Våga vara nöjd

”Det var ok, men jag skulle ha tagit tillvara på den möjligheten.”

”Vi var ganska bra men skulle inte blivit så passiva i mitten på andra”

Det finns alltid något att förbättra. Det tror vi att alla kan skriva under på. Ingen är perfekt, inte världens bästa idrottare heller. Är det då inte konstigt att så många hela tiden måste påpeka sina brister och förtydliga att de har saker att arbeta med. Är inte det underförstått?

Självklart behöver idrottare förbättra saker och därmed kunna identifiera och prioritera de sakerna. Men i intervjuer i media och när vi pratar med idrottare och frågar dem så finns det ett övervägande fokus på det som inte fungerade.

Många idrottare behöver bli bättre på att tala om det som de har gjort bra och att våga vara nöjda med det de har gjort under dagen. Även fast det var långt ifrån perfekt och även om mycket var dåligt. Det viktigaste är också att de gör sitt bästa (kanske en klyscha men både viktigt och sant), mer kan de faktiskt inte göra.

Att vara nöjd innebär inte att lägga av, sluta kämpa eller fortsätta utvecklas. Det är stor skillnad på att känna sig nöjd och att nöja sig. Det är viktigt att få känna sig nöjd ofta, det hjälper idrottarens mentala återhämtning. Att aldrig få känna sig nöjd är stressande. Om idrottare tillåter sig själva att känna sig nöjda påverkas nog deras syn på dem själva positivt, de har även lättare att koppla bort idrotten mellan träningar/tävlingar och fokusera på andra saker utanför idrotten. Om man tillåter sig själv att vara nöjd efter en träningsdag är det nog också lättare att orka mobilisera kraft och energi och göra sitt bästa för att prestera och utvecklas nästa dag.

Vi vet med stöd från forskningen att det absolut bästa sättet att stärka motivationen är att idrottaren uppmärksammar det hen gör bra. Ett överdrivet fokus på det negativa kommer i längden bland annat att leda till minskad motivation och troligtvis även sämre prestationer.

”Vi var riktigt bra i första och jag kämpade något enormt hela matchen! Jag är nöjd med prestationen.”

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Jeffrey F Lin på Unsplah

Annons

Utmaningen att hela tiden utvecklas

När är jag klar? Är det ok att vara nöjd efter dagens tävling/match?

Vi upplever att många idrottare är missnöjda efter deras prestationer, framförallt om de har förlorat. Det är klart att det är ok att vara missnöjd och det kan sporra en att fortsätta jobba ännu hårdare och komma tillbaka ännu bättre. Men ofta blir idrottare för hårda mot sig själva och det blir snabbt destruktivt. Att vara nöjd upplever vi som ett negativt laddat ord, det är synd. Det är viktigt att få känna sig nöjd och bara för att man är nöjd med sin prestation betyder inte det att man nöjer sig.

Vi tror inte att det svenska herrlandslaget i fotboll kommer nöja sig efter deras fantastiska vinst över Mexiko i fotbolls-VM. Men vi tror och hoppas att de kände sig nöjda efter matchen igår.

Man får alltså vara nöjd i stunden. Att få känna sig nöjd innebär bättre förutsättningar för att må bra och det leder förmodligen till en bättre kvalitet på återhämtningen. Om man är nöjd med sin insats kan man se det man har gjort bra och acceptera det som har gått mindre bra.

Det tär på både motivation och självförtroende att inte ge sig själv tillräckligt med cred för det man har gjort. Bara för att du är nöjd med dina insatser betyder ju inte det att du har mindre motivation eller driv att nå dina långsiktiga mål. Det kan ju snarare vara så att det över tid ger dig tillräckligt med kraft för att fortsätta vilja utvecklas och orka kämpa dig igenom tillräckligt motgångar för att tillslut nå målen.

Att vilja utvecklas och hela tiden bli bättre är en underbar drivkraft och någonting som du ska ta väl hand om. Men det är också ok och viktigt att vara nöjd, att då och då stanna upp och vara stolt och nöjd över det arbetet du har genomfört och de förbättringar du har gjort. Träna på att vara nöjd om du har gjort ditt bästa, trots motgång och förlust, det kommer att hjälpa din utveckling.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Att vara stolt över fantastiska prestationer från OS!

Nej Emil Jönsson du ska inte skämmas, du är en idrottare i absolut världsklass.

Två gånger har det hänt att Emil Jönsson har tagit brons i OS efter att en motståndare har ramlat. Efter andra gången i sprintstafetten så sa Emil i en intervju att ” det är nästan så man skäms”. Du ska inte skämmas Emil!

Idrott består av hårt arbete och tillfälligheter. De flesta av oss kommer säkert ihåg tillfällen då ”turen” inte har varit på vår sida, som till exempel när det svenska landslaget i ishockey mötte Vitryssland under OS 2002 i Salt Lake City och Tommy Salo tappade in pucken i mål.

Från ett idrottspsykologiskt perspektiv är det viktigt att för varje gång som en idrottare förklarar en prestation utifrån ”tur”, väder, material eller andra yttre faktorer så tar hen prestationen ifrån sig själv. För om någon av oss (Fredrik eller Mikael) skulle åkt sprintstafetten skulle vi garanterat inte ha tagit brons oavsett hur många som ramlade. Sen kanske det dock inte är någon bedrift för Emil att han är bättre än oss på skidor (årets underdrift).

Men Emil och alla ni andra idrottare får inte glömma bort att berömma er själva och inse hur duktiga ni är! Ni tränar, tränar och tränar och blir hela tiden lite bättre. Glöm inte det och stanna upp då och då för att njuta och tillåt er även att känna er nöjda ibland. Sist men inte minst så hoppas vi på att Sverige kniper några sista medaljer nu under helgen och framför allt att ni presterar så bra ni kan.

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Varför vara nöjd när man hela tiden kan sträva framåt?

Varför vara nöjd när man hela tiden kan sträva framåt?

Är ordet ”nöjd” negativt eller positivt laddat för dig?  Enligt oss kan det både ha en negativ och positiv innebörd. Negativt i den bemärkelsen att lathet, passivitet och låga ambitioner associeras till ordet nöjd. Nästan lite provocerande med nöjda människor. Hur kan de vara nöjda? Positivt i den bemärkelsen att det känns harmoniskt, balanserat, nyttigt och ganska behagligt att unna sig att vara nöjd ibland. Generellt sett mår man nog ganska bra om man är nöjd. Negativt eller positivt, hur som helst är det viktigt att våga vara nöjd över någonting som man har gjort.

När var du nöjd senast?

Nöjd kille
Mikael diskuterade det här med en vän förra veckan. De diskuterade om han skulle spara all sin nöjdhet till den dagen då han nådde målet att komma till Elitserien i ishockey. Då skulle han få vara nöjd i typ ett halvår för att kompensera för allt bra han gjort under resan. Tror även att de skulle vara lite långtråkigt att vara nöjd så lång tid.

Det vi menar med det här exemplet är att man ska kunna sig att vara nöjd under vägen och inte bara när man nått ända fram. Unna dig själv att vara lite nöjd då och då. Vi har tidigare skrivit i bloggen om processmål på vägen fram till resultatmålet. För att komma till elitserien behöver du kanske förbättra din teknik. Då kan du vara stolt när du märker att du gör framsteg med din teknik. Det kan vara att vändningen från baklänges till framlänges sitter riktigt bra eller att du har blivit snabbare. Små steg på vägen. Våga känna dig nöjd med din insats, njut och ladda sedan om igen och satsa mot nya mål.

Nöjdhet behöver inte vara passivitet utan du kan kort njuta lite över din förbättrade teknik och dagen efter ge dig ut 06:00 och genomföra ett löppass. För att du vet att även konditionen måste förbättras för att nå ditt mål.

Sträva hela tiden framåt men njut på vägen och känn dig då och då nöjd med din insats och stolt över dig själv och dina prestationer.

Många ser nog ”nöjd” som att man inte längre siktar mot stjärnorna och har stora ambitioner. Det är klart att du kan ha det och samtidigt vara nöjd ibland. Balans är ett viktigt ord i alla delar av livet. Våga var nöjd, njut, ladda dina batterier och fortsätt din resa nästa dag, ännu starkare och ännu hungrigare.

Nu känner vi oss nöjda med det här inlägget och hoppas även att ni uppskattar det.

Vi önskar er en fin fortsättning på dagen,
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)