Sätt idrottaren i centrum

Det spelar ingen roll hur duktig du som tränare är på teknik och taktik ifall du inte når fram till idrottaren. Det spelar ingen roll hur bra feedback på tekniken du ger om idrottaren inte förstår hur du menar. 

Det är idrottaren som ska lära sig färdigheterna och anstränga sig för att prestera. Det känns därför rimligt att fokus ligger på den aktive och att skapa goda förutsättningar för hen att vilja lära sig och att hen har bra möjligheter att ta till sig informationen och komma ihåg det du säger. 

Som tränare är det därför viktigt att du utgår från idrottaren i ditt ledarskap. Anpassa ditt upplägg till hen och möt idrottaren där hen är just nu. Det är många faktorer som kan påverka hur väl idrottaren tar till sig det du som tränare säger till hen. Om du till exempel inte lyssnar så bra på idrottaren samt ger hen för många och för svåra instruktioner ökar risken att idrottaren:

  • Lyssnar inte på det du säger
  • Vill inte göra det du säger
  • Förstår inte det du säger
  • Glömmer bort det du säger

Några saker som kan vara bra att tänka på för att sätta idrottaren i centrum är att fokusera på glädje, variation och kreativitet. Ge få instruktioner, mer positiv än korrigerande feedback, våga vara tyst och arbeta med frågor så att hen själv får reflektera och ta beslut. Engagera idrottaren och följ upp instruktioner och feedback med positiv feedback och frågor. Hjälp idrottaren förstå när hen arbetar i rätt riktning och gör saker bättre.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Annons

Vad är korrigerande feedback?

Det finns olika typer av feedback. De vanligaste typerna av feedback inom idrotten är positiv feedback och korrigerande feedback. Vi har skrivit om positiv feedback i ett tidigare blogginlägg. Det innebär att man ger beröm till idrottaren. Man berättar vad idrottaren gjorde bra. I det här blogginlägget ska jag gå kortfattat gå igenom vad korrigerande feedback är för något. Jag kommer skriva fler inlägg i där jag berättar mer om feedback och hur man kan använda det på ett bättre sätt i sitt ledarskap. Jag kommer även skriva mer om just korrigerande feedback. 

Korrigerande feedback innebär att tränaren försöker hjälpa idrottaren att korrigera och förbättra något. Tränaren berättar för idrottaren vad hen gjorde fel och/eller hur hen ska göra det bättre. Den kan både vara verbal och icke-verbal. Här är några exempel på verbal korrigerande feedback: 

  • Kasta bollen 10 cm högre!
  • Träffa bollen tidigare!
  • Accelerera mer i slaget!
  • Håll armbågen högre när du gör det!
  • Du behöver komma djupare ner i knäna!

Generellt sett brukar man vilja sträva efter att använda mer positiv än korrigerande feedback. Korrigerande feedback kan till exempel ha en negativ inverkan på idrottares motivation och självförtroende. Samtidigt som många tränare skulle tjäna på att ge korrigerande feedback mindre frekvent fyller det en viktig funktion och kan vara väldigt effektivt. Det är ett värdefullt verktyg som tränare kan använda sig av för att hjälpa idrottare utvecklas, förbättra sin teknik och prestera bättre. 

Ifall möjligt är det fördelaktigt att ge feedbacken på ett bra sätt. Ha gärna en positiv ton och fokusera på hur idrottaren kan göra det bättre, inte på att beteendet var dåligt. Efter att du har gett korrigerande feedback är det bra att följa upp den med frågor och positiv feedback i senare skeden (här är en kort video om det: ”Följ upp den korrigerande feedbacken med positiv feedback och frågor”). Det gör att den både upplevs och blir mer värdefull.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)


Det är inte ok att bli så arg!

Starka känslor kan vara jobbiga, till exempel ilska och rädsla. De kan vara besvärliga för idrottaren som upplever dem och situationen kan bli påfrestande för lagkamraterna och tränarna. Det blir dock inte bättre om idrottarna försöker undvika känslorna eller om tränarna kritiserar idrottaren för att hen upplever dem. Alla känslor är normala och naturliga.

Det är inte ovanligt att tränare kritiserar idrottare för att uppleva och uttrycka känslor och det är heller inte märkligt att de gör det. Många pratar på det sättet (säger till exempel ”var inte ledsen”) hemma, på jobbet, i skolan och inom idrotten. Ifall tränaren själv upplever att det är jobbigt är det förståeligt att hen vill att idrottaren ska sluta agera på det sättet och i och med att många (till exempel tränare och föräldrar) uttrycker sig så är det begripligt att tränare också gör det. Men det går att ändra på och det mest grundläggande är att ha en förståelse för att det har betydelse hur man uttrycker sig om idrottares känslomässiga reaktioner. Nästa steg är att arbeta med att uttrycka sig på ett validerande sätt. Givetvis kommer man att säga fel ibland och då är det bra att notera det, tänka på hur man kunde ha formulerat sig på ett bättre sätt och sedan arbeta vidare och försöka uttrycka sig på ett mer validerande sätt nästa gång.  

Det är aldrig fel att uppleva känslor. Idrottaren väljer inte själv att bli arg. Det är en känsla som kommer på grund utav hens tidigare erfarenheter och det som händer i situationen. Undvik att kritisera idrottaren för att hen upplever känslor och undvik därmed kommentarer som till exempel: 

  • ”Det är inget att vara ledsen för!”
  • ”Sluta vara så arg!”
  • ”Tuffa till dig!” 
  • ”Bli inte så arg!”
  • ”Var inte ledsen!”

Istället för att kritisera idrottare för att de uttrycker sina känslor och för att de har svårt att hantera dem är det bättre att validera deras känsloupplevelser och uttrycka att det är ok och förståeligt att de reagerar som de gör. Det är även viktigt att validera idrottares beteenden i situationen. Med tanke på det idrottaren har varit med om innan och det som hände i den specifika situationen är det inte konstigt om de till exempel skriker, kastar sitt tennisracket eller springer iväg. Genom att validera idrottarens beteenden säger man inte att det är rätt att agera på det sätt de gör. Det man visar är att det är förståeligt. Validering har många fördelar och kan bland annat bygga förtroende och minska upprördhet och negativa reaktioner hos den som blir validerad.  

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Adrià Crehuet Cano på Unsplash

Jag arbetar kontinuerligt med att utveckla mitt ledarskap

På samma sätt som det är viktigt för idrottare att reflektera när de idrottar är det viktigt för dig som tränare att reflektera över ditt ledarskap. Många tränare gör nog det men det är även många som skulle kunna göra det lite mer frekvent. Det är inte alltid det behöver ta så mycket tid dock.

Inför en träning funderar du ju över vad idrottarna ska träna på och hur de ska göra det. Och du planerar övningar. Förutom själva planeringen av träningen är det bra att även reflektera över vad du ska arbeta med i ditt ledarskap. Hur kan du arbeta för att utveckla ditt ledarskap och hjälpa dina idrottare så mycket som möjligt med hjälp av instruktioner, feedback, kroppsspråk och frågor?

Vad ska du fokusera på i ditt ledarskap och ditt agerande under nästa träning? Vad hjälper dig att agera på ett bra sätt? Vad vill du utveckla? Vill du vara lite lugnare när du kommunicerar? Prata lite långsammare och tydligare? Vill du ge lite mindre korrigerande feedback? Vill du använda dig lite mer av frågor? Du kanske vill formulera frågorna bättre? Kanske ska du arbeta med att vara noggrannare med att följa upp din korrigerande feedback med frågor och positiv feedback?

Ett tips är att bestämma dig för något du vill utveckla och arbeta med. Gör sedan det så tydligt och konkret som möjligt hur du ska arbeta med detta. Efter träningen är det bra att utvärdera hur det gick. Ibland kanske du behöver lägga lite mer tid på det här arbetet men ganska ofta kräver det bara att du lägger några extra minuter på det innan och efter varje träning.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Prata med idrottarna om hur viktigt det är att vara snäll mot sig själv

Som tränare är det viktigt att prata med idrottare om hur betydelsefullt det är att vara snäll mot själv och hjälpa sig själv. Det är en strategi av många som kan hjälpa idrottare förstå vikten av det och som förhoppningsvis även kan leda till att de börjar bli snällare mot sig själva. 

Om tränaren aldrig pratar om att vara mer snäll och hjälpa sig själv förstår idrottarna att hen kanske inte tycker att det är så viktigt. Tränaren kanske tycker att det är bra, men det framstår som att väldigt många andra saker är mer betydelsefulla. De saker tränaren pratar om upplevs som viktigare för tränaren än det hen inte pratar om.

Det är självklart fördelaktigt om tränare gör flera saker för att öka chansen att idrottarna hjälper sig själva mer och bättre men man får inte glömma bort att prata om det och att uppmuntra dem till att arbeta med det (här hittar du fler tips på hur du som tränare kan hjälpa dina idrottare att bli snällare mot sig själva). Chansen att idrottarna är snälla mot sig själva ökar om de förstår varför det är bra att vara det, hur det kan hjälpa dem och vad det innebär att vara snäll mot sig själv

Något annat som har betydelse är hur trovärdig tränaren är generellt sett och även mer specifikt i den här frågan. Om tränaren är mer trovärdig kommer sannolikt spelarna att lyssna mer på tränaren och ta åt sig mer av budskapet. Och tränaren blir mycket mer trovärdig om hen även agerar i linje med det hen säger. Tränaren kan agera i linje med budskapet på flera olika sätt. Något som är centralt är att tränaren själv även arbetar med att vara snäll mot sig själv. Där är positivt om hen berättar om det och att delar med sig av det arbetet med idrottarna. Det gör inget om tränaren inte lyckas med att vara snäll mot sig varje gång, det viktigaste är att hen arbetar med det och det kan även vara en fördel att dela med sig av svårigheterna med det arbetet. Det normaliserar att det kan vara utmanande och svårt. Det ger indikationer på att tränaren är ärlig och visar på att det är ok att vara sårbar (läs gärna mer om sårbarhet inom idrotten här”. 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare) 

Foto av Constantin Shimonenko på Unsplash

Strategi 2025

Varför slutar så många barn delta i föreningsidrott redan när de är 11–12 år gamla? 

Det finns självklart många anledningar till att barn och ungdomar slutar med föreningsidrott men av anledningarna är att vi i många fall arbetar på fel sätt. En förändring håller dock på att ske. Idrottsföreningar arbetar med att möjliggöra en idrott för alla så att de som vill idrotta ska kunna göra det på deras villkor för att må bra och utvecklas. Idrotten har tagit fram en strategi som heter Strategi 2025. Det är en strategi som ska modernisera svensk idrott och få barn och vuxna att stanna kvar i idrotten längre oavsett om de vill motionera eller tävla på elitnivå. 

Eftersom den här bloggen om idrottspsykologi huvudsakligen riktar sig till idrottare, tränare, idrottsföräldrar och andra som är verksamma inom svensk idrott är det viktigt att vi uppmärksammar Strategi 2025. Det är bra om så många som möjligt inom svensk idrott känner till strategin och arbetar i linje med den. 

Vad innebär Strategi 2025? 

Riksidrottsförbundet har tillsammans med SISU och alla specialidrottsförbund tagit fram fyra strategiska områden:

●      Livslångt idrottande

●      Idrottens värdegrund är vår styrka

●      Idrott i förening

●      Idrotten gör Sverige starkare

I linje med dessa strategiska områden har fem gemensamma mål tagits fram.

●      Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet.

●      Svensk idrott ska nå fler idrottsliga framgångar internationellt.

●      Alla lever och leder enligt svensk idrotts värdegrund.

●      Svensk idrott ska vidareutvecklas, samverka med andra aktörer och ge goda möjligheter att idrotta i förening.

●      Idrottsrörelsen är en ännu starkare samhällsaktör.

För att nå dessa mål har fem utvecklingsresor tagits fram: 

●      Den moderna föreningen engagerar. Verksamheten ska utformas och utvecklas så att medlemmar i idrottsföreningar ska vilja engagera sig. Det ska även vara enkelt att engagera sig i idrotten oavsett vem man är, till exempel oavsett om man är kvinna, man, ung eller gammal.

●      Inkluderande idrott för alla. Alla ska kunna idrotta och vara välkomna till idrottsföreningen, oavsett vilka förutsättningar och bakgrund man har (oavsett om man har varit elitidrottare i absoluta världsklass och vunnit OS-guld eller om man tidigare inte har varit medlem i en idrottsförening). 

●      En ny syn på träning och tävling. Fokus ska ligga på att idrottaren ska utvecklas, ha roligt och må bra. Det är viktigt att alla får möjlighet att idrotta på deras villkor. Man ska få välja om man vill träna lite eller jättemycket. Man ska få välja om man bara vill träna eller om man även vill tävla. Det ska bli naturligt att idrotta i en idrottsförening under hela livet. 

●      Jämställdhet för en framgångsrik idrott. Kvinnor och män ska ha samma möjlighet att utöva och leda idrott, ha samma makt att forma idrotten och sitt idrottsdeltagande samt ha lika stort inflytande i beslutande och rådgivande organ. 

●     Ett stärkt ledarskap. Alla tränare och ledare ska leda enligt svensk idrotts värdegrund och man ska hela tiden sträva efter utveckling. Det är viktigt att ledarskapsutbildningarna på alla nivåer är av hög kvalitet. Det ska vara en bra merit för en framtida karriär att man har varit idrottsledare i en svensk förening. 

——————————-

Prata med andra idrottare, tränare och idrottsföräldrar om Strategi 2025. Om de inte redan har varit inne på hemsidan om Strategi 2025 så tipsa dem att gå in och läsa om det. Det är också bra att stöta och blöta vad allt innebär och hur man kan applicera det till sin idrottsförening. Prata med tränare och styrelsemedlemmar i er idrottsförening om Strategi 2025. Om det inte är tydligt så fråga hur de arbetar i linje med det.

På hemsidan www.strategi2025.se finner ni tips på vad man som tränare, förälder och idrottsförening kan göra. Ni finner även bra initiativ som har genomförts av olika idrottsföreningar och olika resurser som ni kan använda er av i ert arbete. För att Strategi 2025 ska bli framgångsrikt är det viktigt att så många som möjligt engagerar sig i det. Därför vi behöver vi prata om det mer, informera om det, diskutera utmaningar och lösningar samt dela med oss av lärdomar och strategier.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av NeONBRAND på Unsplash

De jämför sig för mycket med varandra

Upplever du att idrottarna du tränar jämför sig för mycket med varandra? Det är vanligt och det är problematiskt. Det kan påverka idrottarnas självförtroende, självkänsla och motivation negativt. Det kan även leda till att de mår dåligt och att de inte uppmärksammar hur mycket de utvecklas.

Det är naturligt och det kan vara bra att jämföra sig själv med andra. Ibland kan det dock bli för mycket och jämförandet kan ske på ett negativt sätt. Därför vill vi att idrottarnas fokus ska ligga på utveckling och att de ska utgå från sig själva så mycket som möjligt. 

Det är svårt att få idrottarna att jämföra sig med varandra mindre och på ett bättre sätt. Här är därför några förslag på vad du kan göra som tränare, för att skapa ett bättre klimat på träningar/tävlingar och i idrottsföreningen:  

Prata om vikten av att utgå från sig själv. Det kan hjälpa idrottarna om du berättar varför det är bäst att först och främst utgå från sig själv när man analyserar sin utveckling. Det är även bra att prata med dem om möjlig problematik med att jämföra sig med andra. 

Ge idrottarna möjlighet att prata med varandra om hur de jämför sig med andra, hur det känns att göra det, möjlig problematik kopplad till det och hur de skulle kunna agera annorlunda. Kan de hjälpas åt på något sätt? 

Det är viktigt att lyfta det här i idrottsföreningen och ha en dialog med föräldrarna. Att regelbundet diskutera utmaningar och strategier med de andra tränarna leder förmodligen till att ni kommer hantera utmaningen på ett bättre sätt. Om alla i idrottsföreningen inklusive föräldrarna hjälper till och arbetar i samma riktning kommer arbetet att underlättas. 

Utbilda idrottarna i vad prestationsmål och processmål är, hjälp dem träna på att sätta upp egna målsättningar och hur de kan arbeta med att följa upp och utvärdera deras arbete. Om möjligt är det bra att ha regelbundna utvecklingssamtal med idrottarna där ni pratar om hur det går för dem, där ni utvärderar arbetet samt justerar och sätter nya mål. 

Lägg mycket fokus på idrottarnas utveckling när du ger feedback. Om du ger korrigerande feedback och de sedan gör framsteg med det de skulle arbeta med är det viktigt att uppmärksamma det och berätta det för dem. 

Här är lite tips till idrottarna hur de kan jämföra sig mer sällan och på ett bättre sätt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Foto av Nicolai BerntsenUnsplash

Lyssna aktivt

Vad vill gruppen?
Vad vill individen?
Vad vill du?

Vi lever i utmanande tider, inte minst inom idrotten. Men det är något många av oss är duktiga på inom idrotten, att hantera förändringar och göra det bästa möjliga av situationen.

Hur gör vi nu?

Det är viktigt att lyssna in och våga testa andra lösningar. Kanske en helt annan form av träning? Vad kan vi göra bättre nu under coronapandemin? Här behöver ni frigöra den kreativitet ni har som tränare. Sätt er ner tillsammans och diskutera fram bra idéer. Det är nog bra att även diskutera med tränare i andra idrottsföreningar och från andra idrotter. 

Hur viktigt är det att vi försöker fortsätta göra allt så normalt som möjligt? Vad behöver vi bli bättre på? Hur kan vi samarbeta på ett bättre sätt? 

Vi ska inte utgå från färdiga svar och att alla vill fortsätta med idrotten under dessa omständigheter. Lyssna och ta in. Agera inte direkt och gå för snabbt på lösningen. Det är en svår balansgång men vi kan nog alla bli bättre på att lyssna i det här läget. 

Kanske innebär den här tiden en välbehövlig paus för många, en chans att göra något annat eller tvärtom en möjlighet att gasa på mer. Svaret får vi bara genom att lyssna. 

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Har ni en psykologiskt trygg miljö i er idrottsförening?

Jag kan inte säga det till honom!

Jag undrar vad hon tyckte. 

Vad händer om han får reda på det? 

Det här funkar inte! Vi måste ändra på det.  

Arbetar ni med psykologisk trygghet (psychological safety) i er idrottsförening? Psykologisk trygghet kan definieras som “en upplevelse av att kunna visa och vara sig själv utan rädsla för negativa konsekvenser för sin egen självbild, status eller karriär”1. I en psykologisk trygg miljö tillåts individerna söka och ge feedback, samarbeta, uttrycka sina åsikter och de vågar testa nya idéer2.

I en longitudinell studie som Google genomförde fann de att psykologisk trygghet var det främsta kännetecknet hos högpresterande team3.

I en meta-analys som inkluderade 117 forskningsstudier och över 22,000 deltagare fann forskarna att psykologisk trygghet var positivt relaterat till engagemang i arbetet, kommunikation, arbetsprestation och tillfredsställelse4.

För en del kanske det känns självklart att tränare och personal kan uttrycka sina åsikter och att det är ok att göra fel. Men om vi tänker efter så är det inte alltid så. Det är  många som inte vågar testa nya saker, tvekar över att berätta vad de tycker och som inte vågar erkänna att de har gjort fel.

Hur psykologiskt trygg är miljön i din idrottsförening? Berätta hur du känner, fråga dina kollegor och prata om det. 

Referenser 

  1. Kahn, W. A. (1990). Psychological conditions of personal engagement and disengagement at work. Academy of Management Journal, 33, 692–724.
  2. Edmondson, A. C. (1999). Psychological safety and learning behavior in work teams. Administrative Science Quarterly, 44, 350–383. 0–383. https://doi.org/10.2307/2666999.
  3. Rozovsky, J. (2015). Five Keys to A Successful Google Team. Google re:work. https://rework.withgoogle.com/blog/five-keys-to-a-successful-google-team
  4. Frazier, M., Fainshmidt, S., Klinger, R., Pezeshkan, A., & Vracheva, V. (2017). Psychological safety: A meta-analytic review and extension. Personnel Psychology, 70, 113–165. https://doi.org/10.1111/peps.12183.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Texten handlar om psykologiskt trygga idrottsmiljöer och därför passar det bra med en bild på en idrottsmiljö, mer specifikt olika tennisbanor.
Foto av 傅甬 华 på Unsplash

Filma tränaren

I ett tidigare inlägg skrev vi om hur tränare kan hjälpa idrottare att bli snällare mot sig själva. Något vi tog upp som tränare kan arbeta med är att använda sig av ett bättre kroppsspråk under träningar/tävlingar. 

Trots att det är viktigt för tränare att använda sig av ett bra kroppsspråk är det nog tyvärr många tränare som inte är helt medvetna om hur de faktiskt ser ut och upplevs under träningar/tävlingar. Ett bra sätt att få bättre koll på sitt kroppsspråk är att bli filmad. Om man inte har blivit filmad så mycket tidigare är det inte heller konstigt om man inte är helt medveten om hur man ser ut och agerar.  

Man kanske inte tycker att man har ett negativt kroppsspråk i vissa situationer men när man ser sig själv på film kan det bli tydligt att man faktiskt har det (man kanske grimaserar, skakar på huvudet eller sjunker ihop lite i överkroppen). Det är också givande att se när man agerar på ett riktigt bra sätt. 

Att bli filmad kan även vara ett bra sätt att ta reda på hur man låter och vad man säger under träningar och tävlingar. Man kanske inte är fullt medveten om vad man faktiskt säger i olika situationer, hur man säger det och framförallt hur det kan upplevas av andra. 

Har du möjlighet att be någon filma dig under en del av nästa träning eller tävling? Det är verkligen något som skulle kunna hjälpa dig att utveckla ditt ledarskap.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare) 

Texten handlar om att det är bra för tränare att låta någon filma dem för att lära sig mer om hur man ser ut och agerar under träningar/tävlingar. Därför passar det bra med ett foto på en tränare som står och skriker framför hans idrottare.
Foto av Football wife på Pexels