Författare: Fredrik Weibull

Vi hör ofta uttalanden om att det är bra att vara passionerad och känna en passion för det man gör. Passion är även viktigt för mig och jag tycker att det är något fantastiskt. Forskning visar också att det verkligen kan vara bra för idrottare att känna en passion för sin idrott (se t.ex., Vallerand & Verner‐Filion, 2020).

Passion innebär en stark attraktion till en aktivitet som en person älskar eller tycker mycket om, värderar högt och som hen investerar mycket tid och energi i. Det är även en aktivitet som personen regelbundet engagerar sig i och som är en del av personens identitet (Vallerand, 2015). Passion behöver dock inte vara 100% positivt. Man kan nämligen dela in passion i två olika typer av passion, harmonisk och tvångsmässig (Vallerand, 2015). 

Harmonisk passion
Ifall en idrottare är harmoniskt passionerad är hen inre motiverad till att idrotta och känner en stark vilja att utveckla sig. Hela idrottarens identitet är dock inte kopplad till idrotten och idrottaren känner sig värdefull utanför idrotten också. En idrottare som är harmoniskt passionerad är mer flexibel än en idrottare som är tvångsmässigt passionerad. Ifall hen till exempel behöver plugga inför ett prov kan hen prioritera plugg istället för träning (Vallerand & Verner‐Filion, 2020).

Tvångsmässig passion
Idrottare som är tvångsmässigt passionerade kan uppleva ett okontrollerbar driv att delta i aktiviteter som de upplever är viktiga och angenäma. För dessa idrottare utgör idrotten en väldigt stor del av identiteten. Självkänslan är till stor del prestationsbaserad och idrottarna tränar och tävlar därför hela tiden för att bekräfta sitt värde och identitet (Vallerand & Verner‐Filion, 2020). 

Idrottspsykologisk forskning har visat att det finns ett positivt samband mellan harmonisk passion och psykologiskt välmående (Vallerand et al., 2006), konfronterande copingstategier (Verner-Filion et al., 2014) samt koncentration (Philippe, Vallerand, Andrianarisoa, & Brunel, 2009). Tvångsmässig passion å andra sidan har visats ha ett positivt samband med uträndhet (Lopes & Vallerand, 2020), undvikande copingstrategier (Verner-Filion et al., 2014) och fusk (Bureau, Vallerand, Ntoumanis, & Lafrenière, 2013).

Referenser

Bureau, J. S., Vallerand, R. J., Ntoumanis, N., & Lafrenière, M.-A. K. (2013). On passion and moral behavior in achievement settings: The mediating role of pride. Motivation and Emotion, 37, 121–133. https://doi.org/10.1007/s11031-012-9292-7

Lopes, M., & Vallerand, R. J. (2020). The role of passion, need satisfaction, and conflict in athletes’ perceptions of burnout. Psychology of Sport and Exercise, 1–47. https://doi. org/10.1016/j.psychsport.2020.101674

Philippe, F. L., Vallerand, R. J., Andrianarisoa, J., & Brunel, P. (2009). Passion in referees: Examining their affective and cognitive experiences in sport situations. Journal of Sport & Exercise Psychology, 31, 77–96. https://doi.org/10.1123/ jsep.31.1.77 

Vallerand, R. J. (2015). The psychology of passion: A dualistic model. New York, NY: Oxford University Press.

Vallerand, R. J., & Verner-Fillion, J. (2020). Theory and research in passion for sport and exercise. In G. Tenenbaum & R. C. Eklund (Eds.), Handbook of sport psychology (pp. 206-229). Wiley.

Vallerand, R. J., Rousseau, F. L., Grouzet, F. M. E., Dumais, A., & Grenier, S. (2006). Passion in sport: A look at determinants and affective experiences. Journal of Sport & Exercise Psychology, 28, 454–478. 

Verner-Filion, J., Vallerand, R. J., Donahue, E. G., Moreau, E., Martin, A., & Mageau, G. A. (2014). Passion, coping and anxiety in sport: The interplay between key motivational and self-regulatory processes. International Journal of Sport Psychology, 45, 516–537. 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Som tränare är det jättebra om du kan hjälpa dina idrottare träna sin koncentrationsförmåga under träningar. Nedan presenterar jag några tips på hur ni kan arbeta med det.

Förberedelser inför nästa övning
Innan varje övning är det bra att prata med idrottarna om vad som är hjälpsamt att fokusera på under de olika aktionerna och situationerna under övningen. Eftersom det är idrottarna som ska göra jobbet är det bra om de själva reflekterar, är delaktiga och gärna även är drivande i diskussionerna och arbetet.

För att fokusera på rätt saker är det hjälpsamt att veta vad dessa saker är. Arbeta med att göra det så specifikt, konkret och situationsanpassat som möjligt. Det kan även vara bra för idrottarna att identifiera vad de inte ska fokusera på, inte för att de ska undvika att fokusera på det utan för att det förmodligen blir tydligare att de fokuserar på något som inte är hjälpsamt. De kan då notera det och istället rikta sin uppmärksamhet mot det som är hjälpsamt.

Hantera misstag på ett bra sätt
För att lättare kunna återfokusera på det som är viktigt, efter ett misstag, är det bra om idrottarna kan acceptera och släppa misstaget. Ett bra tips för att hjälpa idrottarna att släppa misstag är att de efter misstag reflekterar över hur de kan göra det bättre nästa gång och/eller att de lyfter en sak de gjorde bra i situationen för att sedan igen rikta fokus på nuet och att agera med till-beteenden.

Under en övning när en idrottare tränar sitt fokus är det ibland även fördelaktigt att arbeta med att acceptera jobbiga tankar/känslor. Det är då bra om idrottaren arbetar med att låta känslorna/tankarna vara där (ge dem utrymme) samtidigt som hen fokuserar på nuet och det som är hjälpsamt. Ifall idrottaren generellt sett har perspektivet att det är ok att göra misstag är det också lättare att släppa dem när de väl inträffar.

Ge idrottarna utrymme
Under övningarna är det bra om idrottarna strävar efter att vara så närvarande som möjligt. Det är viktigt att ge idrottarna utrymme att arbeta med att bibehålla sitt fokus, återfokusera på hjälpsamma saker och även att reflektera över sitt fokus. Att själva få analysera hur de fokuserade under föregående aktion och vad de ska fokusera på i nästa situation. Du ger idrottarna utrymme genom att inte hela tiden ge dem instruktioner, ställa frågor och ge dem feedback. Ibland är det dock hjälpsamt att påminna dem och ställa dem frågor gällande deras fokus (så länge du även ger dem utrymme att arbeta med det utan att du stör dem).

Arbeta med frågor
Genom att arbeta med frågor under övningarna påminner du dem om att arbeta med sitt fokus. Det är även ett sätt att ta reda på hur det går för dem och vad de fokuserar på (samt hur väl de kan hantera besvärliga tankar/känslor). Det kan också vara ett bra sätt att hjälpa idrottarna själva bli mer medvetna om hur det går för dem genom att de blir tvungna att explicit uttrycka vad de fokuserar på och hur det går. Det är bra att inte ställa frågor till dem under olika aktioner. Det är bättre att ta dem åt sidan mellan aktioner eller vänta tills de har möjlighet att ta en paus.

Utvärdera
Efter varje övning är värdefullt att utvärdera hur det gick för idrottarna att arbeta med deras fokus. Hur närvarande upplevde de att det var? Hur väl kunde de prestera? Vad kan de göra bättre nästa gång? Vad gjorde de bra? Här kan det vara hjälpsamt att använda sig av skalor för att bedöma hur väl de kunde arbeta med sitt fokus, till exempel på en skala 1-10.

Arbeta alltid med idrottarnas fokus på något sätt
Det är bra om du som tränare på något sätt arbetar med att skapa förutsättningar för idrottarna att förbättra deras koncentrationsförmåga och förmåga att fokusera på rätt saker under varje träning. Under vissa träningar är det fördelaktigt att göra det mer explicit under hela träningspassen och ibland bara under en eller flera övningar under träningen. Under andra träningar behöver du inte explicit arbeta med det men det är bra att ta hänsyn till idrottarnas hantering av sitt fokus och arbeta med det indirekt på något sätt när du skapar övningar och coachar dem under övningarna.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)