Idrotten har en baksida

Idrotten är både hälsosam och ohälsosam. Myntet har två sidor, motsatserna och kontrasterna finns alltid.

Idrottare känner ibland trycket och nödvändigheten att under tävlingar/matcher fortsätta och ge allt trots en mindre skada, vilket då kan leda till en svårare skada och mer lidande. Det är vanligt att elitidrottare regelbundet och under långa perioder äter smärtstillande för att kunna fortsätta. Vissa barn lägger nästan all sin tid på att nå framgång i sin idrott och ibland pushas idrottare till att hantera kosten på ett ohälsosamt sätt. Idrottare även kan uppleva kraftig ångest om de står över en träning och tillvaron kan kännas fruktansvärd om de inte tar en plats i truppen/laget.

Det går att lära sig mycket av de utmaningar man möter inom idrotten men vi behöver uppmärksamma att det är en miljö som ibland är ohälsosam. Det behöver inte betyda att den överlag är dålig. Men vi kan inte enbart se idrotten som en fantastisk folkrörelse. Vi ledare och vuxna som arbetar inom idrotten behöver lyfta perspektivet och se svårigheterna och bristerna i de strukturer vi befinner oss i. Det måste få vara ok att kritisera idrotten för dåliga strukturer. Det är en förutsättning för att vi ska kunna förbättra idrottsmiljön i Sverige.


Bra och funktionella förmågor inom idrotten kan även förvandlas och bli destruktiva och dysfunktionella för idrottaren. Till exempel är det bra att vara träningsvillig och bra på att hantera smärta men det ökar även risken för överträning. Att ha en stark idrottsidentitet kan vara bra men identiteten kan även det blir för smal och därmed innebära problem för idrottaren.

Det är en balans och för att få ut det bästa av idrotten kan vi inte enbart prata om idrotten som hälsosam, vi även behöver se att den kan vara ohälsosam.

Annonser

Skador inom idrotten – enbart jobbigt eller en möjlighet till utveckling?

En fördom gentemot oss idrottspsykologiska rådgivare är att vi alltid ser utmaningar istället för problem. Att glaset är halvfullt istället för halvtomt. När det gäller oss (Mikael och Fredrik) kan det delvis vara sant. Men inte på grund av att vi är naiva. Vi kanske har som vana att ifrågasätta de negativa uppfattningarna.

Givetvis finns det problem som behöver få vara problem. Ångesten, oron, skammen eller vad det nu kan handla om bör få den plats den ska ha. Men inte hur länge som helst. Vi människor är starka och kan påverka våra liv. Ibland kanske det känns motigt, men ingen annan kommer att ta över dina känslor och tankar. De kommer du alltid bära, på gott och ont.

För en idrottare kan det innebära en livskris att bli skadad. Bland annat beroende på om det är första skadan och hur omfattande den är. Det kan förändra livet på några minuter. Allting du har drömt om under kommande säsong kanske ödeläggs. Dramatiskt och tungt.

Om vi tar Johanna som exempel. Hon spelar handboll och har dragit av korsbandet. Vilket innebär minst sex månaders vila. Riktigt jobbigt

handboll
Här kommer några tips till Johanna.

  1. Låt de känslor som kommer få ta plats. Det är tuff skada och din säsong är över. Det är ok att du då blir ledsen. Prata med vänner och familj om det. Det är bra att de förstår att du kan vara lite extra känslig och oftare känner dig nere. Också bra att visa dig själv mer förståelse och kanske vara extra snäll mot dig själv ett tag.
  2. Arbeta med att bibehålla så många positiva delar från idrotten som möjligt. Du kan till exempel bedriva rehabiliteringsträning tillsammans med de andra när de tränar. Du kan byta om och duscha med dina lagkamrater.
  3. Be om någon uppgift under de matcher du följer. Att vara skadad är ett tillfälle för dig att till exempel utveckla dina taktiska kunskaper. Du kanske kan filma, föra statistik eller kolla på specifika detaljer hos vissa spelare.
  4. Skynda långsamt och se det som en möjlighet att bygga upp och stärka hela kroppen.
  5. Gör roliga och bra saker utanför idrotten och ta tillvara på den extra tid du har. Kanske kan du lägga lite mer tid på läxor och jobb, spendera mer tid med kompisar och familj samt gå på teater, läsa och resa mer.

Vi har ovan försökt visa på att man kan utvecklas i samband med en skada och hur man kan ta tillvara på den annars jobbiga perioden. Det är en möjlighet att bli bättre på att hantera motgångar och vi hoppas att de förslag vi har givit ovan kan inspirera dig till att hantera situationen så bra som möjligt.

Förutsägbara och icke förutsägbara karriärövergångar inom idrotten

Hej alla glada läsare! Hoppas ni har det bra därute!

Vi fortsätter att definiera idrottspsykologins karriärövergångar. Det är viktigt att vi har en gemensam syn på begreppet karriärövergångar.

I förra inlägget skrev vi att det finns olika karriäröverångar i livet, till exempel byta jobb, avsluta en idrottskarriär, etc. Ytterligare dissekering av begreppet görs genom att beskriva förutsägbara och icke förutsägbara övergångar. ”Jag vet att jag ska sluta spela ishockey om ett år” (förutsägbar övergång) ELLER hen skadar sig ordentligt och TVINGAS sluta direkt (icke förutsägbar).

En förutsägbar karriärövergång är när Leif som spelar i Luleå bestämmer sig vid 33 års ålder att sluta med ishockey. Anledningarna är bristande motivation och att han inte är lika bra tränad som förut. Leif känner sig nöjd över beslutet att köra en sista säsong med Luleå innan skridskorna hamnar på den berömda hyllan.

I exemplet ovan har Leif fattat beslutet helt själv och har full kontroll över situationen. Om Leif inte har förberett sig tidigare så har han nu ett helt år på sig innan han slutar. Ett år att fundera på vad han ska göra efter karriären.

Ett exempel på en icke förutsägbar övergång kan vara Jens som precis har blivit ordinarie i Djurgårdens IF. Han har spelat riktigt bra i början på säsongen och många lovordar honom. Han njuter av livet som professionell ishockeyspelare och livet består just enbart av hockey.

I omgång 15 skadar sig Jens och hans ishockeykarriär är över.

Det här är en betydligt jobbigare karriärövergång. Vi är medvetna om att exemplet är extremt och det kan handla om mindre skador eller att något händer i ens privata liv. Hursomhelst är förändringen stor från att vara en framgångsrik ishockeyspelare till att inte kunna spela, och därmed bli tvungen att satsa på något annat. I det här fallet så mår Jens sämre psykologiskt än vad han gör fysiskt.

För att en idrottare ska hantera karriärövergångar på bästa sätt finns flera metoder. Den mest effektiva är att vara förberedd för en karriär efter idrotten, att inte helt förlita sig på sin idrott, ha en färdig plan B. Ovsett om det blir ett förutsägbart eller oförutsägbart slut på idrottskarriären så kommer den ta slut någon gång. Det går inte att gömma sig för det. Även om man har haft en fantastisk karriär och väljer att avsluta den kan det bli riktigt tungt om man inte har något spännande att syssla med efter karriären.

Ha nu en underbar helg!

Med vänliga hälsningar

Redaktionen

Skador inom idrott

I detta inlägg kommer vi att summera en vetenskaplig artikel. Följande artikel kommer att summeras:

Vergeer, I. (2006). Exploring the mental representation of athletic injury: A longitudinal case study. Psychology of Sport and Exercise, 7, 99-114.

Syftet med denna artikeln var att studera en idrottares tankar, känslor och föreställningar under rehabiliteringsprocessen efter en skada. Deltagaren var en 28 årig manlig rugbyspelare.  Åtta intervjuer genomfördes under 20 veckor. Tre år senare genomfördes ytterligare en intervju med spelaren.

Fyra oberoende teman presenterades utifrån analysen av intervjuerna. Dessa teman var:

Awarness
Spelarens uppmärksamhet var som störst I början efter skadan (i intervju 2) då smärtan var hög och den precis hade inträffat. I takt med att tiden gick så minskade spelarens fokus på skadan. I de sista intervjuerna rapporterade idrottaren att han oftast uppmärksammade skadan när det var tekniska moment som krävde att han använde den skadade delen. Annars tänkte han inte så mycket på skadan men sa att det kunde vara bra att ibland rikta uppmärksamhet mot den skadade delen.

Mental imagery (visualisering/mentala föreställningar)
Rugbyspelaren rapporterade att han upplevde spontan och frivillig visualisering i samband med skadan. I början upplevde idrottare relativt ofta spontan visualisering då han såg sig själv i ögonblicket han skadade sig.

Senare började han använda mer frivillig visualisering där han föreställde sig att axeln fungerade bra utan smärta. Dessa föreställningar triggades igång av bland annat frustration, som till exempel när han använde den friska armen på ett bra sätt och vart frustrerad över att inte kunna använda den skadade armen på ett likande sätt.  Vill du lära dig mer om mentala föreställningar rekommenderar vi Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten).

Mental model of the injury
Detta tema handlande om balansen mellan det fysiska och medicinska. Att han kunde stå framför spegeln och tvivla och känna smärta.  Sedan uppsökte han läkaren och fick en förklaring av läget.

Mental “itinerary” of the recovery process
Med detta tema menar författaren idrottarens väg till att bli rehabiliterad. Det inkluderar kvalitén och tiden för, träffar med läkaren, fysiska framsteg med skadan och de typer av metoder som användes för att stimulera rehabiliteringen.

Våra reflektioner
Denna studie visar att det är otroligt många faktorer som påverkar en spelare under en skadeperiod. I studien har visualisering både negativ och positiv effekt för idrottare. Även annan forskning har visat att negativ visualisering kan ha negativa effekter för idrottare och det är bra att få ut denna information till idrottare, tränare samt idrottspsykologiska rådgivare. Vi hoppas nämlingen att det motiverar till att arbeta med visualisering. Till exempel träna upp förmågan och därmed lära sig kontrollera sina föreställningar.

Resultatet visar också på att skadade spelare behöver en hel del stöd under sin rehabilitering. Både psykologiskt men även fysiologiskt. Det kommer alltid att förekomma skador men genom idrottspsykologisk forskning och tillämpning inom just skador kan vi säkert minska skadorna och hjälpa till i den tunga rehabiliteringsprocessen.

Resultatet visar på att skadade spelare behöver en hel del stöd under sin rehabilitering.  Samt att psykologiska faktorer påverkar. Det kommer alltid att förekomma skador men genom idrottspsykologisk forskning och tillämpning inom just skador kan vi säkert minska skadorna och hjälpa idrottare i den tunga rehabiliterings processen.

Med vänliga hälsningar
Redaktionen