När det gäller idrottspsykologisk forskning är fokus vanligtvis på idrottare. Detta gäller också mer specifika områden som stress och stresshantering. Det är mindre vanligt att forskning bedrivs på och för tränare. Dock är detta synd då tränaren har en central roll i utvecklingen av idrottare och alliansen mellan tränaren och idrottaren är otroligt viktig. Att vara tränare på en hög internationell nivå är ett väldigt stressfyllt yrke. Det är därför väldigt viktigt att närmare undersöka hur dessa tränare upplever stressen och hur de hanterar den stress dem upplever.
I detta inlägg kommer resultaten och lärdomarna från en studie på brittiska elittränare (tränat idrottare i OS, VM, världscupen och/eller Commonwealth games) att presenteras. Artikeln är skriven av Olusoga, Butt, Maynard och Hays, den heter Stress and Coping: A Study of World Class Coaches. I studien deltog 12 stycken tränare (6 män och 6 kvinnor) i åldrarna 36 till 64 år. De var tränare i åtta olika idrotter (simhopp, segling, simning, bowling, ridning, landhockey, lacrosse och bordtennis). Samtliga tränare intervjuades.
Studien hade följande syften: att undersöka (1) vilka effekter av stress och stressreaktioner brittiska tränare på internationell elitnivå upplevde och (2) vilka strategier tränarna använde sig av för att hantera stress.
Resultaten i studien visade att tränarna ibland upplevde positiva effekter av den upplevda stressen. Främst upplevde de dock negativa effekter av stressen. Exempel på negativa effekter var: ilska, frustration, bryta ihop och gråta, tvivel på sig själv, negativt beslutsfattande, sänkt självförtroende, sänkt motivation, mer negativt kroppsspråk och känsla av att må fysiskt dåligt.
Några av tränarna upplevde att deras reaktioner på stressen påverkade deras idrottare. Dels påverkade det tränarnas beteende mot idrottarna. De blev till exempel mer arga på idrottarna, de spenderade mindre tid med idrottarna och gav dem mindre feedback. Dem upplevde också att deras stressreaktioner påverkade idrottarna på flera sätt. Till exempel upplevde dem att det kunde leda till att idrottarna förlorade deras självförtroende, att idrottarna blev arga och irriterade samt att idrottarnas prestationer försämrades.
De använde sig av en mängd olika strategier för att hantera stressen. Dessa var: psykologiska färdigheter, strukturering och planering, stöd, distraktion (t.ex. gå på en promenad, sova, titta på tv eller läsa) erfarenhet och lärande, förhållningssätt som tränare, bibehålla en positiv tränare-idrottare relation, undvikande och konfrontation.
Något som nämndes många gånger som en strategi att hantera stress var förmågan att planera och organisera tid. Tränarna verkade känna till vilka situationer som kunde resultera i negativa stressupplevelser och vidtog därav åtgärder för att förhindra att dessa situationer skulle leda negativa effekter.
Många tränare pratade om vikten av att ha klara roller och regler för att undvika jobbig stress. De pratade vidare om vikten av bra stöd. Till exempel ha en grupp av människor som kan stötta dig, prata med andra tränare samt att det är viktigt att spendera tid med familj och vänner. En viktig strategi var också att hitta tid utanför arbetet, till exempel ha tid för sig själv, träna, ta en öl eller äta lunch med vänner. Tränarna försökte också undvika stress, till exempel genom att “ta ett steg tillbaka” från en potentiellt stressfull situation.
Tränarna upplevde i huvudsak negativa effekter av stressen. Ibland upplevde de dock positiva effekter. Detta gjorde de efter en period av reflektion. Efter det att de hade reflekterat kunde de uppleva den stressfyllda upplevelsen som positiv. Tränare bör således uppmuntras att reflektera kring situationer som de upplever stressfyllda.
Författarna till studien tipsar om att något som kan vara värt att inkludera i tränarutbildningar är effektiv strukturering och planering. De menar också på att det kunde vara värdefullt för yngre, mindre erfarna tränare att få handledning av framgångsrika och erfarna tränare. De tipsar vidare om att tränare bör vara medvetna om deras stressreaktioner och att det kan påverka deras idrottare.
Författarna till artikeln förespråkar mer forskning på området. Det gör vi på redaktionen också och mer idrottspsykologisk forskning bör i allmänhet ske på tränare då detta är en väldigt viktig grupp. Som tränare kan det vara nyttigt att reflektera kring hur man själv reagerar på stress. Det är också fördelaktigt att fundera kring vad man använder för strategier att hantera stressen. Fungerar de? Kan man hantera stressen på ett bättre sätt? Hur gör kollegorna för att hantera stressen?
Som idrottare kan det vara nyttigt att vara medveten om att tränarens roll kan vara väldigt stressfylld. Detta gör att man får en bättre förståelse för hur tränaren reagerar i olika situationer. Eftersom tränarna upplevde att deras stressreaktioner kunde leda till negativa effekter hos idrottarna kan det vara bra att vara medveten om det samt att ha strategier för att hantera detta.
Tycker ni detta inlägg var intressant finns möjligheten att läsa hela artikeln. Ni ser den fullständiga referensen nedanför.
Vi vill även lägga till att det som förälder är viktigt att fundera över hur man agerar och om man underlättar för tränaren eller om man faktiskt gör det svårare för hen (ni kan läsa mer om det här: ”Frågar du hur tränaren mår?”.
Fullständiga referensen till artikeln:
Olusoga, P., Butt, J., Maynard, I., & Hays, K. (2010). Stress and Coping: A Study of World Class Coaches. Journal of Applied Sport Psychology, 22, 274-293.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Foto av Ludomił på Unsplash
En blogg om idrottspsykologi 
Bra artikel.
Jag tycker även att det är intressant att fokusera på varför stressen uppstår. Att den ofta leder till negativa konsekvenser när den väl infunnit sig är för mig ganska självklart. Artikeln talar om organisering och bättre planering som en strategi att hantera stress och brist på sådan borde ju för många också vara en källa till att den uppstår. Jag hade en gång en tränare som inte hade planerat hur han skulle formera laget vid olika situationer i en match. När utvisningarna började trilla in och någon blivit skadad så nådde han till slut punkten för vad han kunde hantera. Resultatet blev att han gav upp varpå materialansvarig fick ta över för en stund. Men vad är det i övrigt som många tränare inte klarar att hantera och som leder till stress? Press från organisation, media och adepter? Utebliven måluppfyllnad och brist på kunskap för att kunna revidera dem? Intressanta frågor, tycker jag.
Ja, det är spännande. Finns otroligt många stressorer som en tränare bör hantera. Jag tror att det är viktigt att tränarna blir medvetna om dessa stressorer. För jag tror många inte ens reflekterar över vad som stressar upp dem. Sen efter det kan arbetet att hantera stressen börja.