Att göra annat utanför idrotten

I veckan sändes dokumentären Östersunds sjungande fotbollsspelare. Dokumentären handlar om hur klubben och laget arbetar med kulturevenemang för att stärka individerna och gruppen. Laget har dansat, sjungit och spelat teater och gör i denna dokumentär en raplåt.

Spelarna som är med i dokumentären är heltidsproffs och de har tid att göra detta inom ramen för deras fotbollsliv. Men oavsett nivå eller idrott så är det viktigt att regelbundet släppa idrotten och göra andra saker.

Även om det kanske inte känns som att du utvecklas inom din idrott när du går iväg och dansar så ger det dig någonting annat att tänka på. Det kan också bidra till nya perspektiv som gör att du kan hantera motgångar och utmaningar i din idrott på ett bättre sätt.

– Fan! Har nu gått på bio några gånger och det känns verkligen bättre. Hehe, trodde inte att det skulle vara så enkelt och bekvämt att bli bättre på att hantera motgångar.

Citatet ovan kommer från en idrottare. Det visar lite på hur mycket det kan ge att testa någonting helt annat. Vi benämner detta för aktiv återhämtning. Ofta pratar vi fysisk återhämtning men det är minst lika viktigt med mental återhämtning.

Annonser

Nej, ibland vill man inte träna!

Passion och motivation diskuteras ofta inom idrotten. Man pratar om det enorma inre drivet och att man ska vilja lyckas mer än något annat. Men bara för att man har ett starkt inre driv betyder det inte att det automatiskt kommer att fortsätta vara så. Man kommer inte heller alltid vara sugen på att träna, oavsett hur starkt driv man känner.

Ett starkt inre driv är självklart viktigt och bra. Att vilja satsa väldigt hårt på sitt idrottande är en förutsättning för att nå riktigt långt. Det är bra och viktigt att sträva efter att göra idrottandet så roligt och meningsfullt som möjligt. Att skapa fler motivationsfaktorer i sitt idrottande. Till exempel bra relationer med sina tränare och de man tränar med, att hitta element i idrotten i sig som man tycker om (t.ex. den underbara känslan att slå ett golfslag med en perfekt träff, att flyga fram på löpbanan, lägga en läcker passning eller en fantastisk stoppboll) och upplevelsen av att utvecklas och nå sina processmål.

Ibland är man dock inte sugen att sticka till träningen. Det kanske finns roligare saker att göra eller så känner man helt enkelt inte för det. Då är det värdefullt att ändå ta sig till träningen och genomföra den så bra som möjligt. Det går att gå till träningen och satsa järnet utan att ha lust just då. I många fall kan suget komma tillbaka under träningspasset och så kan man uppleva känslor av välbehag och stolthet efteråt.

Om man känner sig omotiverad till att gå till ett träningspass kan det vara bra att arbeta med att se helheten, att tänka på anledningarna till varför man satsar så hårt och vad det är som driver en långsiktigt. Det kan hjälpa en att inse att det här träningspasset också har betydelse och att det kan göra skillnad om man genomför det så bra man kan. Det är dessa pass som kanske är extra betydelsefulla, det kanske är då många konkurrenter hoppar träningen eller satsar 70% på passet. Man växer och känner sig starkare när man förblir disciplinerad och kämpar sig igenom skitpass.

När idrotten inte längre är rolig!

Idrottsrörelsen i Sverige är fantastisk. Samtidigt finns det en stor utvecklingspotential och en del mindre bra exempel.

Det måste vara ok att inte tycka om idrotten. Idrottare måste få uttrycka att hen inte tycker att det är roligt längre. Det är viktigt att barn, ungdomar och vuxna upplever att de idrottar för att dem själva vill det. Framförallt barn och ungdomar! 

När det gäller barn och ungdomar är det viktigt att våga lyssna på aktiva. Våga ställa frågan om dem tycker att de är roligt och om de vill fortsätta. Ökar frågan risken att idrottaren lägger av? Nej det ökar möjligheterna för idrottaren att må bra i sitt idrottande.

Det inre drivet. Vad gör jag här?

Vad gjorde ni på tisdagens träning?

Hur många idrottare kan svara på den frågan?

“Alla” tänker vissa som läser detta och “inga” tänker andra. Hur kan skillnaden vara så stor? Generellt är det lättare att ”bara” hänga med inom lagidrott. Som individuell idrottare behöver du kanske ta ett större ansvar för din träning tidigare i karriären.

Vi träffar ibland tränare som pratar om det inre drivet. Att de är trötta på idrottare som inte pushar sig själva tillräckligt, som kommer ner till träningen och är fysiskt närvarande men någon annanstans mentalt.

Vad är syftet med träningen? Vi skrev om det ämnet i ett tidigare inlägg och det är något som är viktigt att fundera över. Om vi till exempel har en grupp 8-åringar som spelar golf kanske målet med träningen är att de ska få känna på hur det är att svinga en golfklubba och röra på sig. Om vi däremot har ett lag i Herr- eller Damallsvenskan i fotboll förväntas det att spelarna ska ha ett eget inre driv och veta vad de gör på varje träning och varför. Det är viktigt att hitta det man gillar med sin idrott och arbetar med att vara så delaktig som möjligt.


(Photographer: Jesse Orrico; https://unsplash.com)

Som förening kan ni arbeta med att inkludera idrottarna. Gör dem delaktiga och hjälp dem att reflektera över deras idrottande. Varför lägger de ner så mycket tid på idrotten? Vad vill de? Vad tycker de om att göra? Att få hjälp i sin utveckling och lära sig reflektera och framföra sina egna åsikter kommer inte bara hjälpa dem under deras idrottskarriär utan även den dag då de lägger ned sin egna idrottssatsning.

Avslutningsvis vill vi understryka att det här är någonting som många idrottsledare jobbar med och ibland går det bra och ibland mindre bra. Till syvene och sist är det idrottarens egna ansvar att driva sig själv framåt. Vi kan stötta runtomkring, men det finns bara en som bestämmer och det är idrottaren.

Hjälp idrottarna att bli självständiga individer

Hur mycket hjälper vi idrottare att bli självständiga individer?

Bestämmer vi för mycket över idrottarna inom idrotten?

Hur många idrottare upplever en hög nivå av självbestämmande i sitt idrottande?

Cinderella som spelar handboll gör det för att hennes pappa tidigare har varit duktig. Hon spelar även för att göra hennes tränare glad. När vi frågar Cinderella vad hon tycker är roligt med handbollen kommer automatiska svar som inte har någon förankring hos henne själv.

William Nylander, son till Mikael Nylander (duktig ishockeyspelare), har påverkats av sin pappa. Men William har själv valt att fortsätta satsa på ishockey, i alla fall om man tolkar de intervjuer han har gjort. Tror heller inte att han skulle ha kommit så långt som han har gjort om han enbart hade haft en yttre motivation (att han till exempel tränar/tävlar för att andra vill det).

Inom idrotten kan vi bli bättre på att hjälpa idrottare bli självständiga. Här kommer några tips:

Involvera idrottarna i träningsprocessen. Vad vill du träna på idag? Sträva efter att individualisera så att varje individ får möjlighet att uttrycka sin åsikt. Detta betyder inte att idrottarna måste bestämma träningsupplägget. Men det kan bli en diskussion mellan aktiv och tränare för att sen gemensamt bestämma vad de ska göra.

Arbeta med motiverande samtal. I samtal med kan du som ledare Bekräfta, ställa Öppna frågor, Reflektera och Summera, som då blir BÖRS (för att minnas).

Till exempel:

  • Berätta vad du tänker om sommarens träning (öppen fråga)
  • Ja vad tänker jag? Skulle vilja bli explosiv, men å andra sidan var det länge sedan jag löptränande. Kondition är också något som är viktigt.
  • Ok, bra att du har funderat över upplägget (bekräftar)
  • Tack, ja det känns bra att faktiskt själv få fundera hur jag vill lägga upp det, jag är inte så van med det.
  • Om jag har förstått det rätt så har du svårt att välja vad du ska fokusera på. Det gäller då konditionsträning eller explosivitet. Stämmer det? (summering och reflektion)
  • Ja det har du rätt i men jag känner nog nu att det är kondition jag vill fokusera på¨.

Träna idrottarna i samtal. Likt allt annat gäller det att träna. Om idrottarna inte får möjlighet att träna på att diskutera, reflektera och uttrycka sina tankar/känslor kommer de inte att utveckla den färdigheten. Att samtala är svårt och det behövs träning för att lära sig behärska denna teknik. Ett tips är att idrottarna en gång i veckan får samtala kring olika delar av träningsupplägget eller deras eget idrottande. I mindre grupper eller två och två så att det blir tydligt att alla involveras.

Njut av resan

Under tre veckor i maj praktiserade Emil Andersson hos Imagine that AB och han skrev då följande inlägg: 

När du lyssnar på din favoritlåt har du troligen inget direkt mål med lyssnandet utan det är själva upplevelsen som är grejen. Är det samma sak när du idrottar?

Att njuta av resan kan ses som en klyscha men att det är minst lika viktigt som resultat eller hur mycket man utvecklas enligt mig. Resan är det du gör hela tiden, varje träning, varje match/tävling. Ett av de främsta motiven till varför individer deltar i sport är njutning (Kilpatrick, Hebert, & Bartholomew, 2005). Att njuta är något som du oftast kan kontrollera själv, tillskillnad mot till exempel att vinna över någon annan.

Låt säga att du ska åka bil till Karlstad för att hämta en grej du köpt på nätet. Ett scenario (1) för att nå målet är att du tar bilen själv och åker dit så snabbt som möjligt, hämtar grejen och sen åker du tillbaka så fort som möjligt. Ett annat scenario (2) är att du, tar med dig din bästa kompis i bilen. Ni pratar, skrattar och sjunger med i radiolåtar. Ni stannar även vid en vägkrog som ligger precis vid vattnet. Vid de båda scenarion utför du uppdraget och når målet men i scenario (2) njuter du också av resan. Om något oförutsägbart som du inte kan kontrollera skulle hänt som gör att du inte skulle nå målet, hade du i alla fall haft kul och njutit i scenario 2.


Under försäsongen är det vanligt att idrottare är ivriga och längtar efter att spela matcher/tävlingar. De längtar efter att gå ut på golfbanan, en riktig fotbollsplan eller på en spolad is. Men några veckor in i högsäsongen är det lätt hänt att de börjar ta saker för givet. Det är lätt att bli irriterad och missnöjd om spelet inte stämmer eller om matchen/tävlingen inte vinns. Tänk då på hur mycket du längtade under försäsongen.

Avslutningsvis som Karin Boye hade sagt: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd” (Boye, 1927).

Emil har nu även startat en egen blogg om idrottspsykologi. Du hittar bloggen här.

Referenser:
Boye, K. (1927). I rörelse ur diktsamlingen Ur härdarna.

Kilpatrick, M., Hebert, E., & Bartholomew, J. (2005). College students’ motivation for physical activity: differentiating men’s and women’s motives for sport participation and exercise. Journal of American College health, 54, 87-94.

Mental träning för att hitta glädje

Beskriv vad du tycker är roligt i din idrott. Ge dig själv lite tid att fundera på det, 1-2 minuter. Ta fram några olika saker.

Bra

Upplever du detta idag i din idrott? Vad kan du göra för att uppleva dessa saker oftare? Finns det något du kan göra annorlunda? Kan du lägga till någon aktivitet? Träna på ett annat sätt?

Ett exempel på detta kan vara Mino som älskar att spela innebandy för att det är utmanade och för att han träffar nya vänner. Idag spelar Mino i ett lag där han är bäst. Mycket bättre än de flesta andra. Han har spelat innebandy under en lång tid och känner inte längre utmaningen. Det har lett till att Mino under den senaste tiden inte har tyckt att det är lika roligt längre. Han tycker om vännerna i laget och trivs rent socialt. Men utmaningen saknas. Mino kan då arbeta med att hitta nya utmaningar. Kanske kan han bli snabbare, få bättre skott eller bli bättre rent taktiskt. (till exempel titta på matcher med bättre lag och lära sig av deras taktiska arbete).


Fundera nu på vad du tycker är roligt generellt i livet. Vad gör dig glad? Träffa kompisar? Gå på bio? Simma? Äta en god middag? Vara ute i naturen? Läsa en bok? Skriva? Måla?

Tänk igenom (skriv gärna ner) några aktiviteter som gör dig glad. Kan du göra mer av dessa aktiviteter? Hur då?

Detta är ett sätt att träna mentalt för att hitta glädje. Gör det som du tycker är roligt. Gör du tråkiga saker eller spenderar för mycket tid i oinspirerande miljöer blir du inte lika glad som du annars skulle kunna vara. Kan låta enkelt när man läser det så här men det är svårt att se vad man själv behöver förändra och att sedan bryta invanda beteenden.

Frågorna ovanför är en bra början. Om du fick lite ångest direkt när du läste dem och hoppade över dem så fundera på om det är för att du till exempel inte har tid eller för att du rädd för vad du ska hitta när du tänker på dessa frågeställningar.

Ska idrottare leka på träningen?

Att nå världseliten i idrott kräver väldigt mycket, bra och hård träning. Passion, glädje och inre motivation är viktiga faktorer för att idrottare ska orka träna på det sättet år efter år.

Ett sätt att bibehålla passionen och den inre motivationen är att fokusera extra på glädjen i idrottandet. Planera in träningspass då du kan fokusera på det du tycker är extra roligt, inspirerande och motiverande i din idrott. Du kan också inkludera enskilda övningar i dina träningspass då du enbart gör det som är roligast och fokuserar på skratt, glädje, gemenskap och inspiration.

Hur kan du göra för att få in mer glädje och passion i ditt idrottande den närmsta tiden?

golf

Gör dina motståndare bättre

Vi kan lära mycket i samarbetet med andra. Idrott handlar till stor del om konkurrens och tävling mellan individer i respektive lag. I individuella idrotter är det vanligt att träna i grupp trots att de även tävlar mot varandra till vardags, i serien, ligan eller på touren. I idrottslag finns en viss konkurrens mellan spelarna, om till exempel möjligheten att spela matcher, köpas av bättre lag och bli uttagna i landslag. Oavsett om man till vardags tillhör samma träningsgrupp eller lag upplever vi att idrottare mår bäst genom att samarbeta och hjälpa varandra utvecklas.

Tillsammans kan idrottare sträva efter att skapa en bättre miljö med fokus på process och utveckling. Tillsammans kan man lära sig av varandra, dels genom sitt agerande och dels genom tips och kreativa idéer. Det är positivt för en sund självkänsla att bry sig om andra och att hjälpa andra utvecklas och må bättre. Att hjälpas åt ökar även samhörigheten hos individerna vilket har en positiv inverkan på idrottarnas motivation.

träna tanken fotboll

En av de som forskar på området är från Danmark och heter Kristoffer Henriksen, i sina studier har han visat att idrottarna i unikt framgångsrika idrottsmiljöer värderade arbetet i grupper högt. De uppskattade sammanhållningen, vänskapen, glädjen och möjligheten att kunna utmana och sporra varandra. Idrottare på olika nivåer och åldrar tränade även i närheten av varandra, fungerade som förebilder, tränade och lärde sig av varandra.

Kan du komma på några byar och städer i Sverige där många duktiga idrottare har formats? Där hittar vi nog mycket av det vi skrivit om ovan.

Vinna eller försvinna? Nej, häng kvar, rör på dig och ha kul!

Hallå! Alla aktiva inom idrott, vad motiverar er?

Skulle vi fråga alla skulle vi få olika svar. Varje individ motiveras av olika faktorer:

  • Klara av nya övningar
  • Snacka med kompisarna
  • Den sköna känslan efter ett hårt träningspass
  • Lekfullheten
  • Känslan av att utvecklas och bli bättre
  • Att lära känna sin kropp
  • Känslan av att göra någonting du aldrig tidigare har gjort och klara det!
  • Dricka iskallt vatten när du är svettig och varm
  • Skratta och göra high five med kompisarna i laget
  • Åka iväg på läger
  • Känslan av att ut sig ordentligt
  • Få nya kompisar
  • Vara med föräldrar i samband med idrotten

Det var några exempel och det finns väldigt många fler. Inom idrotten är det viktigt att ni i organisationen hjälper till att skapa fler motivationsfaktorer. Att samlas lite tidigare och fika, leka eller göra någonting roligt är ett förslag. Ett annat förslag är att då och då göra andra saker tillsammans utanför idrotten. Till exempel picknick med lekar i en park, gemensam middag eller femkamp på Gröna-lund.

Under svensk idrottspsykologisk förenings (SIPF) vårkonferens (2014) på GIH, var en av gästföreläsarna Edvard Deci. Deci är grundare av Self- Determination Theory (SDT) som är en av de mest populära motivationsteorierna. I SDT delas motivation in i inre motivation och olika typer av yttre motivation (som vi skrivit tidigare om här i bloggen). Som förälder, tränare eller ansvarig i en idrottsorganisation vilar ett ansvar att visa idrottarna olika övningar och vad som kan vara roligt. Ett tydligt exempel är när du som förälder tar med ditt/dina barn till någon idrott så att de kan testa på. Första gången är det möjligt att de åker de dit för att ni som förälder säger det, förhoppningsvis övergår det sedan till att barnet vill åka själv. Till exempel för att barnet upplever glädje i genomförandet av idrottsaktiviteterna. Det som till en början enbart var yttre motivation har även utvecklats till inre motivation.

Det är viktigt att ge idrottarna möjlighet att utveckla en inre motivation:
– Fråga idrottarna vad de vill göra (läs mer om det här)
– Engagera dem
– Ge dem ansvar
– Ge dem möjlighet att lära känna varandra
– Förstärk det de gör bra
– Fokusera på deras utveckling

Blommor idrottspsykologi

Om du som tränare har exakt samma upplägg på alla träningar kommer idrottarna tillslut att tröttna. Vissa snabbare än andra. De som först kommer tröttna är de som tycker övningar är tråkiga, sen efter ett tag kommer alla tröttna. Med ett bredare utbud av övningar, fokus på glädje och genom inslag av aktiviteter utanför idrotten, kommer chansen att idrottarna upplever en inre motivation och stannar kvar i idrotten öka.

Tänk en liknelse med en bebis som är rastlös och vill leka. Du testar leksak efter leksak, tills BINGO. Där satt den! Bebisen älskar leksaken, blir glad och får genast en positiv energi.

Vi vet att väldigt många tränare och aktiva inom idrotten gör ett fantastiskt bra arbete! Även medvetna om att ni inte kan göra allt. Som tränare kan du inte ge motivation till de aktiva men du kan hjälpa dem att hitta sin egen motivation. Vissa individer kommer heller inte tycka om att spela till exempel handboll, ishockey, volleyboll eller innebandy, oavsett vad vi gör.