Säkerhetsbeteenden inom idrotten

Det är vanligt att människor upplever ångest som något obehagligt och något som de inte vill känna. Det är därför förståeligt att många vill undvika ångest. Detsamma gäller idrottare, de kan uppleva ångest i mängder av olika situationer givetvis även i samband med deras idrottande. Det gäller idrottare på alla nivåer, från barnidrott till elitidrott.

Många idrottare vill bli av med den ångesten och undvika den på diverse sätt (även kallat upplevelsemässigt undvikande). För att bli av med ångesten, minska den eller undvika den gör idrottarna olika saker. De beteenden idrottarna använder för detta kallas säkerhetsbeteenden (det kan även kallas för säkerhetsstrategier). Det finns en mängd olika beteenden som fungerar som säkerhetsbeteenden inom idrotten. Det viktiga är inte vilket beteende det är utan funktionen av beteendet, det vill säga vad beteendet leder till. När det gäller säkerhetsbeteenden är funktionen att ångesten minskar eller försvinner.   

Säkerhetsbeteenden minskar ångesten på kort sikt. Det som är problematiskt med dessa beteenden är dock att det leder till ökad ångest på längre sikt. Idrottarna lär sig inte heller att idrotta och prestera när de känner prestationsångest om de varje gång använder sig av säkerhetsbeteenden. Idrottarna tror ofta att det är på grund av dessa beteenden som de klarar av situationen. De kan tro att om de inte hade agerat på det sättet hade de upplevt ännu mer ångest och då hade kanske allt blivit mycket värre och de hade presterat sämre.

För att bli bättre på att hantera prestationsångest är det bra att identifiera vilka säkerhetsbeteenden du använder i olika ångestfyllda situationer. Ta fram några alternativa beteenden du kan använda dig av istället som inte innebär att du försöker bli av med eller minska ångesten. Arbeta med att acceptera ångesten, att låta känslorna vara där och sträva efter att agera på samma sätt som du hade gjort om du inte hade upplevt de obehagliga känslorna.

Har du frågor så hör gärna av dig till mig direkt eller ställ en fråga i kommentarsfältet nedan.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)