Hur stöttar du dina tränarkollegor?

Tränaryrket är krävande. Ansvaret är stort, det förväntas att tränare ska vara kunniga inom många olika områden, arbetstiderna kan vara utmanande (ofta kvällar och helger) och det ställs höga krav från många olika håll (t.ex. föreningen, föräldrar och idrottare).

Eftersom det är ett krävande yrke är det viktigt att tränare stöttar och hjälper varandra. Det är bra och viktigt att samarbeta med tränare från andra lag/grupper och inom andra idrotter men först och främst är det viktigt att tränare för samma lag/grupp/individer hjälper varandra.

Har ni strukturer som hjälper er att stötta varandra? Har ni regelbundna möten då ni stämmer av hur det går? Stämmer ni också av hur ni mår? Stämmer ni av hur ni kan hjälpa varandra på ett bättre sätt?

Det är bra att ge varandra feedback. Det kräver jobb och risken är tyvärr stor att man slutar med det efter ett tag. Det är dock värt att fortsätta arbetet, dels för allas utveckling och dels för motivation och välmående. Fokus bör ligga på positiv feedback. Hjälp varandra att ta med det ni gör bra, hitta beteenden och arbetssätt som funkar, förstärk dem och stärk varandra.

Har ni avstämningar innan och efter träningspass/tävlingar? Ett snack innan träningspass kan hjälpa er att släppa annat, vara närvarande, komma in med rätt energi och fokusera på rätt saker.

Avsluta gärna dagen med ett kort snack med varandra. Hur upplevde ni träningen/tävlingen? Vad gjorde ni bra? Finns det några korrigeringar ni vill göra? Huvudfokus bör ligga på det ni gjorde bra och att få ventilera om sina upplevelser. Det är viktigt att arbeta med att lyssna på ett bra sätt.

Testa!

När gruppen betyder mer än individen

Vi lägger mycket ansvar på idrottaren och det är bra för de behöver ta ansvar. Ibland kanske det dock läggs för mycket ansvar på individen och förväntningarna kan ibland bli för höga. Vi glömmer bort att många idrottare är unga och att de faktiskt inte har lärt sig vissa färdigheter än.

I vissa miljöer är det en självklarhet att det är viktigt med återhämtning och att idrottarna även ska göra andra saker utanför idrotten. Ingen blir hånad för att ha valt bio istället för ett hårt träningspass. I andra idrottsföreningar/lag skulle samma individ ha fått gliringar och i de miljöerna är det inte accepterat att välja att göra något annat om man inte är allvarligt skadad.

Individer i vår närmiljö påverkar oss ibland mer än vad vi vill tro. Vi kanske är starka som individer men vi ska inte underskatta gruppens kraft och påverkan.

I ett ungdomslag vi arbetade med för länge sen var det givet att de som kom ner till träningen eller matchen hälsade på varandra genom att ta varandra i hand. Varje träning, varje match, alltid. Inga konstigheter. Ett beteende som formas av gruppen och där det är jobbigare att strunta i att göra det än att göra som alla andra.

Ett annat exempel är fysträning där den som hoppar längst och mest korrekt hyllas istället för hånas. Kanske låter konstigt med att hånas, varför skulle någon hånas av den anledningen? De som är väldigt duktiga på till exempel vissa fysiska färdigheter kan få kommentarer om att de hoppar som en groda eller springer konstigt. De kan få höra ”skämt” om att de äter tillskott eller är dopade. Allt för att sätta sig över dem och trycka ned dem istället för att bli imponerad och lyfta de som verkligen har lagt ner ett eftersträvansvärt arbete.

Beteenden kan formas snabbt i grupper. Det gäller att ha respekt för kulturen och historien, var kommer beteendet ifrån och var har det blivit format? Det är även viktigt att inte se mellan fingrarna och att istället ta tag i mindre bra beteenden så fort som möjligt.

Varför tränar och tävlar dina idrottare?

Har du frågat dina idrottare varför de tränar och tävlar? Har du frågat vad som driver dem? Om du inte redan har gjort det så gör det. Om du har gjort det så är det kanske dags att fråga igen? Det kan nämligen förändras över tid och det kan även vara bra att påminna idrottarna om varför de egentligen lägger ned så mycket tid och ansträngning på sin idrott. Det kan hjälpa dem att fokusera på rätt saker.

Om du vet vad som driver idrottarna är det också lättare att anpassa träningen till deras ambitionsnivå och efter deras preferenser. Genom att veta vad som driver dem får du en bättre förståelse för vilka de är och var de kommer ifrån. Det är inte alltid som de drivs av sunda drivkrafter. Vissa drivs kanske mer av att undvika att göra andra besvikna, tjäna pengar och bli mer populära istället för kärleken till sin idrott, att utvecklas och träna tillsammans med sina träningskompisar.

Med en ökad förståelse för hur deras drivkrafter ser ut i nuläget kan du på ett bättre sätt arbeta med att stärka deras inre motivation till deras idrottande. Det kan hjälpa dem att utvecklas och prestera bättre långsiktigt men framförallt att må bättre.

Här är exempel på saker du kan arbeta med att göra:

  • Efter träningspass fråga vad de tyckte var roligt under träningen
  • Förstärka det de gör bra (prestationer, förbättringar, tekniskt, taktiskt, ansträngning, mentalt)
  • Arbeta med utmanande realistiska prestations- och processmål
  • Inkludera dem i beslut
  • Var närvarande när du pratar med dem
  • Visa att du bryr dig om dem som personer och inte bara idrottare
  • Arbeta mycket med frågor och hjälp dem komma fram till lösningar
  • Lyssna på dem och ha tålamod

Vad ska jag göra för att motivera andra på bästa sätt?

Är det ens möjligt att motivera andra? Provocerande fråga men det är värt att fundera på. Vissa ledare och föräldrar inom idrotten tror att de har möjlighet att styra idrottarnas motivation. Det blir i längden oerhört stressande.

Det är bra att börja med att fundera över vad du kan påverka. Vad kan du göra för att skapa goda förutsättningar för att dina aktiva ska känna sig motiverade? Du kan inte bestämma vad dina barn eller idrottare ska tycka är roligt och stimulerande. Det du däremot kan göra är att arbeta med att se och möte dem, ställa frågor till dem, låta dem vara med och fatta beslut, skapa bra innehåll samt förstärka det de gör bra och deras ansträngning.

Genom öppna frågor till individerna kan du locka fram vad hen vill göra och vad som driver hen. Några exempel:

  • Vad tycker du om att göra?
  • Hur mycket tid skulle du vilja lägga ner på det?
  • Vad var roligast idag?
  • Hur mycket vill du tävla i höst?
  • Vad har fungerat bra i vårt arbete i sommar?
  • Vad vill du fokusera på den här veckan?
  • Vilken övning ska vi börja med?
  • Hur kan jag hjälpa dig på bästa sätt?

Vi träffar många duktiga ledare inom idrotten. Vissa av dem sliter med begreppet motivation och aktiva som inte har den motivation tränaren önskar. En vanlig anledning till det är att de har idrottare som vill sluta och som de försöker behålla i föreningen. Det kan ta oerhört mycket på krafterna.

Det är klart att det är kul om man kan behålla ungdomarna i föreningen, men till vilket pris? Är det värt att andra ungdomar får mindre kvalitativ träning eller att tränare/ledare blir utbrända?

Genom att visa att det är ok att sluta förstår många idrottare att det är på deras villkor, att det är dem som bestämmer vad de vill göra. Det kan ge en upplevd autonomi och i sin tur bidra till en ökad inre motivation.

Som tränare gäller det att arbeta med att göra träningarna så bra som möjligt. Om idrottarna finner den aktuella idrotten rolig och stimulerande så ger du dem bra förutsättningar. Om det är något annat de vill göra så är det nog bäst att de satsar på det istället.

Hallå! Men lyssna då!

Ska jag verkligen ta upp det med tränaren? Jag är ju orolig över träningsupplägget och förstår inte riktigt hur det ska hjälpa mig att bli bättre. Jag diskuterar det med någon i gruppen innan jag tar upp det med tränaren. Det känns bra att testa om det är vettigt att ta upp det eller om det bara är jag som oroar mig i onödan.

Okej, hen tyckte att jag skulle ta upp det och jag tycker att det känns bra att göra det. Nu gäller det bara att hitta rätt läge att prata med tränaren.

Ovan är ett exempel på tankegångarna hos idrottare innan de finner mod att prata med tränaren. När de väl tar upp det med tränaren är det viktigt att hen visar att hen lyssnar och respekterar dem.

Vi har träffat flera idrottare som upplever att de har haft tränare som har varit dåliga på att lyssna. Att vara tränare innebär att arbeta med människor och för att skapa ett bra klimat behöver du lyssna på dina idrottare. Att som tränare flacka med blicken, kolla i mobilen eller avbryta idrottaren är respektlöst. Aktivt lyssnande, att verkligen vara närvarande och intresserad är viktigt!

Tränare lyssnar inte dåligt för att de vill vara otrevliga utan för att de är stressade. De upplever att de inte har tid att lyssna. Om man inte har tid så är det viktigt att säga det direkt, att man bara har fem minuter eller att man inte kan ta samtalet nu och att det passar bättre efter träningen eller innan nästa träning. Ibland kanske det är bäst prioriterad tid att ta sig tid och lyssna på idrottaren. Det kan göra att man undviker framtida problem och att man i längden faktiskt sparar tid.

Struktur och tydlighet skapar trygghet för idrottarna. Det är därför bra att berätta om din filosofi för idrottarna och hur du vill kommunicera med dem. Då blir det tydligt vad de kan förvänta sig. Aktivt lyssnande kan ta en väldigt långt. Även om det i stunden känns som att det bara ”tar” tid kan det i längden vara bland det mest effektiva du har gjort som ledare.

Vems ansvar är det när idrottaren inte lyssnar?

– Har alla förstått? Är det tydligt vad vi ska göra?
Tystnad. Svagt nickande huvuden. Till slut säger några lite tyst:
– Ja.
Träningen börjar och flera aktiva genomför övningen på ett felaktigt sätt.

Är det idrottaren som har lyssnat dåligt?
Är det tränaren som har gett otydliga instruktioner?
Är det lagkamraternas fel?
Är det föräldrarnas fel som inte hjälpt den aktiva att förbereda sig på ett bra sätt?

Som tränare är det bra att fokusera på det du kan påverka och ta ansvar för det. Att tänka att idrottarna är idioter kan i sig kallas för just idioti. Det skapar varken framgång eller utveckling. Däremot är det bra att nyfiket se på situationen. Vad kunde jag ha gjort bättre? Ska jag ge färre och tydligare instruktioner? Kan jag be idrottarna att instruera varandra? Kan jag demonstrera övningen först?

Det är sunt att utgå från att alla idrottare vill genomföra övningar korrekt. De vill utvecklas, uppfattas som duktiga och bli omtyckta. Däremot klarar inte alla av det. Om man utgår från idrotten så är brist på motivation och/eller kompetens möjliga förklaringar till det. Antingen har du som idrottare inte motivationen att lyssna på det tränaren säger, eller så saknar du helt enkelt kompetensen för att förstå vad det är hen säger.

Som aktiv har du ett ansvar att säga ifrån när du inte förstår. Det är viktigt att ta det ansvaret. När tränaren frågar om alla har förstått så säg nej om du inte har gjort det. Det är mycket bättre än att vara tyst och sedan göra fel på övningen. Som tränare kan det vara bra att fundera på hur man kan skapa ett klimat där idrottarna vågar berätta om de inte riktigt förstår.

Om du som tränare tar ansvar för din del kommer du må och prestera bättre. Vissa idrottare beter sig illa ibland. Det är givetvis deras egna ansvar. Men varje individ behöver ha förutsättningar för att lyckas och där har du som tränare en viktig roll.

Planering av dagens träning

Har du som ledare ett tydligt syfte med din träning? Har du som aktiv förståelse för det syftet?

Kan du som aktiv hitta ditt eget syfte med dagens träning (saker som du ska få ut av träningen)?

Som ledare hoppas vi att du har tydliga syften med de träningar du genomför. Att du har en plan för vad du vill att de aktiva ska lära sig som ligger i linje med det ni arbetar mot långsiktigt. Att alltid ha ett syfte med träningspassen kräver planering. Ofta kan det vara svårt att hitta tid för det arbetet men det är viktigt att anstränga sig för att göra det.

Om du vet att du har ont om tid vid något tillfälle kan du kanske ta hjälp av aktiva för att planera träningen. Ge några som du tror kan hantera utmaningen lite riktlinjer för hur de kan gå tillväga och låt dem sedan presentera ett upplägg. Det kan vara bra att även planera ett eller flera träningspass tillsammans med dem innan du låter dem göra det helt själva. Detta gäller både inom individuella idrotter och lagidrott. Involvera aktiva i träningsupplägget. Låt dem få tänka efter, reflektera och tycka till.

Vi förstår att det är en kompetensfråga och om du som tränare lämnar över ansvaret för en träning till gruppen så finns risken att den blir sämre rent tekniskt. Men psykologiskt kan det medföra flera positiva effekter. Framförallt kan det göra så att idrottarna känner sig mer delaktiga, vilket är bra för deras inre motivation.

Genom att involvera idrottarna mer är det möjligt att intresset för deras egen utveckling ökar. Det är något som är väldigt viktigt och troligen leder till att de långsiktigt utvecklas på ett bättre sätt.

Hej tränare! Lever du som du lär?

Tävlingsidrott är av naturen resultatinriktat. De flesta tävlingarna går ut på att vinna och ligor/serier avgörs i regel baserat på placering. Ändå trycker många tränare på vikten av att fokusera på processen och utvecklingen istället för resultatet. Det kan låta motsägelsefullt men det är det inte, snarare tvärtom, och det är ett förhållningssätt som vi delar. Fokus på processen och utveckling gör att fokus ligger på det som ska göras. Det leder till lägre prestationsångest, mindre konflikter, bättre resultat och bättre utveckling.

Vad fokuserar du själv på? Resultatet eller processen?

Ditt beteende som förälder speglas i ditt barns beteende. Barnet gör som du gör, inte som du säger. Liknande är det inom idrotten. Ditt agerade som tränare färgar av sig på idrottarna. Om du som tränare är väldigt hårt resultatinriktat så påverkar det dem. Tränaren påverkas i sin tur av föreningen. Om tränarens kontrakt hänger på resultat, medaljer, placeringar och vinster, är det inte konstigt att det påverkar tränaren i fel riktning och skapar ett mer kortsiktigt, resultatfokuserat arbete.

Det är viktigt att tränaren själv vågar fokusera på processen och utveckling även om det är läskigt och kanske inte vad andra vill. Reflektera över hur du arbetar och vad du förstärker hos dina idrottare.

Förstärker du ansträngning eller resultat?

Hur reagerar du vid förluster och vinster?

Kanske hanterar du förluster på ett bra sätt. Du visar inte att du är så arg eller besviken, du kanske till och med kan vara riktigt glad och positiv om idrottaren arbetade med rätt saker, ansträngde sig och gjorde sitt bästa.

Hur agerar du vid vinster?

Blir du jätteglad och överöser med beröm? Hur ser det ut? Du hanterar förluster konstruktivt och bra och blir jätteglad vid vinst. Det ger kanske ändå signalen att vinst är det viktiga, att det är det som räknas. Det är klart ni vill vinna. Men det är inte det som är viktigast. En sak som är viktigare är utveckling.

Du kanske blir gladare om idrottaren vinner men arbetar med att reagera och agera på samma sätt vid vinst och förlust. Det sänder verkligen rätt saker till dina idrottare om du lyckas göra det.

  • Fokusera på och förstärk ansträngning.
  • Förstärk rätt beteenden.
  • Fokusera på det som mer ligger inom idrottarens kontroll.
  • Visa att det är roligt att arbeta med idrottaren oavsett vinst eller förlust.
  • Visa att du uppskattar personen oavsett vinst eller förlust.


Det är klart att du kan vara glad vid vinst. Men idrottaren får mycket mer ut av prestationen (både för livet och idrotten) om du gläds med hen för att hon kämpade matchen ut trots en stor förlust, att hon fortsatte arbeta med sin attityd trots att hon var ledsen/frustrerad, att hon fortsatte vara professionell, behöll intensiteten och fokuserade på rätt saker fast hon ledde stort och att han var glad efter förlusten för att det var så fantastiskt roligt att idrotta.

Var tyst istället så att idrottarna lär sig något

Tränare bryr sig generellt sett väldigt mycket om sina aktiva. De vill dem väl både på och utanför banan. Något som både är fantastiskt bra och viktigt.

Just det att man vill sina idrottare så väl skapar utmaningar för dig som tränare. En vanlig utmaning är att man hjälper idrottaren för mycket. Eller i alla fall på fel sätt. Man ger dem hela lösningen vilket kanske gör att de inte alls tar åt sig det. Istället är det ofta bättre att ge dem a och med hjälp av öppna frågor får dem att själva komma fram till b och c. Exempel på öppna frågor är

– Vad gjorde du bra i övningen?
– Vad fokuserade du på i det momentet?
– Hur upplevde du tävlingen?
– Vad lärde du dig under dagens träning?

caddie
Ibland kanske det handlar om att låta bli att säga tipset, bita sig i tungan och inte ge instruktioner, att låta dem misslyckas. Sedan med hjälp av öppna frågor hjälpa idrottarna att reflektera och lära sig av sina erfarenheter.

Ofta är det lättare att göra än att låta bli. Rädslan för passivitet är övervägande hos vissa tränare. ”Har jag sagt det eller visat det så har jag gjort vad jag har kunnat, då känns det som att jag har hjälpt dem.” Men det kanske hjälper dem mer om de själva får gå iväg och fundera på det. Du som tränare vill också prestera och vara duktig. Det är viktigt att reflektera över hur det påverkar dig och ditt beteende.

Hur kan du göra för att möta idrottaren där hen är på ett bättre sätt? Hur kan du agera för att idrottaren ska lära sig på ett bättre sätt?

  • Ge färre instruktioner?
  • Fokusera mer på att ge tydlig och positiv förstärkning av bra beteenden?
  • Ställa fler frågor?
  • Arbeta med ditt tålamod?
  • Bättre värdera när du ska prata och när du ska vara tyst?
  • Våga vara tyst i situationer då du skulle vilja säga något?

Våga ge och ta feedback

Det är viktigt att utvecklas inom idrotten. Det är något alla vill. Oavsett om man idrottar för att bli världsstjärna eller enbart för att det är roligt. Det är kul att lära sig en ny teknisk färdighet och göra saker bättre än tidigare.

För att lyckas med detta är feedback viktigt. Om vi föreställer oss att du alltid idrottar själv, att det aldrig är någon som ser dig, hör dig eller vet om det. Hur skulle det påverka din motivation?

Ett av de mest effektiva sätten att få ett beteende att upphöra är att ignorera beteendet, att inte ge någon feedback alls. En idrottare som till exempel pratar inför gruppen och skojar utan att få någon som helst respons på det kommer troligtvis minska med det beteendet.

Vi tror att vi inom idrotten kan bli bättre på att ge kvalitativ feedback. Framförallt idrottare till idrottare. Tränare och ledare är ofta medvetna om vikten av feedback. Däremot kan de aktiva vara sämre på att hjälpa varandra framåt genom att ge feedback. För ibland behövs det ingen tränare för att uppmärksamma bra beteenden och möjligheter till förbättring. Det kan räcka med en annan aktiv, som ser prestationen utifrån.

Det är bra att kontinuerligt ge sig själv feedback. Idrottare som tränar ute i skog och mark eller på ett gym har kanske inte alltid folk runt omkring sig just då som kan se en och ge feedback. Då är det bra att själv kunna reflektera kring sitt beteende.

friidrott tränatanken

Det är också viktigt att kunna ta och hantera feedback. Oftast ges feedback från lagkamrater och träningskompisar för att du ska utvecklas och prestera bättre. Arbeta med att ta feedback sakligt. Fråga dig själv vad du kan få ut av feedbacken. Kan du lära dig något av den?

Som ledare i en grupp kan du arbeta med ett schema för feedback, så att du säkerhetsställer att alla får ungefär samma mängd feedback. I många fall får nämligen de bästa idrottarna eller de idrottare som tränaren tycker bäst om mer feedback.

Instruktioner skiljer sig från feedback. Instruktioner kommer alltid innan ett beteende medan feedback kommer efter. Det är lätt att blanda ihop dem. Och det är vanligt att man som tränare ibland tänker att man ger feedback men istället ger instruktioner. Instruktioner utan feedback blir lätt verkningslösa. Var noga med att följa upp dina instruktioner med feedback på idrottarnas beteende. Detta gäller även idrottare. Instruera inte enbart varandra, fokusera istället på feedback.