Idrotten har en baksida

Idrotten är både hälsosam och ohälsosam. Myntet har två sidor, motsatserna och kontrasterna finns alltid.

Idrottare känner ibland trycket och nödvändigheten att under tävlingar/matcher fortsätta och ge allt trots en mindre skada, vilket då kan leda till en svårare skada och mer lidande. Det är vanligt att elitidrottare regelbundet och under långa perioder äter smärtstillande för att kunna fortsätta. Vissa barn lägger nästan all sin tid på att nå framgång i sin idrott och ibland pushas idrottare till att hantera kosten på ett ohälsosamt sätt. Idrottare även kan uppleva kraftig ångest om de står över en träning och tillvaron kan kännas fruktansvärd om de inte tar en plats i truppen/laget.

Det går att lära sig mycket av de utmaningar man möter inom idrotten men vi behöver uppmärksamma att det är en miljö som ibland är ohälsosam. Det behöver inte betyda att den överlag är dålig. Men vi kan inte enbart se idrotten som en fantastisk folkrörelse. Vi ledare och vuxna som arbetar inom idrotten behöver lyfta perspektivet och se svårigheterna och bristerna i de strukturer vi befinner oss i. Det måste få vara ok att kritisera idrotten för dåliga strukturer. Det är en förutsättning för att vi ska kunna förbättra idrottsmiljön i Sverige.


Bra och funktionella förmågor inom idrotten kan även förvandlas och bli destruktiva och dysfunktionella för idrottaren. Till exempel är det bra att vara träningsvillig och bra på att hantera smärta men det ökar även risken för överträning. Att ha en stark idrottsidentitet kan vara bra men identiteten kan även det blir för smal och därmed innebära problem för idrottaren.

Det är en balans och för att få ut det bästa av idrotten kan vi inte enbart prata om idrotten som hälsosam, vi även behöver se att den kan vara ohälsosam.

Annonser