Vi på redaktionen presenterar här stolt gästförfattaren Mattias Ribbing, mycket nöje! /Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Mattias Ribbing är regerande svensk mästare i minne. I helgen ska han försvara sin titel på bokmässan i Göteborg, där SM i Minne anordnas. Mer info finns på www.mattiasribbing.se
För många är visualisering ett luddigt och flummigt koncept. Varför ska man egentligen visualisera? Hur gör man? Är det överhuvudtaget en förmåga som man kan öva upp och hur kan man verifierbart mäta att man blivit bättre och att det ger verkliga resultat?
Dessa är frågor som jag har tvingats gå till botten med i den resa jag har gjort, som började för knappt två år sedan. Med vanliga förutsättningar beslutade jag mig då för att träna upp ett superminne. Denna form av riktig minnesträning är något mycket konkret och praktiskt. I tävlingarna mäts våra resultat officiellt och som exempel på ett av mina svenska rekord kan nämnas de 520 slumpmässiga siffror som jag memorerade ordningen på felfritt, vilket tog 30 minuter.
För att träna upp ett sådant minne måste man börja med att studera hur hjärnan fungerar och vilka möjligheter och begränsningar som finns i att uppnå det. Jag ska försöka sammanfatta det kort och enkelt. Först och främst kan vi bara skapa minnen med våra fem sinnen. Dessa fem olika typer av minnen har olika egenskaper i bl.a. hastighet, kvalitet och kvantitet. Det tar alltså olika lång tid för dessa minnen att bildas. Likaså skiljer sig antalet element som kan lagras och även hur väl de olika typerna av minnen sitter kvar.
Här är synen det mest intressanta sinnet, eftersom vi genom visualisering kan lära oss kontrollera både skapandet och återkallandet av minnen i näst intill obegränsad mängd. Ju bättre jag blir på att visualisera, desto mer kan jag komma ihåg. Vi skulle lika gärna kunna kalla minnestävlingar för visualiseringstävlingar, för det är just så det fungerar när vi sitter där och kan komma ihåg så mycket information, så folk tror att vi är övermänskliga. Sanningen är dock att alla kan klara vad vi gör om kunskapen om systematisk visualisering hade varit vidare spridd och om man är villig att lägga ner lite träning på det.
Detta var alltså kvantiteten, att komma ihåg många konkreta minnen som antingen är rätt eller fel (som t.ex. siffror). Sedan har vi också kvaliteten på minnen, hur tydligt vi kommer ihåg något. Detta strävar man efter inom idrottspsykologin och försöker uppnå genom mental träning. Som idrottsman kanske man visualiserar sig i en viss situation där man känner sig taggad, för att komma i rätt sinnesstämning inför ett lopp. Det vi faktiskt försöker göra då, är att återkalla ett minne så tydligt som möjligt. Kommer vi ihåg det riktigt bra, så hittar hjärnan tillbaka till den rätta sinnesstämningen.
Ett annat exempel är när vi visualiserar hur vi springer först över mållinjen. Vad vi egentligen gör är att vi försöker skapa ett minne av en situation, som vi sedan vill komma ihåg. Att vi kan memorera något som inte skett än är inga problem, eftersom det är så visualisering fungerar – vi ser sådant som inte finns framför ögonen. Att ”komma ihåg” detta minne, blir att genomföra prestationen. När vi springer över mållinjen och vinner för första gången, så är detta inget nytt och främmande för oss. Det känns naturligt eftersom vi kommer ihåg situationen tydligt. Ett annat exempel är en uppfinnare som bygger något helt nytt för första gången. Han har helt enkelt återkallat ett minne som han tidigare memorerat genom visualisering.
När jag minnestränar och genom visualisering lär mig komma ihåg större och större kvantiteter kan jag alltså mäta hur mycket bättre min visualiseringsförmåga blivit. Eftersom det är så tydligt mätbart kan jag se precis vad som fungerar och vad som inte fungerar för att förbättra visualiseringen. Resultatet av detta blir en mycket systematisk och konkret visualiseringsträning, där jag kan mäta framstegen. Visualiseringen blir tydligare och tydligare och jag lär mig kontrollera och manipulera precis det jag ser för mitt inre öga och det fastnar, så jag kan återkomma till det när jag vill. Jag blir då också bättre på att skapa framtida minnen och sedan (i verkligheten) återkalla dem.
/Mattias Ribbing
En blogg om idrottspsykologi 
Mycket intressant!