Som tävlingsidrottare tränar och tävlar man för att bli bättre på sin idrott och för att kunna prestera bättre på tävlingar. Man tränar för att kunna agera och utöva sin idrott på ett speciellt sätt, på bästa möjliga sätt.
Jag brukar ofta trycka på vikten av att agera som den idrottare man vill vara, att spela sin tennis, sin fotboll, sin hockey och sin badminton. Det handlar inte om att man inte ska kunna vara flexibel, anpassa sig och byta taktik. Det är viktigt att kunna göra det. Det centrala när jag skriver om att en tennisspelare ska ”spela sin tennis” är att hon inte ska hålla igen och agera på ett annat sätt för att det till exempel är läskigt (från-beteenden).
En tennisspelare som spelar sin tennis agerar som den spelare hon vill vara, till exempel modig, nyfiken och kreativ (med till-beteenden). Spelaren håller sig till sin gameplan och spelar på det sätt som passar henne bäst, till exempel genom att arbeta med att styra spelet och spela aggressivt.
Om spelaren behöver byta taktik är det bra att hon gör det. Det kan även vara så att motståndaren spelar aggressivt och styr spelet. Då behöver hon självklart anpassa sig till de förhållandena och hantera det så bra som möjligt. Det vi inte vill är att spelaren till exempel slutar slå sin backhand och bara slicar för att hon inte litar på sin backhand längre. Vi vill inte att spelaren hamnar för långt bak i banan och varken tar initiativ eller spelar aggressivt för att hon är nervös och känner sig osäker. Vi vill inte heller att spelaren ska hålla igen i sina slag och putta in sina forehands.
Har spelaren en bra gameplan vill vi att hon håller sig till den, att hon väljer att lita på sin tennis, släpper loss och kör. Då spelar hon sin tennis. För att lyckas med det behöver det vara okej att göra misstag och hon behöver fortsätta agera och spela på det sättet. Det hjälper om hon arbetar med att acceptera besvärliga känslor, hakar loss från ohjälpsamma tankar, accepterar misstag, ger sig själv beröm för bra beteenden och visar sig själv medkänsla, acceptans och förståelse.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1).
