Vi vill att idrottarna ska lära sig så mycket som möjligt. Vi vill hjälpa dem! Därför ger ofta tränare för mycket instruktioner. De tänker, hoppas och framförallt agerar som att idrottarna lär sig saker när de berättar saker för dem. Så är det dock inte. Och de flesta av oss förstår det men det är ändå stor risk att man agera på det sättet. För att det ofta är hjälpsamt att ge verbal information och det känns som att man lär idrottarna saker. Man berättar ju det för dem. Vi känner oss även duktiga när vi delar med oss av värdefull information.
Det blir tyvärr problematiskt när instruktionerna blir för många och för långa. Det kan leda till att idrottarna inte orkar lyssna och stänger av. Det kan göra att de gör det till en vana att inte lyssna och de blir då inte heller bättre på det (alltså att lyssna) och de kanske stör de andra idrottarna istället. För mycket instruktioner resulterar också i att de inte kommer att komma ihåg allt, de kanske förstår mindre och det kan leda till frustration och att de känner sig dåliga. Det kan också göra att tränaren blir mer frustrerad eftersom hen dels anstränger sig för att förmedla bra och värdefull instruktion, dels för att det inte leder till att idrottarna utvecklas som de hade önskat.
Som tränare är det bättre att anstränga sig för att ge så få och korta instruktioner som möjligt. Syftet med instruktionerna är att idrottarna ska veta vad de ska göra, vad de ska fokusera på, etc. Idrottarna kan få med sig värdefull information genom instruktioner men det kommer sällan att resultera i lärande. För att idrottarna ska lära sig behöver de förstå instruktionerna, komma ihåg instruktionerna och vilja följa dem. Det är mycket bättre chanser att idrottarna förstår och kommer ihåg instruktionerna ifall de är få och korta.
När det finns möjlighet är det bra att ställa frågor till idrottarna istället för att ge instruktioner. Det gör att de själva behöver tänka, reflektera, analysera, förstå och komma fram till idéer. Det är otroligt positivt då vi vill utveckla lärande idrottare. Det är också ett bra sätt att avgöra var de är just nu, hur mycket de förstår och vad de har lärt sig. Här är några exempel på frågor man kan ställa:
- Vad är bra att fokusera på i den här övningen?
- Vad vill du få ut av den här övningen?
Fundera i förväg över vilka instruktioner du vill ge till idrottarna i olika situationer (när det är möjligt), till exempel inför en specifik övning. Arbeta med att skala av och korta ned instruktionerna. Fundera över varför du vill ge idrottarna instruktionen. Behöver de den informationen? Blir det överflödigt? Kan du ge den informationen på nästa träning istället? Kan du arbeta med frågor och få idrottaren att komma fram till det själv.
Testa att ge dem mindre information än vad du tror de behöver ibland. Se vad som händer.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
En blogg om idrottspsykologi 