Vems ansvar är det när idrottaren inte lyssnar?

– Har alla förstått? Är det tydligt vad vi ska göra?
Tystnad. Svagt nickande huvuden. Till slut säger några lite tyst:
– Ja.
Träningen börjar och flera aktiva genomför övningen på ett felaktigt sätt.

Är det idrottaren som har lyssnat dåligt?
Är det tränaren som har gett otydliga instruktioner?
Är det lagkamraternas fel?
Är det föräldrarnas fel som inte hjälpt den aktiva att förbereda sig på ett bra sätt?

Som tränare är det bra att fokusera på det du kan påverka och ta ansvar för det. Att tänka att idrottarna är idioter kan i sig kallas för just idioti. Det skapar varken framgång eller utveckling. Däremot är det bra att nyfiket se på situationen. Vad kunde jag ha gjort bättre? Ska jag ge färre och tydligare instruktioner? Kan jag be idrottarna att instruera varandra? Kan jag demonstrera övningen först?

Det är sunt att utgå från att alla idrottare vill genomföra övningar korrekt. De vill utvecklas, uppfattas som duktiga och bli omtyckta. Däremot klarar inte alla av det. Om man utgår från idrotten så är brist på motivation och/eller kompetens möjliga förklaringar till det. Antingen har du som idrottare inte motivationen att lyssna på det tränaren säger, eller så saknar du helt enkelt kompetensen för att förstå vad det är hen säger.

Som aktiv har du ett ansvar att säga ifrån när du inte förstår. Det är viktigt att ta det ansvaret. När tränaren frågar om alla har förstått så säg nej om du inte har gjort det. Det är mycket bättre än att vara tyst och sedan göra fel på övningen. Som tränare kan det vara bra att fundera på hur man kan skapa ett klimat där idrottarna vågar berätta om de inte riktigt förstår.

Om du som tränare tar ansvar för din del kommer du må och prestera bättre. Vissa idrottare beter sig illa ibland. Det är givetvis deras egna ansvar. Men varje individ behöver ha förutsättningar för att lyckas och där har du som tränare en viktig roll.

Annonser

Planering av dagens träning

Har du som ledare ett tydligt syfte med din träning? Har du som aktiv förståelse för det syftet

Kan du som aktiv hitta ditt eget syfte med dagens träning? Saker som du ska få ut av träningen

Som ledare hoppas vi att du har tydliga syften med de träningar du genomför. Att du har en plan för vad du vill att de aktiva ska lära sig som ligger i linje med det ni arbetar mot långsiktigt. Att alltid ha ett syfte med träningspassen kräver planering. Ofta kan det vara svårt att hitta tid för det arbetet men det är viktigt att anstränga sig för att göra det.

Om du vet att du har ont om tid vid något tillfälle kan du kanske ta hjälp av aktiva för att planera träningen. Ge några som du tror kan hantera utmaningen lite riktlinjer för hur de kan gå tillväga och låt dem sedan presentera ett upplägg. Det kan vara bra att även planera ett eller flera träningspass tillsammans med dem innan du låter dem göra det helt själva. Detta gäller både inom individuella idrotter och lagidrott. Involvera aktiva i träningsupplägget. Låt dem få tänka efter, reflektera och tycka till.

Vi förstår att det är en kompetensfråga och om du som tränare lämnar över ansvaret för en träning till gruppen så finns risken att den blir sämre rent tekniskt. Men psykologiskt kan det medföra flera positiva effekter. Framförallt kan det göra så att idrottarna känner sig mer delaktiga, vilket är bra för deras inre motivation.

Genom att involvera idrottarna mer är det möjligt att intresset för deras egen utveckling ökar. Det är något som är väldigt viktigt och troligen leder till att de långsiktigt utvecklas på ett bättre sätt.

Hej tränare! Lever du som du lär?

Tävlingsidrott är av naturen resultatinriktat. De flesta tävlingarna går ut på att vinna och ligor/serier avgörs i regel baserat på placering. Ändå trycker många tränare på vikten av att fokusera på processen och utvecklingen istället för resultatet. Det kan låta motsägelsefullt men det är det inte, snarare tvärtom, och det är ett förhållningssätt som vi delar. Fokus på processen och utveckling gör att fokus ligger på det som ska göras. Det leder till lägre prestationsångest, mindre konflikter, bättre resultat och bättre utveckling.

Vad fokuserar du själv på? Resultatet eller processen?

Ditt beteende som förälder speglas i ditt barns beteende. Barnet gör som du gör, inte som du säger. Liknande är det inom idrotten. Ditt agerade som tränare färgar av sig på idrottarna. Om du som tränare är väldigt hårt resultatinriktat så påverkar det dem. Tränaren påverkas i sin tur av föreningen. Om tränarens kontrakt hänger på resultat, medaljer, placeringar och vinster, är det inte konstigt att det påverkar tränaren i fel riktning och skapar ett mer kortsiktigt, resultatfokuserat arbete.

Det är viktigt att tränaren själv vågar fokusera på processen och utveckling även om det är läskigt och kanske inte vad andra vill. Reflektera över hur du arbetar och vad du förstärker hos dina idrottare.

Förstärker du ansträngning eller resultat?

Hur reagerar du vid förluster och vinster?

Kanske hanterar du förluster på ett bra sätt. Du visar inte att du är så arg eller besviken, du kanske till och med kan vara riktigt glad och positiv om idrottaren arbetade med rätt saker, ansträngde sig och gjorde sitt bästa.

Hur agerar du vid vinster?

Blir du jätteglad och överöser med beröm? Hur ser det ut? Du hanterar förluster konstruktivt och bra och blir jätteglad vid vinst. Det ger kanske ändå signalen att vinst är det viktiga, att det är det som räknas. Det är klart ni vill vinna. Men det är inte det som är viktigast. En sak som är viktigare är utveckling.

Du kanske blir gladare om idrottaren vinner men arbetar med att reagera och agera på samma sätt vid vinst och förlust. Det sänder verkligen rätt saker till dina idrottare om du lyckas göra det.

  • Fokusera på och förstärk ansträngning.
  • Förstärk rätt beteenden.
  • Fokusera på det som mer ligger inom idrottarens kontroll.
  • Visa att det är roligt att arbeta med idrottaren oavsett vinst eller förlust.
  • Visa att du uppskattar personen oavsett vinst eller förlust.


Det är klart att du kan vara glad vid vinst. Men idrottaren får mycket mer ut av prestationen (både för livet och idrotten) om du gläds med hen för att hon kämpade matchen ut trots en stor förlust, att hon fortsatte arbeta med sin attityd trots att hon var ledsen/frustrerad, att hon fortsatte vara professionell, behöll intensiteten och fokuserade på rätt saker fast hon ledde stort och att han var glad efter förlusten för att det var så fantastiskt roligt att idrotta.

Var tyst istället så att idrottarna lär sig något

Tränare bryr sig generellt sett väldigt mycket om sina aktiva. De vill dem väl både på och utanför banan. Något som både är fantastiskt bra och viktigt.

Just det att man vill sina idrottare så väl skapar utmaningar för dig som tränare. En vanlig utmaning är att man hjälper idrottaren för mycket. Eller i alla fall på fel sätt. Man ger dem hela lösningen vilket kanske gör att de inte alls tar åt sig det. Istället är det ofta bättre att ge dem a och med hjälp av öppna frågor får dem att själva komma fram till b och c. Exempel på öppna frågor är

– Vad gjorde du bra i övningen?
– Vad fokuserade du på i det momentet?
– Hur upplevde du tävlingen?
– Vad lärde du dig under dagens träning?

caddie
Ibland kanske det handlar om att låta bli att säga tipset, bita sig i tungan och inte ge instruktioner, att låta dem misslyckas. Sedan med hjälp av öppna frågor hjälpa idrottarna att reflektera och lära sig av sina erfarenheter.

Ofta är det lättare att göra än att låta bli. Rädslan för passivitet är övervägande hos vissa tränare. ”Har jag sagt det eller visat det så har jag gjort vad jag har kunnat, då känns det som att jag har hjälpt dem.” Men det kanske hjälper dem mer om de själva får gå iväg och fundera på det. Du som tränare vill också prestera och vara duktig. Det är viktigt att reflektera över hur det påverkar dig och ditt beteende.

Hur kan du göra för att möta idrottaren där hen är på ett bättre sätt? Hur kan du agera för att idrottaren ska lära sig på ett bättre sätt?

  • Ge färre instruktioner?
  • Fokusera mer på att ge tydlig och positiv förstärkning av bra beteenden?
  • Ställa fler frågor?
  • Arbeta med ditt tålamod?
  • Bättre värdera när du ska prata och när du ska vara tyst?
  • Våga vara tyst i situationer då du skulle vilja säga något?

Måste träningen verkligen vara rolig?

Om man frågar idrottande ungdomar varför de idrottar så svarar de flesta, om inte alla, för att det är roligt. Vissa vill nå eliten och andra nöjer sig med att hålla igång med sin idrott, det ena hindrar inte det andra. Har idrottarna roligt på sin träning mår de bättre, de blir mer motiverade och de kommer förmodligen idrotta längre. Chansen finns även att de även tar med sig dessa erfarenheter och applicerar det i skolan och på arbetet.

Som tränare gäller det hela tiden att ha glädjen i åtanke. Det är viktigt att inte glömma bort det när man kämpar med att ge idrottarna förutsättningar att utvecklas. Vissa saker är tråkiga men det går att öka glädjen i det mesta. Fundera alltid på hur du kan göra det.

Går det att göra en tråkig övning roligare? Eller finns det en rolig övning som är lika bra? Övningarna i sig måste inte vara roliga, glädjen kan ligga i kommunikationen och feedbacken. Individer tycker olika saker är roliga. Vissa tycker om att man skämtar med dem, andra tycker det är roligt att det finns möjlighet att ta ut sig fullständigt. Självklart kan det vara svårt att nå alla men det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam.

fotboll träna tanken
Kan man ibland ta bort ett pass så att idrottarna kan få lite andrum och få en chans att längta efter att komma till träningen? Kan man hitta på andra roliga saker tillsammans i gruppen? Brukar du inkludera idrottarna i beslutsprocessen? Du kan fråga dem vad de vill fokusera på nästa vecka, eller nästa pass. Du kan ge dem alternativ på övningar att genomföra. Du kan låta dem bestämma övningarna för ett träningspass. Du kan fråga dem vad de tror skulle göra en övning roligare. Ibland kanske det är helt andra saker än du själv tror.

Fråga idrottarna i slutet av passet hur roligt de har haft det. Fråga vad som kunde ha gjort det roligare. Förklara alltid varför du använder övningarna. Om de till exempel är mindre roliga så hjälper det idrottarna att veta att du har ett syfte med dem (och inte bara gör dem för att man brukar). Idrottarna blir mer motiverade, känner sig mer inkluderade, lär sig mer och har större chans att få ut mer av dem.

Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?

Motivation är ett komplext begrepp och det finns många olika typer av motivation. Ett sätt att dela upp motivation är att skilja på inre och yttre motivation. Med inre motivation menas att en idrottare motiveras att till exempel spela tennis för att hon älskar spelet och för att hon upplever glädje när hon spelar. Med yttre motivation menas att hon gör det för att till exempel göra pappa glad eller undvika tränarens besvikelse. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om begreppen som du kan läsa här.

Ett behov vi människor har är behovet av autonomi/frivillighet, det är en grundförutsättning för inre motivation. Det vill säga att vi gör saker av eget initiativ för att vi själva vill det. Du som tränare har möjlighet att hjälpa idrottaren att få det här behovet tillgodosett.

Hur kan du då göra detta? I den här artikeln ger vi några exempel som baserar sig på en artikel av Mageau och Vallerand (2003).

Som tränare är det viktigt att ge idrottarna möjlighet att fatta egna beslut och val. Till exempel genom att:

  • Fråga dem vad de vill fokusera på under nästa träningspass, beroende på kunskapsnivån hos idrottaren kan du stötta med några alternativ.
  • Ge dem möjlighet att välja mellan olika övningar.
  • Ge utrymme för att själva ta initiativ och möjlighet att genomföra självständigt arbete.

Om idrottarna inte får möjlighet att ta egna initiativ blir det kanske inte lika naturligt att göra det för dem senare heller. Det kanske känns onödigt stort och svårt när det väl förväntas av dem i framtiden. Det kan även vara bra att tänka på att inte ge stöd när det inte behövs och låta idrottarna fatta egna beslut och göra saker själva när de har möjlighet.

När ni ska genomföra en övning så förklara varför. Om ni har vissa regler så berätta varför ni har dem. Inkludera idrottarna. När ni går igenom reglerna och uppgifterna är det viktigt att vara medveten om och visa förståelse för idrottarnas känslor kring dem. Ni kanske förstår att idrottarna känner sig besvikna när ni inför en viss regel. Förklara då att ni förstår om de känner sig besvikna och varför ni har regeln (till exempel för att minska risken att de skadas eller för att det kommer hjälpa dem utvecklas mer).

Träna tanken tennis

När ni ger feedback är det bra att tänka på att göra det på ett icke-kontrollerande sätt. Positiv feedback kan ha två olika funktioner, informativ och kontrollerande. Exempel på positiv feedback som är informativ och inte kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen”. Ett exempel på positiv feedback som är informativ och kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen! Om du kämpar lika bra i nästa match så kanske jag tar ut dig till laget”. Det är viktigt att den positiva feedbacken fokuseras på beteenden som är under idrottarnas kontroll och att den förmedlar höga men realistiska krav.

Undvik andra typer av kontrollerande beteenden, till exempel att säga att de måste bete sig på ett visst sätt, att ge idrottarna ångestskapande kritik och i vissa fall även belöningar. Om du som tränare är kontrollerande och ger idrottaren uppfattningen om att de måste bete sig på ett visst sätt så blir det problematiskt om de inte gör det. Det kan skada er relation (lyssna på Hjärnskrynklarnas diskussion om relationen mellan tränare och idrottare här) Genom att få en belöning för någonting kan det uppfattas som att aktiviteten inte är intressant utan belöningen. När man inte längre får belöningen kanske inte aktiviteten i sig är lika intressant längre.

Sammanfattningsvis är det bra att ge idrottarna valmöjligheter och ge dem förutsättningar att ta egna initiativ. Ge dem möjlighet att vara kreativa och ta ansvar. Förklara varför ni gör det ni gör, det leder till att de lär sig och blir involverade. Det gör att de växer och utvecklas och får det roligare.

Avslutningsvis är det bra att undvika ord som ”måste” och ”borde”. Kan ni formulera er på andra sätt? Kan ni hjälpa idrottarna att själva inse vad som är bra att göra?

Referens:
Mageau GA, Vallerand RJ. (2003). The coach-athlete relationship: A motivational model. Journal of Sport Sciences, 21, 883–904.

Ledarens roll

Ledarskap. Ordet ledarskap.

Här är ett litet utdrag om ledarskap från Wikipedia:
Ledarskap är ur ett organisatoriskt synsätt ett speciellt beteende som människor utövar i avsikt att påverka andras tänkande, inställning och uppförande (Jacobsen & Thorsvik, 2002, s. 473-474). Ledarskap kan ses som det beteende som kommuniceras gentemot andra i ett socialt system.”

Det kanske räcker så?

Nja, ledarskap kan vi skriva väldigt betydligt mer om. Vi skulle till exempel kunna skriva om hur friidrottslandslaget skulle kunna hantera sitt ledarskap nu när det blåser en del kring det gällande skilsmässor. Det tänker vi dock inte göra, utan vi kommer lyfta fram ett perspektiv och det är förhållningssättet att alla kan utvecklas.

Lyssnade för ett par veckor sedan på en mycket bra föreläsning av Bo Hejlskov som handlade om att hantera konflikter. Han gjorde en liknelse med ledarskap och en bilverkstad, ”om vi ser på människor som bilar som kommer in i en bilverkstad kommer vi bli bättre ledare”. När en bil kommer in till en verkstad så blir de som arbetar där glada, de får arbete och en utmaning. Ju större problemet är ju gladare blir dem till och med.

Tänk om vi kunde tänka på ett liknande sätt när det gäller människor vi inte förstår oss på.

För om en bilmekaniker får in en bil så ser ju hen till att fixa bilen, det kanske behövs nya verktyg en speciell olja, unika däck eller någonting annat. Det löser mekanikern, för att lämna tillbaka en trasig bil till kunden, det är inte optimalt.

Om vi som ledare arbetar med individer är det vår uppgift att ge individen rätt förutsättningar för att växa.

Lyckas du som ledare anamma det perspektivet har du nått långt. Att se varje individ och att hela tiden vilja ge dem rätt förutsättningar för att växa. Du kommer under din karriär göra misstag men det härliga är att vi hela tiden lär oss mer.

Det här var ett litet nedslag i ledarskap, den 16:e mars arrangerar svensk idrottspsykologisk förening en konferens på temat ”Idrottspsykologi som stöd i tränarroll och ledarskap”. Tiden för anmälan har gått ut med finns som tur var platser kvar. Så om du är intresserad av att diskutera ämnet vidare. Ja då ses vi på Bosön!

Trevlig helg!

Idrottspsykologi: hur kan man arbeta som ledare?

Doften av nyklippt gräs, strålande sol och fotboll med en guldtränare. Det var starten på onsdagen 22 maj i år.

Dagen arrangerades av BETA sport performance (www.beta.se) ute på Bosön. Beta är ett företag som arbetar med att göra affärer till en lagsport. De tar idrottens tänk rakt in i näringslivet. För oss från idrotten är detta ett utmärkt sätt att stärka gruppen. Det är speciellt att svettas ihop och slita för att sedan sätta på sig kostymen och sitta i möten. Tre gånger om året arrangerar deras nätverk 100oktan (www.100oktan.se) träffar. Onsdagen den 22 maj var en av de tre gångerna.  Jag Mikael var då där och kommer i det här inlägget att sammanfatta delar av dagen.

Svettas ja. Det var så dagen började då vi spelade fotboll med Kjell Jonevret som bland annat vunnit guld med Djurgårdens IF och Molde. På ett soligt Bosön genomförde vi enklare övningar och avslutade träningen med match. Riktigt roligt!

När eftersvettningarna avstannat, duschen avklarad och kavajen satt på var det dags för föredrag med Kjell. Temat var ledarskap, han berätta sin syn på ledarskap och hur han genom åren har skapat en vinnande grupp. Att få alla 35 som ingår i ett professionellt fotbollslag att fungera ihop kräver otroligt mycket men är det roligaste med att vara fotbollstränare. Kjell menade även på att det idag har blivit svårare att få ihop gruppen då spelare inte rekryteras lokalt. Spelare i Lidingö går inte alla till Djurgården och ungdomar har blivit mer mobila. Detta gör att grupperna blir svårare att forma.

I arbetet med lag lyfte Kjell glädje som den viktigaste ingrediensen, har spelare och ledare roligt kommer prestationen förbättras. Ett tips för att skapa glädje är att bjuda på sig själv, vilket underströk denna underhållande föreläsning. Kjell var personlig och professionell.

Vi tar in mycket information via media, dagligen läser vi tidningen där det står om idrottsstjärnorna, vad de har gjort på planen och ibland vad som händer utanför. Kris är nu mer ett vedertaget ord och krismöten avlöser varandra i idrottslag. Enligt Kjell är det som ledare viktigt att vara glad ut mot media. Även om det är struligt i laget är det fördelaktigt att hålla uppe ett leende utåt. Kjell drog här en liknelse med en bagare som älskar sitt arbete. Så ska det även vara inom fotbollen, spelare och ledare ska älska det de gör, då skapas det glädje och god stämning.

Är du den som tar den sista biten sockerkaka utan att fråga de andra på kafferepet? Är du rättvis? Enligt Kjell är det viktigt att du som ledare är rättvis. Det är problematiskt och kan innebära att du bör sätta dig över en stjärna i laget och dela ut disciplinärt straff.

Målsättningsarbete är ett huvudområde inom idrottspsykologin. En fråga som ofta ställs är: Vad är dina mål? I sitt föredrag betonade Kjell vikten att ha långsiktiga och kortsiktiga mål för att motivera spelarna. Om en spelare har blivit bänkad ett par matcher så behöver han eller hon få ett kortsiktigt mål att arbeta mot, till exempel förbättra vänsterskottet, för att få en plats i startelvan. Det är fördelaktigt om spelaren har ett långsiktigt mål som att vinna SM, VM, för att se situationen från ett större perspektiv.

Alla tränare har sin egen ledarskapsfilosofi som de arbetar efter för att få ihop gruppen. Specifika regler eller metoder. Kjell berättade om en metod han använder som kallas rutan. Metod går ut på att alla spelare och ledare tillsammans får sätta värdegrunder för hur beteendet i laget ska vara. Dessa värdegrunder bildar rutan. Sedan är det viktigt att alla bildligt talat befinner sig i rutan. Går man utanför rutan blir det konsekvenser och i värsta fall läktarplats på nästa match.

När rutan är skapad är det viktigt att arbetet följs upp och att informationen uppdateras. För att kontrollera det genomfördes veckomöten med laget där rutan diskuterades, är vi i eller utanför rutan? Exempel på beteende i rutan kan vara

–          Komma i tid till träning

–          Vara positiv inställd

–          Äta rätt innan träning och match

–          Inte festa dagen innan match

Efter strukturerat arbete med värderingarna i rutan skapas i bästa fall en självgående grupp. Du som ledare behöver då ”bara” styra gruppen.

Kjell pratade mycket om värderingar och att resan till guldet är viktigare än själva guldet, det gäller att få laget att leva värderingar och fokusera på det som de kan påverka. Efter det kommer resultaten. Han berättade också om en tävling som han genomförde med spelarna då de tävlande i vem som levt värderingarna bäst. En annorlunda tävling, men väldigt effektivt.

Föredraget var mycket givande och jag rekommenderar varmt Kjell som föreläsare. Vill ni veta mer kan ni gå in på www.jonevret.se

/Mikael

Hur är din ledarstil? Belönar du resultatet eller prestationen?

–          Shit vad du var bra idag!

Vad menar du när du berömmer din idrottare? Menar du att han/hon var bra för att ni vann tävlingen/matchen eller var det prestationen i sig som var bra.

Tänk dig att ditt lag eller din idrottare inte vinner. Delar du ut beröm ändå? Trots förlust finns det prestationer som var bra. Det är viktigt att ge feedback på processen och inte enbart resultatet. Vår åsikt är att tränare generellt är bättre på att ge feedback på resultatet, därav det här blogginlägget och våra förmaningar. En anledning till det kan vara att resultatet är tydligare och enklare att bedöma. För att berömma processen behövs ofta mer arbete.

Föregående vecka i samtal med en tränare berättade han att han arbetade med att ge spelare feedback efter varje match utifrån vissa färdiga kriterier. Ett gediget och bra arbete!

Det är klockrent exempel att arbeta efter om du vill bli bättre på att berömma prestationen/processen istället för resultatet.

Det här resonemanget kan kopplas till inre/yttre motivation. Vinna stimulerar troligtvis mer den yttre motivationen än den inre. Du kan däremot öka den inre motivationen hos idrottarna genom att ge feedback på processen.

Vi inkluderar även målsättningsarbete här. För har idrottaren individuella mål med fokus på processen är det enklare att följa upp arbetet och diskutera samt analysera processerna jämfört med om idrottare själv inte har några eller är införstådd i tankesättet att arbete med processer. De flesta idrottare är nöjda när de har vunnit och ledsna när de förlorar. Har inte träffat någon som det är tvärtom för. Rent teoretisk skulle det funka för en handbollsspelare att vara nöjd trots att laget har förlorat.

Exempel på processer:

– Bra fotarbete
– Bra passningar
– Bra samarbete

Exempel på resultat:

– Snyggt mål!
– Bra att du vann.
– Skönt att du krossade henne/honom!
Det här vill vi skicka med er till helgen. Så under träningar och tävlar, fokusera då på att berömma processen och inte enbart resultatetJ

Trevlig helg!

/Mikael

Är det förenligt med bra ledarskap att utöva bestraffning på barn för att nå framgång?

Hej läsare,

Utan er hade vi inte haft denna blog. För några veckor sedan fick vi ett intressant mail från en idrottsförälder. Vi svarade och tänkte sedan när vi såg konversationen att detta kunde vara något som skulle kunna vara intressant att publicera på bloggen. Vi kollade givetvis med personen som mailade oss om det var ok och namnen i de ursprungliga mailen är borttagna eller ersatta.

Så nedanför följer en mailkonversation (små ändringar har gjorts i svaren) som vi har haft vilken visar på att mer utbildning i idrottspsykologi behövs i idrotten.

Mycket nöje.

Mail nummer 1 från idrottsföräldern

Hej,

Jag har en fundering och hoppas du kan hjälpa mig.

Laget som min son spelar och tränar för har en del tävlingar, en är att den förlorande spelaren/barnet efter en tävling i att lägga straffar får äta två vitlöks klyftor i omklädningsrummet.(en övning som dom körde varje fredag) Denna övning togs bort då en släkting till ett barn fick reda på detta och sa till ledaren att det inte var ok. Då infördes en ny tävling, som går ut på att, – laget är enligt ledaren dåliga på att göra bra avslut på mål under matcherna. Vinsten är att förlorarna får bära in vinnarnas utrustning i förrådet. Frågan är om det är förenligt att man utövar ngn form av bestraffning på barn som ett sätt att få/nå framgång? Dom yngsta spelarna blir 14. Hur ser du på detta? Är detta ok?

Mail 2. Svar från redaktionen.

Hej!

Tack för ditt mail,

Jag vet inte vilken idrott som detta gäller (ishockey?) men det du beskriver är ett skräckexempel som man ibland får höra. En annan variant kan vara en förälder som ger sitt barn pengar baserat på antal mål barnet gör. Till exempel  500 kr per mål.

Härligt att höra att vitlöksklyftorna är borta!

Om jag ska försöka mig på ett svar från ett psykologisk perspektiv så är positiv förstärkning det bästa sättet att förändra ett beteende. Det vill säga genom att uppmuntra och berömma det idrottaren gör bra. Konstruktiv kritik kan sedan användas för att tala om för idrottaren vad det är som behövs förbättras. Ett exempel:

Joel du spelade bra idag. När du forecheckar hem skulle jag vilja att du arbetade med längre skridskoskär. Jobba på att ändra det så kommer det bli ännu bättre!  Kör hårt, jag tror på dig.

Relativt svårt att formulera ett bra svar såhär direkt över mail men hoppas du fick lite svar. Återkom mer än gärna om något är oklart!

Med vänlig hälsning,

 Mail 3. Svar från idrottsförälder

Hej,

Det är ishockey. Min egen son har varit lagkapten i flera sporter han varit med i, han är alltid med i skolråden och är en riktig kompis om man kan uttrycka det så.
Pris för bästa kompis både på hemmaplan i dom sporter han är med i och på sommarhockey läger. Men när han kom hem efter en träning en kväll och sa att ”Kalle” var en mes,- han satt nästan och grät som en tjej för att han inte orkade äta upp vitlöken. Då reagerade jag som förälder. Vem har gjort min son till en mobbare? Han är killen som vågar gå emellan bråk och se till att alla får vara med… Jag började prata med några föräldrar om detta och då visade det sig att det var mer grejer som inte stod rätt till. Tränaren hade sagt till spelarna att om dom inte tog i i 60 minuter inför kommande match till helgen så skulle dom minsann få träningsläger istället för spelledig helg. Dom förlorade matchen och tränaren slänger till spelarna en enkät som dom ska fylla i och gör dom inte det så ska hon träna skiten ur dom under kommande vecka.

En fråga till;

Hur ser du på att som tränare stå och skrika till spelarna under matcherna, var dom skall vara hur dom skall göra och speciellt när dom råkar åka fel basunera ut det.

Ett exempel; Laget spelar 4 mot 5 och det är en hf och en c +  två backar inne på isen… varpå tränaren börjar att skrika att vänsterforwarden åker/står fel..(Vänsterforward fel) efter 5 upprepade skrik så åker ju alla spelarna fel och efter ytterligare ett par skrik så blir det ju mål. Det tragiska i detta var att det inte fanns ngn ”vänsterforward” spelaren som var ute spelar alltid center! Tränartrojkan står för övrigt allihop med armarna i kors 4 st bakom spelarna och som sagt huvud och hjälptränarna skriker till spelarna konstant i 60 min. Jag har pratat med ytterligare en Pedagog om detta och jag har skickat samma info till @waljema.se för att få så mycket på fötterna som möjligt för att sedan ha ett föräldramöte om detta. Du kanske kan ge mig ytterligare tips på hur jag ska gå vidare? Ja du får jättegärna använda detta…

Med vänlig hälsning

Mail 4. Svar från redaktionen.

Hej igen,

Ok, jag förstår dina funderingar och tycker det är kanon att du tar tag i detta och samlar in information från olika håll.

Gällande det du undrar så handlar det om kommunikation mellan coachen och spelarna. Det finns väldigt mycket information kring detta och är en ständig utmaning att hantera på ett bra sätt. Om man tar en tränare i ishockey som exempel såär det väldigt många spelare som tränaren har att träna och kommunicera med och ibland går det självklart fel. Men det du beskriver låter mer som att det är något övergripande och ingen enskild händelse.

Jag rekommenderar varmt boken ”Praktisk idrottspsykologi” skriven av Peter Hassmén, Göran Kenttä och Henrik Gustavsson. Den beskriver idrottspsykologi generellt och de erbjuder mycket praktiskt användbart. Men om jag ska ge några svar och tips så kommer det här:

Sändare och mottagare
Med det menas att vara uppmärksam på att coachen är en auktoritet och att all kommunikation har en mottagare. Det är till exempel därför viktigt att vara tydlig och respektera mottagaren. Det är fördelaktigt att ge feedback på individuell nivå då det träffar mer rätt då. Med denna information kan man ifrågasätta om coachens ”skrik” från båset under 60 minuter är tydligt och att mottagarna verkligen förstår vad det är som de ska förändra.

Ett exempel:
Kalle är inne på isen och ligger för långt bort i sin markering. Om coachen då ropar”ligg närmare i er markering” kanske inte ens Kalle hör det utan det är Johan som hör det budskapet för det han som är närmast båset. Detta gör att feedbacken blir direkt felaktig då Johan uppfattar att det är han som har gjort fel. Istället skulle coachen kunnat vänta till dess att Kalle kom in till båset för byte. Klivit ner framför Kalle, lagt en hand på hans axel och då talat om för Kalle:

1)      Bra kämpat och fina passningar Kalle

2)      I försvarsspelet skulle jag vilja att du låg närmare och gjort såhär(gärna rita på tavlan)

3)      Väldigt bra passning till Niklas förra byten, förresten. Jobba på denna förändring så blir det kanon!

Detta är ett exempel på hur man kan arbeta som coach. Detta gör också att tränaren får möjlighet att mer noggrant välja ut de situationer/beteenden som är viktigast att ge feedback på. Det kanske inte ges lika mycket feedback på detta sätt som när tränaren står och skriker under hela matchen men feedbacken som ges blir mer effektiv.

Jag har erfarenhet av att jobba med att lära ut till coacher hur de kan leverera feedback på bästa sätt. Att stå i båset kan som i exempel du gav skapa förvirring och då påverka spelarna negativt. Varför detta påverkar spelarna negativt är förmodligen för att de blir osäkra på vad de ska göra på isen. De blir rädda för att misslyckas och vågar då heller inte agera så att de lyckas.

Negativ kritik
Självklart gör spelare ibland fel ute på isen och som tränare kanske du ibland inte kan hålla dig och blir förbannad på spelaren och skriker något olämpligt. Detta händer alla. Det viktiga här är att du som tränare tar ett snack med spelaren efter matchen, och ser till att spelaren har förstått vad som bör förbättras och hur spelaren kan göra detta. Ett generellt tips är att försöka vänta med feedback till då du känner att du har lugnat ner dig och kan vara konstruktiv.

Det bästa sättet att ge kritik på är genom konstruktiv kritik. För om spelaren ska kunna förändra något så måste du tala om för spelaren VAD det är som ska förbättras. Och spelaren måste förstå. Sen kan du alltid lyfta fram något som spelaren har gjort bra. För att ge lite positiv feedback och uppmuntran för att höja motivationen. Att sänka någon är väldigt enkelt men att få en individ att växa och utvecklas är en stor utmaning.

Det kan vara svårt att veta vad en coach tänker och känner när coachen står med armarna i kors och ser allvarlig ut. Vi människor gör gärna de enklaste tolkningarna, till exempel: om man står med armarna i kors är man arg eller negativ. Så KAN vara fallet, men det behöver inte vara så och coachen kanske inte är är medveten om att andra kan tolka det på det sättet. Du kan alltid fråga!

Det finns en hel del kring detta ämne men hoppas att du har fått ut någoting av det jag har skrivit. Du får gärna återkomma med flera frågor. En rekommendation är också att hyra in en idrottspsykologisk rådgivare som kan tala om ämnet och hur laget kan arbeta med det.

Med vänlig hälsning,
Kom gärna med tankar och frågor
OK detta var det som redaktionen hade att erbjuda för denna gång. Ämnena som har tagits upp i denna text är något som kan diskuteras mycket mer och ses på olika sätt. Så kom gärna med egna tankar, reflektioner och frågor så att vi kan fortsätta diskussionen.

Ha nu en riktigt trevlig fortsättning på helgen!

Mvh
Redaktionen