Etikett: Jowett

Relationen mellan tränare och idrottare spelar en central roll när det gäller idrottares fysiska och psykosociala utveckling (Jowett & Cockerill, 2002). Baserat på studier av Jowett och hennes kollegor utvecklade Jowett en modell som heter 3+1C-modellen (Jowett, 2007a; Jowett, 2007b). Modellen används för att beskriva kvaliteten mellan tränaren och de idrottare som hen tränar. Fokus i modellen ligger på tränarens relation med var och en av idrottarna, varje relation tränaren har med sina idrottare är unik. 

Enligt modellen påverkar tränarens tankar, känslor och beteenden idrottarens tankar, känslor och beteenden och tvärtom (Jowett, 2007c). Modellen innehåller fyra faktorer: Närhet, hängivenhet, komplementaritet och samsyn. Nedan presenteras dessa faktorer lite kortfattat:

Närhet (Closeness)
Närhet handlar om de känslomässiga kopplingar som tränaren och idrottaren upplever i sin relation. Det innefattar bland annat tillit, omtanke, respekt, uppskattning och känslomässigt stöd. Det handlar om hur emotionellt nära varandra de känner sig och hur mycket de känner att de kan lita på varandra.

Hängivenhet (Commitment)
Hängivenhet handlar om hur tränaren och idrottaren ser på deras relation långsiktigt, vad de har för förväntningar på deras relation och i vilken grad de vill ha kvar relationen. Det handlar även om ömsesidiga uppoffringar och uppskattning av varandras arbete med att bibehålla en öppen kommunikation och sträva efter gemensamma mål.

Komplementaritet (Complimentarity)
Komplementaritet handlar om interaktionen mellan tränaren och idrottaren och i vilken utsträckning interaktionen ses som givande och som samverkan. 

Samsyn (Co-orientation)
Den sista faktorn heter samsyn och när det gäller den ligger fokus på hur lika tränaren och idrottaren ser på deras relation och hur väl de förstår varandras upplevelser av relationen. Tränares och en idrottares syn på deras relation kan delas in i två olika perspektiv. Det ena perspektivet är deras direkta uppfattning av relationen och det andra perspektivet handlar om en metauppfattning, det vill säga hur de tror att den andre uppfattar kvaliteten på relationen. Genom att jämföra dessa två uppfattningar kan man få tre olika typer uppfattningar när det gäller graden av samsyn: faktisk likhet, förmodad likhet och empatisk förståelse. 

• Faktisk likhet
  Ifall det finns en faktisk likhet finns det en överensstämmelse tränarens och idrottarens direkta perspektiv. Spelaren känner till exempel samhörighet med tränaren och tränaren känner samhörighet med idrottaren. 

• Förmodad likhet
  Ifall det finns en förmodad likhet finns det en överensstämmelse mellan tränarens (eller idrottarens) direkta perspektiv och metaperspektiv. Idrotten upplever att tränaren känner samhörighet med idrottaren och tränare upplever att idrottaren känner samhörighet med hen. 

• Empatisk förståelse
  Ifall det finns en empatisk förståelse innebär det att tränarens metaperspektiv överensstämmer med idrottarens direkta perspektiv. Det innebär att spelaren upplever att tränaren känner en samhörighet med hen samtidigt som han själv känner samhörighet med tränaren. 

Referenser

Jowett, S. (2007a). Coach-athlete relationships ignite groupness. In M. Beauchamp & M. Eys (Eds.), Group Dynamics: Advances in Sport and Exercise Psychology. New York: Routledge. 

Jowett, S. (2007b). Interdependence analysis and the 3 + 1Cs in the coach-athlete relationship. In S. Jowett & D. Lavallee (Eds.), Social psychology in sport (pp. 15–27). Champaign, IL: Human Kinetics.

Jowett, S., Timson-Katchis, M., & Adams, R. (2007). Too close for comfort?: Dependence in the dual role parent/coach-child/athlete relationship. International Journal of Coaching Science, 1(1), 59-78

Jowett, S., & Cockerill, I. M. (2003). Olympic medallists’ perspective of the althlete–coach relationship. Psychology of sport and exercise, 4(4), 313-331.

Jowett, S., & Ntoumanis, N. (2004). The Coach-Athlete Relationship Questionnaire (CART-Q): development and initial validation. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 14(4), 245–257. https://doi.org/10.1111/j.1600-0838.2003.00338.x

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)