Strategi 2025

Varför slutar så många barn delta i föreningsidrott redan när de är 11–12 år gamla? 

Det finns självklart många anledningar till att barn och ungdomar slutar med föreningsidrott men av anledningarna är att vi i många fall arbetar på fel sätt. En förändring håller dock på att ske. Idrottsföreningar arbetar med att möjliggöra en idrott för alla så att de som vill idrotta ska kunna göra det på deras villkor för att må bra och utvecklas. Idrotten har tagit fram en strategi som heter Strategi 2025. Det är en strategi som ska modernisera svensk idrott och få barn och vuxna att stanna kvar i idrotten längre oavsett om de vill motionera eller tävla på elitnivå. 

Eftersom den här bloggen om idrottspsykologi huvudsakligen riktar sig till idrottare, tränare, idrottsföräldrar och andra som är verksamma inom svensk idrott är det viktigt att vi uppmärksammar Strategi 2025. Det är bra om så många som möjligt inom svensk idrott känner till strategin och arbetar i linje med den. 

Vad innebär Strategi 2025? 

Riksidrottsförbundet har tillsammans med SISU och alla specialidrottsförbund tagit fram fyra strategiska områden:

●      Livslångt idrottande

●      Idrottens värdegrund är vår styrka

●      Idrott i förening

●      Idrotten gör Sverige starkare

I linje med dessa strategiska områden har fem gemensamma mål tagits fram.

●      Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet.

●      Svensk idrott ska nå fler idrottsliga framgångar internationellt.

●      Alla lever och leder enligt svensk idrotts värdegrund.

●      Svensk idrott ska vidareutvecklas, samverka med andra aktörer och ge goda möjligheter att idrotta i förening.

●      Idrottsrörelsen är en ännu starkare samhällsaktör.

För att nå dessa mål har fem utvecklingsresor tagits fram: 

●      Den moderna föreningen engagerar

Verksamheten ska utformas och utvecklas så att medlemmar i idrottsföreningar ska vilja engagera sig. Det ska även vara enkelt att engagera sig i idrotten oavsett vem man är. 

●      Inkluderande idrott för alla
Alla ska kunna idrotta och vara välkomna till idrottsföreningen, oavsett vilka förutsättningar och bakgrund man har. 

●      En ny syn på träning och tävling

Fokus ska ligga på att idrottaren ska utvecklas, ha roligt och må bra och att alla ska få möjlighet att idrotta på deras villkor. Man ska få välja om man bara vill träna eller om man även vill tävla. Det ska bli naturligt att idrotta i en förening under hela livet. 

●      Jämställdhet för en framgångsrik idrott

Kvinnor och män ska ha samma möjlighet att utöva och leda idrott, ha samma makt att forma idrotten och sitt idrottsdeltagande samt ha lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ. 

●     Ett stärkt ledarskap

Alla tränare och ledare ska leda enligt svensk idrotts värdegrund och man ska hela tiden sträva efter utveckling. 

Det är viktigt att ledarskapsutbildningarna på alla nivåer är av hög kvalitet och det ska vara en bra merit för en framtida karriär att man har varit idrottsledare. 

——————————-

Prata med andra idrottare, tränare och idrottsföräldrar om Strategi 2025. Om de inte har gjort det så tipsa dem att gå in och läsa om det. Det är också bra att stöta och blöta vad allt innebär och hur man kan applicera det till sin idrottsförening.

På hemsidan www.strategi2025.se finner ni tips på vad man som tränare, förälder och idrottsförening kan göra. Ni finner även bra initiativ som har genomförts av olika idrottsföreningar och olika resurser som ni kan använda er av i ert arbete. För att Strategi 2025 ska bli framgångsrikt är det viktigt att så många som möjligt engagerar sig i det. Därför vi behöver vi prata om det mer, informera om det, diskutera utmaningar och lösningar samt dela med oss av lärdomar och strategier.

/Fredrik Weibull

Foto av NeONBRAND på Unsplash

Planera in din återhämtning

Har du koll på vad och när du ska träna under veckan som kommer? På samma sätt som det är bra att planera din träning är det bra att planera in din återhämtning under den kommande veckan. 

En del idrottare har kanske en träningsdag i veckan och tänker att de inte behöver planera in någon mer återhämtning, de har ju redan det klart. Det är dock viktigt att gå över resten av veckan och fundera över hur övrig tid ser ut. Det är även givande att reflektera över vad de faktiskt gör under den lediga dagen. Gör de saker som faktiskt är återhämtande just då eller är det saker som sammanlagt egentligen tillför mer stress. Det här är rimligtvis något som är viktigare om du tränar och tävlar mycket. Ju mer och hårdare du tränar desto viktigare är det att få in mycket och kvalitativ återhämtning (det är balansen som är viktig). 

Många elitidrottare har ett intensivt och fullt schema, speciellt om de jobbar eller pluggar samtidigt. Det är därför viktigt att reflektera över vad man gör när man inte tränar/pluggar/jobbar, inte bara någon dag här och där utan alla dagar. Hjälper aktiviteterna till att ge återhämtning eller inte (t.ex. på morgonen, mellan träning och jobb och på kvällarna)? 

Om aktiviteten är återhämtande eller inte är något som är subjektivt och något som kan variera över tid och beroende på sammanhang. Därför är det bra att kontinuerligt reflektera över detta. Dock är det inget som ska vara stressande i sig att ha koll på hur återhämtande olika aktiviteter och situationer är. Det är därför bra att sträva efter att arbeta med det på ett som hjälper dig. Det är kanske lättare sagt en gjort, några saker som kan vara bra att tänka på är att förenkla det. Du behöver inte lägga ned en massa tid och energi på att fundera över det utan bara ge det någon minut, hur upplevde jag den här stunden (t.ex., fika med en kompis, en promenad, sticka, ligga och kolla telefonen, kolla serier hela dagen, läsa, gå på bio, bowla, lägga pussel, ett långt varmt bad, en golfrunda, spela piano, meditation eller lyssna på musik)? Hade det en negativ eller positiv effekt på mitt batteri? Skriv gärna ner det. Det blir lättare att få en översikt om du kan gå tillbaka och titta på hur det har sett ut en längre tid tillbaka (det är lätt att glömma det). 

Ifall du inte planerar in bra återhämtning finns det en stor risk att du istället gör andra saker som är mindre återhämtande, vilket i slutändan kan leda till ett underskott. Brist på återhämtning kan i sin tur resultera i att du till exempel känner dig mindre motiverad till att träna och tävla, att du presterar sämre på träningar/tävlingar och/eller att du blir skadad. 

Exempel 
Maryam är en tennisspelare och bor själv i en lägenhet nära tennishallen. Hon satsar enormt mycket på sin tennis. Hon pluggar även på högskolan, där hon läser kriminologi. Lugna promenader i naturen och måla är generellt sett är bra återhämtande aktiviteter för henne. 

Maryam har precis kommit hem från en föreläsning på högskolan. Hon har hennes andra träningspass för dagen 15.00 så hon behöver gå till tennishallen om två timmar. För Maryam hade det varit optimalt att äta lunch och sedan måla ett tag innan hon går till träningen. Det skulle ge henne den återhämtning hon skulle behöva. När Maryam kommer hem sätter hon istället på lite musik, slänger sig på soffan, sätter på tv:n och tar upp mobilen. Hon ligger och scrollar på Instagram och växlar mellan det och Snapchat. Ibland kommenterar hon lite och skriver saker till hennes kompisar, ibland slänger hon en blick på tv:n. Plötsligt inser hon att hon måste gå om 20 minuter. Hon hinner inte fixa någon vettig lunch utan tar lite fil och flingor. Hon äter det samtidigt som hon packar sin tennisväska. Det slutar med att hon kastar sig ut genom dörren några minuter för sent, samtidigt funderar hon på om hon borde ha pluggat när hon var hemma.  

I exemplet ovan hade Maryam fått bättre återhämtning om hon till exempel hade målat i en halvtimme eller timme. Chansen hade varit större att hon hade gjort det om hon tidigare hade planerat att hon skulle göra det mellan skolan och tennisen den dagen. Nu hade hon inte riktigt bestämt vad hon skulle göra och tiden bara sprang iväg utan att hon hade gjort något vettigt. Hon kan tycka att det är kul att kolla in olika sociala medier men hon blir ganska trött av att kolla länge och kan få lite ångest av det. I stunden är det dock lätt för henne att fastna i det.

Det är givetvis inte nödvändigt att planera allt men inför kommande vecka är det bra att reflektera över helheten. Hur ser mitt batteri ut när veckan börjar (ligger det lågt eller högt?). Hur är min generella stressnivå just nu? Hur ser kommande vecka ut? Någon tävling eller bara träning? Hur mycket kommer jag att träna? Hur hård är träningen? Gör jag andra utmanande saker (t.ex. tuffa arbetsuppgifter, planering av bröllop eller problem i en relation)? Beroende på hur veckan ser ut kan det vara mindre viktigt eller extra viktigt att planera in bra och kvalitativ återhämtning, det kanske går att lägga in ett extra tävlingspass eller så kanske man borde ta bort eller träningspass eller fler. 

/Fredrik Weibull

Foto av Sébastien Goldbberg på Unsplash

Låt vissa beslut ta tid

Det ska helst gå väldigt snabbt inom idrotten. Ibland behöver verkligen det gå snabbt, passningen ska slås direkt, avslutet måste slås nu eller hen behöver väja åt babord omedelbart för att inte krocka med den andra lasern. Vissa saker kan dock få ta lite tid. Frågeställningar eller situationer som du behöver tänka igenom. Du kan fortfarande känna och tänka att du måste fatta ett snabbt beslut men det behöver inte vara sant.

Om du känner dig trängd med att ta ett beslut så testa att ge dig själv lite tid mer för att fundera. Ibland är det effektivaste sättet att komma framåt just att våga låta vissa beslut ta mer tid.

Exempel 1
Wilma har precis avslutat ett hårt träningspass. Hennes tränare säger att hon har ett förslag på ett nytt upplägg. Istället för att åka hem på måndag som planerat tycker hon att de ska åka på två tävlingar till innan de åker hem till Sverige.

Tränaren: ”Jag pratar med din pappa och bokar det direkt va?”

I den här situationen känner Wilma att hon måste ge ett svar på en gång och i vanliga fall skulle hon också ha svarat direkt. Wilma känner dock att hon skulle vilja tänka igenom det mer. Hon skulle kunna svara veta direkt om det är en bra idé för henne eller inte men det skulle verkligen kunna vara så att hon behöver ge det lite tid och fundera över vad hon tycker är bäst att göra. Om de ska hålla sig till den ursprungliga planen och åka hem direkt, om hon ska köra två tävlingar till eller om hon kanske bara ska köra en tävling till (hon kanske också skulle föredra andra tävlingar än de som tränaren har bestämt). Det finns en del att fundera över och diskutera. Om Wilma känner att hon behöver lite mer tid innan hon tar beslutet i den här situationen är det nog viktigt att hon tar sig den tiden.

Exempel 2
De har precis avslutat träningen. Malik tycker att tränaren är riktigt dålig och han tycker inte att handboll är roligt längre. Allt är dåligt! Han känner att han vill prata med tränaren direkt och säga att han kommer att sluta, att det inte funkar längre.

Det är kanske rätt att sluta men det är nog bra att fundera lite på det först, att ge det lite mer tid. Kanske är det bara en dålig dag? Finns det något han kan ändra på? Kanske är det bra att prata med någon om det först?  

Foto av Ludomił Sawicki på Unsplash

Stötta och hjälp dina lagkamrater när det går dåligt

Det är underbart när allt flyter på och ditt lag presterar som bäst men som du vet så kan ett idrottslag inte alltid prestera på topp. Under vissa matcher/tävlingar presterar laget sämre (dessa prestationssvackor kan vara under några minuter/timmar eller flera veckor/månader).

Det går inte att undvika sämre perioder helt och hållet, de kommer förr eller senare. Det ni kan göra är att lära er att hantera dem på ett bättre sätt. Det i sin tur kan bidra till att det inte går lika dåligt under en sämre period som det annars skulle göra och att dessa perioder förekommer mer sällan. Om ni vet att ni är bra på att hantera sämre perioder kan ni fokusera på att göra det ni ska göra när det går bra. Ni behöver inte oroa er för att ni ska sluta prestera bra (eftersom ni vet att ni kan hantera det när ni gör det).

Det är viktigt med god kommunikation och att stötta och hjälpa sina lagkamrater. Det gäller att arbeta med det hela tiden men kanske allra viktigast när det går som sämst, för då är det inte lika naturligt för en del idrottare. Under sämre perioder fokuserar nämligen många idrottare på sig själva (och stör sig på att de presterar dåligt, gräver ned sig i varför och oroar sig för konsekvenserna av resultatet) eller så stör de sig på sina lagkamrater (till exempel blir irriterade när de gör misstag, när de hänger med huvudet eller inte kämpar tillräckligt).

Hur kan du stötta dina lagkamrater på bästa sätt både när det går bra och dåligt? Fundera på det och prata med dem om det. Det är jättebra att diskutera det regelbundet (innan, under och efter träningar/matcher). Ni kan diskutera det i hela laget och i olika lagdelar. Det är bra att kontinuerligt utvärdera vilka beteenden som är bra, om ni agerar på det sättet och hjälpa varandra bli ännu bättre på att stötta och hjälpa.

Här är några förslag från oss på vad du kan göra för att stötta dina lagkamrater när det går dåligt:

  • Föregå själv med gott exempel
  • Acceptera dina egna misstag
  • Gör ditt bästa med att göra det du ska
  • Agera med ett bra och positivt kroppsspråk (t.ex. upp med huvudet, sträck på dig) även om det känns dåligt
  • Om du spelar i en lagidrott så prata extra mycket med dina lagkamrater
  • Peppa dina lagkamrater
  • Ge en stödjande klapp på axel om någon misslyckas med något
  • Ge dina lagkamrater positiv feedback om de gör rätt beteenden
Foto av Jefrey F Lin på Unsplash

Jag vill arbeta mer med mental träning

Vi träffar många idrottare som uttrycker att de skulle vilja arbeta mer med mental träning och vi antar att du också vill det eftersom du läser den här texten. Det är positivt att du vill arbeta mer med det och att du uppmärksammar det. Det är ett bra första steg. 

Sedan är det bra att reflektera över hur du arbetar med mental träning i nuläget. I vilka situationer/sammanhang arbetar du med det? Av vilka anledningar och på vilket sätt? Hur bra fungerar det? 

Om du fortfarande känner att du vill förbättra arbetet eller få in mer mental träning är det bra att reflektera över varför, när och hur du kan göra det. Något som är viktigt att tänka på är att inte krångla till det. Gör det inte svårare än vad det är. Om det är för krångligt kommer det nog inte bli av och risken är stor att det inte blir så bra heller.

Tänk även på att inte börja med för många saker på en gång. Om du vill arbeta mer med mental träning så fundera över vad du vill förbättra. Börja med det som du upplever är viktigast. Skapa sedan en bra, realistisk och genomförbar plan för det. 

Utvärdera din mentala träning regelbundet (kanske en gång om dagen, en gång i veckan). Utvärdera hur det går och om du faktiskt arbetar med det som du tänkt. Tillfällena då du följer upp ditt arbete behöver inte vara långa (tvärtom så är det bra om de är korta) men genomför dem. Det viktigaste är inte tiden utan att du utvärderar, att du fokuserar på rätt saker, att du på förhand har en plan för utvärderingen och ett tydligt syfte med den.

Att utvärdera arbetet kan vara bland det viktigaste du kan göra relaterat till din mentala träning. Genom att du regelbundet utvärderar din träning är chansen större att du fortsätter med den, att du gör korrigeringar och att du lär dig vad som fungerar. 

Läs gärna tidigare inlägg här i bloggen som ger många goda förslag hur du kan utveckla den mentala träningen i din idrott. Kanske något passar dig? Här är några exempel:

Jag kommer aldrig igång med min mentala träning!

Mental träning är jobbigt

Mental träning: Ge dig själv rätt förutsättningar!

Foto av Andrew Shelley på Unsplash

Ibland kan det vara bra att vänta lite

Kan du hantera det själv?

Frustrerad på tränaren?

Besviken på dig själv?

Arg på päronen? 

Frustrerad på lagkamraten som inte gjorde sitt jobb?

Vänta! Måste du agera nu? Kan du rida ut de mest intensiva känslorna istället och se om du känner samma sak lite senare idag eller i morgon? Det är viktigt att ta upp saker med nära och kära och de som engagerar sig i din idrott. Men timingen har betydelse. Inte bara för mottagaren utan även för dig själv.

–       Kan du hantera det själv?

–       Kanske märker du att det inte är något som är bra att ta upp när känslorna har passerat

–       Hjälper det dina lagkamrater/din tränare/eller dina föräldrar att ta upp det?

–       Är det bra för er relation?

–       Är det bra för dig? 

–       Kanske kan du framföra det på ett bättre sätt när de intensiva känslorna har passerat?

–       Kanske är de andra mer mottagliga då? 

Vissa saker kan inte vänta. Ibland är det bättre att ta upp det direkt, annars kanske det inte tas upp. En del saker kan dock vänta och det blir ofta bättre om du väntar lite. Ofta är det bättre att ta upp det på ett bra sätt och av rätt anledningar. Ibland när allt har lugnat ner sig visar det sig att det är bättre att inte ta upp det alls. Då kommer du vara glad att du väntade lite.  

Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash

Det är inte mängden träning som är viktigast

Blir man sämst om man tränar minst?

Blir man bäst om man tränar mest?

På den första frågan kan vi nog alla enas om ett nej. Det behöver verkligen inte betyda att en idrottare blir sämst bara för att hen tränar mindre än andra. Det kan ju till och med ses som en fördel om någon är lite lat och prioriterar sin återhämtning. Bra!

När det gäller den andra frågan tänker nog många att svaret är ja. Så behöver det ju dock inte vara. Kvantitet är självklart viktigt (om man har höga idrottsliga mål krävs en väldigt stor mängd träning) men det går ju inte att komma ifrån betydelsen av kvalitet. Något annat som är viktigt och förmodligen det viktigaste i längden är glädjen och hur meningsfullt det känns för individen. Viktiga förutsättningar för en lång och hållbar karriär är därmed den inre motivationen och den harmoniska passionen (läs mer om harmonisk passion här).

Att träna mest kanske funkar bäst under en period men det går inte att komma ifrån vikten av en bra balans i livet och att träna och tävla av rätt anledningar. Att det är individen själv som vill göra det för att aktiviteten i sig är stimulerande och givande.

All träning behöver inte vara rolig. Ett tungt träningspass kan vara väldigt tufft och utmanande. Men det kan ändå kännas meningsfullt och (ibland) ”roligt” att försöka prestera under krävande förhållanden (fysiskt och psykiskt). Det är en stor skillnad att genomföra träningspass genom att ”piska” sig själv (och drivas av skuld eller dåligt samvete) jämfört med att drivas av glädjen och lusten att utvecklas.

När det gäller ovanstående resonemang om sämst och bäst har det ju så klart stor betydelse hur man definierar variablerna och hur idrottarnas andra förutsättningar ser ut (till exempel fysiska förutsättningar) men vi vill lyfta ämnet eftersom det ofta blir ett väldigt stort fokus på mängden träning som idrottarna lägger ned. Fokus bör istället riktas på hur vi kan skapa stimulerande miljöer och meningsfull (för idrottarna) träning.

Foto av Vince Flemming på Unsplash

Självförtroendet är skört

Vad innebär det att ha en dålig dag? 

Hur ofta har du dåliga dagar? 

Hur ofta presterar du på topp?

Är det alltid roligt att tävla? 

Måste det alltid kännas bra? 

Att tävla är ofta jobbigt. Så kommer det vara och det går inte att komma ifrån det. Det är svårt att ha en go känsla när du missar en passning, blockering eller ett upplägg. Det gäller att hoppa upp på hästen igen och fortsätta kämpa, annars kanske du hamnar i en större svacka. Om du släpper misstaget, är närvarande i nästa moment och fortsätter göra ditt bästa kanske det till och med blir en bra träning/tävling tillslut (att det går dåligt under en träning/tävling behöver inte bara vara negativt, läs mer om det här). 

Det är viktigt att ha med dig att självförtroendet kan vara skört och att du kommer behöva arbeta hårt med det mentala för att ta dig igenom träning och tävling på ett bra sätt. Ett högt självförtroende är positivt att ha men det kommer att variera (plötsligt kan självförtroendet sjunka snabbt) och det viktigaste är att du arbetar med att fortsätta göra det du ska så bra som möjligt oavsett om ditt självförtroendet är högt eller lågt.

Foto av Philippe Oursel på Unsplash

Karriäravslut och elitidrott: En utmaning för många

Det är viktigt att forskningsresultat når ut till de som arbetar praktiskt och hjälper idrottare i deras vardag. Vi är väldigt glada och tacksamma att Carolina Lundqvist delar med sig av sin erfarenhet av att arbeta både som forskare och tillämpare. Carolina är en framstående idrottspsykologisk forskare vid Linköpings universitet där hon bland annat studerar hållbara elitidrottskarriärer och prestationsutveckling. I den här texten beskriver hon ett exempel på hur den evidensbaserade interventionen ”beteendeaktivering” kan användas vid ett karriäravslut.

Det kommer en dag när det är dags att avsluta den aktiva elitidrottskarriären. För en del idrottare kan dagen komma plötsligt. Kanske skapar en skada eller sjukdom hinder för fortsatt idrottande. För andra kan beslutet ha vuxit fram under längre tid och annat i livet har börjat locka mer. Oavsett är avslut ofta en utmanande process – inte minst när livsstil, yrke och identitet är nära sammanvävda.     

Olika psykologiska reaktioner i livsomställningsfaser kan vara övergående och en naturlig process. Men idrottare kan också uppleva omställningen vid karriäravslut som svår och övermäktig. De delar i elitidrottslivet som tidigare kändes meningsfulla och belönande finns inte längre kvar. Framtiden känns kanske diffus och främmande och den egna identiteten inte lika tydlig som förr. För personer runt idrottaren är det viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på att idrottaren upplever karriäravslutet som psykologiskt utmanande och kan behöva stöd. 

I en nyligen publicerad fallrapport (Lundqvist, 2020) beskriver jag en evidensbaserad intervention i form av beteendeaktivering (Martell et al., 2010) och ger ett exempel på hur den kan tillämpas inom elitidrott vid nedstämdhet efter karriäravslut. I det här fallet var karriäravslutet självvalt, det upplevdes ”helt rätt” och idrottaren hade också ett bra socialt nätverk. Ändå började ganska snart en känsla av brist på glädje i livet tränga sig på tillsammans med låg energi, oro och koncentrationssvårigheter. I vanliga fall var idrottaren en social person men spenderade nu den mesta tiden hemma. Idrottaren hade själv försökt att hitta olika sätt för att hantera negativa känslor och andra obehagliga, diffusa symtom men symtomen hade snarare ökat än minskat. 

Beteendeaktivering är en individualiserad, aktiv och mycket flexibel intervention. Grunden är att hjälpa personen att engagera sig i aktiviteter som ger inre glädje och belöning utifrån de egna livsmålen och värderingarna. Vad som håller igång nedstämdheten och vad som kan leda till förbättring och ökad livskvalitet identifieras. Exempelvis monitoreras dagliga aktiviteter tillsammans med de sinnesstämningar som aktiviteterna väcker. Idrottaren hade inte själv reflekterat över värderingar i sitt nya liv efter elitidrotten. De flesta värderingar och även identiteten var fortfarande nära knutna till prestation – precis som de varit i det tidigare elitidrottslivet. Men vad skulle nu kunna vara viktigt i det nya livet? Som en del av interventionen diskuterades därför nya livsvärderingar. 

Nästan inga av de aktiviteter som idrottaren hade engagerat sig i under den senaste tiden relaterade till de värderingar som nu identifierades. Idrottaren fick därför planera in aktiviteter i vardagen som var naturligt belönande (t ex. träffa en vän) utifrån de nya livsvärderingarna. För att förutse och lösa möjliga hinder som skulle kunna uppstå så tillämpades problemlösning. Gemensamt beslutades att idrottaren inte skulle ställa in aktiviteter bara på grund av obehagskänslor. Om det var nödvändigt kunde planeringen däremot ändras på förhand. 

Totalt genomfördes fyra träffar en gång i veckan och redan den tredje träffen mådde idrottaren betydligt mycket bättre. En månad senare genomfördes även en ”boost session” för uppföljning och för att påminna om principerna för beteendeaktivering. Resultaten av självskattningarna på depression, ångest och livskvalitet som genomfördes summeras i Figur 1. Måendet var stabilt också ett år efter avslutad intervention.   

Figur 1. Idrottarens skattningar av depression, ångest och livskvalitet från första mötet till ettårsuppföljningen.

Det finns idag många effektiva och evidensbaserade psykologiska interventioner som också kan användas inom elitidrott. Fördelen är att de är vetenskapligt utprovade och att effekten är känd utifrån vad vi vet från forskningen idag. Men det handlar naturligtvis inte bara om metoden i sig utan också om att den idrottspsykologiska rådgivaren har adekvat kunskap och erfarenhet av att utföra interventionen på ett professionellt sätt. För ett effektivt stöd behöver därför den idrottspsykologiska rådgivarens expertis kombineras med kunskapen från forskningen och idrottarens önskemål och behov. Det är viktigt att komma ihåg att tidigt stöd vid utmanande karriärfaser kan göra stor skillnad. Ibland kan stöttning från vänner och bekanta naturligtvis vara tillräckligt men ibland kan också professionellt stöd behövas. 

I Lundqvist (2020)* kan du läsa mer om exemplifieringen av hur beteendeaktivering kan tillämpas inom elitidrott.    

Referenser
* Lundqvist, C., (2020). Ending an elite sports career: Case report of behavioral activation applied as an evidence-based intervention with a former Olympic athlete developing depressionThe Sport Psychologist, 34, 329-336. https://doi.org/10.1123/tsp.2019-0152

Martell, C. R., Dimidjian, S., Herman-Dunn, R., Lewinsohn, P. M., & Herman-Dunn, R. (2010). Behavioral activation for depression: A clinican’s guide. New York: Guilford Publications.

Vi rekommenderar även att ni läser inlägget ”Tänk på helheten för hållbara elitidrottskarriärer…” som Carolina har skrivit.  

————————————————————-

Carolina Lundqvist är fil. dr i psykologi och docent i idrottsvetenskap vid Linköpings universitet. Hon är även legitimerad psykoterapeut och arbetar som prestationspsykologisk rådgivare i SOK:s resursteam. 

Foto av Göran Forsberg



Tålamod när du vilar

”Full fart framåt!” 

Kan det innebära att stanna upp? Kan ”stanna upp” vara en del av att köra full fart framåt?

Vad gör du när du stannar upp? Tar du en promenad? Lyssnar du på musik? Träffar du vänner utanför idrotten? Mediterar du? Tar du dagen som den kommer utan några prestationskrav? 

Hur stort tålamod har du när du vilar? Hur lång tid tar det innan du upplever effekten av att vila? Fem minuter? 30? Kanske tar det längre tid, en timme eller en dag? Beroende på bland annat vad du gör (din återhämtningsstrategi) och din stressnivå tar det olika lång tid. 

Det du kan göra är att våga vänta, våga vila och stå ut. Ibland kommer effekten efter ett tag. Oavsett hur länge du vilar och om du upplever någon positiv effekt så är det givande att vila och att försöka göra det. Om du inte upplever någon positiv effekt är det nog bra att ge det lite mer tid. 

Foto av Aaron Burden på Unsplash