Ångestproblematik och psykisk ohälsa hos professionella fotbollsspelare

I en stor internationell undersökning som spelarorganisationen Fifpro har genomfört visade det sig att 38% aktiva och 35% före detta fotbollsspelare lider av ångest eller depression. Det är stora siffror! Ordet alarmerande lägger sig tyvärr ganska passande i munnen. Sen ska vi också notera att det är en studie och för att stärka detta behövs fler liknande studier.

Men varför är det så här? I en artikel i Dagens Nyheter intervjuades Göran Kenttä. En av flera bra analyser i artikeln var att det är en oerhörd press på spelarna. Göran nämner bland annat att anställningstryggheten är dålig; blir du skadad eller sjuk kan du säljas imorgon.

Magnus Erlingmark, spelarföreningens generalsekreterare, säger i en artikel på svt.se att han är förvånad över resultatet och att han trodde att fotbollsspelare var bättre på att ta hand om sin psykiska hälsa.

Det är otroligt bra att den här studien får uppmärksamhet och att problemet uppmärksammas. Visst har elitidrottare generellt väldigt stor press på sig och idag är hastigheten hos media väldigt snabbt

Hur många händelser har det inte varit genom åren då spelare har fått skit för att de varit ute på krogen eller hängt i ”fel” sammanhang eller med ”fel” människor, allt efter allmänheten har tagit bilder på dem och publicerat i sociala medier.

Det blir fler och fler tävlingar inom olika idrotter och samtidigt ska mer pengar dras in. Vilka är det då som får bristande återhämtning? Jo precis, idrottarna.

fotboll och idrottspsykologi

Göran Kenttä har forskat och skrivit mycket kring betydelsen av att ha en plan för sin återhämtning. Det är otroligt viktigt och kan förbättras avsevärt inom idrotten. Det är inte enbart upp till idrottarna. Om ovanstående siffror (38% och 35%) ska ner är det framförallt strukturerna som måste förändras.  Svårt, men nödvändigt.

Ett annat resultat i studien visar att många av fotbollsspelarna tyvärr dricker skadligt mycket alkohol efter avslutad karriär. Oftast då för att dämpa ångesten eller hantera stressen.  Vi behöver tidigt hjälpa idrottare att hantera sina tankar, känslor, stress och press på ett funktionellt sätt. Till exempel genom återhämtning utan alkohol eller droger.Vad kan du som aktiv, tränare eller förälder göra idag för att förhindra för att just ditt barn, din idrottare eller någon i din närhet i framtiden kommer lida av psykisk ohälsa?

Här är några tankar:

  • Se till att de får återhämtning. Svårt att säga exakt hur det ska se ut. Det skiljer sig åt från individ till individ. (läs mer om återhämtning i tidigare blogginlägg eller lyssna på vår podcast)
  • Lyssna på de aktiva och deras berättelser om hur de mår, arbeta med att alltid ha tid att lyssna. Notera här att du inte alltid behöver ha en direkt lösning på problemet. Ibland kan det bara vara skönt att ha någon som bara lyssnar.
  • Prata om begreppen ångest, depression, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Att det förekommer bland idrottare och vad det är. Du som tränare eller förälder kanske kan dra något vardagsexempel när du hade ångest eller kände dig nere. Så att idrottarna förstår att det är OK att känna dessa känslor.
  • Utbilda ledarna i dessa frågor.
  • Ha en idrottspsykologisk rådgivare knyten till föreningen som kan bistå med kompetens och finnas som extra resurs för eventuella frågeställningar.

Lycka till och om du har tagit dig igenom det här inlägget är det en väldigt bra början!
/Fredrik och Mikael

 

Annonser

Den mörka naturliga sidan av idrotten och idrottspsykologins roll

Ekonomin är säkrad och du får göra det du drömt om sedan du var liten, tävla mot de allra bästa i världen och mäta dina färdigheter. Elitidrotten.

Är ovanstående ingredienser ett kvitto på välmående?

Svar: Nej.

En elitidrottare mår inte alltid bra. Göran Kenttä har skrivit en bra artikel med rubriken ”Den deprimerande olympiern” (2012). I den tar han upp att även idrottare kan lida av psykisk ohälsa såsom depression, nedstämdhet, ångest, tvångssyndrom, beroende, missbruk, ätstörningar, bipolär sjukdom, schizofreni, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, samt utmattningssyndrom.

Kanske upplevs det förvånade men är en självklarhet. Idrottare är också människor och vi människor mår ibland dåligt. I media skrev nyligen om den Australiensiska stavhopparen Steve Hooker och att han slutar baserat på mental utbrändhet, han uppger i artikeln att han trodde kroppen som fysiskt skulle protestera först, men det visade sig vara psyket som satte stopp för hans karriär.

Just den här tankebanan tror vi många idrottare har och är mindre bra. Att de ser sig själv som för stora och starka. Att det enda sättet man kan bli stoppad på är genom att kroppen säger ifrån i form av fysiska skador. Alla vi som har upplevt känslan att få vara liten och kura ihop sig tillsammans med någon som älskar en oavsett hur man är vet hur skönt det kan vara. Att få känna sig liten, att få känna sig sårbar och ändå accepterad och älskad. Att kunna gör det det ger en styrka. Även en för en stark idrottare som vunnit OS-guld.

Det som framförallt är mindre bra med tankebanan ”stor och stark” är att själva idrottsutövandet kan förstärka den psykiska ohälsan. För om du lider av ångest, vi vill här betona ”lider” då enbart ångest i sig är naturligt för oss. Om du lider av ångest och tränar, då kan träningen i sig vara ett sätt att dämpa ångesten, och det kan fungera kortsiktigt. Fortsätter du dock så över en längre tid och aldrig ger utrymme för ångesten att lösas upp riskerar du att förvärra din psykiska ohälsa.

Det finns väldigt många exempel på psykisk ohälsa inom idrotten och senaste tiden skrev även media om en studie som gjorts på fotbollsspelare som lider av ångest och depression både under och efter sin karriär.

Så problematiken finns. Frågan är hur du som tränare, aktiv, förälder, idrottspsykologiska rådgivare eller andra aktiva runt idrotten kan förbättra problematiken.

Otroligt mycket tror vi kommer förändras om vi ”bara” uppmärksammar detta faktum. Att en idrottare som ”ser” stark ut nödvändigtvis inte även måste må bra. Enbart den korta reflektionen och medvetenheten om att vi alla är människor kommer hjälpa mycket!

Det är svårt att själv inse när man gör något som är mindre bra för en själv. Där behövs omgivningen, en modig omgivning. Som vågar ifrågasätta och vågar närma sig känsliga frågor.

Vi fundera på hur vi pratar med idrottare. Hur mycket diskuterar vi obehagliga känslor och tankar? Diskuterar vi det alls eller undviker vi det för att inte riskera att ”jinxa” det ”Fråga inte hur han mår för då kommer han bara att tänka mer på det”. Vi lovar att en person som mår dåligt kommer må sämre om hen inte får prata om det.

Att just prata om det, att faktiskt höra sig själv säga att man har ångest, känner sig nedstämd eller inte mår så bra skapar perspektiv. Det är mycket enklare att förhålla sig till ord än abstrakta tankar och det kan vara otroligt skönt att få dela bördan med någon som lyssnar.

Det här lite våra tankar kring problematiken och det finns inga direkta rätt eller fel. Däremot tror vi på att vara mänsklig och hjälpa andra människor, oavsett idrottare eller inte. Kommer vi dit då tror vi att psykisk ohälsa kommer minska.

Trevlig påsk!

Stenar i havet
Källa: http://www.fotoakuten.se