Du känner dig själv, dina känslor och din kropp bäst. Därför är det viktigt att du kan säga ifrån och uttrycka hur du vill ha det. Det är ditt liv och ditt idrottande det handlar om, det är du som ska tävla och genomföra träningspassen (sätta 4-metersputten när massor av förväntansfulla åskådare tittar på, kämpa allt du har upp för backen med en nästintill outhärdlig mjölksyra, simma längd efter längd i bassängen strax efter 6 på morgonen). Du ska idrotta för din skull, inte för någon annan.
Inom idrotten är det vanligt att man som idrottare, till viss del eller i vissa fall nästan helt och hållet, lämnar över bestämmanderätten till tränare och/eller föräldrar. Om det är fallet när det gäller dig är det viktigt att du tar tag i situationen och börjar säga ifrån och sätta gränser. Du har alltid rätt till din åsikt, det kommer finnas de som inte håller med men du bör få uttrycka vad du känner och tycker. Vi säger inte att du alltid ska säga ifrån, det är bra att välja sina strider. Det är en stor skillnad mellan att aktivt välja att inte agera och att tystas på grund av rädslor.
Ibland blir idrottsmiljöer låsta, till exempel att det är tränaren som bestämmer och att det hen säger är lag. Det är på många sätt bra och nödvändigt att tränaren bestämmer då en grupp behöver en tydlig ledare, men det innebär inte att du alltid håller med tränaren. När det gäller tränaren så är det bra om hen arbetar med att ge ett ökat ansvar till idrottarna och att hen även inkluderar dem i beslut. I vissa fall är det bättre att idrottaren bestämmer.
Vi träffar ibland idrottare som upplever att de har tappat bort vad de själva vill, de har över tid vant sig vid att inte lyssna på sig själva och att hela tiden göra som någon annan vill. Dessa individer upplever ofta att idrotten inte är lika rolig som den skulle kunna vara och risken är då stor att de underpresterar.
Exempel (Ishockey)
Jenny spelar ishockey och hon upplever att hennes träningsupplägg inte är hållbart. Hon har ett krävande arbete utanför idrotten och kör på hårt på gymmet och ute på isen. En del av henne tänker ”det är bara att köra på”, ” sluta gnäll”. Det andra delen vill prata med tränaren och berätta hur hon känner och att detta upplägg inte fungerar för henne över tid.
Hon är orolig för att hennes träningsupplägg ska öka risken för en skada och att det kommer innebära ett längre uppehåll. Hon pratar därför med tränaren och de har ett bra samtal. Tillsammans med fystränaren ändrar tränaren och Jenny på upplägget. De bestämmer att de ska stämma av veckovis och då utvärdera hur det går.
Tränaren tycker Jenny är en viktig spelare och hade inte förstått hur krävande hennes arbete var för henne. Tillsammans hittade de en väg framåt. Jenny var delaktig i upplägget och känner nu en ökad kontroll över hennes situation.
Exempel (Gymnastik)
Aida tävlar i gymnastik och har väldigt mycket i skolan just nu. Hon berättar för sina föräldrar att hon inte vet hur hon ska få ihop de kommande veckorna. Tillsammans sätter de sig ner och gör en hållbar planering över den närmsta tiden. De stämmer sedan av med tränare och lärare som förstår och tillsammans hittar de ett bra upplägg. Aida tycker det känns väldigt skönt att bli lyssnad på.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Foto av Hipcravo på Unsplash
En blogg om idrottspsykologi 