Att våga utmana tröttheten

Hur trött vågar jag vara?

Den frågan utmanar skidåkaren Johan Olsson enligt ett reportage i DN (15-2-2015). Ni som såg femmilen såg även att Johan Olsson utmanade flera gånger. Han försökte rycka och få tillräckligt med distans till de andra åkarna. Klimatet hade dock bestämt sig, snön skulle fortsätta lägga sig i vägen i spåret och banan under skulle vara riktigt mjuk. Något som gjorde det oerhört svårt att åka som första man i spåret.

Skid-VM inspirerar! Det tycker vi oftast all idrott gör, på ett eller annat sätt. När man sitter och ser på idrott live händer det som händer i nutid. Inget SVT Play eller en podcast där vi kan bestämma när vi har tid att lyssna och när vi vill pausa. Utan starten för femmilen var 13:30. Det är någonting som gör det så fantastiskt att se på idrott, live. Att det hela tiden sker i realtid. Känslor och beteenden hinner inte alltid behandlas innan de visas.

Ingen av oss åker längdskidor och om vi tar oss friheten att föreställa oss hur det känns att tävla i detta så blir vi mäkta imponerade. Johan Olsson åker och åker under dryga två timmar. Han stakar ständigt och frekvent samtidigt som han krigar mot smärtor och funderar kring och testar olika taktiska strategier.

Hur orkar han?

Vi tror att en styrka Johan Olsson har är att han vågar vara trött och utmana sig själv. Han vet baserat på sin erfarenhet vad det krävs för att bli bäst och han har ansett att det är värt att lägga ner den tid, energi och smärta som krävs för det. Innan loppet hade han inte träffat sin familj på sju veckor. Sju veckor! Det är lång tid för en tvåbarnsfar att vara borta.

Här kommer en annan viktig del in, familjen. Det verkar som att Johan Olsson har en väldigt stöttande familj och hans fru har tidigare tävlat inom samma idrott. Det verkar även som att familjen fungerar som en kontrast gentemot idrotten. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om detta under rubriken ”Är du bara en idrottare?” i vilket vi behandlade problematiken att just inte ha någonting annat än sin idrott.

Skidor
www.fotoakuten.se

En intressant bit ur artikeln i DN (15-2-2015) skildrar hur Johan Olsson hanterade misslyckandet i Liberec 2009. Så här skriver Johan Esk om Johan Olsson i DN (15-2-2015):
”Han hade varit i sitt livs form men ändå chanslös med sina skidor och efteråt var han helt knäckt. Till slut ruttnade Anna. Hon tävlade i samma VM och sade:
– Du får fram till klockan sex på dig att deppa. Sedan kommer du och äter middag med oss andra. Johan satte på den deppigaste musik han kunde hitta. Sen körde han huvudet i kudden. Fram till 17.57. Då var det bara att gå vidare.”

Har du ingen familj, vänner eller annan aktivitet som kräver din uppmärksamhet är det lätt att fastna i ältande. Det är bra att reflektera över vad man har gjort bra och mindre bra i tävlingar. När ens reflekterande däremot övergår till något destruktivt (som det oftast gör när man börjar älta) är det bra att bryta.

Trevlig helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s