Vi hör ofta uttalanden om att det är bra att vara passionerad och känna en passion för det man gör. Passion är även viktigt för mig och jag tycker att det är något fantastiskt. Forskning visar också att det verkligen kan vara bra för idrottare att känna en passion för sin idrott (se t.ex., Vallerand & Verner‐Filion, 2020).
Passion innebär en stark attraktion till en aktivitet som en person älskar eller tycker mycket om, värderar högt och som hen investerar mycket tid och energi i. Det är även en aktivitet som personen regelbundet engagerar sig i och som är en del av personens identitet (Vallerand, 2015). Passion behöver dock inte vara 100% positivt. Man kan nämligen dela in passion i två olika typer av passion, harmonisk och tvångsmässig (Vallerand, 2015).
Harmonisk passion
Ifall en idrottare är harmoniskt passionerad är hen inre motiverad till att idrotta och känner en stark vilja att utveckla sig. Hela idrottarens identitet är dock inte kopplad till idrotten och idrottaren känner sig värdefull utanför idrotten också. En idrottare som är harmoniskt passionerad är mer flexibel än en idrottare som är tvångsmässigt passionerad. Ifall hen till exempel behöver plugga inför ett prov kan hen prioritera plugg istället för träning (Vallerand & Verner‐Filion, 2020).
Tvångsmässig passion
Idrottare som är tvångsmässigt passionerade kan uppleva ett okontrollerbar driv att delta i aktiviteter som de upplever är viktiga och angenäma. För dessa idrottare utgör idrotten en väldigt stor del av identiteten. Självkänslan är till stor del prestationsbaserad och idrottarna tränar och tävlar därför hela tiden för att bekräfta sitt värde och identitet (Vallerand & Verner‐Filion, 2020).
Idrottspsykologisk forskning har visat att det finns ett positivt samband mellan harmonisk passion och psykologiskt välmående (Vallerand et al., 2006), konfronterande copingstategier (Verner-Filion et al., 2014) samt koncentration (Philippe, Vallerand, Andrianarisoa, & Brunel, 2009). Tvångsmässig passion å andra sidan har visats ha ett positivt samband med uträndhet (Lopes & Vallerand, 2020), undvikande copingstrategier (Verner-Filion et al., 2014) och fusk (Bureau, Vallerand, Ntoumanis, & Lafrenière, 2013).
Referenser
Bureau, J. S., Vallerand, R. J., Ntoumanis, N., & Lafrenière, M.-A. K. (2013). On passion and moral behavior in achievement settings: The mediating role of pride. Motivation and Emotion, 37, 121–133. https://doi.org/10.1007/s11031-012-9292-7
Lopes, M., & Vallerand, R. J. (2020). The role of passion, need satisfaction, and conflict in athletes’ perceptions of burnout. Psychology of Sport and Exercise, 1–47. https://doi. org/10.1016/j.psychsport.2020.101674
Philippe, F. L., Vallerand, R. J., Andrianarisoa, J., & Brunel, P. (2009). Passion in referees: Examining their affective and cognitive experiences in sport situations. Journal of Sport & Exercise Psychology, 31, 77–96. https://doi.org/10.1123/ jsep.31.1.77
Vallerand, R. J. (2015). The psychology of passion: A dualistic model. New York, NY: Oxford University Press.
Vallerand, R. J., & Verner-Fillion, J. (2020). Theory and research in passion for sport and exercise. In G. Tenenbaum & R. C. Eklund (Eds.), Handbook of sport psychology (pp. 206-229). Wiley.
Vallerand, R. J., Rousseau, F. L., Grouzet, F. M. E., Dumais, A., & Grenier, S. (2006). Passion in sport: A look at determinants and affective experiences. Journal of Sport & Exercise Psychology, 28, 454–478.
Verner-Filion, J., Vallerand, R. J., Donahue, E. G., Moreau, E., Martin, A., & Mageau, G. A. (2014). Passion, coping and anxiety in sport: The interplay between key motivational and self-regulatory processes. International Journal of Sport Psychology, 45, 516–537.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)
