Det bästa för din utveckling är ibland att vara kvar just där du är

Är denna miljö den bästa för min utveckling? Kan jag hitta något bättre? Det är vanliga frågor idrottare ställer sig och det är frågor som fokuserar på hur gruppen påverkar idrottaren.

Frågan hur idrottaren påverkar gruppen är inte lika vanlig. Det är också en fråga som tvingar idrottaren att vända blicken inåt, mot sig själv, sina brister och färdigheter. Det kan vara lättare att istället lämna över ansvaret på andra. Om man inte fungerar bra i en förening kan det vara lockande att lämna föreningen och hoppas att det blir bättre i nästa. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi har flera exempel på idrottare som bytt förening för att efter ett tag uppleva samma problem där.

Utveckling är att inte alltid att springa framåt, ibland handlar det om att sitta still, samtala eller bara reflektera. När vi träffar idrottare som upplever olika psykologiska utmaningar handlar det i många fall om att just våga stanna upp, inte fly från sina känslor och istället möta sig själv och fortsätta sitt arbete.

Att vara kvar i en förening har flera fördelar och en fördel är tiden. För över tid bygger idrottare vänskapsband. Se på äldre idrottare, hur många härliga kompisar har inte de? Ett nätverk av bra vänner som de känner väl efter alla år inom idrotten. Detta nätverk och sociala trygghet går att bygga för barn och ungdomar, men då behöver de få vara kvar i föreningen och utvecklas.

Det är en utmaning att stanna upp och inse att den bästa lösningen långsiktigt finns här, där du befinner dig. Vad kan du göra här och nu för att hantera det som inte fungerar?

Annonser

Är det bra långsiktigt?

Det är inte ovanligt för idrottare att bli otåliga och vilja ha resultat nu, nu, nu! Det är lätt att säga att de ska ta det lugnt och ha tålamod men det ären stor utmaning. Samtidigt är det långsiktiga arbetssättet så viktigt och det gäller att man hela tiden strävar dit.

Om man tänker för kortsiktigt och blir för otålig kan det leda till att man:

  • Ofta blir frustrerad
  • Inte vågar prioritera in tillräckligt mycket återhämtning
  • Återhämtningen inte blir tillräckligt bra
  • Fattar dåliga beslut
  • Träna/tävlar för mycket
  • Skadar sig
  • Tappar motivation när det inte går så bra/snabbt som man vill

Något man kan göra är att ta fram en långsiktig plan och sedan skapa en kortsiktig plan som ligger i linje med den långsiktiga. Det är viktigt att lita på sin planering och göra sitt bästa. Det går inte att hela tiden ifrågasätta det man gör, då är risken stor att man inte anstränger sig lika mycket under träning/tävling, att man grubblar/oroar sig mer och att man känner sig osäker. Samtidigt är det givande att kontinuerligt stämma av planen och göra förändringar när det är nödvändigt och när det kan göra planen och resan bättre. Det är bra att göra regelbundna avstämningar på bestämda tider, en gång i veckan, månaden, halvåret och året.

Tänk på balansen. Om man ska nå den absolut toppen i en idrott gäller det att träna väldigt mycket och stenhårt, det är en given grundförutsättning. Men för att det ska vara hållbart, för att man ska kunna prestera så bra som möjligt och för att man ska må bra under resan är det också viktigt med balans. Att balansera upp livet med andra intressen, bra återhämtning och ett socialt liv.

För att det ska bli lättare att ha det tålamod som krävs för att nå världseliten hjälper det att arbeta med att leva så mycket som möjligt här och nu. Oavsett om man fikar med en kompis, genomför ett hårt träningspass, leker med lillasyster eller sitter i kassan i en livsmedelsbutik. Framförallt gäller det att arbeta med att acceptera nuet och må så bra som möjligt nu. Bästa sättet för att må bra sen är att lära sig må så bra som möjligt nu, trots att allt inte är så bra som man skulle vilja att det var.

Låt oss dansa tålamodets dans

Hur snabbt kan en idrottare lära sig en ny färdighet? Hur många färdigheter kan en idrottare lära sig i veckan, i månaden eller om året? Vad är rimligt?

Många gånger har vi för höga förväntningar på idrottarna. Vi tror att de är supermänniskor som snabbt ska lära sig massa nya färdigheter, helst på en gång. Oavsett ålder och nivå så tar det dock tid.

I det senaste avsnittet av vår podcast Hjärnskrynklarna diskuterade vi utveckling och tålamod och vikten av att förstå att det tar tid att lära sig saker. Här skiljer sig föreningar åt. Finns det ett starkt resultatfokus är det svårt att vänta in utveckling. Resultatet måste komma nu! Med ett utvecklingsfokus ligger fokus på att lära sig av sina erfarenheter, positiva som negativa. Det är då bättre att idrottaren lär sig och tränar på rätt saker istället för att det ska gå snabbt.

Idrottare borde ha rimligare förväntningar på sig själva och tränare/ledare borde ha rimligare förväntningar på sina idrottare.