Vi vill att idrottarna ska lära sig så mycket som möjligt. Vi vill hjälpa dem! Därför ger ofta tränare för mycket instruktioner. De tänker, hoppas och framförallt agerar som att idrottarna lär sig saker när de berättar saker för dem. Så är det dock inte. Och de flesta av oss förstår det men det är ändå stor risk att man agera på det sättet. För att det ofta är hjälpsamt att ge verbal information och det känns som att man lär idrottarna saker. Man berättar ju det för dem. Vi känner oss även duktiga när vi delar med oss av värdefull information.
Det blir tyvärr problematiskt när instruktionerna blir för många och för långa. Det kan leda till att idrottarna inte orkar lyssna och stänger av. Det kan göra att de gör det till en vana att inte lyssna och de blir då inte heller bättre på det (alltså att lyssna) och de kanske stör de andra idrottarna istället. För mycket instruktioner resulterar också i att de inte kommer att komma ihåg allt, de kanske förstår mindre och det kan leda till frustration och att de känner sig dåliga. Det kan också göra att tränaren blir mer frustrerad eftersom hen dels anstränger sig för att förmedla bra och värdefull instruktion, dels för att det inte leder till att idrottarna utvecklas som de hade önskat.
Som tränare är det bättre att anstränga sig för att ge så få och korta instruktioner som möjligt. Syftet med instruktionerna är att idrottarna ska veta vad de ska göra, vad de ska fokusera på, etc. Idrottarna kan få med sig värdefull information genom instruktioner men det kommer sällan att resultera i lärande. För att idrottarna ska lära sig behöver de förstå instruktionerna, komma ihåg instruktionerna och vilja följa dem. Det är mycket bättre chanser att idrottarna förstår och kommer ihåg instruktionerna ifall de är få och korta.
När det finns möjlighet är det bra att ställa frågor till idrottarna istället för att ge instruktioner. Det gör att de själva behöver tänka, reflektera, analysera, förstå och komma fram till idéer. Det är otroligt positivt då vi vill utveckla lärande idrottare. Det är också ett bra sätt att avgöra var de är just nu, hur mycket de förstår och vad de har lärt sig. Här är några exempel på frågor man kan ställa:
- Vad är bra att fokusera på i den här övningen?
- Vad vill du få ut av den här övningen?
Fundera i förväg över vilka instruktioner du vill ge till idrottarna i olika situationer (när det är möjligt), till exempel inför en specifik övning. Arbeta med att skala av och korta ned instruktionerna. Fundera över varför du vill ge idrottarna instruktionen. Behöver de den informationen? Blir det överflödigt? Kan du ge den informationen på nästa träning istället? Kan du arbeta med frågor och få idrottaren att komma fram till det själv.
Testa att ge dem mindre information än vad du tror de behöver ibland. Se vad som händer.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
En blogg om idrottspsykologi 
Hej,
Intressant inlägg och något som diskuteras för sällan. Jag som lärare och tränare inom gymnastik håller definitivt med om att idrottare genom frågor som formativ återkoppling kan skapa en grund för viktig reflektion över lärandet. Jag lägger stor vikt i att idrottarna jag är tränare för ska bli självgående i så stor utsträckning som möjligt och då är detta ett sätt. Däremot ser jag stor mening i att vid rätta tillfällen höja kunskapen hos idrottaren genom längre förklarningar med ett analytiskt förhållningsätt. Detta bidrar till, av erfarenhet och till viss del stöd av arbete jag skrivit om, en ökad känsla av kompetens, vilket är positivt för motivationen. Är detta kanske något som tränare inom gymnastiken behöver göra för att lyckas få individen självgående med tanke på den särskilda tekniska idrotten och något (didaktiskt) jag/vi har utvecklat och lyckats, utan att få de negativa konsekvenserna du ser som problematiska? Eller är gymnasterna beroende av den enande bilden av att förstå och känna för kunna utvecklas? ”Vi”, som vi i gymnastiken har inte tider, mål eller annat kvantifiera framgång utan den egna kunskapen och återkopplingen från tränaren kanske har en extra viktig betydelse för känslan av kompentens..?
För att förtydliga så är korta och långa instruktioner inte så definierat eller exemplifierat i ditt inlägg. Ge gärna exempel 🙂
Jag kan tillägga att jag såklart ger många korta instruktioner per lång instruktion, men ger nog ett par längre instruktioner per träning (3 timmar) och ser också många positiva delar med det.
Som jag inledde med så är detta mycket intressant 😉
MVH, Jacob ”Jacke” Melin
Tränare inom truppgymnastik och lärare vid GIH
Hej Jacke,
Stort tack för din feedback och dina reflektioner! Mycket intressant och givande.
Jättebra att hjälpa gymnasterna att bli självgående som möjligt.
Bra inspel gällande nyttan av längre förklaringar med ett analytiskt förhållningssätt.
Hm, nej korta och långa instruktioner är inte så definierat och inte exemplifierat i min text. Det stämmer. Det beror delvis på att det kan variera väldigt mycket. Jag tänker att det bland annat handlar om hur många saker man ska komma ihåg och hur länge man behöver hänga med och lyssna. Längre förklaringar med ett analytiskt förhållningssätt kan fungera jättebra. Allt det här beror ju också självklart på idrottarnas ålder, deras kunskap, förmåga att minnas och fokusera, intresse, osv. Och det beror väldigt mycket på ifall tränaren har koll på hur väl idrottaren hänger med, tar till sig det hen säger osv. Det är ju mycket lättare att göra i individuella samtal, en större grupp blir det svårt. Sen beror det ju mycket ifall idrottaren/idrottarna är delaktiga eller inte. De kommer ju förmodligen ta till sig informationen på ett mycket bättre sätt om de är med diskuterar, analyserar och reflekterar.
Det är möjligt att det generellt sett är viktigare med en djupare kunskap och förståelse hos gymnaster jämfört med till exempel en sprinter baserat på det du säger gällande möjligheten att kvantifiera framgång. Men jag skulle säga att alla idrottaren har nytta av en god förståelse för idrotten (och det som innefattas i det) och sitt eget lärande, dels för att utvecklas, dels är det givande för deras motivation.
Det är jättebra att kunna ha längre diskussioner och samtal. Men generellt sett upplever jag att tränare ger väldigt mycket information till idrottare som de inte kan/vill ta till sig. Och det leder nog till att idrottarna får mindre tid till att utöva idrotten, till att både idrottare/tränare blir frustrerade, minskad motivation, minskat lärande, etc. Självklart är det bra att hjälpa idrottare förstå mer, lära sig mer och då behöver de testa och reflektera själva. Men bra och längre samtal med tränaren kan också vara väldigt givande och ibland nödvändiga.
När det gäller längre förklaringar är det nog viktigt att verkligen läsa av idrottarna och involvera dem. Och det är en stor skillnad på vad informationen innehåller, om det är späckat med detaljer som idrottarna behöver förstå och komma ihåg eller om det till exempel är en längre inspirerande historia/metafor.
Mvh,
Fredrik