Det är viktigt att forskningsresultat når ut till de som arbetar praktiskt och hjälper idrottare i deras vardag. Vi är väldigt glada och tacksamma att Carolina Lundqvist delar med sig av sin erfarenhet av att arbeta både som forskare och tillämpare. Carolina är en framstående idrottspsykologisk forskare vid Linköpings universitet där hon bland annat studerar hållbara elitidrottskarriärer och prestationsutveckling. I den här texten beskriver hon ett exempel på hur den evidensbaserade interventionen ”beteendeaktivering” kan användas vid ett karriäravslut.
Det kommer en dag när det är dags att avsluta den aktiva elitidrottskarriären. För en del idrottare kan dagen komma plötsligt. Kanske skapar en skada eller sjukdom hinder för fortsatt idrottande. För andra kan beslutet ha vuxit fram under längre tid och annat i livet har börjat locka mer. Oavsett är avslut ofta en utmanande process – inte minst när livsstil, yrke och identitet är nära sammanvävda.
Olika psykologiska reaktioner i livsomställningsfaser kan vara övergående och en naturlig process. Men idrottare kan också uppleva omställningen vid karriäravslut som svår och övermäktig. De delar i elitidrottslivet som tidigare kändes meningsfulla och belönande finns inte längre kvar. Framtiden känns kanske diffus och främmande och den egna identiteten inte lika tydlig som förr. För personer runt idrottaren är det viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på att idrottaren upplever karriäravslutet som psykologiskt utmanande och kan behöva stöd.
I en nyligen publicerad fallrapport (Lundqvist, 2020) beskriver jag en evidensbaserad intervention i form av beteendeaktivering (Martell et al., 2010) och ger ett exempel på hur den kan tillämpas inom elitidrott vid nedstämdhet efter karriäravslut. I det här fallet var karriäravslutet självvalt, det upplevdes ”helt rätt” och idrottaren hade också ett bra socialt nätverk. Ändå började ganska snart en känsla av brist på glädje i livet tränga sig på tillsammans med låg energi, oro och koncentrationssvårigheter. I vanliga fall var idrottaren en social person men spenderade nu den mesta tiden hemma. Idrottaren hade själv försökt att hitta olika sätt för att hantera negativa känslor och andra obehagliga, diffusa symtom men symtomen hade snarare ökat än minskat.
Beteendeaktivering är en individualiserad, aktiv och mycket flexibel intervention. Grunden är att hjälpa personen att engagera sig i aktiviteter som ger inre glädje och belöning utifrån de egna livsmålen och värderingarna. Vad som håller igång nedstämdheten och vad som kan leda till förbättring och ökad livskvalitet identifieras. Exempelvis monitoreras dagliga aktiviteter tillsammans med de sinnesstämningar som aktiviteterna väcker. Idrottaren hade inte själv reflekterat över värderingar i sitt nya liv efter elitidrotten. De flesta värderingar och även identiteten var fortfarande nära knutna till prestation – precis som de varit i det tidigare elitidrottslivet. Men vad skulle nu kunna vara viktigt i det nya livet? Som en del av interventionen diskuterades därför nya livsvärderingar.
Nästan inga av de aktiviteter som idrottaren hade engagerat sig i under den senaste tiden relaterade till de värderingar som nu identifierades. Idrottaren fick därför planera in aktiviteter i vardagen som var naturligt belönande (t ex. träffa en vän) utifrån de nya livsvärderingarna. För att förutse och lösa möjliga hinder som skulle kunna uppstå så tillämpades problemlösning. Gemensamt beslutades att idrottaren inte skulle ställa in aktiviteter bara på grund av obehagskänslor. Om det var nödvändigt kunde planeringen däremot ändras på förhand.
Totalt genomfördes fyra träffar en gång i veckan och redan den tredje träffen mådde idrottaren betydligt mycket bättre. En månad senare genomfördes även en ”boost session” för uppföljning och för att påminna om principerna för beteendeaktivering. Resultaten av självskattningarna på depression, ångest och livskvalitet som genomfördes summeras i Figur 1. Måendet var stabilt också ett år efter avslutad intervention.
Det finns idag många effektiva och evidensbaserade psykologiska interventioner som också kan användas inom elitidrott. Fördelen är att de är vetenskapligt utprovade och att effekten är känd utifrån vad vi vet från forskningen idag. Men det handlar naturligtvis inte bara om metoden i sig utan också om att den idrottspsykologiska rådgivaren har adekvat kunskap och erfarenhet av att utföra interventionen på ett professionellt sätt. För ett effektivt stöd behöver därför den idrottspsykologiska rådgivarens expertis kombineras med kunskapen från forskningen och idrottarens önskemål och behov. Det är viktigt att komma ihåg att tidigt stöd vid utmanande karriärfaser kan göra stor skillnad. Ibland kan stöttning från vänner och bekanta naturligtvis vara tillräckligt men ibland kan också professionellt stöd behövas.
I Lundqvist (2020)* kan du läsa mer om exemplifieringen av hur beteendeaktivering kan tillämpas inom elitidrott.
Referenser
* Lundqvist, C., (2020). Ending an elite sports career: Case report of behavioral activation applied as an evidence-based intervention with a former Olympic athlete developing depression. The Sport Psychologist, 34, 329-336. https://doi.org/10.1123/tsp.2019-0152
Martell, C. R., Dimidjian, S., Herman-Dunn, R., Lewinsohn, P. M., & Herman-Dunn, R. (2010). Behavioral activation for depression: A clinican’s guide. New York: Guilford Publications.
Vi rekommenderar även att ni läser inlägget ”Tänk på helheten för hållbara elitidrottskarriärer…” som Carolina har skrivit.
————————————————————-
Carolina Lundqvist är fil. dr i psykologi och docent i idrottsvetenskap vid Linköpings universitet. Hon är även legitimerad psykoterapeut och arbetar som prestationspsykologisk rådgivare i SOK:s resursteam.
