Ätstörningar inom idrotten

”Nu är det din tur!”

Ni ska köra dips. Den där jobbiga övningen då du har kroppen mellan två räcken, sänker ner kroppen för att sedan återigen trycka dig upp. Fokus ligger här på muskeln triceps.

”Hur många klarar du?”

Det blir väldigt tydligt i en sådan här situation. Kanske resten av laget/gruppen kollar på samtidigt som du genomför övningen. Kanske har flera andra kört innan dig och du vet hur många den hitintills sämsta har gjort. Du känner att du måste slå det.

Du kämpar dig igenom fyra stycken innan det tar stopp halvvägs under den femte. Du hänger där och tar i allt vad du kan medan kroppen bara darrar. Tillslut tvingas du frustrerande nog släppa taget.

”Hehe, du måste sluta äta så många bullar”

En kommentar från en ”kompis”. Åtta små ord. De träffar hårt. Hur hårt? Det vet vi inte men vi vet att det måste ske ett slut på sådana kommentarer inom idrotten. Det kan skada folk värre än vad vi ens vill tänka på.

I söndags genomförde svensk idrottspsykologisk förening (SIPF),  för vilken Mikael är ordförande, sin årliga vårkonferens på Bosön. Temat för konferensen var ätstörningar inom elitidrott. Forskning visar bland annat tydligt att ätstörningar är vanligare inom än utanför idrotten.

Exemplet ovan kan översättas till många andra situationer, kommentarer och idrotter. Tyvärr är det alldeles för vanligt. Tyvärr förstår många heller inte hur fel det kan bli. Vi behöver hjälpas åt att se till att sådana kommentarer och liknande beteenden som till exempel en snärt på mage eller rumpa upphör. Det ska inte vara okej med nedlåtande kommentarer om vikt och utseende i en idrottshall. Det är viktigt att både idrottare och ledare säger ifrån. Det kan aldrig komma något positivt ur en sådant agerande.

Inom många idrotter tävlar de aktiva i minimala kläder vilket exponerar kroppen något oerhört. Inom flera idrotter spelar vikten en stor roll i hur väl idrottaren presterar. Det är oundvikligt att inte vara medveten om vikten i de idrotterna.

En tidig insats. Det är viktigt för att förhindra att idrottare utvecklar en ätstörning eller för att underlätta behandlingen av den. En tidig insats kan innebära att fråga hur idrottaren mår. Likt det vi har skrivit om tidigare här på bloggen är det en viktig fråga som behöver få ta plats.

”Hej, hur mår du?”

Ensamhet
www.fotoakuten.se

Det är viktigt att visa att man bryr sig och att man finns där för idrottaren. Släng inte iväg en hastig fråga som du inte egentligen bryr dig om att få besvarad. Ta dig tid, visa att du bryr dig om svaret och verkligen lyssna på idrottaren.

Inom idrotten är det svårt att studera viktnedgång som ett mått på om individen har problem med näringsintaget eller inte. Det som är viktigt är hur idrottaren förhåller sig till maten. Det är extra viktigt att vara vaksam om idrottaren blir skadad, missar en laguttagning eller underpresterar. Hur agerar idrottaren då? Vissa går hem och gråter, andra blir förbannade och ger sig f… på att komma tillbaka, starkare än någonsin. Några kanske hanterar ångesten och besvikelsen genom skadliga matvanor.

En tidig insats kan vara ett ta professionell hjälp av en psykolog för att bolla problematiken. Hör gärna av er till oss om ni vill diskutera något så kan vi antingen hjälpa er eller hänvisa vidare. Det kan aldrig bli för tidigt för att oroa sig, enbart försent.

”Du får sluta äta så mycket bullar nu”. Det kan vara den kommentarer som gör att en individ aldrig mer äter bullar, sötsaker och börjar svälta sig själv.

”Ah men det var ju bara på skoj”. Skoja om någonting annat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s