Hantera motgångar: Fem tips

Motgångar är en naturlig del av livet, det är något som inte går att undvika. Det behöver heller inte enbart innebära något negativt, utan det kan i längden hjälpa oss att växa och utvecklas. Det finns självklart olika typer av motgångar och vissa är mycket mer utmanande än andra och det kan vara fördelaktigt att få utrymme att känna att det är jobbigt. Det är viktigt att arbeta med att acceptera situationen och sedan göra sitt bästa för att påverka det man kan. Nedan följer några tips på vad man kan göra för att hantera motgångar på ett bra sätt.

  1. Sätt ord på hur du känner i motgången. Prata med en vän, förälder, partner eller någon annan. Du kan till exempel be dem att bara lyssna eller kanske hjälpa dig klä dina känslor i ord. Det är en utmaning men om du lyckas göra det så blir det lättare att skapa perspektiv till motgången och se helheten. Det gör att du lättare kan acceptera situationen eller se vad du behöver göra för att hantera den på bästa sätt.
  2. Genomför träningar och tävlingar så bra som möjligt. Kämpa vidare. Det finns ingen idrottare som inte har gått igenom motgångar. I många fall stärks man av det. Ge inte upp, utan fortsätt arbeta med dina rutiner och gör det du ska så bra som möjligt. Det kommer vara en utmaning, men med tiden kommer det kännas annorlunda och då kommer du vara nöjd över den träning du har genomfört.
  3. Gör annat utanför idrotten som ger dig energi. När det går tungt kan det vara underbart att släppa din idrott för ett tag. Gå på bio, fika eller vandra i skogen. Gör något som är återhämtande för dig och våga tänk på annat. Det är ibland väldigt skönt!
  4. Arbeta efter tydliga processmål. I motgångar kan det vara svårt att se utvecklingen. Sätt därför upp tydliga mål för veckan. Till exempel att du ska ha sprungit en mil utöver den vanliga träningen, ätit ett bra mellanmål efter skolan varje dag eller tränat rörlighet tre gånger.
  5. Sätt ett stimulerande resultatmål och tänk långsiktigt. Allting behöver inte vara perfekt just nu. Även om det inte känns så, så har du tid. Om du fortsätter träna kommer du över tid att bli bättre. Arbeta med att ha tålamod och våga tänk på var du vill vara om till exempel fem år.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Annons

Var snäll mot dig själv!

Vi möter många idrottare som är så otroligt tuffa mot sig själva! I många fall rör det sig om ren psykologisk misshandel. De kan kalla sig själva värdelösa om de inte presterar så bra som de anser att de borde. De kan tänka att de är dumma i huvudet för att de begår samma misstag två gånger på kort tid.

Att vara så taskig mot sig själv på träningar och tävlingar hjälper inte. Syftet är ofta att de ska skärpa sig och prestera bättre. Vi lovar, det finns bättre sätt. Mycket bättre sätt! Vi säger dock inte att det är lätt. Ibland kommer det upp elaka tankar, man blir frustrerad. Men det är så viktigt att hela tiden jobba på det. Att hela tiden göra sitt bästa för att stötta sig själv. Det är tillräckligt tufft som det är, du behöver all hjälp du kan få, även från dig själv.

Uppmärksamma dina tankar. Hur tänker du i olika situationer? Acceptera dina misstag så snabbt som möjligt. Lär dig av dem och fokusera sedan på nästa beteende.

Genomföra det så bra som möjligt. Ibland kanske du inte jobbar lika hårt som du borde. Peppa dig själv. Använd frustrationen och jobba så hårt som möjligt i nästa moment! Ge dig själv cred när du gör det!

Du kanske känner att du inte presterar så bra som du borde. Du kan dock inte göra mer än ditt bästa. Ta ett moment i taget. Förlåt och gå vidare. Förstärk det du gör bra.

Mental träning: Ge dig själv rätt förutsättningar!

Det kan vara svårt att förändra vanor och destruktiva beteenden. Många elitidrottare har tuffa scheman och pressar sig själva hårt. I många fall får de inte riktigt den återhämtning de behöver, varken i kvantitet eller kvalitet.

Om du arbetar med att bli bättre på att hantera din frustration är det viktigt att ge dig själv goda förutsättningar för att göra ett bra arbete. Om man under en längre tid har uttryckt sin frustration på destruktiva sätt kan det krävas mycket för att lära sig hantera frustrationen på ett bättre sätt.

Generellt sett hanterar man frustation sämre om man är trött och sliten. Om man på en bra dag kan vara för hård mot sig själv och uttrycka sin frustration på ett destruktivt sätt blir det inte lättare om man ligger nära gränsen och pressar sig själv hårt.

Att arbeta med att hantera sin frustration, att vara kvar i känslorna, att acceptera dem och fokusera på rätt saker kräver hårt arbete. Det kräver perspektiv, självbehärskning och aktivt arbete med sitt fokus. Då behöver man också anpassa helheten till det.

Se till så att du sover och äter bra och arbetar med kvalitativ återhämtning (ha dagar helt utan träning i din idrott, tid då du inte behöver prestera i någon form, tid då du vilar och ha tid då du är aktiv med annat, hitta på nya saker, hitta på roliga saker och umgås med människor du tycker om). Ta gärna bort ett eller några träningspass i veckan eller korta ner träningspassen under en period och se till att arbeta på ett bra sätt med dina rutiner och din hantering av frustrationen. När du kan hantera frustrationen på ett bättre sätt kan du stegvis lägga till mer träningstid.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

 

 

Det bästa vi kan göra är att hjälpa oss själva

Vi lever bara en gång (så tänker vi i alla fall). Det är nu vi lever och det är nu vi kan påverka vårt liv. Gör det bästa av situationen och ge dig själv lite space, lite acceptans och förståelse. Många av oss vill mycket och många av oss kämpar på. Ibland går saker vägen och ibland inte. Det vi kan göra är vårt bästa och samtidigt arbeta med att få ut så mycket som möjligt av livet. Det gör vi inte om vi hela tider ger oss själva skit.

Om du gör ditt bästa så har du gjort det du kan göra. Det enda bra du kan göra då är att acceptera läget och lära dig av det. Kanske kan du även se det roliga i det, hitta något positivt i det. Vissa saker går det dock inte att hitta något positivt i, då får det vara så, det är livet. Arbeta med att acceptera det och fokusera på det du kan påverka. 

Hur kan du hjälpa dig själv på bästa sätt när du är ute på isen, planen eller i bassängen? Eller i bilen, spåret, båten eller på banan? Måste du vara så hård mot dig själv? Prova något nytt! Strunta i det där resultatet någon gång, strunta i vad andra tycker och dina krav! Hjälp dig själv hela vägen, stötta dig själv, förlåt och heja på dig själv!

Något som är viktigt att tilläga är att vi generellt sett faktiskt mår bra av att inte bara tänka på oss själva hela tiden. Vi mår bra, i nuet och långsiktigt, att även fokusera på saker som är större än oss själva och hjälpa andra. Har du möjlighet att hjälpa andra så ta den chansen (lyssna på en lagkamrat som mår dåligt, hjälp till i ett soppkök, hjälp till när kompisen flyttar och ge blod). 

Arbeta med att få perspektiv till livet. Mycket spelar mindre roll än vad vi tror. Fråga dig själv då och då vad som i det stora hela är meningsfullt och verkligen betyder något i ditt liv. Fokusera på det.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Mindfulness inom idrotten

Under tre veckor i maj praktiserade Emil Andersson hos Imagine that AB. En av uppgifterna Emil hade under praktiken var att skriva ett inlägg till den här bloggen. Inlägget som handlar om mindfulness kan ni läsa nedan.

Mindfulness (medveten närvaro) är inget nytt, det har funnits länge, men inom idrotten har det blivit mer och mer populärt den sista tiden. Den mest kända definitionen av mindfulness skrevs av Kabat-Zinn (1994, p. 9): ”Paying attention in a particular way: on purpose, in the present moment, and non-judgmentally”.

Gardner och Moore (2007) tog senare fram ett koncept för hur man kan tillämpa mindfulness inom idrotten, the MAC (Mindfulness-Acceptance-Commitment) approach. Konceptet syftar till att hjälpa idrottare utveckla följande delar:

  1. Närvaro i stunden utan att döma.
  2. Accepterande av alla tankar och känslor.
  3. Villighet att vara kvar i alla sorts tankar och känslor.
  4. Fokusera på det som är relevant för uppgiften
  1. Att vara närvarande i stunden utan att döma vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt. Observera och notera allt som händer både i kroppen, i sinnet och i omgivningen istället för att döma och försöka kontrollera.
  2. Att acceptera allt som händer så snabbt som möjligt istället för att försöka kontrollera/ta bort oönskade tankar och känslor. En tanke är ingen absolut sanning, tänker du negativt måste det inte leda till att du gör en negativ handling. Du kan istället välja att agera på ett sätt som ligger i linje med din värdering oavsett vilka tankar du har.
  3. Att vara villig och våga vara kvar i de känslor och tankar du har även om de är obehagliga. Detta istället för att försöka fly ifrån eller undvika en jobbig situation och därmed få en lättnad på kort sikt. Långsiktigt sett är det bättre att vara kvar i de jobbiga tankarna och känslorna jämfört med en massa tillfälliga undanflykter.
  4. Att fokusera på det som är relevant för uppgiften just i stunden. Att rikta fokuset bort från sig själv och sina egna kroppsupplevelser eller andra saker som händer utanför och istället rikta fokuset till det som är relevant för aktiviteten. Exempelvis i ishockey; fokuserar du på att känner dig trött i kroppen i slutet av matchen, kommer du inte veta lika snabbt vad du ska göra med pucken när du får den. Om du istället fokuserar på vart med- och motspelare är, vart pucken är och vart du ska vara på isen, kommer du ha större chans att ta ett bättre beslut när du får pucken. Du kan prestera på topp oavsett om du har oönskade tankar och känslor i kroppen förutsatt att du fokuserar på det som är relevant för uppgiften. Likt allt annat kan du bli bättre på mindfulness genom att träna på det. Det finns många olika mindfulnesstekniker de vanligaste fokuserar på andningen, känslorna, sinnena eller kroppen.


Emil har nu även startat en egen blogg om idrottspsykologi. Du hittar bloggen här.

Referenser:
Kabat-Zinn, J. (1994). Wherever you go, there you are: Mindfulness meditation in everyday
Life. New York, USA: Hyperion.
Gardner, F. L., & Moore, Z. E. (2007). The psychology of enhancing human performance,
the mindfulness-acceptance-commitment (MAC) approach. New York: Springer
publishing company.

Mental tuffhet och förmågan att refokusera

Att trots störande moment ha förmågan att fokusera på uppgiften utgör en del av mental tuffhet.

Ett exempel är Oksana som spelar rollerderby. Hon börjat matchen bra och är närvarande. Sedan får hon ont i ena tummen och hennes fokus riktas då mot smärtan i tummen. Hur känns den? Kan hon fortsätta? 

Det är naturligt att vi uppmärksammar någonting som gör ont och att hjärnan hoppar mellan en massa tankar relaterade till det som hänt. Det vi kan träna på är att förbättra förmågan att återigen fokusera på uppgiften, som hos Oksana innebär att spela rollerderby, ligga tätt på motståndarna och följa spelplanen.

I inlägget ger vi ett exempel på en rollderderbyspelare som har ont i tummen. Därför inkluderar vi ett foto på en tumme.

Här är några exempel på hur du kan arbeta med mental träning för att bli bättre på att refokusera:

  • Träna på att vara närvarande när du läser en bok och att refokusera så snabbt som möjligt när tankarna vandrar i väg.
  • Försök genomföra träningen och övningarna så bra som möjligt trots att du oroar dig över morgondagens tävling.
  • Sätt dig bredvid en störande fläkt och försök studera eller jobba. Arbeta med att fokusera på uppgiften trots det störande ljudet.
  • Fokusera på din andning och när andra tankar dyker upp accepterar du dem och refokuserar på andningen så snabbt som möjligt.
  • Du kan be en kompis i föreningen att rubba dina rutiner i en vecka. Att hen ser till att du missar vissa viktiga aspekter i dina förberedelser. För att träna upp din förmåga att hantera förändring samt träna på att återigen fokusera på uppgiften.
  • Stör varandra medvetet i olika moment under träningen och träna på att refokusera möjligt när det händer.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Barnen till idrottsföräldrar behöver ta ansvar

SVT Sport tittar just nu närmare på #föräldrahets inom barn- och ungdomsidrotten. Fokus i granskningen har hittills legat på hur tränarna upplever idrottsföräldrar.

Vilka mår dåligt av föräldrahetsen? Alla inblandade, men framförallt barnen.

Ansvaret för att skapa ett bra klimat tycker vi även ska ligga på barnen/ungdomarna. Om de inte säger ifrån är risken stor att det inte blir någon förändring. Barnen ska absolut inte ta ansvar för sina föräldrar. Det håller vi verkligen med om och är något som är jätteviktigt att lyfta. Men det är viktigt att barnen själva tar ansvar, i den mån de kan. En tonåring bör kunna säga till sina föräldrar vad de tycker.

Låt barnen och ungdomarna växa med ansvar. De är kloka individer och känner när någonting blir fel. De behöver hjälp att våga uttrycka sig och respektera sina åsikter

Här kommer några tips:

  • Ge idrottarna förutsättningar att träna på att ge varandra feedback. Det är en bra start att våga berätta för någon annan vad de tycker.
  • Hjälp idrottarna träna på att säga nej. Ni kan hjälpa dem att träna på det på olika sätt. En metod som kan användas är mentala föreställningar, de kan föreställa sig att de säger nej i olika situationer för att på så sätt träna och bli bättre på det.
  • Diskutera föräldrar och då bland annat att de kan vara krävande att hantera. Ge förslag på hur idrottare kan prata med föräldrarna. Behöver till exempel en idrottare berätta allt för dem? Måste de alltid prata om senaste tävlingen eller matchen på middagen?

Det går att träna barn och ungdomar i att inte bjuda in föräldrarna till diskussion kring deras idrottsprestationer hela tiden. Om ungdomarna aktivt kan styra in samtal mot någonting annat så stimuleras inte föräldrarna att ge kommentarer som är mindre genomtänkta.

  • På vägen hem i bilen är det ok att säga till föräldern att du inte vill prata mer om tävlingen (om du är en idrottsförälder så rekommenderar vi att du läser detta: ”Prata om andra saker med ditt barn efter tävlingen”.
  • Under middagen på lördagskvällen är det ok att börja prata om någonting annat än idrotten.
  • Det är ok att säga till föräldrarna att du inte vill att de kommer och kollar på helgens tävling.

Barn och ungdomar ska inte bli förminskade. De kan agera och är kloka individer. Framförallt ska de växa upp och utvecklas till självständiga individer. Det är något vi kan hjälpa dem med.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Foton av Fredrik Weibull

 

Bli bäst när det gäller

Om du vill bli bäst när det gäller finns det inga genvägar. Det går inte att enbart anstränga dig när något står på spel eller när du känner för det. Varje träning och tävling har betydelse och det är viktigt att göra träningspassen meningsfulla för dig.

  • Arbeta med att fokusera på rätt saker fast det bara är tio minuter kvar av träningen och du är helt slut.
  • Fortsätt arbeta med att bibehålla ett bra kroppsspråk och bra fotarbete fast det knappt finns någon möjlighet till vinst/bra placering längre.
  • Fortsätt arbeta med att slå igenom slagen ordentligt fast bollen bara flyger ut, du skäms och du inte vågar.
  • Fortsätt kämpa, genomför rutinerna lika noggrant och fokusera på det du ska fast du/ni vinner stort (till exempel din post-shot rutin i golf).

För att alltid kunna göra ditt bästa och anstränga dig oavsett läge är det oerhört viktigt med bra återhämtning, kost och socialt stöd samt att du arbetar med att få in andra (som inte har med ditt idrottande att göra) roliga och meningsfulla aktiviteter i din vardag (läs mer om det här: ”Är du bara en idrottare?”).

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

Foto på en fotbollsplan eftersom blogginlägget handlar om idrott
Foto av Fredrik Weibull

Mental träning: Förstärk det du gör bra

Många idrottare är taskiga mot sig själva efter prestationer som de upplever att de har misslyckats med. De tänker ofta att de är dåliga och säger elaka saker till sig själva: ”Du är dum i huvudet”, ”Idiot”, ”Du förtjänar inte något bra”. Det kan handla om ett för kort spjutkast, en tennisspelare som missar två upplägg i rad, en golfare som läser puttlinjen fel, eller en back som passar fel.

Ofta har idrottare höga krav på sig själva och vill prestera väl. När man vill så mycket är det lätt hänt att man blir frustrerad och bestraffar sina dåliga prestationer på olika sätt. Det bästa du kan göra är att acceptera misstaget, se om du kan lära dig något av det och lyfta fram något du gjorde bra i prestationen (oftast finns det något). Ju taskigare du är mot dig själv efter en misslyckad prestation desto mer rädd kommer du bli för att misslyckas igen. Det i sin tur ökar risken att du håller igen, fokuserar på fel saker och därmed presterar sämre. 

En del kan tända till efter de har varit hårda mot sig själva. De kan ”vakna upp” och börja arbeta med en ökad intensitet och fokus på rätt saker. Dock kanske det inte funkar varje gång och det kan bli jobbigt i längden. Det bästa du kan göra är att vara snäll och hjälpa dig själv. Peppa dig själv istället för att trycka ned dig. 

Du som idrottare är din viktigaste resurs. Ta hand om den. Hur kan du hjälpa dig själv prestera bättre? En sak du kan göra är att efter prestationen fokusera på vad du faktiskt gjorde bra istället för att stirra dig blind på det du gjorde fel.

Tennisexempel
Du spelar riktigt bra, du rör dig bra, spelar aggressivt och slår flera bra bra backhands och forehands. Du driver ut din motståndare längre och längre åt sidorna för att sedan få en kort och hög boll tillbaka som du missar med din forehand. 

Efter den missade forehanden, i exemplet ovan, är det möjligt att du blir irriterad på dig själv för att du missade upplägget. Det är inget konstigt med det, men det är viktigt att arbeta med att acceptera att du missade, det får vara ok. 

Du kanske analyserar vad du behöver förbättra och det kan vara bra. Det kan hjälpa dig att lära dig av misstaget och påminna dig själv om att möta dina rädslor bättre och slå igenom ordentligt.

Något som är viktigt är att inte glömma vad du faktiskt gjorde bra. Ofta fokuserar idrottare på vad de gjorde dåligt. Ta med dig att du spelade riktigt bra under resten av bollen, att du spelade aggressivt, rörde dig bra och slog några riktigt bra forehands och backhands.


Jag har tappat fokus. Vet du vart det är?

Alla inom idrotten känner igen frustrationen när det inte stämmer. När fokus inte är där det bör vara, när det känns bortblåst. Tränaren blir frustrerad över att du inte presterar på den nivå du ska och du blir mer och mer irriterad och testar olika saker för att hitta fokus. Tränaren kanske blåser av träningen och ber samtliga att skärpa sig.

FOKUSERA! 

Du klagar på dig själv och tycker illa om ditt sätt att tappa fokus. Du vet ju vad du ska göra, varför kan du inte bara återfå det fokus du vill ha? Så frustrerande! 

Försök nu att hitta ditt fokus i denna stund, exakt just nu. Vart finns det? Leta ordentligt. Hur bra är det fokus du hittar? Är det bra? Dåligt? Halvbra?

Ett symtom vi lätt upplever när vi försöker hitta fokus är att vi blir snurriga och känner oss ofokuserade. Att leta efter fokus bland tankar och känslor kan lätt bli rörigt. Ett tips är därför att inte leta för mycket efter fokus. Fokusera istället på konkreta beteenden. 

Om du som simmare känner att du har dåligt fokus, arbeta då med att acceptera situationen och simma så bra du kan. Det går att genomföra en bra träning, trots att det inte känns bra. Ibland är det då vi har som mest att lära.

Känslor och tankar är fantastiska verktyg vi har och dessa ska vi lyssna på. Men ibland tenderar vi inom idrotten att ha en övertro till dessa, att de påverkar mer än de faktiskt gör. Tänk bara på alla förbjudna tankar du har haft. Tankar på att säga eller göra någonting dumt. Förmodligen har du undvikit att göra eller säga det du då har tänkt. Det innebär att de inte styr dig helt, du har fortfarande kontroll över dig själv och kan välja att agera på det du vill. 

Vi som arbetar med fokus vet inte heller exakt vart det är. Däremot vet vi att om vi slutar leta efter det och istället arbetar med att göra det vi ska så kommer vårt fokus tillslut komma smygande. Om vi accepterar att det inte är så bra som vi vill att det ska vara och fortsätter arbeta med att fokusera på det vi ska så kommer vårt fokus bli bättre och bättre.

/Fredrik och Mikael

Texten handlar om fokus och om att tappa fokus inom idrotten och därför passar det bra med en bild på en fotbollsplan med suddiga fotbollsspelare. Det förstärker känslan av att tappa fokus och att kämpa med att återfå fokus.
Foto av Fredrik Weibull