Ibland är det helt klart givande att ge korrigerande feedback till idrottare. Många tränare skulle dock ha nytta av att ge mindre korrigerande feedback och mer positiv feedback.
Som jag sa ovan är det ibland givande att ge korrigerande feedback till idrottare. Det är helt klart fördelaktigt att ge feedbacken på ett bra sätt. Idrottaren är förmodligen mer mottaglig för feedbacken då och påverkas inte lika negativt av den. Det kan bli en positiv upplevelse för idrottaren och hen kan lära sig av feedbacken.
Det är också viktigt att komma ihåg att även om man ger den korrigerande feedbacken på ett bra och sätt, även om den är konstruktiv och välmenad, så innebär den att idrottaren har gjort något som var fel, något som var dåligt.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Som tränare är det bra att hjälpa idrottarna bli lärande idrottare. Idrottare som vill utvecklas och bli bättre och som strävar efter att bli bra på att lära sig. Lärande idrottare har en stark inre motivation, de förbereder sig inför träningar, inför övningar och tävlingar. De vet vad de ska fokusera på och arbeta med och de gör sitt bästa. De arbetar med att vara närvarande i nuet, de reflekterar över sina prestationer, vad de vill göra bättre, hur de ska göra bättre och vad de gör bra.
För att hjälpa idrottarna bli lärande idrottare är det viktigt att utgå från idrottarna, att möta dem där de är. Det är viktigt att förstå att det är idrottarnas idrottande, de gör det för sin skull inte för dig som tränare eller för deras föräldrar. Idrottarna behöver vara inkluderade i arbetet. Ju mer man kan inkludera idrottarna desto bättre. Det är viktigt att ge dem utrymme att reflektera och att man hjälper dem att bli bättre på det. Det är viktigare att idrottarna blir bra på att analysera sina egna prestationer än att ge dem feedback. Hjälp idrottarna att själva förstå. Självklart är det dock viktigt med både korrigerande och positiv feedback men arbeta med feedbacken för att hjälpa idrottarna att bli bättre och framförallt för att hjälpa dem förstå idrotten och sitt idrottande. Det viktigaste är kanske att ge feedback när idrottarna själva inte har informationen, när de inte ser det du som tränare ser. När den informationen är viktig. Och när de agerar med rätt beteenden (till-beteenden) och misslyckas, då kan det vara viktigt att ibland hjälpa dem förstå att de agerade rätt.
Framför allt är det viktigt att arbeta med att ställa frågor som får dem att själva reflektera, analysera och hitta svaren samt att arbeta med att sätta dem i olika situationer då de får lösa problem, hantera utmaningar och lära sig själva.
Hur arbetar du för att hjälpa idrottarna att bli lärande idrottare? Är det något du kan ändra på att för att skapa bättre förutsättningar för det?
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Vi vill att idrottarna ska lära sig så mycket som möjligt. Vi vill hjälpa dem! Därför ger ofta tränare för mycket instruktioner. De tänker, hoppas och framförallt agerar som att idrottarna lär sig saker när de berättar saker för dem. Så är det dock inte. Och de flesta av oss förstår det men det är ändå stor risk att man agera på det sättet. För att det ofta är hjälpsamt att ge verbal information och det känns som att man lär idrottarna saker. Man berättar ju det för dem. Vi känner oss även duktiga när vi delar med oss av värdefull information.
Det blir tyvärr problematiskt när instruktionerna blir för många och för långa. Det kan leda till att idrottarna inte orkar lyssna och stänger av. Det kan göra att de gör det till en vana att inte lyssna och de blir då inte heller bättre på det (alltså att lyssna) och de kanske stör de andra idrottarna istället. För mycket instruktioner resulterar också i att de inte kommer att komma ihåg allt, de kanske förstår mindre och det kan leda till frustration och att de känner sig dåliga. Det kan också göra att tränaren blir mer frustrerad eftersom hen dels anstränger sig för att förmedla bra och värdefull instruktion, dels för att det inte leder till att idrottarna utvecklas som de hade önskat.
Som tränare är det bättre att anstränga sig för att ge så få och korta instruktioner som möjligt. Syftet med instruktionerna är att idrottarna ska veta vad de ska göra, vad de ska fokusera på, etc. Idrottarna kan få med sig värdefull information genom instruktioner men det kommer sällan att resultera i lärande. För att idrottarna ska lära sig behöver de förstå instruktionerna, komma ihåg instruktionerna och vilja följa dem. Det är mycket bättre chanser att idrottarna förstår och kommer ihåg instruktionerna ifall de är få och korta.
När det finns möjlighet är det bra att ställa frågor till idrottarna istället för att ge instruktioner. Det gör att de själva behöver tänka, reflektera, analysera, förstå och komma fram till idéer. Det är otroligt positivt då vi vill utveckla lärande idrottare. Det är också ett bra sätt att avgöra var de är just nu, hur mycket de förstår och vad de har lärt sig. Här är några exempel på frågor man kan ställa:
Vad är bra att fokusera på i den här övningen?
Vad vill du få ut av den här övningen?
Fundera i förväg över vilka instruktioner du vill ge till idrottarna i olika situationer (när det är möjligt), till exempel inför en specifik övning. Arbeta med att skala av och korta ned instruktionerna. Fundera över varför du vill ge idrottarna instruktionen. Behöver de den informationen? Blir det överflödigt? Kan du ge den informationen på nästa träning istället? Kan du arbeta med frågor och få idrottaren att komma fram till det själv.
Testa att ge dem mindre information än vad du tror de behöver ibland. Se vad som händer.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Många av oss har tankar som hakar fast i oss ibland. De är jobbiga, vi känner besvärliga känslor och vi vill bli av med dem. Så är det för idrottare också.
Som tränare har du en bra möjlighet att hjälpa idrottarna hantera detta bättre genom att validera och normalisera deras tankar och känslor. Med validera menas att man visar att det är ok och förståeligt att uppleva tankarna och känslorna. Det gör det lättare för idrottarna att själva vara ok med dem och hjälper idrottarna att acceptera dem och haka loss från dem istället för att styras av dem.
Det finns olika sätt att validera och normalisera idrottarnas tankar och känslor på. Här är några exempel:
Dela med dig av egna erfarenheter och upplevelser Ett sätt att validera upplevelserna är att du förklarar att du också tänker liknande tankar och att även du känner nervositet, ångest och frustration i olika situationer. Ge gärna konkreta exempel till idrottaren.
Idrottarna delar med sig av deras erfarenheter och upplevelser med varandra Skapa en trygg miljö och ha diskussioner mellan idrottarna då de delar med sig av hur de tänker och känner till varandra. Det kan vara i samband med träffar utanför den ordinarie träningen, eller samband med träningar och matcher.
Det är bra att inledningsvis prata om hur värdefullt det kan vara att dela med sig av erfarenheter och funderingar med varandra och vikten av att lyssna på varandra samt visa respekt och förståelse när andra berättar om deras upplevelser. För att det ska gå bra att öppna sig för varandra är det en förutsättning att man känner sig trygg och respekterad.
Äldre och bättre idrottare delar med sig av deras erfarenheter Det är bra att ibland låta äldre och bättre idrottare från föreningen eller en annan idrottsförening berätta om vad de kan ha för tankar i olika situationer och hur de har och/eller brottas med prestationsångest, nedstämdhet och frustration.
Berätta att idrottarnas tankar och känslor är normala När idrottarna berättar om besvärliga tankar och känslor är det bra att du tar dig tid och lyssnar på dem och att förklarar att det är normalt och naturligt att tänka och känna så i den situationen. Om du inte har möjlighet att ta dig tid att lyssna så fråga om ni kan fortsätta prata om det vid ett annat tillfälle (gärna nära i tid) och se till att verkligen följa upp det också. Det är bättre att ni pratar vid ett annat tillfälle istället för att hafsa igenom det eller att det kanske märks att du inte lyssnar. Det är invaliderande om du inte lyssnar ordentligt och inte verkar bry dig om det idrottaren säger.
Förklara att det är förståeligt att tankarna och känslorna kommer När det passar är det också bra att berätta för idrottaren att det är förståeligt att hen upplever tankarna och känslorna. Med tanke på idrottarens tidigare erfarenheter och på grund av omständigheterna i den specifika situationen är det logiskt. Det är så hjärnan fungerar.
Det kan vara bra att prata om det i samband med träning så att idrottaren får en bättre förståelse för det och är lite förberedd på det. Det är även bra att ta upp det i specifika situationer under träningar och tävlingar när det blir aktuellt. Då blir det lättare för idrottaren att koppla ihop det med de specifika tankarna och känslorna i det sammanhanget. Det blir lättare för idrottaren att acceptera upplevelserna istället för att försöka få bort dem och kanske trycka ner sig själv eller skämmas för det.
Som tränare är det bra att uppmuntra god återhämtning. Många tränare vill att idrottarna ska träna mer och hårdare. Det kan absolut vara bra att träna mycket och hårt men då är det även viktigt med mycket och bra återhämtning.
Som tränare kan man visa hur viktigt det är med återhämtning och hjälpa idrottarna prioritera det mer. Det ligger i allas intresse att idrottarna lär sig återhämtning och blir bättre på det. Bättre kvalitet på återhämtningen gör det möjligt att träna bättre, mer och hårdare (om det är något som eftersträvas). Det är dock fördelaktigt att undvika att försöka prestera i återhämtning, då motverkar det syftet. Det är bättre att sträva efter att lära sig mer om det och förstå det bättre.
Här är lite tips på hur du som tränare kan uppmuntra idrottarna och hjälpa dem att bli bättre på återhämtning:
Betona regelbundet vikten av bra återhämtning och hur viktigt det är att få till en bra balans mellan träning/tävling och återhämtning.
Fråga idrottarna ibland efter träningar/tävlingar vad de ska göra för återhämtningsaktiviteter senare (till exempel den dagen, nästa dag eller under helgen).
Fråga idrottarna efter till exempel en helg vad de hittade på. Det är något som är bra att göra för att visa att du ser och bryr dig om personen (inte bara idrottaren) men också för att få en lite bättre uppfattning av hur deras återhämtning ser ut.
Diskutera vad som är bra återhämtning och vilka återhämtningsaktiviteter som fungerar bra och mindre bra för de olika idrottarna.
Betona betydelsen av både fysiskt och psykisk återhämtning.
Det är bra att redan från ung ålder hjälpa idrottarna förstå återhämtning på ett bra sätt. Och det är en otroligt viktig del av elitidrott som många underskattar. Ett bra perspektiv att ha som tränare är inte att idrottarna ska träna så mycket som möjligt utan utvecklas så mycket som möjligt långsiktigt. Det gäller definitivt även inom elitidrott. För att de ska göra det är det fördelaktigt om man arbetar med kvalitet och på ett hållbart sätt, både när det gäller den fysiska träningen och den mentala träningen.
Några risker med att träna för mycket (och ha för lite återhämtning) är att idrottarna skadar sig, tappar motivation och tränar på ett mindre bra sätt när de tränar. Det är generellt sett bättre att se till att de tränar på ett bra sätt med fokus på bra saker (och med till-beteenden) när de väl tränar.
Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Det spelar ingen roll hur duktig du som tränare är på teknik och taktik ifall du inte når fram till idrottaren. Det spelar ingen roll hur bra feedback på tekniken du ger om idrottaren inte förstår hur du menar.
Det är idrottaren som ska lära sig färdigheterna och anstränga sig för att prestera. Det känns därför rimligt att fokus ligger på den aktive och att skapa goda förutsättningar för hen att vilja lära sig och att hen har bra möjligheter att ta till sig informationen och komma ihåg det du säger.
Som tränare är det därför viktigt att du utgår från idrottaren i ditt ledarskap. Anpassa ditt upplägg till hen och möt idrottaren där hen är just nu. Det är många faktorer som kan påverka hur väl idrottaren tar till sig det du som tränare säger till hen. Om du till exempel inte lyssnar så bra på idrottaren samt ger hen för många och för svåra instruktioner ökar risken att idrottaren:
Inte lyssnar på det du säger
Inte vill göra det du säger
Inte förstår det du säger
Glömmer bort det du säger
Några saker som kan vara bra att tänka på för att sätta idrottaren i centrum är att fokusera på glädje, variation och kreativitet. Ge få instruktioner, mer positiv än korrigerande feedback, våga vara tyst och arbeta med frågor så att hen själv får reflektera och ta beslut. Engagera idrottaren och följ upp instruktioner och feedback med positiv feedback och frågor. Hjälp idrottaren förstå när hen arbetar i rätt riktning (till-beteenden) och gör saker bättre.
Det finns olika typer av feedback. De vanligaste typerna av feedback inom idrotten är positiv feedback och korrigerande feedback. Vi har skrivit om positiv feedback i ett tidigare blogginlägg. Det innebär att man ger beröm till idrottaren. Man berättar vad idrottaren gjorde bra. I det här blogginlägget ska jag gå kortfattat gå igenom vad korrigerande feedback är för något. Jag kommer skriva fler inlägg i där jag berättar mer om feedback och hur man kan använda det på ett bättre sätt i sitt ledarskap. Jag kommer även skriva mer om just korrigerande feedback.
Korrigerande feedback innebär att tränaren försöker hjälpa idrottaren att korrigera och förbättra något. Tränaren berättar för idrottaren vad hen gjorde fel och/eller hur hen ska göra det bättre. Den kan både vara verbal och icke-verbal. Här är några exempel på verbal korrigerande feedback:
Kasta bollen 10 cm högre!
Träffa bollen tidigare!
Accelerera mer i slaget!
Håll armbågen högre när du gör det!
Du behöver komma djupare ner i knäna!
Generellt sett brukar man vilja sträva efter att använda mer positiv än korrigerande feedback. Korrigerande feedback kan till exempel ha en negativ inverkan på idrottares motivation och självförtroende. Samtidigt som många tränare skulle tjäna på att ge korrigerande feedback mindre frekvent fyller det en viktig funktion och kan vara väldigt effektivt. Det är ett värdefullt verktyg som tränare kan använda sig av för att hjälpa idrottare utvecklas, förbättra sin teknik och prestera bättre.
Ifall möjligt är det fördelaktigt att ge feedbacken på ett bra sätt. Ha gärna en positiv ton och fokusera på hur idrottaren kan göra det bättre, inte på att beteendet var dåligt. Efter att du har gett korrigerande feedback är det bra att följa upp den med frågor och positiv feedback i senare skeden (här är en kort video om det: ”Följ upp den korrigerande feedbacken med positiv feedback och frågor”). Det gör att den både upplevs och blir mer värdefull.
Starka känslor kan vara jobbiga, till exempel ilska och rädsla. De kan vara besvärliga för idrottaren som upplever dem och situationen kan bli påfrestande för lagkamraterna och tränarna. Det blir dock inte bättre om idrottarna försöker undvika känslorna eller om tränarna kritiserar idrottaren för att hen upplever dem. Alla känslor är normala och naturliga.
Det är inte ovanligt att tränare kritiserar idrottare för att uppleva och uttrycka känslor och det är heller inte märkligt att de gör det. Många pratar på det sättet (säger till exempel ”var inte ledsen”) hemma, på jobbet, i skolan och inom idrotten. Ifall tränaren själv upplever att det är jobbigt är det förståeligt att hen vill att idrottaren ska sluta agera på det sättet och i och med att många (till exempel tränare och föräldrar) uttrycker sig så är det begripligt att tränare också gör det. Men det går att ändra på och det mest grundläggande är att ha en förståelse för att det har betydelse hur man uttrycker sig om idrottares känslomässiga reaktioner. Nästa steg är att arbeta med att uttrycka sig på ett validerande sätt. Givetvis kommer man att säga fel ibland och då är det bra att notera det, tänka på hur man kunde ha formulerat sig på ett bättre sätt och sedan arbeta vidare och försöka uttrycka sig på ett mer validerande sätt nästa gång.
Det är aldrig fel att uppleva känslor. Idrottaren väljer inte själv att bli arg. Det är en känsla som kommer på grund utav hens tidigare erfarenheter och det som händer i situationen. Undvik att kritisera idrottaren för att hen upplever känslor och undvik därmed kommentarer som till exempel:
”Det är inget att vara ledsen för!”
”Sluta vara så arg!”
”Tuffa till dig!”
”Bli inte så arg!”
”Var inte ledsen!”
Istället för att kritisera idrottare för att de uttrycker sina känslor och för att de har svårt att hantera dem är det bättre att validera deras känsloupplevelser och uttrycka att det är ok och förståeligt att de reagerar som de gör. Det är även viktigt att validera idrottares beteenden i situationen. Med tanke på det idrottaren har varit med om innan och det som hände i den specifika situationen är det inte konstigt om de till exempel skriker, kastar sitt tennisracket eller springer iväg. Genom att validera idrottarens beteenden säger man inte att det är rätt att agera på det sätt de gör. Det man visar är att det är förståeligt. Validering har många fördelar och kan bland annat bygga förtroende och minska upprördhet och negativa reaktioner hos den som blir validerad.
På samma sätt som det är viktigt för idrottare att reflektera när de idrottar är det viktigt för dig som tränare att reflektera över ditt ledarskap. Många tränare gör nog det men det är även många som skulle kunna göra det lite mer frekvent. Det är inte alltid det behöver ta så mycket tid dock.
Inför en träning funderar du ju över vad idrottarna ska träna på och hur de ska göra det. Och du planerar övningar. Förutom själva planeringen av träningen är det bra att även reflektera över vad du ska arbeta med i ditt ledarskap. Hur kan du arbeta för att utveckla ditt ledarskap och hjälpa dina idrottare så mycket som möjligt med hjälp av instruktioner, feedback, kroppsspråk och frågor?
Vad ska du fokusera på i ditt ledarskap och ditt agerande under nästa träning? Vad hjälper dig att agera på ett bra sätt? Vad vill du utveckla? Vill du vara lite lugnare när du kommunicerar? Prata lite långsammare och tydligare? Vill du ge lite mindre korrigerande feedback? Vill du använda dig lite mer av frågor? Du kanske vill formulera frågorna bättre? Kanske ska du arbeta med att vara noggrannare med att följa upp din korrigerande feedback med frågor och positiv feedback?
Ett tips är att bestämma dig för något du vill utveckla och arbeta med. Gör sedan det så tydligt och konkret som möjligt hur du ska arbeta med detta. Efter träningen är det bra att utvärdera hur det gick. Ibland kanske du behöver lägga lite mer tid på det här arbetet men ganska ofta kräver det bara att du lägger några extra minuter på det innan och efter varje träning.
Inom lagidrotter premieras poänggörarna väldigt mycket, alltså de som gör mål och assister. Inom dessa idrotter är dock alla roller betydelsefulla. Tyvärr är det inte alltid som ledare och spelare är så bra på att visa det. Det är något som kan leda till att en del spelare inte känner sig uppskattade, inte acceptera deras roller och kanske vill ha andra roller i laget.
Fundera på hur ni kan göra för att höja värdet av alla roller i ert lag, så att spelarna förstår värdet av dem. Det finns flera saker ni kan göra och många olika faktorer har betydelse. Nedan kommer jag att gå igenom lite av det ni kan göra.
Visa att de olika rollerna är viktiga när du pratar med spelare, ledare, media och föräldrar Hur pratar du om rollerna inför hela laget, delar av laget och med enskilda spelare? Det har betydelse hur du pratar om lagets olika roller och arbetsuppgifter. Reflektera gärna över hur du gör det. Lägger du lika stor vikt vid olika roller och arbetsuppgifter? Premierar du vissa över andra? Hur kan du uttrycka dig på ett annat sätt kring vissa roller för att höja värdet på dem?
Det har även betydelse hur du pratar om olika roller med andra ledare, media och föräldrar. Dels påverkar det deras syn på de olika rollerna och arbetsuppgifterna men det kan även vara så att spelare lyssnar när ni pratar eller får reda vad ni pratade om på indirekta sätt.
Positiv feedback Hur bra är du, de andra ledarna och spelarna i laget på att ge positiv feedback till olika spelare för deras aktioner? Firar ni lika mycket när en försvarare ligger högt och stressar en anfallare till en felpassning som när en annan spelare i laget gör mål? Förmodligen inte. Och det är ju inte heller så konstigt. Däremot kan ni kanske öka mängden positiv feedback och beröm när spelarna gör olika aktioner (som är viktiga och kanske inte syns lika mycket) och prata om hur mycket man uppskattar jobbet som spelare i andra positioner lägger ner. Ta inte vissa spelare för givet.
Prova att byta roller ibland Ett sätt att hjälpa spelarna att få en bättre förståelse för olika roller, hur utmanande de kan vara och deras betydelse är att låta spelarna byta roller ibland.
Ge spelarna bra förutsättningar för att regelbundet prata med varandra Prata om vikten av att lyfta och berömma varandra och ge spelarna förutsättningar att prata med de som de spelar mest tillsammans med (till exempel med spelarna i deras kedja i ishockey). I dessa samtal kan de prata om vilka aktioner de ska göra och hur de kan arbeta med att ge feedback till varandra. De kan även prata om hur de kan arbeta med korrigerande och positiv feedback för att hjälpa varandra. Lägg ett särskilt fokus på att de ska ge positiv feedback till varandra när de genomför önskade beteenden i olika situationer. Det kommer dels hjälpa dem att agera på ett bra sätt i olika situationer och dels att känna sig mer uppskattade i deras olika roller.
Genom att stimulera mer samtal mellan spelarna ökar chansen att de kan förtydliga och specificera vilka beteenden det handlar om och hur de ser ut, hur de kan avgöra om de gör dem eller inte samt hur de vill agera i olika situationer. Samtalen kommer även hjälpa spelarna att kommunicera på ett bättre sätt med varandra. De kan genomföra dessa samtal innan, under och efter träningar, övningar och matcher. Ju oftare de får möjlighet att prata ihop sig, diskutera, förbereda sig och utvärdera desto bättre.
Hur arbetar ni med att höja värdet av olika roller i ert lag? Dela gärna med er av era strategier i kommentarsfältet nedan.
En blogg om idrottspsykologi 