta ner och tänka igenom det man gör. Vad fungerar bra? Vad fungerar mindre bra? Hur fortsätter jag på bästa sätt?

För att lära sig av sina erfarenheter på ett bra sätt är reflektion viktigt. Många idrottare skulle behöva avsätta mer tid till reflektion för att få ut mer av sin träning och sin idrott. Det kan ibland kännas som att man slösar tid men i det långa loppet kommer man att spara mycket tid genom att regelbundet skapa plats för reflektion. För att underlätta det arbetet är det bra att skapa rutiner för sin reflektion.

Ett förslag är att man genomför en utvärdering efter varje tävling/match och efter varje träning (behöver inte vara lång) samt att man avsätter ett tillfälle för planering/reflektion en gång i veckan, till exempel 20.00-20.30 varje söndag. Det kan vara ett bra tillfälle för allmän reflektion kring sitt idrottande, utvärdering av den senaste veckan och planering av den kommande veckan.

Kunskap och färdighetsträning är inte enbart att köra på, det handlar också om att stanna upp och reflektera över vart man är på väg. Är det rätt väg? Ska jag styra om? Vissa idrottare har dessa färdigheter och andra har inte lärt sig än. För att hjälpa idrottare behöver föreningar och klubbar förespråka dessa färdigheter samt ge goda exempel och lyfta de idrottare som reflekterar och planerar på ett bra sätt.

Våga be om hjälp

Vi är inte perfekta. Vi har alla svagheter och dem behöver vi hantera på ett eller annat sätt, vare sig vi vill eller inte. Vissa idrottare duckar mer eller mindre medvetet och låter svagheterna vara och istället fokuserar på det de gör bra.

Att lyfta det man gör bra är jätteviktigt, det bör många generellt bli mycket bättre på. Att fortsätta jobba på och förbättra sina styrkor är bra. Det kan dock bli förr eller senare bli problematiskt om man inte även arbetar med att förbättra sina svagheter.

I gymmet kör Andrea nästan bara övningar som hon är bra på. Hon är relativt svag när det till exempel gäller marklyft, hon känner sig också lite osäker på tekniken i lyftet. Hon brukar därför undvika den övningen även om det är något hon borde jobba på. Istället blir det ofta att hon fokuserar lite extra på andra övningar, till exempel chins, för där är hon stark.

Du kan kanske få hjälp av tränare, en idrottspsykologisk rådgivare, en lagkamrat eller någon kompis i klubben som är bra på det du är mindre bra på. Vi är bra på olika saker och man kommer långt om man kan ta tillvara på varandras styrkor.

Genom att bara erkänna och acceptera att du inte är perfekt och att du har brister som alla andra kan mycket hända. Det kan skapa perspektiv och göra att du kan släppa ner axlarna och ha roligare i din idrott.

Våga ta plats och fråga duktiga människor i din omgivning. Det kommer hjälpa dig i din utveckling!

När gruppen betyder mer än individen

Vi lägger mycket ansvar på idrottaren och det är bra för de behöver ta ansvar. Ibland kanske det dock läggs för mycket ansvar på individen och förväntningarna kan ibland bli för höga. Vi glömmer bort att många idrottare är unga och att de faktiskt inte har lärt sig vissa färdigheter än.

I vissa miljöer är det en självklarhet att det är viktigt med återhämtning och att idrottarna även ska göra andra saker utanför idrotten. Ingen blir hånad för att ha valt bio istället för ett hårt träningspass. I andra idrottsföreningar/lag skulle samma individ ha fått gliringar och i de miljöerna är det inte accepterat att välja att göra något annat om man inte är allvarligt skadad.

Individer i vår närmiljö påverkar oss ibland mer än vad vi vill tro. Vi kanske är starka som individer men vi ska inte underskatta gruppens kraft och påverkan.

I ett ungdomslag vi arbetade med för länge sen var det givet att de som kom ner till träningen eller matchen hälsade på varandra genom att ta varandra i hand. Varje träning, varje match, alltid. Inga konstigheter. Ett beteende som formas av gruppen och där det är jobbigare att strunta i att göra det än att göra som alla andra.

Ett annat exempel är fysträning där den som hoppar längst och mest korrekt hyllas istället för hånas. Kanske låter konstigt med att hånas, varför skulle någon hånas av den anledningen? De som är väldigt duktiga på till exempel vissa fysiska färdigheter kan få kommentarer om att de hoppar som en groda eller springer konstigt. De kan få höra ”skämt” om att de äter tillskott eller är dopade. Allt för att sätta sig över dem och trycka ned dem istället för att bli imponerad och lyfta de som verkligen har lagt ner ett eftersträvansvärt arbete.

Beteenden kan formas snabbt i grupper. Det gäller att ha respekt för kulturen och historien, var kommer beteendet ifrån och var har det blivit format? Det är även viktigt att inte se mellan fingrarna och att istället ta tag i mindre bra beteenden så fort som möjligt.