Hjälp dina idrottare att bli snällare mot sig själva

Huvuduppgiften för en tränare är att hjälpa idrottarna att bli bättre på deras idrott. Barn- och ungdomsidrotten är även en viktig plattform för att hjälpa idrottarna utveckla livsfärdigheter och bli bättre människor. Som tränare har man till exempel möjlighet att hjälpa idrottarna bli snällare mot sig själva och hantera utmaningar på ett sunt sätt. Självklart är det många andra i deras liv som också påverkar idrottarna och deras färdigheter (framför allt deras föräldrar) men du som tränare har definitivt betydelse när det gäller detta.

Eftersom tränare har en stor inverkan på idrottarna och hur de är mot sig själva finns det en del saker som är viktiga att reflektera över:

  • När du pratar med idrottaren innan tävlingar är det bra att fokusera på ansträngning, samarbete, glädje och utveckling. Undvik att fokusera på att vinna, på om idrottaren är bättre eller sämre än motståndaren och om idrottaren borde uppleva mycket press eller inte. Ställ gärna frågor och få idrottaren att prata om vad idrottaren ska jobba med, vad hen ska fokusera på, vad hen vill utveckla och hur hen ska göra det.
  • Innan tävlingar är det bra, om tillfälle ges, att hjälpa idrottaren acceptera känslorna hen upplever. Risken är stor att idrottaren försöker bli av med sina känslor (t.ex. tvivel och sårbarhet). Det är bra för idrottaren att träna på att vara ok med de känslor som uppstår.
  • Hur mycket positiv och korrigerande feedback ger du till idrottaren under träningar? Arbeta med att ge mer positiv än korrigerande feedback. Genom att ge mindre korrigerande feedback och mer positiv feedback till idrottaren påverkar du inte bara hens beteenden, välmående, motivation och självförtroende. Du påverkar även hur hen är mot sig själv. Om du visar att det är ok för idrottaren att göra fel och om du ger beröm när idrottaren lyckas och när hen anstränger sig påverkar du även hur idrottaren är mot sig själv och hur hen kommer att tänka i framtida situationer.
  • Hur ser ditt kroppsspråk ut under träningar/tävlingar? Har du ett negativt kroppsspråk vid misstag? När ser du mest glad ut? När idrottaren vinner/får höga poäng, gör mål eller när idrottaren gör rätt saker men missar eller när hen gör sitt absolut bästa fast hen ser ut att förlora? Arbeta med att inte gestikulera och se arg, ledsen och besviken ut när idrottaren gör misstag eller förlorar. Gör ditt bästa med att ha ett positivt kroppsspråk när idrottaren gör rätt saker oavsett om resultatet blir bra eller inte.
  • Reflektera över hur du analyserar matcher/tävlingar tillsammans med idrottaren. Hur mycket fokuserar du på det som idrottaren gjorde dåligt och hur mycket fokuserar du på det hen gjorde bra? Det kan absolut vara bra att identifiera vad idrottaren gjorde mindre bra och diskutera hur hen kan förbättra det. Huvudfokus bör dock ligga på det som idrottaren gör bra. Fokusera också gärna på vad idrottaren tyckte vad roligt och vad hen lärde sig.
  • Hur är du mot de andra tränarna?  Det är viktigt att behandla dem schyst och respektfullt. Ge gärna positiv feedback till dina kollegor när du har möjlighet. Ditt agerande mot de andra tränarna påverkar klimatet i idrottsföreningen (du mår bra av att stärka dina kollegor de mår bra av att få positiv feedback) och chansen är större att idrottarna är schysta mot varandra om de ser att tränarna stöttar och hjälper varandra.
  • Prata om vikten av att vara snäll mot sig själv och uppmuntra idrottaren att vara snäll mot sig själv. Det kan vara bra att låta äldre idrottare, som dina idrottare ser upp till, berätta om hur de kämpar/har fått kämpa med att vara snällare mot sig själva och varför det är viktigt.
  • Arbeta med att vara snäll mot dig själv. Det ger dig en bättre förståelse för vad det innebär att arbeta med att vara mer snäll mot sig själv och det skiner nog igenom om du också arbetar med det. Det kan även vara givande att dela med sig av ditt arbete med det till idrottaren. Det skapar trovärdighet.

Det är utmanande att vara tränare och det är många saker man ska hjälpa idrottarna med. Det finns inga krav att du ska vara världsbäst på att hjälpa idrottarna att bli snällare mot sig själva. Det viktigaste är att du tänker på att det du gör påverkar dem och att du gör ditt bästa med att påverka dem på ett positivt sätt. En bra start är att reflektera över punkterna ovan. Vad gör du bra nu? Vad kan vara bra att arbeta mer med?


Foto av Sheri Hooley på Unsplash

Sluta vara så lat!

Kom igen nu! Du orkar!

Varför är du inte motiverad?

Motivation är ett stort och viktigt begrepp inom idrotten. Ett begrepp som är relaterat till motivation är lathet och ibland träffar vi tränare och idrottare som anklagar andra idrottare för att vara lata. I en del fall handlar det dock snarare om att de sköter sin återhämtning på ett bra sätt, något som är enormt viktigt för idrottares välmående och utveckling. De kanske avstår från att träna ibland för att de känner av och/eller förstår att de behöver mer återhämtning. I andra fall är idrottarna lata i den bemärkelse att de inte pallar att gå till träningen fast det vore bra och/eller så gör de inte sitt bästa under träningar/tävlingar. Det är lätt att beskylla idrottarna för att de är lata i dessa lägen men det blir inte bättre för det.

En del barn som är ute och leker fotboll brinner verkligen för det. För vissa avtar denna entusiasm över tid. Varför då? En förklaring är att det inre drivet byts ut mot krav och måsten. Att idrottandet inte längre är det lekfulla och roliga som det en gång var. Allvaret har tagit över och fokus ligger på vinster och ranking. Omgivningen och de strukturer som finns runt idrottaren har stor betydelse här. Vad fokuserar vi på under träningar? Vad fokuserar vi på inför tävlingar? Hur analyserar vi tävlingar?

Istället för att klaga på idrottarna för att de är lata behöver vi ställa oss själva frågan vad vi (ledare, föräldrar och övriga funktionärer) runt idrottaren kan göra för att skapa goda förutsättningar för att de ska utveckla deras inre motivation.

Inlägget handlar om lathet och motivation inom idrotten, och lite extra fokus på ungdomsidrotten, och därför passar det bra med en bild på idrottande ungdomar.
Foto av Nik Shuliahin på Unsplash

Hur vill ni inkludera föräldrarna?

Det är utmanande att vara en bra idrottsförälder (och förälder överhuvudtaget). Det finns många väldigt bra idrottsföräldrar. Vi är övertygade om att ingen förälder vill göra fel, alla gör så gott de kan. Trots det blir det ibland fel och det är på grund av flera anledningar, allt är inte föräldrarnas fel. Ibland kan en av orsakerna till dåligt beteende vara otydlighet från ledarteamet eller idrottsföreningen.

Vem ansvarar för föräldrarna när det gäller ett idrottslag eller en tränings-/tävlingsgrupp?

Det är rimligt att det är du som huvudtränare eller ledare ansvarar för föräldrarna med hjälp och stöd av föreningen. Det är bra och viktigt att föreningen har riktlinjer för hur föräldrar ska sköta sig i din förening. Baserat på dessa riktlinjer behöver du som tränare sätta dina riktlinjer för er grupp och använda föräldrar på det sätt du behöver. Vi skriver ”använda” för att det är bättre att inkludera dem och göra det tydligt hur de kan hjälpa till på bästa sätt istället för att bara berätta vad de inte ska göra.

Vad vill ni ha föräldrarnas hjälp med?

Inom framförallt barn- och ungdomsidrott är det viktigt att det finns ett gott samarbete mellan aktiva, föräldrar och tränare. En förutsättning för det är bra kommunikation. Samarbetet kan till exempel bygga på att ni inte direkt pratar med varandra förutom på föräldramöten, att ni stämmer av saker regelbundet eller att en förälder är lagledare i laget och på så sätt är en del av ledarteamet. Bra kommunikation är inte lika med mycket kommunikation.

Du som ledare och tränare bestämmer hur du vill att samarbetet ska se ut, det viktiga är att du skapar en relation till föräldrarna som är bra för barnen, samt att du lägger tid på att skapa en relation till föräldrarna. Blunda och hoppas inte på att det löser sig självt, arbeta istället med att skapa en bra och hållbar struktur.

Saker att reflektera över som tränare/ledare

  • Hur använder ni föräldrarna idag?
  • Finns det fler saker ni behöver hjälp med av föräldrarna?
  • Vilka gränser behöver förtydligas?
  • Hur upplever föräldrarna klimatet mellan er, idrottarna och föräldrarna?
  • Hur kommunicerar ni med föräldrarna? Behövs det fler möten, mail eller samtal?

Vi är väl medvetna om att det ibland kan vara svårt att engagera föräldrar i föreningen. Det gäller dock att fortsätta arbeta med att engagera dem, ge inte upp. För att skapa ett bra motivationsklimat är det viktigt med ett bra samarbete mellan tränare, aktiva och föräldrar. Några saker du kan göra för att öka föräldrarnas engagemang är att:

  • Inkludera dem
  • Ge dem information om hur ni arbetar, vad ni gör och varför
  • Förklara varför deras roll viktig
  • Informera om vad deras roll är (gör det lätt för dem att hjälpa till, informera om hur de kan hjälpa till på bästa sätt och berätta vad som förväntas av dem)

Vi vet att rollen som tränare är krävande och begränsad rent tidsmässigt, tänk “good enough”, lite är mycket bättre än ingenting.


Foto av Robbie Noble på Unsplash

Hitta på saker utanför idrotten tillsammans med era tränarkollegor

Vi har tidigare skrivit om hur viktigt det är att ni tränare hjälper och stöttar varandra (det är ett krävande yrke med höga krav/förväntningar och stort ansvar; läs mer om det här). Vi har även betonat vikten av att ni hittar på saker tillsammans utanför idrotten med hela gruppen/laget (läs mer om det här).

Det vi vill trycka på nu är hur bra det kan vara att bara ni tränare/ledare hittar på något utanför idrotten ibland. Ni kan antingen göra det i form av en konferens och då diskutera er verksamhet och hitta på sociala aktiviteter tillsammans eller som en aktivitet då ni inte fokuserar på verksamheten utan enbart på er som grupp och att ha kul tillsammans. Nedan följer några exempel på varför det kan vara bra:

  • Det ger er möjlighet att få lite perspektiv, att komma ifrån bubblan och se saker på ett annat sätt
  • Det ger möjlighet att diskutera och fördjupa er i saker som ni annars inte har tid med.
  • Det kan vara trevligt och kul att umgås i inspirerande miljö och hitta på roliga saker tillsammans
  • Ni kommer förmodligen se varandra på nya sätt och få möjlighet att prata om annat utanför idrotten som ni inte pratar om annars
  • Ni får chansen att lära känna varandra bättre vilket gör att ni kanske får bättre förståelse för varandra och fungerar bättre tillsammans

Det behöver inte vara så komplicerat eller dyrt heller. Det viktigaste är att ni kommer iväg och umgås/pratar utanför idrottsanläggningen.

Har ni tips på aktiviteter som ni har hittat på som var bra eller upplägg som ni tyckte fungerade som ni vill tipsa andra om så skriv gärna om det i kommentarsfältet nedan.


Foto av Mike Erskine på Unsplash

Hur stöttar du dina tränarkollegor?

Tränaryrket är krävande. Ansvaret är stort, det förväntas att tränare ska vara kunniga inom många olika områden, arbetstiderna kan vara utmanande (ofta kvällar och helger) och det ställs höga krav från många olika håll (t.ex. föreningen, föräldrar och idrottare).

Eftersom det är ett krävande yrke är det viktigt att tränare stöttar och hjälper varandra. Det är bra och viktigt att samarbeta med tränare från andra lag/grupper och inom andra idrotter men först och främst är det viktigt att tränare för samma lag/grupp/individer hjälper varandra.

Har ni strukturer som hjälper er att stötta varandra? Har ni regelbundna möten då ni stämmer av hur det går? Stämmer ni också av hur ni mår? Stämmer ni av hur ni kan hjälpa varandra på ett bättre sätt?

Det är bra att ge varandra feedback. Det kräver jobb och risken är tyvärr stor att man slutar med det efter ett tag. Det är dock värt att fortsätta arbetet, dels för allas utveckling och dels för motivation och välmående. Fokus bör ligga på positiv feedback. Hjälp varandra att ta med det ni gör bra, hitta beteenden och arbetssätt som funkar, förstärk dem och stärk varandra.

Har ni avstämningar innan och efter träningspass/tävlingar? Ett snack innan träningspass kan hjälpa er att släppa annat, vara närvarande, komma in med rätt energi och fokusera på rätt saker.

Avsluta gärna dagen med ett kort snack med varandra. Hur upplevde ni träningen/tävlingen? Vad gjorde ni bra? Finns det några korrigeringar ni vill göra? Huvudfokus bör ligga på det ni gjorde bra och att få ventilera om sina upplevelser. Det är viktigt att arbeta med att lyssna på ett bra sätt.

Testa!

Sårbarhet – vad spelar det för roll inom idrotten?

Vi är stolta över att ha Karin Hägglund (svensk mästarinna i karate och forskar inom self-compassion) som gästförfattare till vår blogg. Här kan ni ta del av hennes kloka tankar om sårbarhet.

Stress och höga krav är ju som bekant en del av elitidrotten, inte helt överraskande, kan det vara just de omständigheterna som skapar en sårbarhet för utmattning och psykiska besvär. Samtidigt beskrivs ofta elitidrotten som en kultur där sårbarhet ses som en svaghet, vilket kan leda till att individer döljer sin sårbarhet.

Vad är då sårbarhet? Ordboksdefinitionen (Oxford English Dictionary 2010) är: Omständigheter att bli utsatt för möjligheten att bli angripen eller skadad, antingen fysiskt eller emotionellt.


Foto av Mwangi Gatheca på Unsplash

Kan det vara så att såväl träning som tävling på elitnivå i sig är att utsätta sig för sårbarhet? Det är vanligt att tränare och aktiva upplever känslor som är kopplade till rädsla för att misslyckas, oro, och osäkerhet både innan och under tävlingar. Tränare, ledare såväl som aktiva utsätter sig medvetet för att bli angripna – i vissa sporter både fysiskt och emotionellt – av motståndare, tränare, domare, publik, media och av den egna inre kritikern.

Ändå kan det finnas anledning att tro att kulturen inom elitidrott skapar en miljö där personliga förmågor som traditionellt anses vara mentala styrkor – som att till exempel ta sig igenom hinder och svårigheter på vägen samt att vara ihärdig och uthållig – är SÅ högt värderade att man har svårt att visa sårbarhet eller söka hjälp. Kanske är man rädd för att bli sedd som svag eller för att bli orättvist behandlad?

Och det är just det här – vi behöver undersöka och studera de begrepp som traditionellt har blandats ihop med ”mental svaghet” för att minska stigma och tröskeln för att söka hjälp vid behov. Ett av de begreppen är just sårbarhet.

För det kanske är så att det finns en ”annan sida av myntet ”? Att det finns en sida av sårbarhet som bara väntar på att bli upptäckt? Studier kring sårbarhet inom idrotten är i sin linda, spännande är dock att det ofta finns bakomliggande historier om sårbarhet i studier om hur vi utvecklar motståndskraft och mental tuffhet.

Däremot, i världen utanför idrotten, har ett styrkebaserat förhållningssätt till sårbarhet fått viral uppmärksamhet utifrån Brené Browns arbete. Hon menar på att: JA! – Sårbarhet är osäkerhet, utsätta sig för risk och känslomässig utsatthet. MEN att sårbarhet också är källan för mod, kreativitet och förändring.

På Gymnastik- och Idrottshögskolan pågår ett mindfulness- baserat projekt med fokus på självreflektion med elittränare från friidrott och konståkning. Deltagarna ombads att skriva ner sin version av sårbarhet. Även här framkom två olika sidor; dels det traditionella perspektivet där ordet svaghet användes, och dels det motsatta där ord som mod och styrka användes. Trots den vanliga uppfattningen att sårbarhet är svaghet föreslår Göran Kenttä, jag och två kollegor till (se referens till artikel längst ner på sidan) att sårbarhet först blir en svaghet när vi inte är medvetna om vår sårbarhet. Eller om vi är medvetna, men försöker dölja det för oss själva och andra.

Jag är nog inte den enda som försökt dölja min sårbarhet genom att (försöka) vara bullet-proof inom elitidrottens värld. Jag gjorde det i tron att det skulle förbättra min prestation, men fann att det var en illusion – att det faktiskt inte funkade. Som en av elittränarna i projektet definierade begreppet:

Att vara sårbar är att vara mänsklig.

Att vara sårbar innebär dock inte att vi delar våra känslor hela tiden, med alla, och i alla sammanhang. Det handlar framförallt om att vi själva är i kontakt med alla våra känslor, positiva som negativa, och att veta vilka vi vill dela vad med. Det är ganska rimligt att tro, med tanke på stigma mot mental svaghet och det i kombination med dålig självkännedom att:

  • Individer inte kan, eller känner motstånd inför att öppna upp till andra, att de inte kan, eller känner motstånd inför att reflektera över egna begränsningar, misstag eller behov.

Sammantaget kan det leda till en önskan att kontrollera eller undertrycka alla former av upplevd svaghet och kan försvåra för och begränsa individer att be om hjälp. MEN en spännande del med sårbarhet är ju att ofta när vi vågar dela med oss till andra – om vår sårbarhet – kan det öka upplevelsen av stöd, samhörighet och sammanhang. Jag tänker att det är en viktig del såväl som ledare och aktiv.

Mina kollegor och jag gav ett förslag på en definition av fördelar med sårbarhet för såväl forskare som praktiker att fundera på i deras arbete.

”Förmågan att med medkänsla acceptera och knyta an till alla sina känslor. Detta skapar självkännedom och mod att blottlägga och se sina tillkortakommanden och svagheter samt ger möjlighet att utveckla styrkor och resurser. Det innebär även att ha modet och kapaciteten till att dela upplevelser, söka stöd och veta när, med vem och hur mycket man ska dela med sig av (Hägglund, Kenttä, Thelwell, & Wagstaff, 2019, p. 5).

Det här är en definition som belyser att sårbarhet är en subjektiv upplevelse och att villigheten att öppna upp till den upplevelsen kan vara avgörande för att arbeta hållbart inom högpresterande miljöer.

Använd gärna det här blogginlägget för att börja prata om vilken roll sårbarhet spelar inom idrotten, till exempel genom följande frågor:

Vad innebär sårbarhet för dig?

– Vem eller vilka vågar du vara helt öppen med om dina känslor och upplevelser i samband med din roll inom idrotten?

– Finns det fördelar av sårbarhet som skulle gynna dig som ledare eller aktiv?

– Har du egna erfarenheter av att upplevelsen av att vara sårbar har lett till positiva
förändringar i ditt liv?

———————————————————————–

För dig som vill läsa mer:

Karin Hägglund, Göran Kenttä, Richard Thelwell & Christopher R. D. Wagstaff (2019). Is there an upside of vulnerability in sport? A mindfulness approach applied in the pursuit of psychological strength. Journal of Sport Psychology in Action, DOI: 10.1080/21520704.2018.1549642

———————————————————————–

Karin Hägglund är f.d. elitidrottare (nordisk mästarinna och femfaldig svensk mästarinna) och f.d. ass. förbundskapten i karate. Hon arbetar som forskningsassistent på Idrottshögskolan i Stockholm (GIH) i ett projekt om Hållbart ledarskap som grundar sig på självreflektion, mindfulness och self-compassion. Hon är även en uppskattad föreläsare inom både idrotten och näringslivet.

För kontakt och vid frågor, kontakta Karin Hägglund (www.karinhagglund.com)

 

Fly inte det jobbiga samtalet!

”Ok, jag ska låta dig vara”

”Låt hen vara ifred.”

”Jag vill inte prata om det!”

”Vi kan prata om det sen istället”

”Bäst att inte säga någonting nu.”

Idrott kan vara väldigt utmanande (läs mer om det här). I idrotten finns ofta mycket glädje men det finns även motgångar och känslor såsom ångest, oro och nedstämdhet. De sistnämnda känslorna upplevs ofta som jobbiga, samtidigt är de naturliga. Men hur ofta pratar vi om dem?

Generellt kan vi inom idrotten bli bättre på att stanna upp i jobbiga känslor och sätta ord på vad vi känner. I början kan det kännas omöjligt, men genom träning kan man bli bättre på det. Eftersom vi ofta upplever dessa känslor inom idrotten är det viktigt att kunna hantera dem på ett bra sätt (dels när vi själva upplever dem och dels när andra gör det). Om vi hela tiden försöker undvika dem kommer vi inte lära oss.

Obehagliga känslor behöver inte vara negativa. Många gånger kan en känsla av oro och obehag motivera oss att arbeta ännu hårdare och mer fokuserat vilket gör att vi utvecklas och presterar bättre. Jobbiga känslor kan även säga oss något, vi kan lära oss av dem. Men om du blir rädd för alla jobbiga känslor, eller förbannad på dem, kommer du inte uppleva de positiva effekter de kan ha på lång sikt. Känslorna blir förmodligen också ännu jobbigare då.

När vi upplever en jobbig känsla är den första impulsen ofta att fly från situationen. För många är det därför bra att träna på att oftare stanna upp och samtala om det viktiga, även om det är jobbigt. Våga prata om hur det känns. Stäng inte bara dörren till de jobbiga känslorna, ta mod och våga öppna upp dörren till dem.                                                     

För att utmana dig själv kan du testa att alltid stanna kvar i jobbiga känslorna, att inte gå iväg, och ge dig själv möjligheten att arbeta med känslorna. För om du hela tiden öppnar flyktdörren kommer det med tiden bli mer och mer lockande att välja den.

Som förälder/tränare kan du hjälpa idrottare genom att vara nyfiken och ställa öppna frågor. Utmana ibland idrottaren även när det känns som jobbigast. Här finns fler saker som kan vara bra att tänka på:

  • Om du vill att hen ska vilja fortsätta prata med dig om svåra saker i framtiden är det
    viktigt att anstränga dig för att hantera dessa samtal på ett bra sätt
  • Det är ok för idrottaren att tycka det är jobbigt
  • Kritisera inte idrottarens känslor
  • Uppmuntra idrottaren att försöka beskriva med ord hur hen känner
  • Arbeta med att själv vara lugn
  • Arbeta med att inte ta åt dig och bli defensiv om du får kritik, det viktiga är att idrottaren berättar hur hen känner
  • Ha tålamod
  • Om det blir tyst så våga vara kvar i tystnaden
  • Arbeta med att undvika en massa lösningar ibland är det viktigare att bara finnas där och lyssna
  • Ställ öppna frågor
  • Låt idrottaren prata till punkt (avbryt inte) även om det är något som är jobbigt för dig att höra
  • Berätta för idrottaren att du uppskattar att hen berättar hur hen känner


Foto av Alain Wong på Unsplash

Idrott är krävande

  • Lära sig nya färdigheter
  • Hålla tider
  • Prestera under press
  • Hantera motgångar
  • Hantera framgångar
  • Kombinera idrott med skola och andra prestationsmiljöer
  • Hantera höga förväntningar
  • Lära känna nya människor
  • Hantera skador
  • Bra förberedelser
  • Hantera förändringar i kroppen (t.ex. blir längre)
  • Hantera att lagkamrater slutar
  • Förstå vad tränaren menar
  • Hantera föräldrars tips och råd
  • Äta och sova bra

Listan över faktorer som är utmanade inom idrotten kan göras väldigt lång och kanske framförallt för barn och ungdomar. Att som vuxen vara i en miljö som bedriver tävlingsidrott är utmanade, men vuxna har kommit längre i sin utveckling och har mer kunskap och erfarenhet. Vuxna har också generellt en bättre förståelse vad de gör och varför de gör saker.

Det är viktigt att förstå att idrotten inte bara kan vara jätterolig och nyttig, den kan också vara väldigt utmanande och krävande. Det innebär att det är viktigt att vila och få återhämtning från idrottandet för att idrottaren ska utvecklas och prestera så bra som möjligt och framförallt för att hen ska må bra.

Att enbart se idrott som något positivt är naivt och problematiskt. Att våga se problemen och utmaningarna som finns i idrotten gör att miljön kan förbättras. Det är då vi kan börja hjälpa varandra, genom att bland annat stanna upp och prata om de problem vi upplever, inte bara köra på i samma gamla hjulspår.

Du som läser detta, förälder, tränare eller aktiv. Våga vidga ditt perspektiv och se vad som fungerar bra och mindre bra i din idrott. Glöm inte heller att ge dig själv beröm och värme för det hårda arbete du lägger ner!


Foto av Ben Hershey på Unsplash

Ha en bra dialog med din tränare

Din tränare vill med största sannolikhet ditt bästa, att du ska må bra, utvecklas och prestera bra. Det är dock inte lätt att vara tränare och det kan vara utmanande för hen att veta vad som är bäst för dig (mycket är individuellt och hen är inte tankeläsare). Därför är det viktigt att du hjälper din tränare att hjälpa dig genom att prata med hen. Ni kommer inte att tycka lika i alla frågor (vilket är bra) men det är viktigt att ha en kontinuerlig och bra dialog.

  • Säg till om det är något du inte tycker är bra. Berätta hur du skulle vilja att hen gjorde istället eller arbeta med att komma fram till det tillsammans. Om det är något ni är oense om så diskutera det, kompromissa kanske, hitta eventuellt andra alternativ och modifiera. Det viktigaste är att ni pratar om det.
  • Tala om vad som är bra. När hen gör saker som hjälper dig och beter sig på sätt som du uppskattar så berätta det för hen. Ge positiv feedback till din tränare, det kommer att öka sannolikheten för ett ännu bättre samarbete.
  • Träna på att prata med din tränare. Kommunikation är inte lätt, risken för missförstånd är stor och det är svårt att prata om och förklara vissa saker. Bästa sättet att förbättra kommunikationen på är att prata mycket och ofta.
  • Arbeta aktivt med att förbättra er kommunikation. Ha regelbundna avstämningar (en gång i månaden eller kvartalet) då ni diskuterar er kommunikation (vad som kan bli bättre och hur, samt vad som fungerar bra).
  • Skapa rutiner för avstämningar och samtal. Många gånger är det tight om tid och tränaren vill diskutera men är stressad. Därför är det viktigt att ni kontinuerligt över säsongen planerar in avstämningar.
  • På samma sätt som motivation är viktigt för dig är det viktigt för din tränare. Att ha en starkt inre motiverad tränare är mycket bättre än att ha en omotiverad tränare. Här spelar du och ditt agerande stor roll. Visa uppskattning för det arbete hen lägger ned på dig och din utveckling. Visa att du bryr dig om tränaren som människa och inte bara tränare (fråga till exempel vad hen gjorde i helgen, om hens familj och hur hen hade det under jul/nyår). Förstärk det din tränare gör bra och tänk på att ha en bra attityd och energi när du kommer till träningen. Hjälp din tränare skapa ett bra motivationsklimat på träningar och tävlingar.

Är idrotten en bra miljö att vara i?

Idrotten har en stor potential att vara en fantastisk miljö för barn och ungdomar att växa upp i. De får möjligheter att röra på sig, umgås med nya bekanta, fungera i grupp och hantera med- och motgångar.

Vi kan dock uppleva att det ibland finns begränsningar när det gäller granskningen av de idrottsmiljöer som finns runtom i Sverige. Saker och ting får ofta fortsätta som det alltid har gjort, utan att kritiska frågor ställs.

Vissa strukturer och oskrivna regler inom idrotten är problematiska. Några av dessa är att:

  • Det tränaren säger är lag.
  • Det är inte är ok att missa en träning.
  • Det kan upplevas som ett tecken på svaghet om du uttrycker känslor som oro, tvivel och rädslor inom idrotten. Det finns en föreställning om att du som idrottare hela tiden måste tro att du är bra för att bli det.

Det är bra och ofta nödvändigt med ideella krafter och en officiell utbildning av tränare är inte ett måste. Däremot är det ett måste att vara medveten om vilka i föreningen som inte har utbildning och då stötta dem extra mycket. Samt att den individen är öppen för stöttning och släpper prestigen.

Samtidigt är det också bra och viktigt att satsa på utbildning av tränare. Det är värt att ställa in en eller flera träningar för att tränaren ska på utbildning. I många fall kan det faktiskt vara bra att några träningar ställs in, det kan vara givande för idrottarna med extra återhämtning och/eller en chans att hinna plugga lite mer.

Vi tror att det är bra att våga vända blicken mot idrotten och kritiskt granska den miljö som du befinner dig i. Det går ganska snabbt innan konstiga saker blir normala.

  • ”Vi har ju alltid gjort så!”

Forskningen har kommit en bra bit när det gäller utveckling av bra motivationsklimat och generellt kan många föreningar öka sin kunskap inom det området.