Det är inte mängden träning som är viktigast

Blir man sämst om man tränar minst?

Blir man bäst om man tränar mest?

På den första frågan kan vi nog alla enas om ett nej. Det behöver verkligen inte betyda att en idrottare blir sämst bara för att hen tränar mindre än andra. Det kan ju till och med ses som en fördel om någon är lite lat och prioriterar sin återhämtning. Bra!

När det gäller den andra frågan tänker nog många att svaret är ja. Så behöver det ju dock inte vara. Kvantitet är självklart viktigt (om man har höga idrottsliga mål krävs en väldigt stor mängd träning) men det går ju inte att komma ifrån betydelsen av kvalitet. Något annat som är viktigt och förmodligen det viktigaste i längden är glädjen och hur meningsfullt det känns för individen. Viktiga förutsättningar för en lång och hållbar karriär är därmed den inre motivationen och den harmoniska passionen (läs mer om harmonisk passion här).

Att träna mest kanske funkar bäst under en period men det går inte att komma ifrån vikten av en bra balans i livet och att träna och tävla av rätt anledningar. Att det är individen själv som vill göra det för att aktiviteten i sig är stimulerande och givande.

All träning behöver inte vara rolig. Ett tungt träningspass kan vara väldigt tufft och utmanande. Men det kan ändå kännas meningsfullt och (ibland) ”roligt” att försöka prestera under krävande förhållanden (fysiskt och psykiskt). Det är en stor skillnad att genomföra träningspass genom att ”piska” sig själv (och drivas av skuld eller dåligt samvete) jämfört med att drivas av glädjen och lusten att utvecklas.

När det gäller ovanstående resonemang om sämst och bäst har det ju så klart stor betydelse hur man definierar variablerna och hur idrottarnas andra förutsättningar ser ut (till exempel fysiska förutsättningar) men vi vill lyfta ämnet eftersom det ofta blir ett väldigt stort fokus på mängden träning som idrottarna lägger ned. Fokus bör istället riktas på hur vi kan skapa stimulerande miljöer och meningsfull (för idrottarna) träning.

Foto av Vince Flemming på Unsplash

Vad vill jag att mitt barn ska få ut av sitt idrottande?

Det viktigaste när det gäller ditt barns idrottande är att hen idrottar för att hen vill det och mår bra av det. Det har även stor betydelse varför du (hens förälder) vill att hen ska idrotta. Det kommer att påverka ditt engagemang och hur du kommer agera i förhållande till ditt barn och hens idrottande. Det i sin tur kommer att påverka barnets motivation och välmående. 

Varför vill du att ditt barn ska idrotta? Vad vill du att ditt barn ska få ut av sitt idrottande? 

Det är kanske självklart för många, men inte alla. Man kanske tänker att det är bra att ens barn idrottar utan att egentligen reflektera varför. Man kanske vill att hen ska få fler bra kompisar, bli bra på att samarbeta med andra, lära sig hantera press, vara fysiskt aktiv, få en livslång kärlek till idrotten, känna hur underbart det är att röra på sig, samarbeta, representera landslaget, vinna OS, tjäna mycket pengar eller för att det är bra att hen har något vettigt att göra på eftermiddagarna efter skolan. 

Även om man vet vad man vill att ens barn ska få ut av sitt idrottande betyder inte det att man agerar i linje med det. Man kanske till exempel tycker att det viktigaste är att barnet har kul när hen idrottar och ändå uttrycker besvikelse när barnet dribblade förbi den sista försvararen, har möjlighet att avgöra matchen och sedan skjuter över ribban. 

Det finns många anledningar till att du vill att ditt barn ska idrotta, vissa mer sunda och hållbara än andra. Det är därför bra att fundera över det viktigaste och bästa som du vill att ditt barn ska få ut av sitt idrottande och sedan fokusera på det, till exempel: Ha roligt, lära sig nya färdigheter, bli så bra som möjligt i sin idrott, känna gemenskap och/eller få fler kompisar (i ett nytt sammanhang). 

Det är naturligt att vilja att det ska gå bra för barnet, att hen får vinna mycket. Dels kanske man vill det för barnets skull och dels för sin egen. En del föräldrar upplever att det är jätteviktigt och andra föräldrar upplever att det är mindre viktigt eller kanske egentligen ganska irrelevant. Det är dock inte konstigt att man känner att det är kul att sitt barn vinner och presterar bra. Det viktigaste är hur man själv agerar som förälder och hur man förhåller sig till de tankarna och känslorna. 

/Redaktionen

Foto av Kelly Sikkema på Unsplash

Vad motiverar dig mest?

Vi är alla olika och motiveras av olika saker. För en del idrottare handlar allt om att vinna. Andra idrottare älskar att vinna men drivs även av att bli bättre. Sedan finns det de idrottare som vill vinna men motiveras mycket mer av att utvecklas och bli så bra som möjligt.

Många idrottare motiveras självklart av andra saker, till exempel att de älskar sin idrott (slå en bra drive, slå tunga forehands, komma in i ett flow på cykeln eller lägga en bra passning) och/eller att de tycker om att komma ner och umgås och skratta med sina kompisar. 

Det är bra att vara medveten om vad du motiveras av och hur det kan påverka dig. Det är naturligt att drivas av att vilja vinna och förbättra sin ranking. En stor del av idrotten handlar ju även om att vinna matcher och prestera bättre än andra. Det är ok och kan vara bra att vilja vinna och vara bäst. 

Om din största motivation är att vinna är det viktigt att ha med sig att det inte ligger helt inom din kontroll. Om du vinner eller inte beror ju mycket på hur motståndarna presterar. Det gäller också att göra det du ska så bra som möjligt och att inte låta eventuella rädslor för att förlora eller göra misstag stå i vägen för att göra det du ska. 

Det finns alltid en baksida av allting, vilket innebär att vi inte kommer få allt på det sätt vi vill. Därför är det bra att lära känna oss själva och vad som motiverar oss som individer. Viktigt att du vågar känna efter och skapa bra förutsättningar för att bli motiverad och därmed ha ett roligare och mer givande liv inom idrotten! 

Texten handlar om vad som driver idrottare och därför har vi med en bild på en basketspelare som tränar själv och därmed verkar motiverad att bli bättre.
Foto av Todd Trapani på Unsplash

Jag ville för mycket!

Ibland hör vi idrottare säga att de ville för mycket och att det därför inte gick bra. Man kan dock inte vilja för mycket. Det handlar nog snarare om vad det är man vill och hur man hanterar situationen.

Exempel
Mikaela är en tennisspelare. Hon vill väldigt gärna vinna den kommande matchen mot Sara. Det som ofta händer när det är en match Mikaela vill vinna riktigt mycket är att hon blir rädd för att missa och då spänner hon sig och blir väldigt försiktig. Hon placerar sig även för långt bakom baslinjen, håller igen och duttar in bollarna och hoppas att motståndaren ska missa.

Det enda som gäller när Mikaela spelar en tennismatch är att vinna matchen. I och med att det viktigaste är att vinna blir det även viktigt att inte förlora och det finns alltid en risk att man förlorar en match (även om man är mycket bättre än motståndaren). Problemet är inte att hon ”vill det för mycket” och lösningen på problemet är därför inte heller att vilja det mindre.

En bra lösning är att fokusera på att göra det hon ska så bra som möjligt, till exempel slå igenom forehanden ordentligt i viktiga lägen (trots att hon känner sig spänd), arbeta med en hög intensitet i fotarbetet och acceptera misstag (även om det är jätteirriterande för att det är så enkla misstag).

För Mikaela gäller det att omvandla viljan att vinna till att arbeta hårdare med att göra det hon ska fast det är jobbigt. Ju mer hon vill vinna desto jobbigare kommer det förmodligen bli att slå igenom sin forehand i viktiga lägen.

Något annat som kan hjälpa Mikaela är att fokusera mer på utveckling. Om Mikaela vill bli bättre på att spela tennismatcher, och har det som huvudfokus, behöver hon arbeta med att spela på det sätt hon vill spela på. Gör hon det kommer hon att utvecklas mer och prestera bättre under matcherna. Om hon bara fokuserar på att vinna är risken stor att det låser sig. Det är generellt sett bäst att arbeta med att göra det hon ska och det hon vill bli bättre på samt att skapa bra förutsättningar för det (t.ex. att det är ok att göra misstag och att förlora).

Det är underbart att du vill mycket. Fortsätt med det.

Blogginlägget handlar om ett exempel om en tennisspelare som upplever att hon ville för mycket och därför presterade dåligt. Därför passar det väldigt bra med en bild på en tennisspelare.
Foto av mobina rb på Unsplash

Sluta vara så lat!

Kom igen nu! Du orkar!

Varför är du inte motiverad?

Motivation är ett stort och viktigt begrepp inom idrotten. Ett begrepp som är relaterat till motivation är lathet och ibland träffar vi tränare och idrottare som anklagar andra idrottare för att vara lata. I en del fall handlar det dock snarare om att de sköter sin återhämtning på ett bra sätt, något som är enormt viktigt för idrottares välmående och utveckling. De kanske avstår från att träna ibland för att de känner av och/eller förstår att de behöver mer återhämtning. I andra fall är idrottarna lata i den bemärkelse att de inte pallar att gå till träningen fast det vore bra och/eller så gör de inte sitt bästa under träningar/tävlingar. Det är lätt att beskylla idrottarna för att de är lata i dessa lägen men det blir inte bättre för det.

En del barn som är ute och leker fotboll brinner verkligen för det. För vissa avtar denna entusiasm över tid. Varför då? En förklaring är att det inre drivet byts ut mot krav och måsten. Att idrottandet inte längre är det lekfulla och roliga som det en gång var. Allvaret har tagit över och fokus ligger på vinster och ranking. Omgivningen och de strukturer som finns runt idrottaren har stor betydelse här. Vad fokuserar vi på under träningar? Vad fokuserar vi på inför tävlingar? Hur analyserar vi tävlingar?

Istället för att klaga på idrottarna för att de är lata behöver vi ställa oss själva frågan vad vi (ledare, föräldrar och övriga funktionärer) runt idrottaren kan göra för att skapa goda förutsättningar för att de ska utveckla deras inre motivation.

Inlägget handlar om lathet och motivation inom idrotten, och lite extra fokus på ungdomsidrotten, och därför passar det bra med en bild på idrottande ungdomar.
Foto av Nik Shuliahin på Unsplash

Våga bryta din inrutade vardag i sommar

  • Ät mat i sängen
  • Ta sovmorgon till 13
  • Var uppe till 03 vid något tillfälle
  • Tänk inte på träning över huvud taget under en period
  • Träna på andra tider och med andra idrottare
  • Gå på en fest
  • Testa andra träningsformer, till exempel yoga
  • Fika med någon ny bekant

Som idrottare är väldigt mycket inplanerat. Ofta krävs en bra struktur för att hinna med all träning, återhämtning, skola/jobb och att umgås med vänner/partner. Det är bra och viktigt, men…

Det är värdefullt och uppfriskande att bryta den inrutade vardagen när en bra möjlighet ges. För många idrottare är möjligheten störst under sommaren. Många idrottare har då en lite längre paus och har därför utrymmet att testa att göra saker på ett annorlunda sätt.

Våga bryta invanda mönster för att få ett värdefullt perspektiv på din idrott. Att året runt hela tiden göra samma saker tröttar ut de flesta. Även om du gillar att det ser likadant ut året runt kan det vara värt att testa att ändra dina rutiner under en vecka.

Värt att testa för att se vad det ger dig för effekt.


Foto av Jared Rice på Unsplash

Våga vara nöjd

”Det var ok, men jag skulle ha tagit tillvara på den möjligheten.”

”Vi var ganska bra men skulle inte blivit så passiva i mitten på andra”

Det finns alltid något att förbättra. Det tror vi att alla kan skriva under på. Ingen är perfekt, inte världens bästa idrottare heller. Är det då inte konstigt att så många hela tiden måste påpeka sina brister och förtydliga att de har saker att arbeta med. Är inte det underförstått?

Självklart behöver idrottare förbättra saker och därmed kunna identifiera och prioritera de sakerna. Men i intervjuer i media och när vi pratar med idrottare och frågar dem så finns det ett övervägande fokus på det som inte fungerade.

Många idrottare behöver bli bättre på att tala om det som de har gjort bra och att våga vara nöjda med det de har gjort under dagen. Även fast det var långt ifrån perfekt och även om mycket var dåligt. Det viktigaste är också att de gör sitt bästa (kanske en klyscha men både viktigt och sant), mer kan de faktiskt inte göra.

Att vara nöjd innebär inte att lägga av, sluta kämpa eller fortsätta utvecklas. Det är stor skillnad på att känna sig nöjd och att nöja sig. Det är viktigt att få känna sig nöjd ofta, det hjälper idrottarens mentala återhämtning. Att aldrig få känna sig nöjd är stressande. Om idrottare tillåter sig själva att känna sig nöjda påverkas nog deras syn på dem själva positivt, de har även lättare att koppla bort idrotten mellan träningar/tävlingar och fokusera på andra saker utanför idrotten. Om man tillåter sig själv att vara nöjd efter en träningsdag är det nog också lättare att orka mobilisera kraft och energi och göra sitt bästa för att prestera och utvecklas nästa dag.

Vi vet med stöd från forskningen att det absolut bästa sättet att stärka motivationen är att idrottaren uppmärksammar det hen gör bra. Ett överdrivet fokus på det negativa kommer i längden bland annat att leda till minskad motivation och troligtvis även sämre prestationer.

”Vi var riktigt bra i första och jag kämpade något enormt hela matchen! Jag är nöjd med prestationen.”


Foto av Jeffrey F Lin på Unsplah

Några tips från Motivationsdoktorn för hållbar träningsmotivation

Vi är stolta över att ha Dr Karin Weman Josefsson (Motivationsdoktorn) som gästförfattare till vår blogg. Här är hennes tips på hur man kan komma igång med sin träning. 

1. Var snäll mot dig själv.
Du har bestämt dig en gång för alla att du ska börja motionera regelbundet och en värdefull nyckel för att behålla motivationen är att vara snäll mot dig själv. Som allt annat i livet kommer det att gå upp och ner även med träningen. Sett ur ett livslångt perspektiv spelar det egentligen mindre roll om du missar några planerade pass eller kommer ur fas några veckor, så tänk snälla tankar och tala till dig själv som skulle gjort till en god vän när det händer och bara ta upp tråden igen när du kan. Som du vet är ingenting i livet en rak linje och ingen är perfekt hela tiden. Det händer alltid saker som påverkar vår motivation likväl som våra förutsättningar och det är helt naturligt. Om vi kan acceptera det och inte känna oss misslyckade utan se det som naturligt att träningen, precis som livet i övrigt, går upp och ner kommer vi kanske inte ställa så höga krav på oss själva och då skulle vi dessutom må mycket bättre i processen.

Det är vanligt att vi ser minsta snedsteg eller avvikelse från planen som ett misslyckande och ger upp helt och detta är ett vanligt psykologiskt fenomen som sker när vi bryter ett löfte till oss själva. Vi blir besvikna och känner oss misslyckade och då sjunker tilliten till vår förmåga att lyckas liksom motivationen att fortsätta, vilket ger en negativ spiral av känslor. Vi tenderar att tänka i termer av ”allt eller inget” och detta är till exempel vanligt när en rökare som försöker sluta röka återfaller och tar en enda cigg på en fest känner sig misslyckad (eftersom han eller hon lovat sig själv att aldrig mer röka), ger upp helt och börjar röka igen (istället för att se det för vad det är – nämligen en liten avvikelse). Samma sak sker ofta när man försöker börja träna eller göra någon annan förändring, men om man är medveten om att det är ett vanligt fenomen och förstår varför det sker kan man försöka hantera sina känslor i sammanhanget och kanske agera mer rationellt. Du är ju inte misslyckad bara för att du återfaller i gamla vanor, du behöver bara justera dina målsättningar så att de passar bättre för dig här och nu.

Vi kan också försöka se våra avsteg från planerad aktivitet som naturliga intervall eller fundera över om vi kanske satt för höga mål och behöver omvärdera dosering eller typ av aktivitet. Allt är bättre än ingenting och här kommer våra backup-planer väl till pass, liksom vår inre dialog. Å andra sidan kan det ibland faktiskt gynna motivationen om du ger efter för latmasken och softar i soffan istället för att träna, men då du ska njuta av det till fullo och inte plåga dig själv med dåligt samvete. Imorgon fortsätter ditt nya liv.


2. Planera mera
Inte nog med att det är fysiskt jobbigt att träna och aktivera sig i vardagen (det är ju förvisso en del av grejen) men det kan också vara mentalt krävande att göra det möjligt i en vardag av konkurrerande måsten och rutiner. En normal träningsrutin kan ju ta 1-2 timmar i anspråk om man räknar in transporter, ombyten och dusch. Träningen tävlar därför om din tid för en rad andra aktiviteter, säg den som har 1-2 obokade timmar varje dag (om man bortser från tv eller annan skärmtid, för den prioriterar de flesta av oss). Därför kan en träningsrutin kräva en hel del planerande och prioriterande från vår sida. De utmaningar som du ställs inför kan handla om logistik (planering, tid och plats etc.), färdigheter (rätt träningsteknik, dos och volym), fysiska förutsättningar (vad din kropp klarar av).

Sett till detta är det inte så konstigt att det är lätt hänt att ställa in sitt träningspass. Det fina med att synliggöra dina barriärer på detta sätt är att du kan få insikt i vilka hinder du bör ta itu med. I ärlighetens namn är det få som med ren viljekraft kan stålsätta sig och bara köra från noll till hundra. För de flesta av oss är det bättre att försöka hantera de hinder som står mellan oss och vår träning eller vardagsmotion och att aktivt planera och prioritera. Det är då vi inser att de flesta extrema alternativ är svåra att realisera och att något sänkta ambitioner ger oss större chanser att lyckas. Att skriva in det i kalendern kan vara ett sätt att få det att hända, eller att sätta mobilens klocka som påminnelse. Det finns också jättebra korta och effektiva träningsprogram som man kan göra hemma, bland annat har Paolo Roberto skrivit en bok som bygger på 15-minuterspass, Leila Söderholm har skrivit en jättebra bok om att ”Smygträna” och det finns en uppsjö av appar som bygger på den så kallade sjuminutersmetoden. Sju minuters träning om dagen kan ge kanonresultat, sju minuter tre gånger i veckan är också effektivt och sju minuter en gång i veckan eller varannan vecka är ofantligt mycket bättre än ingen gång. Det finns inga måsten, bara en massa idéer och möjligheter. Börja där du är och hitta din egen rytm och det som passar dig.

3. Varför vill du träna?
Varför vill du bli mer aktiv, för vems skull vill du förändras och vad vill du att det ska leda till? För att hitta den motivation som kan hjälpa dig hålla ut över tid och skapa en hållbar vana är det bra att fokusera på sådant som vi gör för vår egen skull och som känns meningsfullt. Om du kan bena ut vilka dina underliggande motiv är blir det enklare för dig att använda dem som målsättningar som du kan fokusera på när det känns motigt. Den allra bästa drivkraften är om själva aktiviteten känns trivsam, rolig eller skön i sig (alltså inre motivation).

Eftersom en ny träningsrutin ofta innebär en viss fysisk ansträngning, prioriteringar och andra uppoffringar är det emellertid ganska ovanligt att den känslan infinner sig i början. Det är vanligt att man inledningsvis drivs av så kallade ”borden och måsten”. Det kan handlar om olika yttre orsaker som att gå ner i vikt, få mer muskler eller bli accepterad av andra. Orsaker som dessa är sällan bra drivkrafter i längden eftersom de grundas i negativa känslor som skam och skuld. Då är det bättre att försöka fokusera på positiva drivkrafter som att känna sig nöjd efteråt, eller att det leder till något som är värdefullt eller meningsfullt för dig.

Svårt att komma på vad det kan vara? Vad sägs om att man får bättre kondis, blir starkare, sover bättre, förbättrar immunförsvaret och att kroppen utsöndrar kemiska substanser när man rör på sig som ger bättre humör och ökad stresstålighet (bland annat dopamin, serotonin och endorfiner). Dessa effekter leder i sin tur att man orkar mer både på jobbet och på fritiden, samt att man känner sig friskare och gladare. Din hjärna presterar bättre om du rör på dig, eftersom den då får ökad blodgenomströmning med syre och näring. Forskningen visar tydliga och snabba effekter på viktiga kognitiva förmågor som minne och inlärning, koncentration, rumslig orientering, problemlösning med mera – dvs. allt det som utgör din intelligens. Efter några månader när man fått in rutinen och börjar känna av de positiva effekterna brukar de inre drivkrafterna blir mer påtagliga, men inte alltid och inte för alla. Många av de positiva effekterna på hälsan syns ju inte (t ex minskad risk för cancer och hjärtkärlsjukdomar) eller är svåra att mäta (t ex ökad koncentrationsförmåga). Då är det såklart viktigt att man hittar motivation att fortsätta, för även om man kanske inte ser effekterna så tydligt vet man ju om att de finns där.

Läs mer om dessa och andra tips för träningsmotivation

i vår nya bok Motivation inom träning, hälsa och idrott.

Karin Weman Josefsson är Fil Dr i psykologi och universitetslektor vid Högskolan i Halmstad, där hon arbetar sedan 2006 och har framförallt utvecklat kurser inom motionspsykologi. Hon disputerade 2016 med avhandlingen ”You don’t have to love it” som handlar om motivation till motion. Karin leder även tvärvetenskapliga forskningsprojekt för av KK-stiftelsen och Vinnova om digitala innovationer inom motivation och e-hälsa, har skrivit flera böcker och driver företaget Motivationsdoktorn.

Vissa saker måste få vara jobbiga

Glädje är och bör generellt sett vara en central del i idrottsutövandet. Det är bra att arbeta med att göra träningar och övningar mer roliga, inspirerande och stimulerande. Men ibland är det jobbigt och tråkigt och det måste få vara ok.

  • Ibland är det hemskt att gå upp klockan 05.30 för att springa intervaller i skogen.
  • Ibland är det trist att slå 120 servar på tennisbanan en fredagskväll.
  • Ibland är det vidrigt att för sjätte träningsdagen i rad kämpa igenom ett hårt träningspass i simbassängen när man är rejält nedtränad och kroppen känns blytung.

Situationen kan bli ännu svårare om man känner att man måste gilla alla övningar. Det kan leda till att man stör sig och ifrågasätter sig själv och sin egen situation i onödan.

Att övningarna är tråkiga behöver inte göra dem mindre viktiga. Det kan till och med vara givande att kämpa sig igenom ett tråkigt pass, just för att det är tråkigt. Det är ok att saker är tråkiga och saker kommer då och då vara tråkiga i framtiden också. Om det finns en acceptans av det kan idrottssatsningen bli mer hållbar och chansen är även större att man kan finna glädjen i arbetet.

Det är alltid bra att sträva efter meningsfulla träningar. Om de inte är meningsfulla är det nog bättre att hoppa dem eller förändra dem. Dock är det viktigt att lyfta det faktum att många meningsfulla träningar kan vara tråkiga.

Vad är den mest meningsfulla och tråkigaste träningen du kan komma på? Kanske lägga in ett sådant pass imorgon?

Idrotten ska vara rolig

När har idrottare roligt?

När de ler, då vet jag att de har roligt.

Är det sant?

Det kan vara sant men de kan också ha roligt när de är helt tysta, fokuserade, befinner sig i flow och genomför tekniken på rätt sätt. Eller när de kämpar i jämna tävlingar, hanterar nervositeten på ett bra sätt och presterar på topp, kommer tillbaka från tuffa underlägen, tar ut sig och ger allt.

Att ha roligt är den främsta anledningen till att individer väljer att idrotta och även till att de slutar, att det då inte längre är roligt. Som tränare är det därför viktigt att bredda begreppet roligt, så att det inte bara innebär att vinna. Att vinna kommer långt ner på listan när man frågar barn vad de tycker är roligast. Att ha roliga träningar innebär inte heller att flamsa, skoja runt och göra tokiga saker. Det kan vara roliga ingredienser men det finns mycket mer.

Fråga de idrottare du har hand om vad de tycker är roligt. Arbeta sen med att delvis anpassa träningen efter det. Det är svårt då många strukturer inom idrotten är väldigt starka och det är utmanande att bryta vissa tidigare invanda rutiner och beteenden. Men det är värt det! För att idrotten ska vara sund, utvecklande och hållbar är det viktigt att göra den stimulerande, stärka den inre motivationen och att våga fokusera på glädjen och tänka nytt.