Ekonomin är säkrad och du får göra det du drömt om sedan du var liten, du tävlar mot de allra bästa i världen! Elitidrotten.
Är ovanstående ingredienser ett kvitto på välmående?
Svar: Nej.
En elitidrottare mår inte alltid bra. Göran Kenttä har skrivit en bra artikel med rubriken ”Den deprimerande olympiern” (2012). I den tar han upp att även elitidrottare kan lida av psykisk ohälsa såsom depression, nedstämdhet, ångest, tvångssyndrom, beroende, missbruk, ätstörningar, bipolär sjukdom, schizofreni, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt utmattningssyndrom.
Kanske upplevs det förvånade men det är en självklarhet. Idrottare är också människor och vi människor mår ibland dåligt. I media skrev nyligen om den Australiensiska stavhopparen Steve Hooker och att han slutar baserat på mental utbrändhet, han uppger i artikeln att han trodde kroppen som fysiskt skulle protestera först, men det visade sig vara psyket som satte stopp för hans karriär.
Just den här tankebanan som nämns ovan tror vi många idrottare har och det är ett mindre bra perspektiv att ha. Att se sig själv som för stora och starka för att må dåligt mentalt. Att det enda sättet man kan bli stoppad på är genom att kroppen säger ifrån i form av fysiska skador. Alla vi som har upplevt känslan att få vara liten och kura ihop sig tillsammans med någon som älskar en oavsett hur man är vet hur skönt det kan vara. Att få känna sig liten, att få känna sig sårbar och ändå accepterad och älskad. Att kunna gör det det ger en styrka. Även en för en stark idrottare som vunnit OS-guld.
Det som framförallt är mindre bra med tankebanan ”stor och stark” är att själva idrottsutövandet kan förstärka den psykiska ohälsan. För om du lider av ångest, vi vill här betona ”lider” då enbart ångest i sig är naturligt för oss. Om du lider av ångest och tränar kan träningen i sig vara ett sätt att dämpa ångesten på. Det är även något som kan fungera kortsiktigt. Fortsätter du dock så över en längre tid och aldrig ger utrymme för ångesten att lösas upp riskerar du att förvärra din psykiska ohälsa.
Det finns väldigt många exempel på psykisk ohälsa inom idrotten och senaste tiden skrev även media om en studie som gjorts på fotbollsspelare som lider av ångest och depression både under och efter sin karriär.
Så problematiken finns. Frågan är hur du som tränare, aktiv, förälder, idrottspsykologiska rådgivare eller andra aktiva runt idrotten kan förbättra problematiken. Otroligt mycket tror vi kommer förändras om vi ”bara” uppmärksammar detta faktum. Att en idrottare som ”ser” stark ut nödvändigtvis inte även måste må bra. Enbart den korta reflektionen och medvetenheten om att vi alla är människor kommer hjälpa mycket!
Det är svårt att själv inse när man gör något som är mindre bra för en själv. Där behövs omgivningen, en modig omgivning. Som vågar ifrågasätta och vågar närma sig känsliga frågor.
Vi fundera på hur vi pratar med idrottare. Hur mycket diskuterar vi obehagliga känslor och tankar? Diskuterar vi det alls eller undviker vi det för att inte riskera att ”jinxa” det ”Fråga inte hur han mår för då kommer han bara att tänka mer på det”. Vi lovar att en person som mår dåligt kommer må sämre om hen inte får prata om det. En idrottare som mår bra kommer nog bara uppskatta om någon frågor hen hur hen mår. Det är alltid härligt att veta att folk i sin omgivning bryr sig om en. Då kanske också tröskeln minskar för hen att prata med den personen om det om hen senare skulle må sämre.
Att just prata om det, att faktiskt höra sig själv säga att man har ångest, känner sig nedstämd eller inte mår så bra skapar perspektiv. Det är mycket enklare att förhålla sig till ord än abstrakta tankar och det kan vara otroligt skönt att få dela bördan med någon som lyssnar. Att bara sätta ord på det kan hjälpa personen.
Det här några av våra tankar kring problematiken och det finns inga direkta rätt eller fel. Däremot tror vi på att vara mänsklig och hjälpa andra människor, oavsett om det gäller idrottare eller inte. Kommer vi dit tror vi att den psykisk ohälsan kommer minska.
Vi önskar dig en bra fortsättning på dagen!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Källa: www.fotoakuten.se
En blogg om idrottspsykologi 