Att våga utmana tröttheten

Hur trött vågar jag vara?

Den frågan utmanar skidåkaren Johan Olsson enligt ett reportage i DN (15-2-2015). Ni som såg femmilen såg även att Johan Olsson utmanade flera gånger. Han försökte rycka och få tillräckligt med distans till de andra åkarna. Klimatet hade dock bestämt sig, snön skulle fortsätta lägga sig i vägen i spåret och banan under skulle vara riktigt mjuk. Något som gjorde det oerhört svårt att åka som första man i spåret.

Skid-VM inspirerar! Det tycker vi oftast all idrott gör, på ett eller annat sätt. När man sitter och ser på idrott live händer det som händer i nutid. Inget SVT Play eller en podcast där vi kan bestämma när vi har tid att lyssna och när vi vill pausa. Utan starten för femmilen var 13:30. Det är någonting som gör det så fantastiskt att se på idrott, live. Att det hela tiden sker i realtid. Känslor och beteenden hinner inte alltid behandlas innan de visas.

Ingen av oss åker längdskidor och om vi tar oss friheten att föreställa oss hur det känns att tävla i detta så blir vi mäkta imponerade. Johan Olsson åker och åker under dryga två timmar. Han stakar ständigt och frekvent samtidigt som han krigar mot smärtor och funderar kring och testar olika taktiska strategier.

Hur orkar han?

Vi tror att en styrka Johan Olsson har är att han vågar vara trött och utmana sig själv. Han vet baserat på sin erfarenhet vad det krävs för att bli bäst och han har ansett att det är värt att lägga ner den tid, energi och smärta som krävs för det. Innan loppet hade han inte träffat sin familj på sju veckor. Sju veckor! Det är lång tid för en tvåbarnsfar att vara borta.

Här kommer en annan viktig del in, familjen. Det verkar som att Johan Olsson har en väldigt stöttande familj och hans fru har tidigare tävlat inom samma idrott. Det verkar även som att familjen fungerar som en kontrast gentemot idrotten. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om detta under rubriken ”Är du bara en idrottare?” i vilket vi behandlade problematiken att just inte ha någonting annat än sin idrott.

Skidor
www.fotoakuten.se

En intressant bit ur artikeln i DN (15-2-2015) skildrar hur Johan Olsson hanterade misslyckandet i Liberec 2009. Så här skriver Johan Esk om Johan Olsson i DN (15-2-2015):
”Han hade varit i sitt livs form men ändå chanslös med sina skidor och efteråt var han helt knäckt. Till slut ruttnade Anna. Hon tävlade i samma VM och sade:
– Du får fram till klockan sex på dig att deppa. Sedan kommer du och äter middag med oss andra. Johan satte på den deppigaste musik han kunde hitta. Sen körde han huvudet i kudden. Fram till 17.57. Då var det bara att gå vidare.”

Har du ingen familj, vänner eller annan aktivitet som kräver din uppmärksamhet är det lätt att fastna i ältande. Det är bra att reflektera över vad man har gjort bra och mindre bra i tävlingar. När ens reflekterande däremot övergår till något destruktivt (som det oftast gör när man börjar älta) är det bra att bryta.

Trevlig helg!

Att våga utmana

Tack alla idrottare för att ni vågar och att ni inspirerar Sverige!

En fjärde plats, ett misslyckande enligt vissa, andra säger att laget inte var bättre och ska vara nöjda med fjärdeplats. För en månad sedan avslutades äventyret i killarnas JVM i ishockey.

Under turneringen kunde man höra kommentatorer, experter och spelare själva uttrycka att spelarna måste våga mer. I de flesta matcherna var det över 10 000 åskådare. Att då åka ut på en is och i varje situation, varje rörelse vara synlig och där risken för att misslyckas hela tiden är närvarande. Det är vågat.

Alla idrottare i Sverige tävlar inte inför 10 000 men oftast finns det någon åskådare, till exempel vänner, familj, agenter och/eller tränare. Varje träning och varje tävling utmanar idrottarna sig själva, brottas med förväntningar, krav och rädslor. Det är imponerande.

Jo alla utmanar sig själva på ett eller annat sätt. Kraven på en utmaning är ibland lite väl högt ställda. För en idrottare kan bedriften att komma i tid till träningen vara en stor utmaning, för en annan spelare handlar det om att våga säga ifrån till sina medspelare eller att ha råd med sin utrustning.

Crowd 1

Alla har vi våra egna unika styrkor och svagheter och inom idrotten testas dessa hela tiden. Svagheterna blottas, ibland förskräckligt tydligt. Trots det fortsätter de flesta idrottare att utmana sig själva, misslyckas och återigen resa sig och fortsätta resan framåt.

Det är en inspiration för samhället i stort att ha idrottspersonligheter som visar hur mycket vi som människor kan utvecklas och att vi oftast klarar mer än vad vi tror. Det här inkluderar inte enbart idrottare som Sara Sjöström, Charlotte Kalla och Henrik Zetterberg. Utan alla kända, mindre kända och okända idrottare som dagligen utmanar sig själva.

Oftast är vi (alla) för kritiska mot oss själva. När vi har utmanat oss, ser vi ofta inte det. Vi är förblindade av det större målet missar nuet och därmed våra dagliga prestationer. Varje dag utför vi bra saker men har vi glasögonen som bara fokuserar på det vi gör dåligt. Då är det svårt att se något annat.

Du som dagligen inom idrotten utmanar dig själv, fortsätt, och tack för att du finns!