Njut av resan

Under tre veckor i maj praktiserade Emil Andersson hos Imagine that AB och han skrev då följande inlägg: 

När du lyssnar på din favoritlåt har du troligen inget direkt mål med lyssnandet utan det är själva upplevelsen som är grejen. Är det samma sak när du idrottar?

Att njuta av resan kan ses som en klyscha men att det är minst lika viktigt som resultat eller hur mycket man utvecklas enligt mig. Resan är det du gör hela tiden, varje träning, varje match/tävling. Ett av de främsta motiven till varför individer deltar i sport är njutning (Kilpatrick, Hebert, & Bartholomew, 2005). Att njuta är något som du oftast kan kontrollera själv, tillskillnad mot till exempel att vinna över någon annan.

Låt säga att du ska åka bil till Karlstad för att hämta en grej du köpt på nätet. Ett scenario (1) för att nå målet är att du tar bilen själv och åker dit så snabbt som möjligt, hämtar grejen och sen åker du tillbaka så fort som möjligt. Ett annat scenario (2) är att du, tar med dig din bästa kompis i bilen. Ni pratar, skrattar och sjunger med i radiolåtar. Ni stannar även vid en vägkrog som ligger precis vid vattnet. Vid de båda scenarion utför du uppdraget och når målet men i scenario (2) njuter du också av resan. Om något oförutsägbart som du inte kan kontrollera skulle hänt som gör att du inte skulle nå målet, hade du i alla fall haft kul och njutit i scenario 2.


Under försäsongen är det vanligt att idrottare är ivriga och längtar efter att spela matcher/tävlingar. De längtar efter att gå ut på golfbanan, en riktig fotbollsplan eller på en spolad is. Men några veckor in i högsäsongen är det lätt hänt att de börjar ta saker för givet. Det är lätt att bli irriterad och missnöjd om spelet inte stämmer eller om matchen/tävlingen inte vinns. Tänk då på hur mycket du längtade under försäsongen.

Avslutningsvis som Karin Boye hade sagt: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd” (Boye, 1927).

Emil har nu även startat en egen blogg om idrottspsykologi. Du hittar bloggen här: ”peakofmind.se”.

Referenser:
Boye, K. (1927). I rörelse ur diktsamlingen Ur härdarna.

Kilpatrick, M., Hebert, E., & Bartholomew, J. (2005). College students’ motivation for physical activity: differentiating men’s and women’s motives for sport participation and exercise. Journal of American College health, 54, 87-94.

Att vara stolt över fantastiska prestationer från OS!

Nej Emil Jönsson du ska inte skämmas, du är en idrottare i absolut världsklass.

Två gånger har det hänt att Emil Jönsson har tagit brons i OS efter att en motståndare har ramlat. Efter andra gången i sprintstafetten så sa Emil i en intervju att ” det är nästan så man skäms”. Du ska inte skämmas Emil!

Idrott består av hårt arbete och tillfälligheter. De flesta av oss kommer säkert ihåg tillfällen då ”turen” inte har varit på vår sida, som till exempel när det svenska landslaget i ishockey mötte Vitryssland under OS 2002 i Salt Lake City och Tommy Salo tappade in pucken i mål.

Från ett idrottspsykologiskt perspektiv är det viktigt att för varje gång som en idrottare förklarar en prestation utifrån ”tur”, väder, material eller andra yttre faktorer så tar hen prestationen ifrån sig själv. För om någon av oss (Fredrik eller Mikael) skulle åkt sprintstafetten skulle vi garanterat inte ha tagit brons oavsett hur många som ramlade. Sen kanske det dock inte är någon bedrift för Emil att han är bättre än oss på skidor (årets underdrift).

Men Emil och alla ni andra idrottare får inte glömma bort att berömma er själva och inse hur duktiga ni är! Ni tränar, tränar och tränar och blir hela tiden lite bättre. Glöm inte det och stanna upp då och då för att njuta och tillåt er även att känna er nöjda ibland. Sist men inte minst så hoppas vi på att Sverige kniper några sista medaljer nu under helgen och framför allt att ni presterar så bra ni kan.

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)