Kraftig ångest eller oro bör likställas med till exempel en ledbandsskada i knät

Idrottare brukar inte tvingas tävla med ett skadat knä. Snarare tvärtom, oftast tvingas de stå över tävlingen. Betydligt vanligare är det att idrottare tvingas träna och tävla med kraftig ångest.

I det senaste numret av Sportbladet Inside (18-02-2017) skriver de om Andrés Iniesta i Barcelona, som 2010 var inne i en depression. Han pratade med dåvarande tränaren Pep Guardiola och tillsammans kom de överens om att Iniesta skulle försöka komma på träningarna. Men han hade friheten att lämna träningen om han inte orkade längre. Under vissa träningar värmde han upp i 15 minuter. Sen drog han hem för att återhämta sig.

Flertalet studier visar att skaderisken ökar när spelare är stressade. Att inte få tid att hantera sina känslor, är jobbigt och stressande. Det är viktigt att vi inom idrotten blir bättre på att ge idrottare utrymme att hantera sina känslor. Nej, vi menar inte att idrottare ska stå över träningar och tävlingar bara för att det är lite oroliga. Men om en spelare upplever kraftig ångest i samband med sin idrott. Är det verkligen rätt ställe att vara på just då?

Att prata om sin psykiska ohälsa är jobbigt och i många fall är det väldigt tufft för idrottare att prata med deras tränare om det. Det är också viktigt att förstå att det inte smittar. Alla skadar inte knät bara för att en spelare gör det och alla får heller inte plötsligt ångest bara för att det blir mer accepterat att prata om det.


Hur vet du som idrottare när du ska överväga att minska eller förändra din träning? Om du upplever flera av symptomen nedan är det nog dags att göra en förändring.

  • Svårt att koncentrera dig
  • Sover dåligt under ett par veckors tid
  • Äter mindre under ett par veckors tid
  • Lättirriterad
  • Svårt att förstå vad andra säger och ta till dig ny information
  • Det är bra om du som tränare känner till symptomen ovan så att du kan stötta dina idrottare i detta. Och så att du kan hjälpa dem hantera det och kanske ta det lite lugnare under en period, likt du hade gjort om de hade skadat sig fysiskt.
Annonser

Prestationsångest inom idrotten

Ångest över att prestera. Varför då? tänker vissa. För andra är det en självklarhet. Ångest är något vi människor upplever till och från och ska fungera som en varningssignal, att någonting inte stämmer. Ångest fyller en funktion på samma sätt som andra obehagliga känslor som rädsla, ledsamhet och skam. Vissa av oss upplever mer ångest än andra och vi är olika bra på att hantera den.

För att arbeta med din prestationsångest behöver du förstå att du är unik. Jämför dig med andra så lite som möjligt. De idrottare som du inte tror bryr sig, utan bara kör, finns troligtvis bara i din fantasi. Utgå från dig själv. Hur bra är du tekniskt, fysiskt, mentalt och strategiskt? Vad behöver du förbättra? Hur kan du förbättra det? Arbeta med att fokusera på det du kan göra för att utvecklas.

Du spelar match mot en tennisspelare som är sämre rankad än dig. En spelare du känner att du borde vinna mot. Du ligger under 2-5 och ska precis serva vid 0-15 när du hör din pappa ropa: ”Kom igen nu! Du kan inte förlora det här! Skärp dig!”

Ni spelar en viktig innebandymatch och du är målvakt. Det är ditt jobb att försvara målet. Det är bara några minuter kvar av matchen och ni leder med 1-0. Du får en lätt boll mot dig och fumlar in den i mål. ”Ååå nej!” Du känner att du har förstört hela säsongen för laget. Du känner att det är ditt fel och upplever att du får det bekräftat när du ser på dina lagkamrater. Minuten senare dömer domaren straff för motståndarlaget. ”Åååå NEJ!” ”Nej, nej, nej. Det här får inte hända nu”.

”Bara några minuter kvar innan jag ska gå ned i startblocken. Jag har tränat i flera år för att prestera just nu. Det är nu det gäller! Tänk vad alla har gjort för mig, vad de har offrat. Det är så många som litar på mig. Jag får inte tjuvstarta. Tjuvstarta inte. Får inte vara tung och seg i starten. Tänk om jag snubblar, får inte snubbla. Tänk om det inte finns någon kraft. Alla bara flyger iväg från mig. Vill inte! Kan jag komma härifrån? Varför kom jag hit? Jag vill inte vara här längre! Hjälp! Kan jag springa härifrån? Jag kan inte vara kvar!”

Upplevelser som de ovan förekommer inom idrotten. Idrotten kan vara tuff.

track-and-field
Det händer ibland att man upplever prestationsångest i samband med till exempel tävlingar och därför är det viktigt att då kunna hantera ångesten på ett bra sätt. Här kommer några tips från oss:

  1. Prata om det. Allt inom idrotten är inte fantastiskt, långt ifrån. Vissa upplevelser är hemska. Kanske får det vara ok att de är det.
  2. Arbeta med att ge individen det stöd hen behöver. Ibland hjälper det att pusha individen för att hjälpa hen att komma vidare. Ibland är den bästa strategin att stanna upp och lyssna in.
  3. Fokusera på din egen utveckling och arbeta med processmål.
  4. Ha kontakt med en idrottspsykologisk rådgivare som ni kan ta hjälp av om ni inte kommer vidare. Att ha idrottspsykologisk kompetens knyten till föreningen innebär även i sig en trygghet för idrottarna.
  5. Arbeta med att få in så mycket glädje som möjligt i idrotten. Utöver själva tävlingarna finns det många möjligheter att locka fram skratt och glädje.

Ångestproblematik och psykisk ohälsa hos professionella fotbollsspelare

I en stor internationell undersökning som spelarorganisationen Fifpro har genomfört visade det sig att 38% aktiva och 35% före detta fotbollsspelare lider av ångest eller depression. Det är stora siffror! Ordet alarmerande lägger sig tyvärr ganska passande i munnen. Sen ska vi också notera att det är en studie och för att stärka detta behövs fler liknande studier.

Men varför är det så här? I en artikel i Dagens Nyheter intervjuades Göran Kenttä. En av flera bra analyser i artikeln var att det är en oerhörd press på spelarna. Göran nämner bland annat att anställningstryggheten är dålig; blir du skadad eller sjuk kan du säljas imorgon.

Magnus Erlingmark, spelarföreningens generalsekreterare, säger i en artikel på svt.se att han är förvånad över resultatet och att han trodde att fotbollsspelare var bättre på att ta hand om sin psykiska hälsa.

Det är otroligt bra att den här studien får uppmärksamhet och att problemet uppmärksammas. Visst har elitidrottare generellt väldigt stor press på sig och idag är hastigheten hos media väldigt snabbt

Hur många händelser har det inte varit genom åren då spelare har fått skit för att de varit ute på krogen eller hängt i ”fel” sammanhang eller med ”fel” människor, allt efter allmänheten har tagit bilder på dem och publicerat i sociala medier.

Det blir fler och fler tävlingar inom olika idrotter och samtidigt ska mer pengar dras in. Vilka är det då som får bristande återhämtning? Jo precis, idrottarna.

fotboll och idrottspsykologi

Göran Kenttä har forskat och skrivit mycket kring betydelsen av att ha en plan för sin återhämtning. Det är otroligt viktigt och kan förbättras avsevärt inom idrotten. Det är inte enbart upp till idrottarna. Om ovanstående siffror (38% och 35%) ska ner är det framförallt strukturerna som måste förändras.  Svårt, men nödvändigt.

Ett annat resultat i studien visar att många av fotbollsspelarna tyvärr dricker skadligt mycket alkohol efter avslutad karriär. Oftast då för att dämpa ångesten eller hantera stressen.  Vi behöver tidigt hjälpa idrottare att hantera sina tankar, känslor, stress och press på ett funktionellt sätt. Till exempel genom återhämtning utan alkohol eller droger.Vad kan du som aktiv, tränare eller förälder göra idag för att förhindra för att just ditt barn, din idrottare eller någon i din närhet i framtiden kommer lida av psykisk ohälsa?

Här är några tankar:

  • Se till att de får återhämtning. Svårt att säga exakt hur det ska se ut. Det skiljer sig åt från individ till individ. (läs mer om återhämtning i tidigare blogginlägg eller lyssna på vår podcast)
  • Lyssna på de aktiva och deras berättelser om hur de mår, arbeta med att alltid ha tid att lyssna. Notera här att du inte alltid behöver ha en direkt lösning på problemet. Ibland kan det bara vara skönt att ha någon som bara lyssnar.
  • Prata om begreppen ångest, depression, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Att det förekommer bland idrottare och vad det är. Du som tränare eller förälder kanske kan dra något vardagsexempel när du hade ångest eller kände dig nere. Så att idrottarna förstår att det är OK att känna dessa känslor.
  • Utbilda ledarna i dessa frågor.
  • Ha en idrottspsykologisk rådgivare knyten till föreningen som kan bistå med kompetens och finnas som extra resurs för eventuella frågeställningar.

Lycka till och om du har tagit dig igenom det här inlägget är det en väldigt bra början!
/Fredrik och Mikael

 

Den mörka naturliga sidan av idrotten och idrottspsykologins roll

Ekonomin är säkrad och du får göra det du drömt om sedan du var liten, tävla mot de allra bästa i världen och mäta dina färdigheter. Elitidrotten.

Är ovanstående ingredienser ett kvitto på välmående?

Svar: Nej.

En elitidrottare mår inte alltid bra. Göran Kenttä har skrivit en bra artikel med rubriken ”Den deprimerande olympiern” (2012). I den tar han upp att även idrottare kan lida av psykisk ohälsa såsom depression, nedstämdhet, ångest, tvångssyndrom, beroende, missbruk, ätstörningar, bipolär sjukdom, schizofreni, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, samt utmattningssyndrom.

Kanske upplevs det förvånade men är en självklarhet. Idrottare är också människor och vi människor mår ibland dåligt. I media skrev nyligen om den Australiensiska stavhopparen Steve Hooker och att han slutar baserat på mental utbrändhet, han uppger i artikeln att han trodde kroppen som fysiskt skulle protestera först, men det visade sig vara psyket som satte stopp för hans karriär.

Just den här tankebanan tror vi många idrottare har och är mindre bra. Att de ser sig själv som för stora och starka. Att det enda sättet man kan bli stoppad på är genom att kroppen säger ifrån i form av fysiska skador. Alla vi som har upplevt känslan att få vara liten och kura ihop sig tillsammans med någon som älskar en oavsett hur man är vet hur skönt det kan vara. Att få känna sig liten, att få känna sig sårbar och ändå accepterad och älskad. Att kunna gör det det ger en styrka. Även en för en stark idrottare som vunnit OS-guld.

Det som framförallt är mindre bra med tankebanan ”stor och stark” är att själva idrottsutövandet kan förstärka den psykiska ohälsan. För om du lider av ångest, vi vill här betona ”lider” då enbart ångest i sig är naturligt för oss. Om du lider av ångest och tränar, då kan träningen i sig vara ett sätt att dämpa ångesten, och det kan fungera kortsiktigt. Fortsätter du dock så över en längre tid och aldrig ger utrymme för ångesten att lösas upp riskerar du att förvärra din psykiska ohälsa.

Det finns väldigt många exempel på psykisk ohälsa inom idrotten och senaste tiden skrev även media om en studie som gjorts på fotbollsspelare som lider av ångest och depression både under och efter sin karriär.

Så problematiken finns. Frågan är hur du som tränare, aktiv, förälder, idrottspsykologiska rådgivare eller andra aktiva runt idrotten kan förbättra problematiken.

Otroligt mycket tror vi kommer förändras om vi ”bara” uppmärksammar detta faktum. Att en idrottare som ”ser” stark ut nödvändigtvis inte även måste må bra. Enbart den korta reflektionen och medvetenheten om att vi alla är människor kommer hjälpa mycket!

Det är svårt att själv inse när man gör något som är mindre bra för en själv. Där behövs omgivningen, en modig omgivning. Som vågar ifrågasätta och vågar närma sig känsliga frågor.

Vi fundera på hur vi pratar med idrottare. Hur mycket diskuterar vi obehagliga känslor och tankar? Diskuterar vi det alls eller undviker vi det för att inte riskera att ”jinxa” det ”Fråga inte hur han mår för då kommer han bara att tänka mer på det”. Vi lovar att en person som mår dåligt kommer må sämre om hen inte får prata om det.

Att just prata om det, att faktiskt höra sig själv säga att man har ångest, känner sig nedstämd eller inte mår så bra skapar perspektiv. Det är mycket enklare att förhålla sig till ord än abstrakta tankar och det kan vara otroligt skönt att få dela bördan med någon som lyssnar.

Det här lite våra tankar kring problematiken och det finns inga direkta rätt eller fel. Däremot tror vi på att vara mänsklig och hjälpa andra människor, oavsett idrottare eller inte. Kommer vi dit då tror vi att psykisk ohälsa kommer minska.

Trevlig påsk!

Stenar i havet
Källa: http://www.fotoakuten.se

 

Jämförelse och ångest

Det är dumt att jämföra sig, för oftast förlorar vi, eller?

När du jämför dig med någon så jämför du dig oftast med någon som är bättre än vad du själv är? Det kan vara någon som till exempel har bättre en golfsving, kondition eller benstyrka. Troligtvis när du jämför dig via till exempel sociala medier (som för övrigt är ett ställe där det är lätt att jämföra sig på) så studerar du vad personer har vunnit och hur framgångsrika de är.

Vad skapar det för känsla?

För många skapar det ångest och avundsjuka vilket i värsta fall gör att man lägger av med sin idrott för att man själv inte tror på sin förmåga. För vissa väcker ångesten en energi och skapar en drivkraft att ”en dag ska jag få lika bra timing”. Det beror på dig som person, dina tidigare erfarenheter och hur du tolkar situationen. Du kan i situationen ställa dig frågan hur du använda dig av ångesten som drivkraft för att hjälpa dig framåt, utvecklas och bli bättre på det du gör? För det är väldigt bra att studera hur andra som är bättre än dig på vissa saker hanterar situationer olika situationer.

På liknande sätt kan du se på begreppet konkurrent. Vad kan du lära dig av konkurrenten som hen gör bättre än vad du gör? Har hen bättre teknik? Istället för att du ska dra ner dig själv eller bli för nervös på grund av konkurrenter så kan du se de på ett logiskt och konstruktivt sätt. Din värsta konkurrent kan vara den du lär dig mest av.

Vi förstår om det kan kännas lite förvirrande just nu, det vi menar är att för många använder konkurrenter och jämförelse på fel sätt. Antingen jämför de sig med de som är för bra, eller så får ångesten för stort utrymme och påverkar idrottaren negativt. .

Hur gör du?

Det du ska vara medveten om är att det troligtvis skapar obehagskänslor vid jämförelser, därför ska du vara noggrann med hur mycket du jämför dig. För även om du hantera det på ”rätt” sätt kan det ta energi och du får inte glömma bort dig själv. Din förmåga och dina styrkor som vi skrev om i förra inlägget.

Hälsningar
Mikael och Fredrik

Kvalångest eller nervös i slutspelet, rent psykologiskt, hur fungerar det?

Hej på er läsare,

Denna tid på året är underbar! Det har det blivit ljusare ute och solen skiner återigen genom fönstren och lyser upp tillvaron lite extra. Om inte det var nog är det många idrotter som är inne i slutskedet på säsongen. Vissa lag spelar slutspel och andra kvalar. För en idrottsintresserad är det väldigt roligt!

Om vi specifikt tar ishockey som ett exempel så är det just nu kvartsfinals- och kvalspel vilket är utmanade psykologisk och fysiologiskt för spelarna. Det gäller att bibehålla energin och ständigt vara på topp. Det är lite olika energier i dessa serier. Kvalsserien har lite mer… ja ångest.  Såg Djurgårdens match mot Leksand i måndags och då kunde man ibland se ängsligheten hos spelarna. Det är väldigt spännande psykologiskt och Challe Berglund, som är ny tränare i Djurgården, sa i en intervju att han hade låtit spelarna köra lättare övningar på träningen innan match. Det var för att spelarna skulle tro mer på sig själva inför matchen. Rent psykologisk låter det som ett väldigt bra upplägg.

I detta inlägg tänkte vi diskutera nervositet, ångest och oro. Vi presenterar fyra olika steg som beskriver processen, dessa steg är från boken ”Foundations of sport and exercise” av Weinberg och Gould (2003). Dessa steg presenterar vi nedanför och vi har valt att behålla de engelska termerna.

Steg 1) Enviromental demand

Steg 2) Individuals’ perception of the environmental demand

Steg 3) Stress response

Steg 4) Behavioural consequences

Steg 1 handlar om de kraven som ställs utifrån. Det kan vara en förälder som vill att ens barn ska vinna, eller tidningen som rankar olika lag och idrottare. Det kan också handla om klubbledningen eller fansen som sätter krav på spelare och tränare att de ska prestera. Det finns väldigt många olika yttre omständigheter som kan påverka idrottare.

Steg 2 handlar om hur idrottaren väljer att tolka kraven och situationen. Vissa personer tycker om att ha lite press på sig medan andra sänks och vågar inte spela fullt ut. Ett exempel kan vara en idrottare som är favorittippad inför en tävling. Alla journalister vill prata med honom innan tävlingen och de andra idrottarna har typ sett honom som vinnare redan innan tävlingen börjat. Ett annat exempel är Djurgårdens IF som nu är i kval. Det är troligtvis väldigt olika i laget hur spelarna upplever kraven. Vissa spelare tycker om kraven och andra inte alls gillar kraven.

Steg 3 tar upp hur idrottaren reagerar på beteendet. Detta sker oftast i form av stress till exempel kan det vara reaktionen som blir i form av stress. Exempel på negativa effekter av stressen är att det kan det bli svårt att tänka klart, muskelspänningar eller svårt att fokusera för att man är så nervös. Detta påverkas ju självklart mycket på hur idrottaren väljer att tolka situationen. Om idrottaren är bra på hantera stressen blir det inte en negativ påverkan. Utan en lagom mängd stress är bra för prestationen. Det får en att vara lite mer på tå!

Steg 4 är det beteendet som visas. Till exempel felpassningar, fel positioner, missade bra chanser eller något likande. Denna del är inte bara viktig för den specifika situationen utan påverkar också kommande situationer. Om du misslyckas med någonting så vill du helst undvika att utsätta dig för den situationen igen.

Generellt sett handlar det om att skapa en balans mellan kraven, kontrollen och förmågan att klara situationer. Om du känner att du är alldeles för dålig redan innan tävlingen kanske du inte ska ställa upp på tävlingen. Eller så ställer du upp med syftet att lära dig hur en tävling går till.

Problemet med krav som kommer utifrån är oftast att de är svåra att kontrollera. Dels kan du inte bestämma vad andra personer skriver och det dem skriver kan du ha svårt att ändra på för att du inte vet hur. Det är bättre att fokusera på det som du själv kan kontrollera.

Det var allt för denna gång och vi hoppas detta gav er en några tankeställare och en generell bild hur det fungerar, t.ex., varför låser sig i sin tävling och varför man blir man nervös.

Nästa steg för dig nu är att identifiera hur du själv agerar och reagerar i olika situationer, och vilka situationer som du kan hantera på ett bättre sätt.

Till kommentarsfältet: När reagerade du på ett du senast på ett negativt sätt för att du var nervös och hur hanterade du det?

Ha en trevlig helg!

Mvh
Redaktionen