En av våra kollegor spelar badminton. Han älskar det men vågar aldrig utmana sig själv. Han har spelat på samma sätt sen han började spela. Hans svaghet? Backhand. Han undviker att använda hans backhand så långt som möjligt och vill heller inte träna på det. Han tycker nämligen att det är tråkigt.
Efter lite diskussion har han gett med sig och inser att han borde utmana sig själv mer när det gäller hans backhand och ju mer vi pratar om det desto tydligare blir det för honom. Han ser även fler negativa konsekvenser som detta undvikande har fört med sig. På senare tid har det till och med lett till att han struntat att gå ner och spela överhuvudtaget.
Idrottare vi har arbetat med ett tag berättar ofta att de har fått större perspektiv på saker och ting. De kan se på sina tankar och känslor på ett annat sätt. Även en ökad förståelse för hur dessa tankar och känslor påverkar deras agerande.
Exempel på situationer som blir tydligare:
- att du alltid ställer sig sist i ledet inför kommande övningar.
- att du ofta har svårt med humöret fredagsträningarna, då du är trött efter en vecka i skolan.
- att du upplever mer oro och negativa tankar när föräldrarna kollar på tävlingen/matchen.
- att du mår bra och hanterar stressen bättre direkt efter en längre ledighet.
Det kan ta tid att få perspektiv på sina tankar och känslor. Låt det ta tid och utgå från att du själv alltid försöker göra saker så bra som möjligt.
/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 