Är du engagerad i ditt barns idrottande för barnets skull eller för din egen? Det kan vara svårt att skilja på men det är något som är bra att reflektera över regelbundet.
Det finns många fördelar för barn att idrotta. Idrottsdeltagandet hjälper dem att vara regelbundet fysiskt aktiva, de får en ökad kontroll över sin kropp och de tränar på att samarbeta, hantera press, arbeta med sitt fokus samt hantera sina känslor. Vi ska inte heller glömma bort att det kan vara fantastiskt roligt och att det kan leda till en fin gemenskap med andra barn.
Det är klart att vi som föräldrar vill att våra barn ska ta del av allt detta men det är en stor skillnad på om de gör det för vår eller deras egen skull. Självklart kan det vara bra att uppmuntra deras deltagande i idrott generellt eller vissa specifika idrotter. Självklart kan man hjälpa, stödja och pusha dem.
Många föräldrar är väldigt engagerade i deras barns idrottande, de satsar mycket tid och pengar på det. Det tror vi kan vara fantastiskt bra. Det ger kanske barnen möjlighet att bli riktigt duktiga i deras idrott, det kan få barnen att förstå att deras föräldrar bryr sig om dem och det kan innebära en möjlighet för barn och föräldrar att få mycket kvalitetstid tillsammans. Det är dock viktigt att vara medveten om att det även kan skapa en stor press på barnen och att man kan göra dem en björntjänst:
- Barnet kanske vill sluta med den specifika idrotten men gör inte det för att hen känner att hens föräldrar har satsat så hårt på hens idrottande. Hen känner sig därför skyldig att fortsätta.
- Det kan leda till ökad prestationsångest för att barnet känner att det är viktigt att hen levererar bra resultat.
- Det kan leda till att barnet inte lär sig ta eget ansvar och inte klarar av att hantera vissa utmaningar på egen hand.
Det finns också andra sätt att hjälpa dem på och visa att man bryr sig. Kanske kan de prova på andra idrotter och andra fritidsaktiviteter (t.ex. musikinstrument eller teater). Var närvarande när ni umgås (äter middag, pratar efter tandborstningen eller när ni promenerar i skogen), umgås med barnen på deras villkor, fråga och visa dem att ni bryr er om det som är viktigt för dem där och då.
Om barnet ibland får resa själv med klubben, ta sig till olika platser (i samband med träningar/tävlingar) på egen hand och får packa väskan själv kan barnet känna att föräldrarna har förtroende för barnet och tror på det. Det kan även få barnet att känna att hen idrottar för sin egen och inte sina föräldrars skull.
För att förtydliga tror vi att det är jättebra när föräldrar engagerar sig mycket. Det vi vill lyfta är att det också är viktigt att ifrågasätta varför man gör de olika saker man gör:
- För vems skull gör man det?
- Är det för att man är orolig/rädd i onödan?
- Curlar man dem?
- Behövs det egentligen?
- Går det att göra på ett bättre sätt eller på ett annat sätt?
- Utgå från barnen, engagera och fråga dem.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Foto av Kevin Gant på Unsplash
En blogg om idrottspsykologi 