Vi vill skapa en bra grupp!

Att få ihop en bra grupp med en god sammanhållning och härlig stämning är en stark önskan hos många inom idrotten. Hur kan man skapa en bra grupp?

Det tar tid och därför är både tålamod och ett systematiskt arbete viktigt. Nedan följer några tips på saker ni kan göra.

Riktning är viktigt när man vill skapa en bra grupp. Vad vill gruppmedlemmarna? Fundera över vad som är minsta gemensamma nämnaren (gemensamma mål)?

  • Medaljer?
  • Placering i tabellen?
  • Antal poäng?
  • Ha roligt?
  • Bli så bra som möjligt?

När riktningen finns är det bra att diskutera hur ni kommer dit, vad ni ska fokusera på. Tar vi glädje som exempel finns det oändligt mycket ni kan arbeta med, till exempel:

  • Roliga övningar
  • Utmanande övningar
  • Aktiviteter utanför idrotten
  • Gemensamma samlingar
  • Lära känna varandra bättre
  • Ordning och reda
  • Meningsfullhet

Något som är bra att fokusera på är ordning och reda (det behöver inte betyda stelt, tråkigt och utan utrymme för improvisation eller kreativitet). Det är en viktig ingrediens för att skapa glädje. En bra struktur med fokus på rätt saker kommer att göra det roligare.

Hur skapar ni då ordning och reda?

Det är viktigt att ni först pratar ihop er i gruppen om vad det innebär. Sedan behöver ni fördela ut roller som ser till att det blir ordning och reda. Vem gör vad?

Vad ansvarar de aktiva för?
Vad ansvarar ledarteamet för?
Vad ansvarar föräldrarna för?

Ju tydligare ni kan beskriva vad ni ska arbeta med, desto bättre blir det. Bryt ned och konkretisera därför ”ordning och reda” i så konkreta beteenden som möjligt.

Exempel på beteenden i linje med ordning och reda:

  • Gör ert bästa för att komma i tid
  • Lyssnar när andra i gruppen talar
  • Samlas närtränaren blåser i visselpipan
  • Har med er rätt utrustning till rätt tillfälle

Istället för att göra allt bra kan det vara värt att fokusera på att göra färre saker väldigt bra. Det blir tydligare, skapar fokus och smittar av sig i gruppen. Det arbetet gör i sin tur att gruppen också kommer att göra andra saker bättre.


Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash

Hur vill du ha det på träningen?

Nästa gång du kommer till träningen så fundera på hur du vill ha det under träningspasset. Hur vill du att de andra ska agera idag? Ta fram några konkreta nyckelbeteenden som ligger i linje med detta, till exempel:

  • Fokus på bra beteenden (uppmärksamma när man själv och andra gör bra saker och glädjas åt varandra)
  • Peppa andra
  • Bra och positivt kroppsspråk
  • Bra stämning i pauser och fokus under övningar
  • Göra sitt bästa

Bestäm dig sedan för att själv agera på det här sättet. Det kommer det hjälpa dig att få ut så mycket som möjligt av träningen och chansen ökar att även de andra kommer att bete sig på ett liknande sätt.


Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash

Ta plats och säg ifrån!

Du känner dig själv, dina känslor och din kropp bäst. Därför är det viktigt att du kan säga ifrån och uttrycka hur du vill ha det. Det är ditt liv och ditt idrottande det handlar om, det är du som ska tävla och genomföra träningspassen (sätta 4-metersputten när massor av förväntansfulla åskådare tittar på, kämpa allt du har upp för backen med en nästintill outhärdlig mjölksyra, simma längd efter längd i bassängen strax efter 6 på morgonen). Du ska idrotta för din skull, inte för någon annan.

Inom idrotten är det vanligt att man som idrottare, till viss del eller i vissa fall nästan helt och hållet, lämnar över bestämmanderätten till tränare och/eller föräldrar. Om det är fallet när det gäller dig är det viktigt att du tar tag i situationen och börjar säga ifrån och sätta gränser. Du har alltid rätt till din åsikt, det kommer finnas de som inte håller med men du bör få uttrycka vad du känner och tycker. Vi säger inte att du alltid ska säga ifrån, det är bra att välja sina strider. Det är en stor skillnad mellan att aktivt välja att inte agera och att tystas på grund av rädslor.

Ibland blir idrottsmiljöer låsta, till exempel att det är tränaren som bestämmer och att det hen säger är lag. Det är på många sätt bra och nödvändigt att tränaren bestämmer då en grupp behöver en tydlig ledare, men det innebär inte att du alltid håller med tränaren. När det gäller tränaren så är det bra om hen arbetar med att ge ett ökat ansvar till idrottarna och att hen även inkluderar dem i beslut. I vissa fall är det bättre att idrottaren bestämmer.

Vi träffar ibland idrottare som upplever att de har tappat bort vad de själva vill, de har över tid vant sig vid att inte lyssna på sig själva och att hela tiden göra som någon annan vill. Dessa individer upplever ofta att idrotten inte är lika rolig som den skulle kunna vara och risken är då stor att de underpresterar.

Exempel

Ishockey
Jenny spelar ishockey och hon upplever att hennes träningsupplägg inte är hållbart. Hon har ett krävande arbete utanför idrotten och kör på hårt på gymmet och ute på isen. En del av henne tänker ”det är bara att köra på”, ” sluta gnäll”. Det andra delen vill prata med tränaren och berätta hur hon känner och att detta upplägg inte fungerar för henne över tid.

Hon är orolig för att hennes träningsupplägg ska öka risken för en skada och att det kommer innebära ett längre uppehåll. Hon pratar därför med tränaren och de har ett bra samtal. Tillsammans med fystränaren ändrar tränaren och Jenny på upplägget. De bestämmer att de ska stämma av veckovis och då utvärdera hur det går. 

Tränaren tycker Jenny är en viktig spelare och hade inte förstått hur krävande hennes arbete var för henne. Tillsammans hittade de en väg framåt. Jenny var delaktig i upplägget och känner nu en ökad kontroll över hennes situation.

Gymnastik
Aida tävlar i gymnastik och har väldigt mycket i skolan just nu. Hon berättar för sina föräldrar att hon inte vet hur hon ska få ihop de kommande veckorna. Tillsammans sätter de sig ner och gör en hållbar planering över den närmsta tiden. De stämmer sedan av med tränare och lärare som förstår och tillsammans hittar de ett bra upplägg. Aida tycker det känns väldigt skönt att bli lyssnad på. 


Foto av Hipcravo på Unsplash

Vänta inte på självförtroendet!

Kan du göra följande med ett lågt självförtroende?

  • Slå en bra backhand
  • Sätta ett straffkast i basket
  • Dribbla förbi en motståndare i innebandy
  • Slå ett bra bunkerslag
  • Kasta ett långt spjutkast
  • Genomföra en bra passning i bandy?
  • Slå en bra serve i bordtennis
  • Skjuta i krysset i ishockey
  • Göra en bra vändning i simning?

Ja det är absolut möjligt att göra sakerna ovan även om du har ett lågt självförtroende. Du kommer förmodligen göra dem bättre om du har högt självförtroende men det är svårt att fixa ett högt självförtroende på beställning. Det du däremot kan gör är att öka din förmåga att göra det du ska även om du har ett sviktande självförtroende.

Exempel:

Tennis
Arbeta med att acceptera att du är tight och slå forehanden på samma sätt som du gör i vanliga fall. Arbeta med ett aktivt fotarbete, möt bollen, ha vikten framåt, släpp loss och slå igenom ordentligt.

Ishockey
Håll i pucken fast det är läskigt och passa vid rätt tillfälle. Ha bra fart under skridskorna och blicken uppåt, framåt!

Bordtennis
Genomför din rutin inför matchen som vanligt. Lika lång inbollning, samma uppvärmning och mentala förberedelser. Gör det du vet fungerar när du har ett högt självförtroende.

Nedan är fler saker du kan göra för att bli bättre på att prestera bra när du har lågt självförtroende:

  • Ha förståelse för att du kanske inte presterar lika väl som vanligt, det måste vara ok att göra lite fler misstag. Acceptera dem så snabbt som möjligt och arbeta med att göra det du ska.
  • Arbeta med att ha ett bra och positivt kroppsspråk.
  • Var öppen för att självförtroendet plötsligt kan komma tillbaka och lika snabbt försvinna igen. Det viktiga är inte om du har självförtroende eller inte, det handlar snarare om att göra det du ska oavsett.
  • Ge dig själv god återhämtning.
  • Beröm dig själv efter bra prestationer.
  • Beröm dig själv för att du gjorde det du skulle även om det inte gick bra (t.ex. du vågade och slog till andraserven ordentligt och missade eller du sköt i rätt läge i slutsekunderna och bollen flög över ribban).


Foto av Kakudmi på Unsplash

Skarpt läge

Vi är stolta över att ha Timmy Fredriksson (bowlare på elitnivå och blivande idrottspsykologisk rådgivare) som gästförfattare till vår blogg. Här kan ni ta del av hans kloka tankar om att prestera under press.  

Det blir så påtagligt. Där står man i matchens avslutande skede som sista man att slå sin ruta. Ibland krävs det 8 käglor, ibland 9, ibland strike och ibland två eller i värsta fall tre strikar i sista rutan av serien för att laget ska gå som segrare ur matchen. Allt omkring en har stannat upp; det är ingen annan som spelar, inget prat eller hejande från publiken och inget prat spelarna emellan. Det är dödstyst och alla blickar i bowlinghallen är riktade mot mig. Matchen som pågått i två timmar har kokats ner till den här rutan, och nu hänger utfallet på mig och bara mig.

Jag tror många av er kan relatera till scenariot, fast anpassat till er idrott. Idrott kan vara helt fantastiskt underbart och framkalla känslor av extrem tillfredställelse och eufori; men det kan också vara pressande, stressande och associeras med känslor av obehag. Vi ställs ofta inför pressade situationer i samband med match eller tävling. Ibland spelar utfallet mindre roll, ibland tycks det gälla liv eller död. Man vill så gärna bevisa för sig själv och alla andra att man klarar av pressen och att man kan prestera när det väl gäller. Framförallt vill man inte göra sina lagkamrater, coach, supportrar eller sponsorer besvikna. Samtidigt som man befinner sig i detta kaos av tankar ska man försöka hålla sig lugn och hitta någon form av fokus.


I samband med de mentala påfrestningarna kommer en eller flera av de kroppsliga symptomen som associeras med nervositet – svettning, spända muskler, kort andning, torr mun, bultande hjärta och höjd puls. Men varför reagerar vi (ofta) så här vid pressade situationer? Borde det inte vara skönt att själv kunna avgöra hur matchen ska sluta? En viktig faktor är hur vi ser på situationen. Ser man det som en möjlighet att avgöra matchen till sitt eget lags fördel kanske man inte känner sig särskilt nervös. Men tyvärr kan det ibland vara svårt att se möjligheter när det finns något som så ihärdigt kämpar emot på andra sidan myntet: rädslan att misslyckas.

Tankar om vad som händer, och framförallt hur det skulle kännas, om man misslyckas rotar sig i huvudet: Vad händer om jag misslyckas? Vad kommer kostnaderna bli? Hur kommer andra se på mig? Hur kommer jag se på mig själv?

Rädslan över att misslyckas kan ibland bli starkare än längtan efter att lyckas, och det är då vi tenderar att ”choka”. Här gäller det att släppa tankarna på resultatet och fokusera på vad man kan och bör göra i stunden för att optimera chanserna för ett lyckat utfall.

När jag var yngre hade jag lätt för att fastna i känslan av rädsla och tankar av oro. På senare år har jag upplevt en markant utveckling hos mig själv vad gäller att fokusera på rätt saker i pressade situationer, vilket jag tillskriver min ökade erfarenhet och min utbildning. Jag har lärt mig tekniker som jag använder när jag börjar känna av att pulsen stiger och de oroliga tankarna börjar smyga sig på. Har detta resulterat i att jag aldrig ”chokar” längre? Definitivt inte. Men det har gett mig mycket bättre förutsättningar för att hantera liknande situationer som jag beskrev i första stycket, och därmed ökat min förmåga att prestera under press. Nedan går jag igenom ett par tekniker jag använder så att du också kan öka din kunskap och dina chanser för att lyckas prestera bra när det väl gäller.

Andningsövning
Den här tekniken kan både användas i vardagen för att lätta på spänningar och vid pressade situationer i din idrott. Tänk dig att dina lungor är indelade i tre sektioner: övre, mellan, och nedre sektionen. Ta sedan ett djupt andetag och fyll de tre sektionerna nerifrån och upp. Börja med att fylla den nedre sektionen av dina lungor genom att låta magen spännas ut medan du drar in luft. Fortsätt med att fylla mittensektionen av lungorna genom att bröstkorgen reser sig och bröstet skjuts något utåt. Fyll slutligen den övre sektionen och notera att bröstet och axlarna då reser sig något. När du inte kan dra in mer luft håller du andan i ett par sekunder, för att sedan andas ut genom att tömma sektionerna i omvänd ordning. Släpp ner axlarna och bröstkorgen och dra in magen igen. Fokusera på att dra in magen extra långt in för att verkligen klämma ur all luft ur lungorna. Utandningen  gör att musklerna slappnar av och resultatet blir oftast en mer avslappnad kropp.

Den här övningen fyller flera funktioner: den gör att du börjar andas djupa istället för korta andetag uppe i övre delen av bröstet (vilket ofta är fallet vid pressade situationer). Det kan leda till att du blir mer avspänd och att musklerna slappnar av, vilket ökar chanserna för en bättre koordinationsförmåga under din prestation; och du får ett mentalt ”break” från oroliga tankar eftersom du nu lägger allt ditt fokus på din andning.

I vissa sporter är det svårt att hitta tiden för att ställa sig och fokusera på sin andning. Men försök att hitta tillfällena, om det så handlar om några sekunder som gör att du kan ta ett djupt, komplett andetag.

Visualisering
Efter andningsövningen vänder jag mig till visualiseringen. Kort beskrivet för er som inte har så bra koll på vad visualisering är, handlar det om mentala föreställningar vi skapar i huvudet. Dessa mentala föreställningar påminner ofta väldigt mycket om verkliga händelser eller erfarenheter, förutom det faktum att de sker i huvudet.

Visualisering kan bland annat hjälpa idrottare att skapa positiva tankar och känslor och bygga upp självförtroende inför en prestation. Så, precis innan jag ska gå upp på ansatsen och slå mitt slag stänger jag ögonen och föreställer hur jag vill att slaget ska se ut och vad utfallet ska bli (strike). Jag ser hur jag ställer mig på ansatsen i min startposition, känner efter så att kroppen är upplinjerad utifrån min tänkta spellinje, ser hur jag börjar gå samtidigt som jag skjuter ut klotet, hur jag susar fram genom luften, för att slutligen glida fram till övertrampslinjen och kasta iväg klotet. Sen fokuserar jag på hur jag vill att klotet ska rulla på banan, innan det träffar käglorna och gör en perfekt strike. Innan jag öppnar ögonen igen för att slå mitt slag känner jag hur det kommer kännas i kroppen efter att jag slått en perfekt strike – jag känner hur lyckoruset fyller min kropp. Sen öppnar jag ögonen, går upp på ansatsen och gör mig redo för att repetera det jag precis föreställt mig i mitt huvud.

Referenser
Williams, J. M., & Krane, V. (2015). Applied sport psychology: Personal growth to peak
     performance. New York, NY: McGraw-Hill Education.


Timmy Fredriksson är en ung bowlare med några elitår på nacken (bl.a. SM-medaljer och topplaceringar på Europatouren). Han utökar för nuvarande sin utbildning (kandidatexamen i psykologi med inriktning idrott och motion) till att även inkludera idrottspsykologisk rådgivning (som man läser under ett år på halvfart), och startar eget företag där han huvudsakligen kommer hålla föreläsningar och erbjuda individuell rådgivning.

För kontakt och vid frågor, kontakta Timmy Fredriksson (fredrikssonconsulting.com)

Hur stöttar du dina tränarkollegor?

Tränaryrket är krävande. Ansvaret är stort, det förväntas att tränare ska vara kunniga inom många olika områden, arbetstiderna kan vara utmanande (ofta kvällar och helger) och det ställs höga krav från många olika håll (t.ex. föreningen, föräldrar och idrottare).

Eftersom det är ett krävande yrke är det viktigt att tränare stöttar och hjälper varandra. Det är bra och viktigt att samarbeta med tränare från andra lag/grupper och inom andra idrotter men först och främst är det viktigt att tränare för samma lag/grupp/individer hjälper varandra.

Har ni strukturer som hjälper er att stötta varandra? Har ni regelbundna möten då ni stämmer av hur det går? Stämmer ni också av hur ni mår? Stämmer ni av hur ni kan hjälpa varandra på ett bättre sätt?

Det är bra att ge varandra feedback. Det kräver jobb och risken är tyvärr stor att man slutar med det efter ett tag. Det är dock värt att fortsätta arbetet, dels för allas utveckling och dels för motivation och välmående. Fokus bör ligga på positiv feedback. Hjälp varandra att ta med det ni gör bra, hitta beteenden och arbetssätt som funkar, förstärk dem och stärk varandra.

Har ni avstämningar innan och efter träningspass/tävlingar? Ett snack innan träningspass kan hjälpa er att släppa annat, vara närvarande, komma in med rätt energi och fokusera på rätt saker.

Avsluta gärna dagen med ett kort snack med varandra. Hur upplevde ni träningen/tävlingen? Vad gjorde ni bra? Finns det några korrigeringar ni vill göra? Huvudfokus bör ligga på det ni gjorde bra och att få ventilera om sina upplevelser. Det är viktigt att arbeta med att lyssna på ett bra sätt.

Testa!

Ställ frågan ”Hur är det med dig?” oftare!

En del av idrottarna/tränarna som du träffar dagligen mår nog inte så bra, vissa har kanske bara en tyngre dag medan andra har mått dåligt under en längre tid.

Du kan faktiskt göra skillnad genom att göra något så ”litet” som att fråga hur personer mår. Det är bra att göra det regelbundet för att visa att du bryr dig om hur de har det och för att du vill kolla läget allmänt. Detta är ännu viktigare att göra om du märker att någon inte är sig själv eller verkar må sämre än vanligt.

Om nu personen du frågar faktiskt mår dåligt så kanske hen vågar öppna sig för dig och får då någon att dela det med, men även om personen inte mår dåligt eller vill berätta om det för dig så påverkar ditt beteenden klimatet i idrottsföreningen positivt. Ditt beteende kan hjälpa personen förstå att du och andra människor bryr sig om hen och det kan få hen att visa andra samma omtanke som du visade.

Det kan anses självklart att fråga hur folk mår och vi alla gör det nog ganska ofta men det kan upplevas annorlunda om man frågar och verkligen vill veta svaret, om man tar sig tid att lyssna. Ibland kan det vara svårt att ställa frågan i situationer då det faktiskt är som viktigast, man kanske inte vill störa eller så tror man att det inte är till någon hjälp, men ibland är det bästa man kan göra just att fråga och lyssna.


Foto av Jorge Ponce på Unsplash

Genomför träningar och tävlingar på ditt sätt!

Vem känner dig bäst?

Förhoppningsvis är det du själv.

Inom idrotten är det många som vill dig väl. De kommer med tips, egna erfarenheter och vill hjälpa dig framåt. Det är jättesnällt och positivt, men det kan ibland göra att du som idrottare tappar bort dig själv.

När pucken släpps eller tävlingen startar är det du som står där, ingen annan. Då gäller det att du har gjort det du behöver göra för att må bra och kunna prestera.

Praktiska tips:

  • Skapa stunder då du får tid att fundera själv över din idrott. Fråga dig själv vad som fungerar bra och mindre bra.
  • Hitta sammanhang utanför idrotten där du får en mental paus och pratar om något annat än just din idrott.
  • Våga byt samtalsämne när du är med kompisar eller släkten och prata om något annat än idrotten.
  • Välj vilka du vill diskutera med och få feedback av (i den mån som är möjlig).
  • Fundera över var du vill vara om 3 eller 5 år och vad du behöver göra för att komma dit.
  • Fundera över hur du vill ha det på träningar och tävlingar. Reflektera över vad du kan påverka och inte påverka och gör det du kan stå för, som känns rätt för dig.


Foto av Serena Repice Lentini på Unsplash

Om ditt barn vill sluta med sin idrott så lyssna på hen

Ditt barn säger att hen vill sluta med sin idrott.  

Hur reagerar du då? Blir du orolig? Försöker du övertyga hen att fortsätta?

Du tänker kanske att det bästa för hen vore att fortsätta, så kan vara fallet men det måste vara upp till ditt barn att bestämma det.

Det är förmodligen inte lätt för ditt barn att berätta för dig att hen vill sluta. Hen kan vara orolig för att du ska ta det på fel sätt, att du ska bli ledsen/arg och att du ska försöka övertyga hen att fortsätta. Därför är nog bäst att bara lyssna om ditt barn berättar att hen vill sluta. Kom inte med en massa argument för att hen ska fortsätta. Visa att du bryr dig om och respekterar ditt barns tankar och känslor. Berätta gärna att du uppskattar att hen pratar med dig om det.

Det kan finnas en mängd olika anledningar till att ditt barn berättar att hen vill sluta, här är några exempel:

  • Hen vill veta att det är ok att sluta om hen vill.
  • Hen tycker inte att det är roligt längre.
  • Hen skulle vilja fortsätta men på grund av den nuvarande situationen så vill hen sluta (t.ex. för mycket resande, känner sig pressad att idrotta, skadad ofta, för mycket prestationsångest, utsatt för mobbing/övergrepp, för mycket träning, inte några vänner i laget eller träningsgruppen).

Första gången ni pratar om att hen vill sluta kan det som sagt vara smart att bara lyssna och att visa stöd och förståelse. Var inte för snabb med att komma med lösningar. Om du blir defensiv eller försöker komma med lösningar för snabbt kanske ditt barn inte längre vill prata med dig om det och/eller så blir det en massa onödigt bråk. Det kan även vara så att du inte riktigt förstår situationen ännu. Om du då kommer med åsikter eller råd för snabbt kan det bli väldigt fel.

Ditt barns främsta behov just nu kan vara att uttrycka sina tankar och känslor högt. Det är mycket möjligt att det är första gången som hen vågar prata om det här. Bara att ha någon som lyssnar och att ha möjligheten att resonera högt om det här kan ge ditt barn värdefulla insikter.

Kanske vill hen sluta, kanske vill hen egentligen inte göra det. Det är viktigt att barnet själv får komma fram till vad hen vill. Det är också viktigt att visa att det är ok att sluta och att du älskar ditt barn lika mycket oavsett.


Foto av Channey på Unsplash

Du tänker inte för mycket

Vi är gjorda för att tänka, reflektera och lösa problem. Det är bra och naturligt. Tankarna kommer förmodligen att fortsätta komma vare sig du vill eller inte.

Tankar i sig är inte farliga utan det handlar om hur du hanterar och agerar på dem. Som vi har skrivit tidigare (läs mer om det här: 12) är det inte bra att älta och det kan bli problematiskt om du inte vill uppleva vissa tankar. Det är dock naturligt att tänka och fundera mycket.

Istället för att försöka undvika eller bli arg på dina tankar och känslor är det bättre att, låta dem komma, möta dem och sedan arbeta med att hantera dem på bästa sätt. Det finns inget ont syfte med dina tankar, de är till för att varna dig, göra dig mer uppmärksam och hjälpa dig.

Träna på att vara ok med alla dina tankar och att se dem som just tankar. Tankarna ”hon tycker inte om mig” och ”jag kommer aldrig att lyckas” behöver inte vara sanna bara för att du tänker dem.

Träna på att göra det du ska oavsett vilka tankar du upplever och att fokusera/refokusera på det som är meningsfullt i stunden. Bara för att du välkomnar alla tankar betyder det inte att du måste gå in idem och hålla fast dem. Du kan aktivt välja att fokusera på något annat.

Exempel
Johan är ensam hemma en onsdagskväll. Imorgon har han en viktig match och han ligger i soffan och går igenom matchen i huvudet, om och om igen. Det ökar stressen och Johan får svårt att sova senare på kvällen. Dagen efter blir han arg på sig själv för att han inte har sovit bra. Under dagen fortsätter stressen att öka och han genomför sedan en mindre bra match.

Istället skulle Johan kunna kliva upp från soffan, gå ut och ta en promenad, gå på bio eller ringa en kompis. Han skulle kunna arbeta med att acceptera att han är stressad inför morgondagens match samtidigt som han gör något som är meningsfullt under kvällen. När han inte kan sova försöker han acceptera att tankarna rusar och att han kommer somna senare än han brukar.


Foto av Nik Shuliahin på Unsplash