Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck

Är din idrott bra för dig?

Vad tillför idrotten dig?

Bidrar ditt idrottande till att du mår bra?

Tycker du det är roligt att idrotta?

Skulle du kunna erkänna för dig själv att den idrott du alltid har älskat inte längre är lika rolig?

Frågorna ovan är stora och svåra och krisen som världen just nu går igenom skulle kunna hjälpa oss att stanna upp, få perspektiv och fundera på dessa frågor. Du har ett ansvar för hur du mår och att du får ut det du vill av idrotten. Samtidigt har strukturerna i idrotten en enorm betydelse (att du t.ex. får rätt förutsättningar att ha roligt) och därför är det viktigt att reflektera över hur det ser ut för dig.

Hur ser strukturerna ut i din idrott och förening? Hur ser upplägget ut? Hur ser balansen mellan träning, tävling och återhämtning ut? Vilka värderingar genomsyrar verksamheten? Vad kan du påverka respektive inte påverka?

Det är viktigt över att fundera hur du har det och hur du kan göra för att få det så bra som möjligt. Hur kan du skapa en bättre struktur? Hur kan din idrottsförening bidra till en bättre struktur? Vilka behöver samarbeta? Hur kan ni samarbeta?

Foto av Benjamin Basch på Unsplash

september 1, 2020september 1, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Lämna en kommentar

Tänk på helheten för hållbara elitidrottskarriärer…

Vi är stolta över att presentera Carolina Lundqvist som ny gästförfattare till bloggen. Carolina har många års erfarenhet av idrottspsykologiskt arbete inom Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och forskar inom idrottspsykologi vid Linköpings universitet. I den här texten delar hon med sig av hennes kloka tankar om vikten av att ha en hållbar karriär, tänka långsiktigt och hur mycket förberedelser och arbete som ligger bakom ögonblicket då allting avgörs.

De där magiska ögonblicken vi kan se på TV. När allt står på sin spets. Pressen på idrottaren är maximal och spänningen hänger i luften. En vinnare ska koras. I min roll som prestationspsykologisk rådgivare för elitidrottare får jag ofta frågor om just tävlingsögonblicket. Vad är det som händer just där och då? Vad är de magiska tricken som du lär ut till idrottarna? Från min synvinkel är prestationsögonblicket bara en del – eller resultatet – av en större helhet och en längre tids arbete. Det stora arbetet ligger nämligen i förberedelserna som sker på vägen fram till tävlingen. Det är få idrottare som börjar öva in nya idrottstekniker under själva mästerskapet. Samma sak gäller det idrottspsykologiska arbetet. De idrottspsykologiska frågeställningar jag möter är ofta komplexa och kräver inte sällan samarbete mellan olika ämnesdiscipliner. Det är många pusselbitar som tillsammans ska fungera för att en idrottare ska kunna prestera på hög nivå över tid.

En elitidrottssatsning kan på många sätt liknas med ett högriskprojekt där utfallet både på kort och lång sikt är långt ifrån säkert. Idrottaren strävar dedikerat under många år mot högt uppsatta mål. Livet planeras utifrån idrotten. Mycket kan hända och händer på vägen – både idrottsligt och i livet. Att våga gå utanför den egna komfortzonen är nödvändigt för att utvecklas och för att få nya lärdomar och erfarenheter. Tillfälliga känslopåslag av nervositet eller annat obehag som uppstår vid utmanande situationer är inte farliga i sig. Det är normala reaktioner på just utmanande omständigheter och det går att lära sig att hantera. En grundförutsättning för motivation och prestation över tid är också att livskvaliteten i det stora hela upplevs hög. För en elitidrottare innebär livskvalitet ofta upplevelsen av att på ett funktionellt sätt utvecklas och röra sig i riktning mot de egna målen och drömmarna. I grund och botten främjas det av att idrottaren får stöd i att stärka de resurser och färdigheter som behövs i mötet med elitidrottslivet och dess utmaningar. När idrottaren har tillräckliga resurser så minskar som en naturlig konsekvens risken för olika tänkbara problem. Det finns därför stora vinster med att jobba proaktivt. Den psykologiska belastning som elitidrottare möter är i stora delar jämförbar med andra elitorienterade karriärsyrken; en strävan efter att uppnå framgång i hård konkurrens kommer ofrånkomligen att innebära ett möte med stress, press och annat obehag i olika situationer eller perioder.

Foto av Howard Boucheverau på Unsplash

Tempot i elitidrottslivet är ofta högt; resor, träningar, media, träningsläger, tävlingar, sociala medier och sponsorer. Gärna plugga lite vid sidan om… Och sen det där med relationer och allt annat som också ska hinnas med… Just ja, återhämtning behöver ju också klämmas in någonstans i ett redan fullspäckat schema… Att lära sig tidsplanering och prioritering är A och O för att få livspusslet att fungera. De flesta elitidrottare kommer också att möta kortare eller längre perioder av motgångar; ibland flyter allting på som det ska enligt plan men ibland är det också riktigt tungt. Utvecklingen kanske inte kommer som tänkt eller en skada hindrar från träning. Ibland gör sig livet utanför idrotten påmint. Att lära sig hantera olika motgångar i idrotten och livet är också en naturlig del av utvecklingen. Även om motgångar ofta upplevs som emotionellt svåra att hantera i stunden så finns det möjlighet att lära sig mycket i dessa situationer. Att veta att man klarar av att hantera svåra situationer ger en trygghet. Att jobba sig igenom en motgång skapar ofta resurser för framtiden. Utveckling är på så sätt långsiktig, kräver tålamod och kan ske på olika sätt. Hinder kommer att behöva övervinnas där nya vägar mot målet kanske behöver skapas eller målen korrigeras. Ibland går utvecklingen långsamt, ibland går den snabbt och ibland tar den kanske ett steg tillbaka.

Prestationsmomentet kommer av naturliga skäl att stå i centrum när vi pratar elitidrott. Men många faktorer påverkar. En viktig fråga är hur idrottaren kommer att minnas tillbaka på elitidrottskarriären när den är avslutad. Kommer det att vara med en övervägande känsla av obehag och lättnad att den är slut eller med glädje över alla minnen, lärdomar och erfarenheter? En medalj kommer sannolikt att upplevas olika mycket värd beroende på hur resan till den har sett ut. Även om elitidrott i sin natur innebär en hög psykologisk belastning så skapar det också möjligheter att få utforska den egna potentialen, testa egna gränser och att kunna utvecklas både som idrottare och människa. För hållbara elitidrottskarriärer är helhetsperspektivet viktigt. Genom stöd i att kunna utveckla de resurser och färdigheter som behövs ökar också möjligheten att kunna röra sig i riktning mot målen på ett funktionellt och hållbart sätt.

————————————————-

Några lästips kring temat
Lundqvist, C. (2011). Well-being in competitive sports – the feel-good factor? A review of conceptual considerations in well-being research. International Review of Sport and Exercise Psychology, 4, 109-128. doi: 10.1080/1750984X.2011.584067

Lundqvist, C. (in press). Well-being and quality of life. In R. Arnold & D. Fletcher (Eds.), Stress, well-being and performance in sport. London: Routledge.

Lundqvist, C., Träff, M., & Brady, A. (in press). “Not everyone gets the opportunity to experience this”: Swedish elite athletes’ perceptions of quality of life. International Journal of Sport Psychology.

————————————————-

Carolina Lundqvist är fil. dr i psykologi och docent i idrottsvetenskap vid Linköpings universitet. Carolina är även legitimerad psykoterapeut och arbetar som prestationspsykologisk rådgivare i SOK:s resursteam. Hon har bland annat varit med och stöttat idrottare på plats under OS i Rio 2016 och PyeongChang 2018.

Foto av Göran Forsberg

juli 6, 2020juli 9, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: elitidrottare, hållbar elitidrottskarriär, helhetsperspektiv, långsiktigt, livskvalitet Lämna en kommentar

Prioritera ett gemensamt avslut efter matcher/tävlingar

Vi har tidigare skrivit om vikten av att ha ett gemensamt avslut efter träningar. På samma sätt är det viktigt för idrottslag att samlas efter tävlingar.

Det finns många anledningar till varför det är viktigt att samlas efter tävlingar:

Det ökar chansen att man fångar upp saker som har gått snett och idrottare som mår dåligt.
Det kan hjälpa idrottarna att ta med sig det de har gjort bra under tävlingen. Tränare kan ge positiv feedback till idrottare, idrottarna kan ge positiv feedback till varandra och/eller själva lyfta vad de har gjort bra.
Det kan hjälpa idrottarna att hantera sämre prestationer under tävlingen på ett bättre sätt. Genom analyser kan man komma fram till hur man kan göra det bättre nästa gång, vilket innebär att idrottarna lär sig något av de dåliga prestationerna och lättare kan släppa dem. Idrottarna kanske även får höra vad de gjorde bra i några av situationerna.
Om man fokuserar på det man har jobbat med och de processmål man eventuellt har haft under tävlingen kan det stärka idrottarnas utvecklingsfokus (istället för deras resultatfokus). Det kan hjälpa idrottarna att förstå att det viktigaste är att de gör sitt bästa med att arbeta med det de ska.
Det kan hjälpa idrottarna att släppa det som har hänt och gå vidare efter tävlingen så att de inte ältar det som hände under den.

Samlingen behöver inte vara lång, det viktigaste är att ni har en. Under samlingen är det bra att återkoppla till era processmål, låta idrottarna prata om deras upplevelser och berätta vad de lärde sig samt vad de gjorde bra.

En utmaning om man vill genomföra samlingar efter tävlingar är att en del föräldrar är snabba med att hämta barnen efter tävlingarna. Ett bra sätt att hantera den utmaningen på är att inkludera samlingen i tiden för tävlingen (till exempel att tävlingen kommer att ta två timmar inklusive samlingen). På samma sätt som att man ska komma till tävlingsplatsen en viss tid innan tävlingen (man kommer ju inte dit precis när domaren blåser i visselpipan, man har ju ett gemensamt snack innan, uppvärmning, etc.) är det naturligt att inkludera en tid för utvärdering och samtal efter tävlingen. Det är bra att informera föräldrarna om att samlingen är inkluderad i tiden för tävlingen och berätta varför det är viktigt så att de förstår det.

Foto av Alex Motoc på Unsplash

juni 29, 2020juni 29, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: Gemensamma avslut, matcher, Rutiner, samlingar, tävlingar, Utvärdering Lämna en kommentar

Använd den här tiden på ett bra sätt

Lång väntan till nästa tävling eller tid till annat? Du bestämmer.

Alla dina känslor får vara med, det är ok. Frustrationen, saknaden, lugnet och/eller glädjen. Det är dina känslor och dina reaktioner i denna kris.

Använd denna tid klokt, för den kommer inte tillbaka.

Foto av Sportlab på Unsplash

juni 26, 2020juni 26, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: Förhållningssätt, Jobbig tid, jobbiga känslor, ta tillvara på tiden Lämna en kommentar

Tre psykologiska färdigheter alla medarbetare (och chefer) behöver jobba med

Vi är stolta över att återigen ha Rasmus Wallin-Tornberg (fotbollspsykologisk rådgivare för svenska damlandslaget i fotboll) som gästförfattare. I den här texten skriver han om hur tre viktiga psykologiska färdigheter inom fotboll även är viktiga färdigheter inom näringslivet.

I ett tidigare blogginlägg beskrev jag tre psykologiska färdigheter som alla idrottare (och tränare) behöver jobba med. Det är många som hört av sig och undrat om det går att koppla färdigheterna till arbetslivet. Det går det i allra högsta grad! Här kommer därför en version av texten som beskriver färdigheterna kopplat till arbetslivet.

Inom arbetslivet utmanas människor på flera olika sätt. De ska prestera med höga krav på sig, de ska samarbeta med andra på ett effektivt sätt och de ska orka hålla uppe motivation, utveckling och välbefinnande över tid. Alla behöver kontinuerligt jobba med att utveckla färdigheter för att hantera dessa utmaningar. Jag och min kollega Daniel Ekvall jobbar på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i Fotbollspsykologi och som fotbollspsykologiska rådgivare för dam- respektive herrlandslaget i fotboll. Här beskriver jag hur vi inom fotbollen resonerar kring vilka färdigheter som behövs för att jobba med utmaningarna – något som direkt går att överföra till arbetslivet.

Precis som i fotboll sker allt på arbetsplatsen i en helhet. Både att vara effektiva tillsammans och att trivas beror på väldigt många olika faktorer: t.ex. arbetsuppgifter, fysisk- och psykisk arbetsmiljö, ekonomiska förutsättningar, sammanhållning, kultur på företaget och mycket mer. Det är viktigt att ta hänsyn till psykologiska aspekter när man planerar, genomför och utvärderar arbetsuppgifter. Det är en viktig del i helheten på arbetsplatsen, tillsammans med andra viktiga delar.

De senaste åren har vi beskrivit fotbollspsykologi utifrån tre färdigheter. Eller rättare sagt tre teman som beskriver färdigheter som en fotbollsspelare behöver jobba med för att hantera många av de vanligaste utmaningarna som de stöter på. Dessa teman är direkt överförbara på arbetslivet och är:

Att göra nästa aktion med hög kvalitet
Att göra lagkamrater bättre
Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär

Det är bättre att prata utifrån dessa teman istället för att prata om koncentration, motivation, lagsammanhållning och självförtroende. På samma sätt kan man inom arbetslivet använda dessa för att kunna diskutera mer verklighetsnära frågor som är kopplade till specifika arbetsuppgifter snarare än att övergripande prata om att det är viktigt ”att ha självförtroende”, eller att ”ha högt i tak”. Här beskrivs varje tema kort:

Tema 1: Att göra nästa aktion med hög kvalitet
Detta tema handlar om att göra det som är viktigt i olika situationer. Benämningen ”nästa aktion” är en signal till att man behöver vara i nuet och göra det som är viktigt för stunden – oavsett hur det gick i situationen innan.

Går du från möte till möte behöver du kunna lyssna uppmärksamt och framföra dina åsikter på ett respektfullt sätt på det nya mötet, även om föregående möte inte blev bra. Träffar du flera nya kunder efter varandra så måste du vara trevlig, bygga en relation och presentera produkten på ett bra sätt, även om du ännu inte sålt något under dagen. När du ska ha ett medarbetarsamtal ska du kunna bemöta din medarbetare på ett respektfullt sätt även om du är arg över något annat som hänt precis innan. Om du haft en hetsig konflikt med en kollega är det viktigt att du kan samarbeta med personen nästa gång ni ses.

”Psykologisk flexibilitet” är grundläggande för att kunna göra nästa aktion och innebär att du kan genomföra beteenden som är viktiga tillsammans med de tankar och känslor du har för stunden. Det är viktigt att kunna acceptera negativa tankar och känslor, särskilt om du gör sådant som är viktigt för dig. Om du t.ex. vill bli bättre på att ringa obekväma samtal så får du acceptera att det blir jobbigt när du gör det. Och du får acceptera att du är rädd för att säga fel när du pratar inför andra – om det går i linje med hur du vill utvecklas.

Foto av LinkedIn Sales Navigator på Unsplash

Tema 2: Att göra lagkamrater bättre
Inom arbetslivet är sociala relationer mycket viktiga. De flesta roller, om inte alla, är beroende av andra människor på olika sätt. Inte bara under möten och projekt för att utvecklas och prestera, utan även i fikarummet och under sociala aktiviteter för att uppleva att man tillhör en gemenskap och för att hålla motivationen uppe över tid. På arbetsplatsen är det väldigt tydligt att det inte räcker med att enstaka individer kan göra ”nästa aktion” eftersom man ofta är beroende av att medarbetarna också kan göra det. Dessutom måste individerna göra beteenden som är i synk med företagets och arbetsgruppens mål och arbetssätt.

Att hjälpa medarbetare är en viktig, men ofta underskattad, färdighet. Man har mycket att vinna på att tillsammans diskutera hur man kan hjälpa varandra i arbets- eller projektgruppen. Har du lärt känna dina kollegor, så att du vet vad de önskar för hjälp i olika situationer, ökar sannolikheten att du gör beteenden som hjälper dem. Ett bra sätt är att på enklaste vis att ”beställa” hjälp av en kollega, t.ex. genom att beskriva en konkret situation som utmanar dig och vad kollegan då kan göra. Vissa kanske vill ha frågan ”hur är läget?” när de är nedstämda, medan andra vill att man låter dem vara ifred. Detta är svårt att gissa sig till och därför är det lättare om kollegan berättar vad du kan göra och när. Ett annat enkelt beteende är att fråga hur du kan hjälpa kollegan. I damlandslaget pratar vi om att alla måste hjälpa sina lagkamrater – men att vi gör det på olika sätt. Att prata mer om individuella behov och individuella sätt att hjälpa varandra är något som är bra att göra oftare på arbetsplatsen.

Tema 3: Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär
Det är inte ovanligt att man inom arbetslivet fokuserar på produktion och resultat. Men att skapa förutsättningar för anställdas långsiktighet och hållbarhet är oerhört viktigt. Underskattas detta tema finns det risk att medarbetares och chefers karriärer, och ännu värre att deras mående, påverkas negativt. Människor stöter på många utmaningar genom karriären som inte handlar om att prestera, eller att samverka med andra. Exempel på vanliga utmaningar är att hantera stress, arbetsskador och balans mellan jobb och fritid.

Att en människa i arbetslivet utmanas är vanligt och ofta önskvärt. Att utvecklas, att bli mer framgångsrik och att jobba i nya roller är troligtvis förknippat med många positiva saker. Men framgångarna kan samtidigt vara förenade med högre krav. Vissa människor är rustade för att hantera dessa ökade krav, medan andra har sämre förutsättningar. Det handlar bland annat om individens kunskap och färdigheter, men även om det stöd som finns av människor runt om sig. Ett exempel är tre personer som alla kommer till en ny och utmanande roll på ett nytt företag, som även innebär en flytt till en ny stad. För en person blir kanske den stora utmaningen att klara sig själv i en ny stad utan vänner och familj nära och för en annan är det kanske de högre kraven som gör att det blir tufft. För en tredje går det kanske utmärkt och personen stormtrivs direkt!

Du behöver jobba med dessa tre färdigheter!
I denna text har tre psykologiska teman beskrivits. De handlar om färdigheter som behövs för att klara av utmaningarna som du kan möta i arbetslivet. De täcker tillsammans helheten som du kan behöva hantera – från det som är knutet till dina arbetsuppgifter till den sociala delen och till det långsiktiga perspektivet.

De flesta jobbar troligtvis med dessa teman på ett bra sätt (både medarbetare och chefer) men oavsett om du är bra på dem eller inte är det viktigt att arbeta med dessa färdigheter kontinuerligt.

Om du…

… upplever att du är bra på dessa färdigheter: Skriv ner tydligt och konkret vilka beteenden du använder dig av som är bra och som du kan fortsätta med.
…upplever att du behöver arbeta mer med någon färdighet: Beskriv så konkret du kan vad du vill göra mer av. Utgå från konkreta situationer och beteenden.
… tycker att är svårt att göra det du vill: För en del kan det upplevas som svårt och det kan finnas hinder. Du kan lära dig mer om det tema som du vill jobba med för att få mer kunskap och kunna reflektera bättre. Det kan vara bra att prata med någon och tillsammans reflektera över vad du kan göra för att bli bättre på det. Du skulle även kunna ta hjälp av någon för att utveckla de färdigheter som du vill arbeta med.

——————————————————

I maj publicerades en bok som jag har skrivit tillsammans med Daniel Ekvall. Den heter ”Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär” och i den beskriver vi dessa tre teman och ger tips till både spelare och tränare. Även om boken utgår från fotboll, är alla teman generella och går därför jättebra att tillämpa på andra idrotter samt arbetslivet.

För varje del finns en grundläggande och en fördjupande del. I alla kapitel används ”pilmodellen” för att tydliggöra vad som är viktigt för dig och framförallt vilka beteenden du vill göra mer av. Det finns även en webbplats med filmklipp, olika case och uppgifter för idrottaren och material för föräldern/läraren/tränaren.

Beställ boken genom SISU Idrottsböcker: Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär

——————————————————-

Rasmus Wallin-Tornberg. Rasmus har en magisterexamen i idrottspsykologi från Högskolan i Halmstad och en grundutbildning i KBT med inriktning elitidrott. Han har arbetat de senaste 15 åren med tillämpad idrottspsykologi, bland annat med IFK Kristianstad, BK Häcken och Frölunda Indians. Nu arbetar Rasmus på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i fotbollspsykologi och fotbollspsykologisk rådgivare för damlandslaget.

Foto av Anna Moilanen

juni 24, 2020juni 26, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: Chefer, Göra medarbetare bättre, Hållbar karriär, Nästa aktion, Psykologisk flexibilitet, Psykologiska färdigheter Lämna en kommentar

Filma tränaren

I ett tidigare inlägg skrev vi om hur tränare kan hjälpa idrottare att bli snällare mot sig själva. Något vi tog upp som tränare kan arbeta med är att använda sig av ett bättre kroppsspråk under träningar/tävlingar.

Trots att det är viktigt för tränare att använda sig av ett bra kroppsspråk är det nog tyvärr många tränare som inte är helt medvetna om hur de faktiskt ser ut och upplevs under träningar/tävlingar. Ett bra sätt att få bättre koll på sitt kroppsspråk är att bli filmad. Om man inte har blivit filmad så mycket tidigare är det inte heller konstigt om man inte är helt medveten om hur man ser ut och agerar.

Man kanske inte tycker att man har ett negativt kroppsspråk i vissa situationer men när man ser sig själv på film kan det bli tydligt att man faktiskt har det (man kanske grimaserar, skakar på huvudet eller sjunker ihop lite i överkroppen). Det är också givande att se när man agerar på ett riktigt bra sätt.

Att bli filmad kan även vara bra för att höra hur man låter. Man kanske inte är fullt medveten om vad man faktiskt säger i olika situationer, hur man säger det och framförallt hur det kan upplevas av andra.

Har du möjlighet att be någon filma dig under en del av nästa träning eller tävling?

Foto av Football wife på Pexels

juni 17, 2020juni 17, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: filma, kroppsspråk, Ledarskap, ledarskapsutveckling, Tränare Lämna en kommentar

Early specialization: A parent’s dilemma

We are proud to have Charlotte Downing (Doctoral researcher) as a guest author. We hope you will enjoy her text about early specialization.

What is early specialization?
Early specialization is defined as intensive training in a single sport, before age 12. Many organisations such as the International Society of Sport Psychology (ISSP) suggest that intensive training from a young age can be harmful to physical and psychological health. Despite this, early specialization is relatively commonplace in youth sport.

When most parents hope for their child to have a long, happy and healthy career in sport, we question whether early specialization can be a part of that.

Who’s in the driving seat of early specialization?
Children are often introduced to sport by their parents. There are many reasons why parents initiate their child’s involvement in sport. For example, wanting their child to be physically active and providing opportunities for their child to socialise. However, it is also possible for parents to remember their own sport engagement fondly, and hope for their child to follow their sporting success. This is not necessarily problematic, as long as the child remains curious and shows enjoyment from their participation in sport. It is important for parents to refrain from putting pressure on a child to participate, or specialize, in a particular sport.

The process of early specialization isn’t necessarily always driven by parents, or coaches. For example, is it possible for a child to ask to do more and more training in one sport? Perhaps they love spending time at the tennis courts, and they are always asking friends and family to help them train. Of course, it’s important to avoid overtraining, but the driving force behind specialization has the potential to be determined by a child who simply loves their sport. Although this idea hasn’t yet been extensively examined by researchers. It is perhaps logical to think that specialization that is athlete driven has the potential to be less pressurizing than parental or coach driven specialization.

Photo by Lukas on Pexels

My child doesn’t want to try other activities!
Many researchers and organisations recommend a diversified approach to sport development. This means that a child should try and experience many different sports before settling into just one main activity. But, we are all familiar with stories of children who are football or gymnastics crazy, showing little interest in activities outside of their one main sport. While it’s wonderful that you might have a passionate and driven child, it is also good to reflect on the risks of single-sport participation.

One of the most commonly discussed psychological risks of early specialization is lower enjoyment and increased dropout. It is suggested that some aspects of specialized training are less fun. For example, repeating a skill over and over until you master it, might not be fun for all young athletes. However, some athletes might enjoy this highly focused and technical aspect of their training. Fun and enjoyment is often reported to be beneficial for long term commitment and success in sport. So, as a parent it’s good to check in with your child to make sure sport is still a source of fun. If the environment is very outcome focused, or there is emphasis on competition, then this could be less enjoyable. However, parent-athlete communication is key to understanding what aspects of training a child may find most, or least, enjoyable.

It is also important to consider how varied the training is within the sport. For example, if a young athlete is training for multiple hours with just one coach, is always with the same group of peers, and always practices the same skills, this is highly specialized. On the other hand, an athlete could train with multiple coaches, multiple groups of peers, and practice many different skills or types of training. Think about the difference between sprint practices vs. practicing all types of athletics, they would offer very different amounts of training variation. Perhaps for children who only show interest in one sport, diversified and varied experiences within the sport may provide a more rounded and balanced sports experience.

Even in situations where a child has balanced and diverse experiences within a single-sport, it is still important to consider the wider social context outside of sport. If a child is completely immersed in one sport, it is always important to have non-sport related activities/friends too. For example, if a training session or competition goes badly, who/what can your child turn to as an “escape”? Having hobbies or friends outside of sport are great for when a child needs a break. If a young person ties their whole sense of self with participating in a particular sport, it can be difficult to cope when things go wrong, such as injury or deselection.

My child does gymnastics so early specialization is needed.
Several organisations have suggested that early specialization may be a requirement for success in sports where athletes peak early, such as gymnastics and figure skating. However, the actual evidence exploring this is extremely limited. Just look at Oksana Chusovitina from Uzbekistan, a 44 year old gymnast who has qualified for the Olympics for the 8^th time!

In fact, there is very little evidence that early specialization in any sport is beneficial. Previous research has found that success in youth sport does not always mean success in adult sport. In other words, early specialization does not guarantee long term success.

Take home message
While early specialization is associated with several risks, it is continuing to happen in youth sport. Therefore parents must consider what is right for their own child, regardless of the training traditions within the sports club. Having a fun and varied childhood is part of healthy development, but exactly how this variety is achieved will be specific to the needs of each child.

Please also remember that this blog post refers only to the psychological aspects of early specialization. There are many researchers who feel strongly that early specialization increases risk of injury and burnout.

References and extended reading:
Côté, J., Lidor, R., & Hackfort, D. (2009). ISSP position stand: To sample or to specialize? Seven postulates about youth sport activities that lead to continued participation and elite performance. International Journal of Sport and Exercise Psychology, 7(1), 7-17, doi:10.1080/1612197X.2009.9671889

Fahlström, P. G., Gerrevall, P., Glemne, M., & Linnér, S. (2015). Vägarna till landslaget: Om svenska elitidrottares idrottsval och specialisering. (Vol. 1): Riksidrottsförbundet: FoU-rapport.

Haugaasen, M., Toering, T., & Jordet, G. (2014). From childhood to senior professional football: elite youth players’ engagement in non-football activities. Journal of Sports Sciences, 32(20), 1940-1949, doi:10.1080/02640414.2014.970218

Storm, L. K., Henriksen, K., & Krogh, C. M. (2012). Specialization pathways among elite Danish athletes: a look at the developmental model of sport participation from a cultural perspective. International Journal of Sport Psychology, 43(3), 199-222, doi:10.7352/IJSP.2012.43.199

Patel, T., & Jayanthi, N. (2018). Health-related quality of life of specialized versus multi-sport young athletes: A qualitative evaluation. Journal of Clinical Sport Psychology, 1-36. doi:10.1123/jcsp.2017-0031

——————————————–

About the author
Charlotte previously trained as a dancer and teacher in the UK before beginning her PhD education at the Swedish School of Sport and Health Sciences. Her research focuses on the psychological aspects of early specialization, with a focus on aesthetic sports such as gymnastics, figure skating and dance (find Charlotte’s publications here). Aside from her academic work, Charlotte also delivers applied psychology workshops with dancers in high level training.

juni 16, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: children, Early specialization, sampling, sport parents, youth sports Lämna en kommentar

Tre psykologiska färdigheter alla idrottare (och tränare) behöver jobba med

Vi är stolta över att ha Rasmus Wallin-Tornberg (fotbollspsykologisk rådgivare för svenska damlandslaget i fotboll) som gästförfattare till bloggen. Här beskriver han tre viktiga psykologiska färdigheter.

Idrottare utmanas på flera olika sätt genom karriären. De ska prestera på träning och tävling, de ska samarbeta med andra på ett effektivt sätt och de ska orka hålla uppe motivation, utveckling och välbefinnande över tid. Idrottare (och tränare) behöver kontinuerligt jobba med att utveckla färdigheter för att hantera dessa utmaningar.

Jag och min kollega Daniel Ekvall jobbar på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i Fotbollspsykologi och som fotbollspsykologiska rådgivare för dam- respektive herrlandslaget i fotboll. Vi använder termen ”fotbollspsykologi” eftersom vi utgår från spelet fotboll i första hand och fokuserar på utmaningarna som en fotbollsspelare behöver hantera. Psykologin ses som en del bland många andra delar som tillsammans samverkar i en helhet. Inom fotbollen pratar vi bl.a. om fotbollsaktionen som är något som spelaren gör på planen, t.ex. en passning. Flera olika delar påverkar passningens kvalitet däribland teknik, fysisk, spelförståelse och psykologi. Därför är det viktigt med ett helhetsperspektiv.

Att göra nästa aktion med hög kvalitet
Att göra lagkamrater bättre
Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär

Vi har upplevt att det är en stor fördel att vi pratar med tränare och spelare utifrån dessa teman istället för att prata om ”idrottspsykologiska områden” som t.ex. självförtroende, koncentration, motivation och lagsammanhållning. Genom att uttrycka oss i dessa tre teman kan såväl spelare som ledare snabbt sättas igång i en diskussion. Att t.ex. i smågrupper diskutera exempel på hur man kan göra sin lagkamrat bättre är något som såväl nya tränare, unga spelare och landslagsspelare kan diskutera.

Dessa teman är idrottsgenerella och går därmed utmärkt att applicera på andra idrotter. I detta blogginlägg skriver jag om dem, samt hur du som idrottare kan jobba med dem på ett enkelt sätt – oavsett vilken idrott du utövar.

Tema 1: Att göra nästa aktion med hög kvalitet
Detta tema handlar om att göra det som är viktigt på träning och match/tävling. Benämningen ”nästa aktion” är en signal till att idrottaren behöver vara i nuet och göra det som är viktigt – oavsett hur det gick i situationen innan. En golfspelare behöver göra nästa slag med så hög kvalitet som möjligt även om hen missade i situationen innan, en ryttare behöver ta nästa hinder med hög kvalitet även om de senaste hindren togs på ett perfekt sätt och en handbollsspelare behöver snabbt jobba tillbaka i försvarsspelet även om lagkamraten missade en bra målchans.

Ett nyckelbegrepp för nästa aktion är ”psykologisk flexibilitet”. Det handlar om att idrottaren kan göra beteenden som är viktiga i stunden tillsammans med de tankar och känslor hen har för tillfället. Det är ett perspektiv som präglas av acceptans av t.ex. tankar och vad som händer. Detta är till stor del det motsatta mot tidigare generationer av idrottspsykologi där det ofta fanns inslag av att försöka tänka eller känna på ”ett visst sätt”. En psykologiskt flexibel idrottare kan göra det som är viktigt tillsammans med såväl negativa tankar och tvivel som glädje och positiva tankar.

Foto av 272447 på Pixabay

Tema 2: Att göra lagkamrater bättre
Alla idrottare är beroende av andra på olika sätt för att kunna prestera. I alla lagidrotter är det uppenbart att det är viktigt att vara synkade, att samarbeta på ett bra sätt och att trivas ihop. Inte bara under matcher för att prestera ihop, utan även under träning och resor för att utvecklas och att hålla motivationen uppe över tid. I lagidrotter är det väldigt tydligt att det inte räcker med att enstaka individer kan göra ”nästa aktion” eftersom man är beroende av att lagkamraterna också kan göra det. Dessutom måste individerna göra aktioner som är i synk med lagets arbetssätt.

Även i individuella idrotter är det viktigt att göra lagkamrater bättre. Även om skidåkare, golfspelare, roddare, skyttar och bowlare tävlar enskilt så är de i behov av en bra miljö med andra duktiga spelare. Det är väldigt värdefullt att ha andra att ta inspiration av och tävla mot: det hjälper till med både utveckling och motivation. För idrotter där man möter en motståndare, t.ex. bordtennis, padel, judo och fäktning, är det ännu mer uppenbart att alla gynnas av att alla i gruppen blir bättre: ju bättre min kamrat blir – desto mer måste jag utvecklas. Att göra lagkamrater bättre är lika viktigt för alla idrotter!

Tema 3: Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär
När idrottare och tränare tänker på idrottspsykologi är detta tema troligtvis inte det första de tänker på; snarare är det tema 1 eller 2 som är i fokus. Men att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär är väldigt viktigt och underskattas detta temat finns det risk att idrottares karriärer, och ännu värre att deras mående, påverkas negativt. Idrottare stöter på många utmaningar genom karriären som inte handlar om att prestera när det gäller, eller att samverka med andra. Exempel på vanliga utmaningar är att hantera kombinationen av skola och idrott, en lång skadeperiod och flytten till en miljö med högre krav.

Att en idrottare utmanas är vanligt och ofta önskvärt. Både idrottaren som blir antagen till ett idrottsgymnasium och idrottare som kvalificerar sig till OS blir troligtvis jätteglada och ser fram emot den kommande tiden. Men framgångarna är samtidigt förenade med högre krav. Vissa idrottare är rustade för att hantera dessa ökade krav, medan andra har sämre förutsättningar. Det handlar bland annat om idrottarens kunskap och färdigheter, men även om det stöd som idrottaren har av människor runt om sig. Ett exempel är två elitcyklister som blir proffs utomlands och inte bara får högre krav på sig – de kanske flyttar hemifrån för första gången och kommer till en ny miljö med nytt språk. För den ene cyklisten blir kanske den stora utmaningen att klara sig själv med alla hushållssysslor och för den andre cyklisten blir kanske de högre kraven det som blir tufft.

Du behöver jobba med dessa tre färdigheter!
I denna text har tre psykologiska teman beskrivits. De handlar om färdigheter som behövs för att klara av utmaningarna under en idrottskarriär. De är idrottsgenerella och täcker tillsammans helheten som idrottaren behöver hantera – från det som händer på planen/golvet/mattan till den sociala delen och till det långsiktiga perspektivet.

Du som idrottare eller tränare behöver jobba med dessa färdigheterna kontinuerligt. Det betyder inte att du inte är bra på dem – tvärtom så är min erfarenhet att många jobbar på ett väldigt bra sätt med dessa teman. Men även om du är bra på dem så behöver du fortfarande fortsätta att jobba kontinuerligt.

Om du är idrottare eller tränare och…

… tycker att du är bra på de tre färdigheterna: Skriv ner vad du gör och som du kan fortsätta med för varje tema. Utgå från konkreta situationer och beteenden.
… tycker att du behöver jobba mer med något tema: Beskriv så konkret du kan vad du vill göra mer av. Utgå från konkreta situationer och beteenden.
… tycker att är extra svårt att göra det du vill: För vissa kan det vara extra svårt och det kan finnas hinder. Du kan läsa mer om det tema som du vill jobba med för att få mer kunskap och kunna reflektera bättre. Du kan även prata med någon och bolla dina funderingar med. Det finns även möjligheter att ta hjälp av någon för att att utveckla de färdigheter som du behöver jobba med. Titta gärna på RF:s sida om idrottspsykologi.

———————————————————-

I maj publicerades boken ”Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär” som Rasmus skrev tillsammans med Daniel Ekvall. I den beskriver de dessa tre teman och ger tips till både spelare och tränare. Även om boken utgår från fotboll, är alla tre teman idrottsgenerella och går därmed utmärkt att applicera på andra idrotter.

För varje del finns en grundläggande del, som gäller alla, och en fördjupande del, för dem som vill veta mer. I alla kapitel finns ”pilmodellen” med som är ett verktyg för att tydliggöra vad som är viktigt för dig och framförallt vilka beteenden du vill göra mer av. Till boken finns en webbplats med filmklipp, case och uppgifter för idrottaren och material för tränaren/läraren/föräldern. Även om boken handlar om fotboll så är den lätt att applicera på alla idrotter eftersom utmaningarna och färdigheterna finns inom alla idrotter.

Boken beställer du genom SISU Idrottsböcker: Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär

———————————————————-

Rasmus Wallin-Tornberg har en magisterexamen i idrottspsykologi från Högskolan i Halmstad och en grundutbildning i KBT med inriktning elitidrott. Han har arbetat de senaste 15 åren med tillämpad idrottspsykologi, bland annat med BK Häcken, Frölunda Indians och IFK Kristianstad. Nu jobbar han på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i fotbollspsykologi och fotbollspsykologisk rådgivare för damlandslaget. Kontakta Rasmus om ni har frågor: rasmus@idrottspsykologi.se

Foto av Anna Moilanen

juni 10, 2020juni 10, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: Fotbollspsykologi, Göra lagkamrater bättre, Hållbar karriär, Nästa aktion, Psykologisk flexibilitet Lämna en kommentar

Om en idrottare säger att hen gör sitt bästa så är det så!

Ibland händer det att tränare och föräldrar påstår att idrottaren inte gör sitt bästa. Det ser kanske ut som det. Idrottaren:

Tar inte löpningen när hen borde.
Verkar slö
Ser ofokuserad ut
Gör inte det hen ska

Är det så då? Gör inte idrottaren sitt bästa?

I vissa fall gör inte hen sitt bästa och i andra fall gör hen sitt bästa även fast det inte ser ut som det.

Idrottaren vet inte vad hen ska göra och blir därför passiv och försiktig. Hen gör sitt bästa, försöker prestera så bra som möjligt samtidigt som hen försöker hitta en lösning.
Idrottaren har väldigt svårt att fokusera där och då. Det kanske ser ut som att hen är ofokuserad och det är ju inte så konstigt eftersom hen också är det. Det betyder dock inte att hen inte gör sitt bästa.
Idrottaren är väldigt nervös
Idrottaren förstod inte vad du menade när du gav instruktionen
Idrottaren är så fysiskt eller mental trött att det inte ser ut som att hen ger allt när hen faktiskt gör det

Kan det här bli en ursäkt för idrottare?

Att idrottaren säger att hen gör sitt bästa fast det inte är så. Kanske, men den risken får man ta. Det kan bli problematiskt om föräldern eller tränaren väljer att inte tro på det idrottaren säger. Om idrottaren inte gör sitt bästa så kanske hen med tid inser det och/eller kan vara ärlig med det. Det är idrottaren som ska kämpa och ge allt vad hen gör, då borde det vara upp till idrottaren att bestämma.

Hur pratar ni om ansträngning?

Det kan vara nyttigt att prata om ansträngning, vad det innebär och hur idrottaren upplever situationen. Idrottaren kanske inte tror att hen kan anstränga sig mer men när man pratar om vad det innebär kanske hen inser att hen kan anstränga sig mer. Samtalet kan även leda till att tränaren eller föräldern förstår idrottaren och hens situation bättre och att hen faktiskt gör sitt bästa.

Om det ser ut som att idrottaren inte gör sitt bästa så fråga. Om idrottaren inte gör sitt bästa så bli inte arg utan lyssna och försök hjälpa hen att komma fram till hur hen kan göra sitt bästa nästa gång. Hjälp idrottaren att inse vikten av att göra sitt bästa. Om idrottaren säger att hen gör sitt bästa så lyssna på hen och utgå från det.

Foto av Ethan McArthur på Unsplash

maj 28, 2020maj 29, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: ansträngning, barnidrott, gör sitt bästa, idröttsföräldrar, Tränare, ungdomsidrott Lämna en kommentar

Hjälp dina idrottare att fokusera bättre under träningen

Om du vill hjälpa dina idrottare att fokusera bättre när de tränar finns det många saker du kan göra. Vi ska fokusera på några av dem i denna text, nämligen att hjälpa dem slappna av mentalt mellan övningar, förbereda sig mentalt inför dem och reflektera efter dem.

Mentala förberedelser inför övningar
Inför varje övning är det bra att skapa förutsättningar för idrottarna att fokusera, göra sitt bästa och få ut så mycket som möjligt av övningen. Ge dem därför möjlighet att förbereda sig för övningen. Be dem fundera på vad de vill få ut av övningen, vad de ska fokusera på och göra (vilka är deras nyckelbeteenden?). Målet är att idrottarna senare ska göra detta själva inför varje övning, men det sker inte av sig själv. De behöver lära sig hur de ska göra och sedan träna på det. Slutligen är det bra att uppmuntra och påminna dem om att verkligen göra sitt bästa under den kommande övningen.

Utvärdering efter övningar
För att ta tillvara på övningen på bästa sätt är det bra att ha en kort utvärdering efter övningen. Det hjälper också idrottarna att släppa övningen och slappna av inför nästa. Du kan välja mellan att ställa frågor till idrottarna som de får svara på och diskutera i helgrupp, två och två eller fundera på själva. Exempel på saker du kan fråga om är, hur väl de fokuserade, hur mycket de ansträngde sig, hur väl de arbetade med det skulle göra, hur de skulle kunna göra det bättre nästa gång, vad de lärde sig och vad de gjorde bra.

Mental paus mellan övningar
Det är bra om de sedan får en liten stund att mentalt slappna av innan nästa övning. En stund då de inte tänker på idrotten. Bra strategier kan vara att prata med varandra om något helt annat eller att arbeta med andning (här kan du läsa om en andningsövning de kan använda sig av). Det kan vara bra att prata om hur man kan genomföra en mental paus och själva låta dem använda den strategi som passar dem bäst. Tiden för den mentala pausen kan variera lite beroende på vilka övningar ni arbetar med och hur träningen är upplagd. Ofta får idrottare en fysisk paus mellan övningar men det är inte alltid de har möjlighet att koppla av mentalt. Efter en övning kanske man pratar om hur det gick och sedan börjar man direkt prata om nästa övning samtidigt som man kanske dricker vatten.

Det går inte att vara 100% fokuserad på rätt saker under ett helt träningspass. Genom att aktivt genomföra en mental paus mellan övningarna får de slappna av och vila mentalt. Då minskar risken att idrottarna ofrivilligt tappar fokus under övningen. Genom att ta en mental paus, och koppla av, mellan övningarna blir det tydligare när de kopplar på under övningarna. Det är bra för idrottarna att göra det tydligt när de kopplar av och kopplar på, så att de inte går runt och är lite halvt ofokuserade hela tiden.

En del tränare skulle kunna uppleva det som problematiskt att lägga in tid under träningar för mental förberedelse, utvärdering och mentala pauser i samband med övningar. Förmodligen skulle det ju leda till mindre tid för att till exempel spela fotboll, tennis eller volleyboll. Det är dock värt det och över tid, genom träning, kommer rutinerna kräva mindre tid då idrottarna kommer kunna genomföra dem själva och mer effektivt.

Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash

maj 27, 2020maj 28, 2020 av Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck Etiketter: Fokus, Ledarskap, mental förberedelse, mental paus, närvarande, Tränare Lämna en kommentar