Under tre veckor i maj praktiserade Rasmus Alm hos Imagine that AB. En av uppgifterna Rasmus hade under praktiken var att skriva ett inlägg till den här bloggen. Inlägget som handlar om karriärövergångar kan ni läsa nedan.
Varje idrottskarriär har en början och ett slut. Idrottspsykologer har länge lagt fokus på hur idrottare hanterar övergången till ett ”vanligt liv” efter sin idrottskarriär och hur de ska kunna anpassa sig till sin nya vardag när idrotten inte längre finns tillgänglig på samma sätt. Idrottare idag kanske väljer att fortsätta inom sin idrott fast med en annan roll som till exempel tränare, expertkommentator eller föreläsare. Andra idrottare avslutar sin idrottsliga karriär och byter helt inriktning i arbetslivet. De senaste tio åren har fokus skiftat och man har börjat studera andra karriärövergångar som till exempel övergången från junior- till senioridrott.
Ett fokus jag upplever många glömmer bort är just att en en idrottskarriär även präglas av övergångar inom idrottskarriären (t.ex. övergången från junior- till senioridrott). Det finns två olika typer av övergångar, normativa och icke normativa. Exempel på normativa övergångar kan vara övergången från junior- till senioridrott samt karriäravslut. Detta ses som relativt förutsägbara. I Utvecklingsmodellen (Wylleman, Reints, & De Knop, 2013) presenteras en holistisk syn på de normativa övergångarna utifrån en idrottslig, psykologisk, psykosocial, akademisk och finansiell nivå. Icke normativa övergångar är mer oförutsägbara, till exempel byte av tränare, byte av lag, skada eller att idrottaren blir bortvald (inte tar en plats i gruppen eller laget).
Enligt Stambulova (2003) ställs idrottare inför diverse krav och barriärer (t.ex. flytta till ny stad, rehabilitering av skada, bristfälligt socialt stöd) vid en karriärövergång. För att övergången ska bli lyckad gäller det för idrottaren att ha tillräckligt med kunskap, tidigare erfarenheter och yttre resurser för att kunna hantera dessa krav och barriärer. Vid en karriärövergång bör man sträva efter en dynamisk balans mellan de krav som ställs och kunskap/erfarenheter man besitter. Exempel på erfarenheter kan vara att man tidigare i karriären gjort en liknande typ av karriärövergång som den som väntas (i.e. övergången från junior- till senioridrott). Förutom erfarenheterna idrottaren kan besitta finns det även yttre resurser som kan vara behjälpliga vid en karriärövergång i form av socialt (i.e. familj och vänner) och ekonomiskt (föräldrar, idrottsförbund och/eller sponsorer) stöd. Om idrottaren ej upplever detta stöd ses det istället som yttre barriärer.
Stambulova (2003) har tagit fram en modell som heter Karriärövergångsmodellen. Modellen visar hela övergångsprocessen samt vad som krävs för att det ska bli en lyckad övergång. En relativt aktuell händelse som vi kan analysera med hjälp av denna modell är att Pär Mårts precis slutat som tränare för det svenska ishockeylandslaget efter sex relativt framgångsrika år med ett brons, silver och guld samt en OS-silvermedalj. Pär Mårts står nu inför en karriärövergång som innefattar olika så kallade övergångskrav (till exempel byte av lag och anpassning till en helt ny arbetsmiljö). För att det ska bli en lyckad övergång behöver Mårts använda sina tidigare erfarenheter (han har tidigare bytt klubb), stöd från familj och vänner (socialt stöd). Om han gör detta på ett bra sätt kommer han förmodligen att hitta den dynamiska balansen mellan resurser och barriärer som krävs för en effektiv karriärövergång.
Något annat som idrottare kan göra för att förbereda sig för en karriärövergång är att göra sig själv medveten om att det kan ske och vad det ka innebära. Som tidigare nämns i texten finns det normativa övergångar som någon gång i karriären kommer att uppstå. Ett sätt till exempel förbereda sig för övergången från junior- till senior idrott kan vara att man lägger ner mer träning på styrka innan man genomför övergången för att kunna vara fysiskt förbered för vad som väntar. Om det är en icke-normativ övergång som uppstår är det svårare att förbereda sig för hur man ska hantera det och då kan istället vikten av de yttre resurserna ha en större betydelse för en lyckad övergång. Det kan också vara bra att fundera över vilka möjliga icke-normativa övergångar som kan uppstå och hur man kan hantera dem på bästa sätt om de skulle göra det.
Idrottare kommer uppleva olika typer av karriärövergångar under deras karriär. Därför anser jag att det kan vara till en fördel för spelare, ledare och föräldrar att ha en god förståelse för vad som menas med en karriärövergång, vilka övergångar som är troliga och vad som kan göras, både av idrottaren och människor runt omkring, för att skapa så bra förutsättningar för spelaren att hantera dessa övergångar.
/Rasmus Alm
En blogg om idrottspsykologi 