Karriäravslut och elitidrott: En utmaning för många

Det är viktigt att forskningsresultat når ut till de som arbetar praktiskt och hjälper idrottare i deras vardag. Vi är väldigt glada och tacksamma att Carolina Lundqvist delar med sig av sin erfarenhet av att arbeta både som forskare och tillämpare. Carolina är en framstående idrottspsykologisk forskare vid Linköpings universitet där hon bland annat studerar hållbara elitidrottskarriärer och prestationsutveckling. I den här texten beskriver hon ett exempel på hur den evidensbaserade interventionen ”beteendeaktivering” kan användas vid ett karriäravslut.

Det kommer en dag när det är dags att avsluta den aktiva elitidrottskarriären. För en del idrottare kan dagen komma plötsligt. Kanske skapar en skada eller sjukdom hinder för fortsatt idrottande. För andra kan beslutet ha vuxit fram under längre tid och annat i livet har börjat locka mer. Oavsett är avslut ofta en utmanande process – inte minst när livsstil, yrke och identitet är nära sammanvävda.     

Olika psykologiska reaktioner i livsomställningsfaser kan vara övergående och en naturlig process. Men idrottare kan också uppleva omställningen vid karriäravslut som svår och övermäktig. De delar i elitidrottslivet som tidigare kändes meningsfulla och belönande finns inte längre kvar. Framtiden känns kanske diffus och främmande och den egna identiteten inte lika tydlig som förr. För personer runt idrottaren är det viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på att idrottaren upplever karriäravslutet som psykologiskt utmanande och kan behöva stöd. 

I en nyligen publicerad fallrapport (Lundqvist, 2020) beskriver jag en evidensbaserad intervention i form av beteendeaktivering (Martell et al., 2010) och ger ett exempel på hur den kan tillämpas inom elitidrott vid nedstämdhet efter karriäravslut. I det här fallet var karriäravslutet självvalt, det upplevdes ”helt rätt” och idrottaren hade också ett bra socialt nätverk. Ändå började ganska snart en känsla av brist på glädje i livet tränga sig på tillsammans med låg energi, oro och koncentrationssvårigheter. I vanliga fall var idrottaren en social person men spenderade nu den mesta tiden hemma. Idrottaren hade själv försökt att hitta olika sätt för att hantera negativa känslor och andra obehagliga, diffusa symtom men symtomen hade snarare ökat än minskat. 

Beteendeaktivering är en individualiserad, aktiv och mycket flexibel intervention. Grunden är att hjälpa personen att engagera sig i aktiviteter som ger inre glädje och belöning utifrån de egna livsmålen och värderingarna. Vad som håller igång nedstämdheten och vad som kan leda till förbättring och ökad livskvalitet identifieras. Exempelvis monitoreras dagliga aktiviteter tillsammans med de sinnesstämningar som aktiviteterna väcker. Idrottaren hade inte själv reflekterat över värderingar i sitt nya liv efter elitidrotten. De flesta värderingar och även identiteten var fortfarande nära knutna till prestation – precis som de varit i det tidigare elitidrottslivet. Men vad skulle nu kunna vara viktigt i det nya livet? Som en del av interventionen diskuterades därför nya livsvärderingar. 

Nästan inga av de aktiviteter som idrottaren hade engagerat sig i under den senaste tiden relaterade till de värderingar som nu identifierades. Idrottaren fick därför planera in aktiviteter i vardagen som var naturligt belönande (t ex. träffa en vän) utifrån de nya livsvärderingarna. För att förutse och lösa möjliga hinder som skulle kunna uppstå så tillämpades problemlösning. Gemensamt beslutades att idrottaren inte skulle ställa in aktiviteter bara på grund av obehagskänslor. Om det var nödvändigt kunde planeringen däremot ändras på förhand. 

Totalt genomfördes fyra träffar en gång i veckan och redan den tredje träffen mådde idrottaren betydligt mycket bättre. En månad senare genomfördes även en ”boost session” för uppföljning och för att påminna om principerna för beteendeaktivering. Resultaten av självskattningarna på depression, ångest och livskvalitet som genomfördes summeras i Figur 1. Måendet var stabilt också ett år efter avslutad intervention.   

Figur 1. Idrottarens skattningar av depression, ångest och livskvalitet från första mötet till ettårsuppföljningen.

Det finns idag många effektiva och evidensbaserade psykologiska interventioner som också kan användas inom elitidrott. Fördelen är att de är vetenskapligt utprovade och att effekten är känd utifrån vad vi vet från forskningen idag. Men det handlar naturligtvis inte bara om metoden i sig utan också om att den idrottspsykologiska rådgivaren har adekvat kunskap och erfarenhet av att utföra interventionen på ett professionellt sätt. För ett effektivt stöd behöver därför den idrottspsykologiska rådgivarens expertis kombineras med kunskapen från forskningen och idrottarens önskemål och behov. Det är viktigt att komma ihåg att tidigt stöd vid utmanande karriärfaser kan göra stor skillnad. Ibland kan stöttning från vänner och bekanta naturligtvis vara tillräckligt men ibland kan också professionellt stöd behövas. 

I Lundqvist (2020)* kan du läsa mer om exemplifieringen av hur beteendeaktivering kan tillämpas inom elitidrott.    

Referenser
* Lundqvist, C., (2020). Ending an elite sports career: Case report of behavioral activation applied as an evidence-based intervention with a former Olympic athlete developing depressionThe Sport Psychologist, 34, 329-336. https://doi.org/10.1123/tsp.2019-0152

Martell, C. R., Dimidjian, S., Herman-Dunn, R., Lewinsohn, P. M., & Herman-Dunn, R. (2010). Behavioral activation for depression: A clinican’s guide. New York: Guilford Publications.

Vi rekommenderar även att ni läser inlägget ”Tänk på helheten för hållbara elitidrottskarriärer…” som Carolina har skrivit.  

————————————————————-

Carolina Lundqvist är fil. dr i psykologi och docent i idrottsvetenskap vid Linköpings universitet. Hon är även legitimerad psykoterapeut och arbetar som prestationspsykologisk rådgivare i SOK:s resursteam. 

Foto av Göran Forsberg



Tänk på helheten för hållbara elitidrottskarriärer…

Vi är stolta över att presentera Carolina Lundqvist som ny gästförfattare till bloggen. Carolina har många års erfarenhet av idrottspsykologiskt arbete inom Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och forskar inom idrottspsykologi vid Linköpings universitet. I den här texten delar hon med sig av hennes kloka tankar om vikten av att ha en hållbar karriär, tänka långsiktigt och hur mycket förberedelser och arbete som ligger bakom ögonblicket då allting avgörs.

De där magiska ögonblicken vi kan se på TV. När allt står på sin spets. Pressen på idrottaren är maximal och spänningen hänger i luften. En vinnare ska koras. I min roll som prestationspsykologisk rådgivare för elitidrottare får jag ofta frågor om just tävlingsögonblicket. Vad är det som händer just där och då? Vad är de magiska tricken som du lär ut till idrottarna? Från min synvinkel är prestationsögonblicket bara en del – eller resultatet – av en större helhet och en längre tids arbete. Det stora arbetet ligger nämligen i förberedelserna som sker på vägen fram till tävlingen. Det är få idrottare som börjar öva in nya idrottstekniker under själva mästerskapet. Samma sak gäller det idrottspsykologiska arbetet. De idrottspsykologiska frågeställningar jag möter är ofta komplexa och kräver inte sällan samarbete mellan olika ämnesdiscipliner. Det är många pusselbitar som tillsammans ska fungera för att en idrottare ska kunna prestera på hög nivå över tid.

En elitidrottssatsning kan på många sätt liknas med ett högriskprojekt där utfallet både på kort och lång sikt är långt ifrån säkert. Idrottaren strävar dedikerat under många år mot högt uppsatta mål. Livet planeras utifrån idrotten. Mycket kan hända och händer på vägen – både idrottsligt och i livet. Att våga gå utanför den egna komfortzonen är nödvändigt för att utvecklas och för att få nya lärdomar och erfarenheter. Tillfälliga känslopåslag av nervositet eller annat obehag som uppstår vid utmanande situationer är inte farliga i sig. Det är normala reaktioner på just utmanande omständigheter och det går att lära sig att hantera. En grundförutsättning för motivation och prestation över tid är också att livskvaliteten i det stora hela upplevs hög. För en elitidrottare innebär livskvalitet ofta upplevelsen av att på ett funktionellt sätt utvecklas och röra sig i riktning mot de egna målen och drömmarna. I grund och botten främjas det av att idrottaren får stöd i att stärka de resurser och färdigheter som behövs i mötet med elitidrottslivet och dess utmaningar. När idrottaren har tillräckliga resurser så minskar som en naturlig konsekvens risken för olika tänkbara problem. Det finns därför stora vinster med att jobba proaktivt. Den psykologiska belastning som elitidrottare möter är i stora delar jämförbar med andra elitorienterade karriärsyrken; en strävan efter att uppnå framgång i hård konkurrens kommer ofrånkomligen att innebära ett möte med stress, press och annat obehag i olika situationer eller perioder.


Foto av Howard Boucheverau på Unsplash

Tempot i elitidrottslivet är ofta högt; resor, träningar, media, träningsläger, tävlingar, sociala medier och sponsorer. Gärna plugga lite vid sidan om… Och sen det där med relationer och allt annat som också ska hinnas med… Just ja, återhämtning behöver ju också klämmas in någonstans i ett redan fullspäckat schema… Att lära sig tidsplanering och prioritering är A och O för att få livspusslet att fungera. De flesta elitidrottare kommer också att möta kortare eller längre perioder av motgångar; ibland flyter allting på som det ska enligt plan men ibland är det också riktigt tungt. Utvecklingen kanske inte kommer som tänkt eller en skada hindrar från träning. Ibland gör sig livet utanför idrotten påmint. Att lära sig hantera olika motgångar i idrotten och livet är också en naturlig del av utvecklingen. Även om motgångar ofta upplevs som emotionellt svåra att hantera i stunden så finns det möjlighet att lära sig mycket i dessa situationer. Att veta att man klarar av att hantera svåra situationer ger en trygghet. Att jobba sig igenom en motgång skapar ofta resurser för framtiden. Utveckling är på så sätt långsiktig, kräver tålamod och kan ske på olika sätt. Hinder kommer att behöva övervinnas där nya vägar mot målet kanske behöver skapas eller målen korrigeras. Ibland går utvecklingen långsamt, ibland går den snabbt och ibland tar den kanske ett steg tillbaka.

Prestationsmomentet kommer av naturliga skäl att stå i centrum när vi pratar elitidrott. Men många faktorer påverkar. En viktig fråga är hur idrottaren kommer att minnas tillbaka på elitidrottskarriären när den är avslutad. Kommer det att vara med en övervägande känsla av obehag och lättnad att den är slut eller med glädje över alla minnen, lärdomar och erfarenheter? En medalj kommer sannolikt att upplevas olika mycket värd beroende på hur resan till den har sett ut. Även om elitidrott i sin natur innebär en hög psykologisk belastning så skapar det också möjligheter att få utforska den egna potentialen, testa egna gränser och att kunna utvecklas både som idrottare och människa. För hållbara elitidrottskarriärer är helhetsperspektivet viktigt. Genom stöd i att kunna utveckla de resurser och färdigheter som behövs ökar också möjligheten att kunna röra sig i riktning mot målen på ett funktionellt och hållbart sätt.

————————————————-

Några lästips kring temat
Lundqvist, C. (2011). Well-being in competitive sports – the feel-good factor? A review of conceptual considerations in well-being research. International Review of Sport and Exercise Psychology, 4, 109-128. doi: 10.1080/1750984X.2011.584067

Lundqvist, C. (in press). Well-being and quality of life. In R. Arnold & D. Fletcher (Eds.), Stress, well-being and performance in sport. London: Routledge.

Lundqvist, C., Träff, M., & Brady, A. (in press). “Not everyone gets the opportunity to experience this”: Swedish elite athletes’ perceptions of quality of life. International Journal of Sport Psychology.

————————————————-

Carolina Lundqvist är fil. dr i psykologi och docent i idrottsvetenskap vid Linköpings universitet. Carolina är även legitimerad psykoterapeut och arbetar som prestationspsykologisk rådgivare i SOK:s resursteam. Hon har bland annat varit med och stöttat idrottare på plats under OS i Rio 2016 och PyeongChang 2018.

Eftersom det är en text av Carolina Lundqvist om vikten av att tänka på helheten för att skapa hållbara idrottskarriärer passar det bra att inkludera ett foto av Carolina Lundqvist.
Foto av Göran Forsberg