Varför tränar och tävlar dina idrottare?

Har du frågat dina idrottare varför de tränar och tävlar? Har du frågat vad som driver dem? Om du inte redan har gjort det så gör det. Om du har gjort det så är det kanske dags att fråga igen? Det kan nämligen förändras över tid och det kan även vara bra att påminna idrottarna om varför de egentligen lägger ned så mycket tid och ansträngning på sin idrott. Det kan hjälpa dem att fokusera på rätt saker.

Om du vet vad som driver idrottarna är det också lättare att anpassa träningen till deras ambitionsnivå och efter deras preferenser. Genom att veta vad som driver dem får du en bättre förståelse för vilka de är och var de kommer ifrån. Det är inte alltid som de drivs av sunda drivkrafter. Vissa drivs kanske mer av att undvika att göra andra besvikna, tjäna pengar och bli mer populära istället för kärleken till sin idrott, att utvecklas och träna tillsammans med sina träningskompisar.

Med en ökad förståelse för hur deras drivkrafter ser ut i nuläget kan du på ett bättre sätt arbeta med att stärka deras inre motivation till deras idrottande. Det kan hjälpa dem att utvecklas och prestera bättre långsiktigt men framförallt att må bättre.

Här är exempel på saker du kan arbeta med att göra:

  • Efter träningspass fråga vad de tyckte var roligt under träningen
  • Förstärka det de gör bra (prestationer, förbättringar, tekniskt, taktiskt, ansträngning, mentalt)
  • Arbeta med utmanande realistiska prestations- och processmål
  • Inkludera dem i beslut
  • Var närvarande när du pratar med dem
  • Visa att du bryr dig om dem som personer och inte bara idrottare
  • Arbeta mycket med frågor och hjälp dem komma fram till lösningar
  • Lyssna på dem och ha tålamod

Annonser

Det är ok att sluta med din idrott!

Är du en idrottare? Tränar och tävlar du i en idrott? Är du en hockeyspelare, badmintonspelare, gymnast, handbollsspelare, tennisspelare, klättrare, snowboardåkare eller roddare? Du är inte bara din idrott, du är så mycket mer än det.

Det är ok att sluta med din idrott! Det är ok att sluta tävla och bara fortsätta träna. Det är ok att både sluta träna och tävla. Det är ok att säga hejdå till din idrott oavsett vad någon annan säger, tycker eller vill.

  • Skulle din pappa bli ledsen om du slutade? Det är ok, han får klara det.
  • Skulle din tränare bli besviken om du slutade? Det är ok, hon får klara det.
  • Är du skyldig din mamma att fortsätta för att hon har satsat enorma summor och oändligt många timmar på ditt idrottande? Du är inte skyldig henne att fortsätta! Du får sluta.
  • Är du en fantastisk talang som inte får sluta för din och din talangs skull? Det är klart att du får sluta. Du är inte skyldig din talang någonting! Du kanske har ännu större talang inom något annat och du kanske skulle må bättre om du sysslade med något annat.

Vi älskar idrott och vi tycker att det är något fantastiskt att hålla på med för att det är kul och vi tycker att det är fantastiskt om man vill världens snabbaste kvinna eller ha sitt kontor på veckans golfbana men det spelar ingen roll vad vi tycker. Det som är viktigt är vad du tycker! Det är ditt liv och du ska göra det för din skull.

Varför idrottar du? Gör du det för att du vill det?

I så fall är det underbart! Kör! Men ställ dig själv frågan! Fråga dig själv varför du idrottar och fråga dig själv om du vill fortsätta. Var inte rädd för den frågan, om du vill fortsätta så är det inte något läskigt. Om du egentligen vill sluta så är det mycket bättre att ta tag i det nu än om ett halvår eller tio år.

Vill du inte fortsätta så sluta och gör något du vill göra.

Och kom ihåg, du kan alltid börja igen.

Vad ska jag göra för att motivera andra på bästa sätt?

Är det ens möjligt att motivera andra? Provocerande fråga men det är värt att fundera på. Vissa ledare och föräldrar inom idrotten tror att de har möjlighet att styra idrottarnas motivation. Det blir i längden oerhört stressande.

Det är bra att börja med att fundera över vad du kan påverka. Vad kan du göra för att skapa goda förutsättningar för att dina aktiva ska känna sig motiverade? Du kan inte bestämma vad dina barn eller idrottare ska tycka är roligt och stimulerande. Det du däremot kan göra är att arbeta med att se och möte dem, ställa frågor till dem, låta dem vara med och fatta beslut, skapa bra innehåll samt förstärka det de gör bra och deras ansträngning.

Genom öppna frågor till individerna kan du locka fram vad hen vill göra och vad som driver hen. Några exempel:

  • Vad tycker du om att göra?
  • Hur mycket tid skulle du vilja lägga ner på det?
  • Vad var roligast idag?
  • Hur mycket vill du tävla i höst?
  • Vad har fungerat bra i vårt arbete i sommar?
  • Vad vill du fokusera på den här veckan?
  • Vilken övning ska vi börja med?
  • Hur kan jag hjälpa dig på bästa sätt?

Vi träffar många duktiga ledare inom idrotten. Vissa av dem sliter med begreppet motivation och aktiva som inte har den motivation tränaren önskar. En vanlig anledning till det är att de har idrottare som vill sluta och som de försöker behålla i föreningen. Det kan ta oerhört mycket på krafterna.

Det är klart att det är kul om man kan behålla ungdomarna i föreningen, men till vilket pris? Är det värt att andra ungdomar får mindre kvalitativ träning eller att tränare/ledare blir utbrända?

Genom att visa att det är ok att sluta förstår många idrottare att det är på deras villkor, att det är dem som bestämmer vad de vill göra. Det kan ge en upplevd autonomi och i sin tur bidra till en ökad inre motivation.

Som tränare gäller det att arbeta med att göra träningarna så bra som möjligt. Om idrottarna finner den aktuella idrotten rolig och stimulerande så ger du dem bra förutsättningar. Om det är något annat de vill göra så är det nog bäst att de satsar på det istället.

Motivation i idrotten: Tre tips

Nedan kan du ta del av tips på hur du kan öka din motivation, göra den mer hållbar över tid och hur du kan hantera tillfällig brist på motivation.

Flera motivationsfaktorer
Generellt sett är det bra att ha många olika motivationsfaktorer kopplade till sin idrott, det gör den mer hållbar, till exempel: 1) Du älskar idrotten; 2) Du älskar utmaningar; 3) Du vill hela tiden utvecklas och bli bättre; 4), Du tränar tillsammans med goda vänner; 5) Det är bra gemenskap och klimat i gruppen; 6) Du älskar att vinna; 7) Du älskar att ta ut dig själv fysiskt. När vissa behov inte blir tillgodosedda så kanske andra blir det och du fortsätter därmed att vara motiverad under en längre tid jämfört med om du skulle ha färre motivationsfaktorer kopplade till din idrott. En liknelse kan vara att om du bara har en skjorta så blir det jobbigt när den är smutsig, har du fem skjortor så gör det inte lika mycket om en blir smutsig.

Stimulera din inre motivation
Var uppmärksam på situationer under träningar/tävlingar då du upplever att aktiviteten i sig är tillfredsställande:

  • Den häftiga känslan av att sätta ett hopp med en mycket högre svårighetsgrad
  • Upplevelsen av att rida snabbt och felfritt genom banan
  • Känslan när alla passningar sitter precis där du vill
  • Den underbara känslan av att smälla in hårt i madrassen efter 60-metersloppet
  • När du var helt slut men ändå fortsatte kämpa hela vägen
  • Känslan när du flyger ut ur kurvan snabbare än någonsin
  • Upplevelsen när laget är fullständigt samspelt och nästan kan läsa varandras tankar

Många upplever att det är tråkigt/jobbigt att tävla/träna när man inte presterar bra. Ibland kan det dock kännas kul att arbeta med att hitta lösningar eller kämpa vidare och göra sitt bästa för att göra rätt saker fast det inte funkar. När du ser tjusningen i det eller upplever det som stimulerande så uppmärksamma och förstärk det.

Hur kan du göra så att det blir stimulerande eller roligt att tävla när du inte presterar bra? Kan du göra något speciellt och/eller se det från något speciellt perspektiv? Att bara ändra perspektivet från att det suger när du presterar dåligt till att det skulle kunna vara stimulerande att till exempel arbeta med att hitta lösningar en dag när saker inte riktigt stämmer är ett bra och viktigt första steg i att börja uppskatta utmaningen mer. Om du lyckas uppskatta motgångar och gilla delar av det så blir motivationen till din idrott ännu mer hållbar och du kommer förmodligen kunna hantera de tillfällena på ett bättre sätt och även ibland vända det och istället börja prestera riktigt bra. Om du blir bättre på att hantera de dåliga dagarna och lyckas prestera ändå så kan den inre motivationen till att hantera nya sådana situationer öka.

Är du inte motiverad? Kämpa på ändå!
Det är fantastiskt härligt att känna sig riktigt motiverad! ”Jäklar vad jag vill träna nu och köra järnet!”. Många dagar känner man dock inte så, oavsett hur starkt inre motiverad man är till sin idrott. Då är det så viktigt att genomföra träningspassen ändå. Om man vill lyckas inom elitidrott går det inte bara att träna när man är sugen på det. Träningspassen där emellan då man egentligen inte orkar och då lusten lyser med sin frånvaro är minst lika viktiga.

Att göra annat utanför idrotten

I veckan sändes dokumentären Östersunds sjungande fotbollsspelare. Dokumentären handlar om hur klubben och laget arbetar med kulturevenemang för att stärka individerna och gruppen. Laget har dansat, sjungit och spelat teater och gör i denna dokumentär en raplåt.

Spelarna som är med i dokumentären är heltidsproffs och de har tid att göra detta inom ramen för deras fotbollsliv. Men oavsett nivå eller idrott så är det viktigt att regelbundet släppa idrotten och göra andra saker.

Även om det kanske inte känns som att du utvecklas inom din idrott när du går iväg och dansar så ger det dig någonting annat att tänka på. Det kan också bidra till nya perspektiv som gör att du kan hantera motgångar och utmaningar i din idrott på ett bättre sätt.

– Fan! Har nu gått på bio några gånger och det känns verkligen bättre. Hehe, trodde inte att det skulle vara så enkelt och bekvämt att bli bättre på att hantera motgångar.

Citatet ovan kommer från en idrottare. Det visar lite på hur mycket det kan ge att testa någonting helt annat. Vi benämner detta för aktiv återhämtning. Ofta pratar vi fysisk återhämtning men det är minst lika viktigt med mental återhämtning.

Nej, ibland vill man inte träna!

Passion och motivation diskuteras ofta inom idrotten. Man pratar om det enorma inre drivet och att man ska vilja lyckas mer än något annat. Men bara för att man har ett starkt inre driv betyder det inte att det automatiskt kommer att fortsätta vara så. Man kommer inte heller alltid vara sugen på att träna, oavsett hur starkt driv man känner.

Ett starkt inre driv är självklart viktigt och bra. Att vilja satsa väldigt hårt på sitt idrottande är en förutsättning för att nå riktigt långt. Det är bra och viktigt att sträva efter att göra idrottandet så roligt och meningsfullt som möjligt. Att skapa fler motivationsfaktorer i sitt idrottande. Till exempel bra relationer med sina tränare och de man tränar med, att hitta element i idrotten i sig som man tycker om (t.ex. den underbara känslan att slå ett golfslag med en perfekt träff, att flyga fram på löpbanan, lägga en läcker passning eller en fantastisk stoppboll) och upplevelsen av att utvecklas och nå sina processmål.

Ibland är man dock inte sugen att sticka till träningen. Det kanske finns roligare saker att göra eller så känner man helt enkelt inte för det. Då är det värdefullt att ändå ta sig till träningen och genomföra den så bra som möjligt. Det går att gå till träningen och satsa järnet utan att ha lust just då. I många fall kan suget komma tillbaka under träningspasset och så kan man uppleva känslor av välbehag och stolthet efteråt.

Om man känner sig omotiverad till att gå till ett träningspass kan det vara bra att arbeta med att se helheten, att tänka på anledningarna till varför man satsar så hårt och vad det är som driver en långsiktigt. Det kan hjälpa en att inse att det här träningspasset också har betydelse och att det kan göra skillnad om man genomför det så bra man kan. Det är dessa pass som kanske är extra betydelsefulla, det kanske är då många konkurrenter hoppar träningen eller satsar 70% på passet. Man växer och känner sig starkare när man förblir disciplinerad och kämpar sig igenom skitpass.

När idrotten inte längre är rolig!

Idrottsrörelsen i Sverige är fantastisk. Samtidigt finns det en stor utvecklingspotential och en del mindre bra exempel.

Det måste vara ok att inte tycka om idrotten. Idrottare måste få uttrycka att hen inte tycker att det är roligt längre. Det är viktigt att barn, ungdomar och vuxna upplever att de idrottar för att dem själva vill det. Framförallt barn och ungdomar! 

När det gäller barn och ungdomar är det viktigt att våga lyssna på aktiva. Våga ställa frågan om dem tycker att de är roligt och om de vill fortsätta. Ökar frågan risken att idrottaren lägger av? Nej det ökar möjligheterna för idrottaren att må bra i sitt idrottande.

Det inre drivet. Vad gör jag här?

Vad gjorde ni på tisdagens träning?

Hur många idrottare kan svara på den frågan?

“Alla” tänker vissa som läser detta och “inga” tänker andra. Hur kan skillnaden vara så stor? Generellt är det lättare att ”bara” hänga med inom lagidrott. Som individuell idrottare behöver du kanske ta ett större ansvar för din träning tidigare i karriären.

Vi träffar ibland tränare som pratar om det inre drivet. Att de är trötta på idrottare som inte pushar sig själva tillräckligt, som kommer ner till träningen och är fysiskt närvarande men någon annanstans mentalt.

Vad är syftet med träningen? Vi skrev om det ämnet i ett tidigare inlägg och det är något som är viktigt att fundera över. Om vi till exempel har en grupp 8-åringar som spelar golf kanske målet med träningen är att de ska få känna på hur det är att svinga en golfklubba och röra på sig. Om vi däremot har ett lag i Herr- eller Damallsvenskan i fotboll förväntas det att spelarna ska ha ett eget inre driv och veta vad de gör på varje träning och varför. Det är viktigt att hitta det man gillar med sin idrott och arbetar med att vara så delaktig som möjligt.


(Photographer: Jesse Orrico; https://unsplash.com)

Som förening kan ni arbeta med att inkludera idrottarna. Gör dem delaktiga och hjälp dem att reflektera över deras idrottande. Varför lägger de ner så mycket tid på idrotten? Vad vill de? Vad tycker de om att göra? Att få hjälp i sin utveckling och lära sig reflektera och framföra sina egna åsikter kommer inte bara hjälpa dem under deras idrottskarriär utan även den dag då de lägger ned sin egna idrottssatsning.

Avslutningsvis vill vi understryka att det här är någonting som många idrottsledare jobbar med och ibland går det bra och ibland mindre bra. Till syvene och sist är det idrottarens egna ansvar att driva sig själv framåt. Vi kan stötta runtomkring, men det finns bara en som bestämmer och det är idrottaren.

Hjälp idrottarna att bli självständiga individer

Hur mycket hjälper vi idrottare att bli självständiga individer?

Bestämmer vi för mycket över idrottarna inom idrotten?

Hur många idrottare upplever en hög nivå av självbestämmande i sitt idrottande?

Cinderella som spelar handboll gör det för att hennes pappa tidigare har varit duktig. Hon spelar även för att göra hennes tränare glad. När vi frågar Cinderella vad hon tycker är roligt med handbollen kommer automatiska svar som inte har någon förankring hos henne själv.

William Nylander, son till Mikael Nylander (duktig ishockeyspelare), har påverkats av sin pappa. Men William har själv valt att fortsätta satsa på ishockey, i alla fall om man tolkar de intervjuer han har gjort. Tror heller inte att han skulle ha kommit så långt som han har gjort om han enbart hade haft en yttre motivation (att han till exempel tränar/tävlar för att andra vill det).

Inom idrotten kan vi bli bättre på att hjälpa idrottare bli självständiga. Här kommer några tips:

Involvera idrottarna i träningsprocessen. Vad vill du träna på idag? Sträva efter att individualisera så att varje individ får möjlighet att uttrycka sin åsikt. Detta betyder inte att idrottarna måste bestämma träningsupplägget. Men det kan bli en diskussion mellan aktiv och tränare för att sen gemensamt bestämma vad de ska göra.

Arbeta med motiverande samtal. I samtal med kan du som ledare Bekräfta, ställa Öppna frågor, Reflektera och Summera, som då blir BÖRS (för att minnas).

Till exempel:

  • Berätta vad du tänker om sommarens träning (öppen fråga)
  • Ja vad tänker jag? Skulle vilja bli explosiv, men å andra sidan var det länge sedan jag löptränande. Kondition är också något som är viktigt.
  • Ok, bra att du har funderat över upplägget (bekräftar)
  • Tack, ja det känns bra att faktiskt själv få fundera hur jag vill lägga upp det, jag är inte så van med det.
  • Om jag har förstått det rätt så har du svårt att välja vad du ska fokusera på. Det gäller då konditionsträning eller explosivitet. Stämmer det? (summering och reflektion)
  • Ja det har du rätt i men jag känner nog nu att det är kondition jag vill fokusera på¨.

Träna idrottarna i samtal. Likt allt annat gäller det att träna. Om idrottarna inte får möjlighet att träna på att diskutera, reflektera och uttrycka sina tankar/känslor kommer de inte att utveckla den färdigheten. Att samtala är svårt och det behövs träning för att lära sig behärska denna teknik. Ett tips är att idrottarna en gång i veckan får samtala kring olika delar av träningsupplägget eller deras eget idrottande. I mindre grupper eller två och två så att det blir tydligt att alla involveras.

Njut av resan

Under tre veckor i maj praktiserade Emil Andersson hos Imagine that AB och han skrev då följande inlägg: 

När du lyssnar på din favoritlåt har du troligen inget direkt mål med lyssnandet utan det är själva upplevelsen som är grejen. Är det samma sak när du idrottar?

Att njuta av resan kan ses som en klyscha men att det är minst lika viktigt som resultat eller hur mycket man utvecklas enligt mig. Resan är det du gör hela tiden, varje träning, varje match/tävling. Ett av de främsta motiven till varför individer deltar i sport är njutning (Kilpatrick, Hebert, & Bartholomew, 2005). Att njuta är något som du oftast kan kontrollera själv, tillskillnad mot till exempel att vinna över någon annan.

Låt säga att du ska åka bil till Karlstad för att hämta en grej du köpt på nätet. Ett scenario (1) för att nå målet är att du tar bilen själv och åker dit så snabbt som möjligt, hämtar grejen och sen åker du tillbaka så fort som möjligt. Ett annat scenario (2) är att du, tar med dig din bästa kompis i bilen. Ni pratar, skrattar och sjunger med i radiolåtar. Ni stannar även vid en vägkrog som ligger precis vid vattnet. Vid de båda scenarion utför du uppdraget och når målet men i scenario (2) njuter du också av resan. Om något oförutsägbart som du inte kan kontrollera skulle hänt som gör att du inte skulle nå målet, hade du i alla fall haft kul och njutit i scenario 2.


Under försäsongen är det vanligt att idrottare är ivriga och längtar efter att spela matcher/tävlingar. De längtar efter att gå ut på golfbanan, en riktig fotbollsplan eller på en spolad is. Men några veckor in i högsäsongen är det lätt hänt att de börjar ta saker för givet. Det är lätt att bli irriterad och missnöjd om spelet inte stämmer eller om matchen/tävlingen inte vinns. Tänk då på hur mycket du längtade under försäsongen.

Avslutningsvis som Karin Boye hade sagt: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd” (Boye, 1927).

Emil har nu även startat en egen blogg om idrottspsykologi. Du hittar bloggen här.

Referenser:
Boye, K. (1927). I rörelse ur diktsamlingen Ur härdarna.

Kilpatrick, M., Hebert, E., & Bartholomew, J. (2005). College students’ motivation for physical activity: differentiating men’s and women’s motives for sport participation and exercise. Journal of American College health, 54, 87-94.