Nervositet kan både upplevas positivt och hjälpsamt och något som är jobbigt och negativt. Många idrottare upplever att det är för jobbigt och att det får dem att må dåligt och prestera sämre. Därför vill de ofta få bort nervositeten. Att de försöker få bort den leder i regel till mer problem. Det är bättre att acceptera den och vara öppen för den. Det kan dock vara lättare sagt än gjort och kräver i många fall träning över en längre tid. Ibland märker man snabbt att det blir mer hanterbart.
Man kan likna nervositeten vid känslan av ett monster. Ju mer du försöker bli av med det desto större och farligare blir det. Monstret är i det här fallet inte farligt i sig. Så om du utmanar nervositeten och frågar ”Visa vad du har! Kom igen då!” så händer inte så mycket. Ingenting egentligen. Det är inte så att nervositeten kan brotta ner dig eller äta upp dig. Ju mer du lyser på den och släpper fram den i ljuset desto mindre läskig och skrämmande är den.
Ifall du släpper fram nervositeten, låter den vara där och är nyfiken på den så kan den fortfarande vara jobbig. Det kan kännas besvärande i kroppen och mentalt men du kan även uppleva att det är ok och att du kan prestera samtidigt som du har de känslorna. Arbeta därför med att acceptera nervositeten och fokusera på att göra det du ska så bra som möjligt. Låt nervositeten hänga med.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 