Måste du verkligen genomföra alla dina rutiner?

  • Två kokta ägg och en kopp kaffe till frukost
  • Göra exakt som du har gjort tidigare när du kommer till tävlingsanläggningen
  • Ha telefonen avstängd under hela tävlingsdagen
  • Sova exakt åtta timmar natten innan tävling
  • Dubbelkolla att dina turkläder är nedpackade innan du går och lägger dig

Många inom idrotten söker efter ett lugn, en trygghet, självförtroendet, känslan att jag kommer göra en bra tävling. Ett sätt att försöka kontrollera denna känsla är genom rutiner. Det går inte att kontrollera känslorna men vi kan hantera dem. Är rutiner dåliga? Det beror på.

Om du som idrottare vill ha en speciell keps i samband med tävlingar för att det känns bättre för dig, fine. Men om samma idrottare också vill ha speciella strumpor, vara sist ut på uppvärmningen, slå fem gånger på benen innan tävlingen börjar och dricka fem klunkar kaffe en timme innan tävlingen. Då känns det som att rutinerna tar lite väl mycket energi.

rutiner

Vi har ett automatiserat nervsystem i kroppen. Vissa funktioner kan vi inte till hundra procent kontrollera med vår vilja, till exempel hjärtslagen, blinkningar med ögon och känslor. Utsätts vi för fara är vi uppbyggda att bli rädda, varna oss själva och se till att vi är på tå så att vi klarar av utmaningen. Det kan handla om allt från att hinna i tid till en träning eller undvika att bli påkörd av en bil. En funktion av systemet är att hjälpa oss hantera stressfulla situationer.

Det innebär att systemet kommer sättas igång när du som idrottare tävlar.  För en tävling innebär att du kan misslyckas och andra idrottare hotar dig genom att vilja prestera bättre. Det triggar systemet vare sig vi vill eller inte. Så att försöka motarbete det kan bli kontraproduktivt.

Att värma upp kroppen, ha rätt utrustning och att förbereda sig tekniskt inför en tävling är oftast bra rutiner. De rutiner vi vill att du ifrågasätter är de rutiner du har för att skapa en känsla av trygghet och lugn. Där funktionen för ökad prestation går att ifrågasätta. Det är till exempel tveksamt om du i längden presterar bättre med dina turstrumpor och tanken ”varje gång jag har ätit pasta med köttfärssås innan tävling har det gått bra” kan göra att du skapar tvivelaktiga rutiner.

De vi önskar är att du kritiskt granskar dina rutiner så att de inte slutar med att du blir mer stressad över att missa en rutin än över själva tävlingen.

Annonser

Återhämtning är en viktig del av din träning

När folk pratar om viktiga komponenter av idrottande så nämner de ofta själva idrotten (till exempel teknik och strategi), det fysiska och det mentala. Vi vill lägga till en fjärde komponent, nämligen återhämtning. Det är under återhämtningen kroppen byggs upp och blir starkare. Det är rentav nödvändigt med bra fysisk och mental återhämtning för att utvecklas och prestera så bra som möjligt.

Vi tror att det är bra att se det som en viktig komponent av träningen istället för något utanför träningen, något som förhindrar oss från att träna och utvecklas. En idrottare som värderar återhämtning högt och satsar på kvalitativ återhämtning kommer troligtvis uppleva flera positiva effekter, såsom:

  • Återhämta sig snabbare och bättre fysiskt
  • Ökad motivation och fokus när hen genomför sina fysiska träningspass
  • Bättre på att hantera misslyckanden och fortsätta kämpa vidare
  • Bättre på att vara medveten och kritiskt granska den ”game plan” som finns

Om man hjälper och uppmuntrar idrottare att se återhämtning som en del av träningen ökar nog också idrottarens motivation till att se återhämtning som något viktigt snarare än något nödvändigt ont.

Hur kan man göra återhämtningen så bra och givande som möjligt då? Kommentera gärna och dela med dig av dina idéer och tankar!

idrott och idrottspsykologi
Källa: www.fotoakuten.se

Svårt att hantera tankar och känslor inom idrotten

Hur många inom idrotten tror du behöver bli bättre på att hantera sina tankar och känslor? Kanske 20, 50 eller 70 %?

Vi tror att alla behöver bli bättre.

Hur många idrottare behöver bli bättre på det mentala då? 5, 40 eller 80 %?

Vi tror att alla gynnas av att bli bättre.

Hur bra är idrottare idag på det mentala? Många behöver nog bli bättre på det men vi tror också att många är bättre på det än de själva kanske tror. Det är svårt att hantera sina tankar och känslor, det är viktigt att förstå. Vi (Mikael och Fredrik) behöver också bli bättre på det mentala och på att hantera oss själva. Vi lär oss dagligen, både från sådant vi gör bra och sådant vi misslyckas med.

Det mentala är inget bestämt och fast, det är inte så att man antingen är bra eller dålig. Vissa delar gällande det mentala hanterar man sämre och andra bättre. Det är inte så att man alltid kommer ha det tufft bara för att man har det nu. Om du har som mål att klara 80 kg i en frivändning så är det tydligt när du når målet. Men att bli bättre på det mentala, när är man det? Hur vet man om man blir det? Det kan kännas svårare och mer komplicerat att ha koll på det, men det går. Vi kommer skriva mer om detta i ett framtida blogginlägg.

Antalet artiklar i dagstidningar där idrottare berättar hur de har utvecklat sin mentala förmåga ökar i antal. Exempel på delar idrottar uppger att de har utvecklat är:
– Tålamod
– Hantera misstag
– Hantera nervositet
– Fokusera på rätt saker

De flesta av dessa idrottare vi läser om är äldre idrottare. De har genom erfarenhet och livet lärt sig hantera sig själva bättre. Frågan blir då om man måste vänta till man har blivit en erfaren idrottare för att kunna hantera det mentala på ett bra sätt.

Nej, det är någonting du som idrottare kan träna på redan i tidig ålder. En konkret övning är att du efter varje träningspass och tävling reflekterar över din prestation. Vad gjorde du bra? Vad gjorde du mindre bra? Det hjälper dig att lära känna dig själv samt förstå vad du behöver utveckla och hur.

Hantera tankar och känslor

En hel del beteenden genomför vi för att undvika någonting obehagligt. Till exempel att vi väljer att stanna hemma istället för att gå ut om det ösregnar. I vissa fall kan det vara bra att undvika obehagliga saker. Men vad händer om du slutar spela på ett visst sätt för att undvika att misslyckas? Eller om du väljer den enkla vägen för att den andra innehåller mer känslor av motstånd? Till exempel att du inom simning väljer att bara köra distans fast du vet att du borde träna vändningar. Rutiner innan tävlingar är generellt sätt bra, men vissa idrottare skapar väldigt många rutiner som faktiskt tar mer energi än vad de ger. Här gäller det att vara kritisk mot de rutiner man själv inför så att de faktiskt hjälper en och främjar prestationen.

Vi tror att du som idrottare, tränare eller aktiv i en förening arbetar mer med det mentala än ni kanske tänker på. Problematisera inte området mer än vad som behövs och ta hjälp av oss experter så skapar vi tillsammans ett fint klimat inom Idrottssverige!

Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?

Motivation är ett komplext begrepp och det finns många olika typer av motivation. Ett sätt att dela upp motivation är att skilja på inre och yttre motivation. Med inre motivation menas att en idrottare motiveras att till exempel spela tennis för att hon älskar spelet och för att hon upplever glädje när hon spelar. Med yttre motivation menas att hon gör det för att till exempel göra pappa glad eller undvika tränarens besvikelse. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om begreppen som du kan läsa här.

Ett behov vi människor har är behovet av autonomi/frivillighet, det är en grundförutsättning för inre motivation. Det vill säga att vi gör saker av eget initiativ för att vi själva vill det. Du som tränare har möjlighet att hjälpa idrottaren att få det här behovet tillgodosett.

Hur kan du då göra detta? I den här artikeln ger vi några exempel som baserar sig på en artikel av Mageau och Vallerand (2003).

Som tränare är det viktigt att ge idrottarna möjlighet att fatta egna beslut och val. Till exempel genom att:

  • Fråga dem vad de vill fokusera på under nästa träningspass, beroende på kunskapsnivån hos idrottaren kan du stötta med några alternativ.
  • Ge dem möjlighet att välja mellan olika övningar.
  • Ge utrymme för att själva ta initiativ och möjlighet att genomföra självständigt arbete.

Om idrottarna inte får möjlighet att ta egna initiativ blir det kanske inte lika naturligt att göra det för dem senare heller. Det kanske känns onödigt stort och svårt när det väl förväntas av dem i framtiden. Det kan även vara bra att tänka på att inte ge stöd när det inte behövs och låta idrottarna fatta egna beslut och göra saker själva när de har möjlighet.

När ni ska genomföra en övning så förklara varför. Om ni har vissa regler så berätta varför ni har dem. Inkludera idrottarna. När ni går igenom reglerna och uppgifterna är det viktigt att vara medveten om och visa förståelse för idrottarnas känslor kring dem. Ni kanske förstår att idrottarna känner sig besvikna när ni inför en viss regel. Förklara då att ni förstår om de känner sig besvikna och varför ni har regeln (till exempel för att minska risken att de skadas eller för att det kommer hjälpa dem utvecklas mer).

Träna tanken tennis

När ni ger feedback är det bra att tänka på att göra det på ett icke-kontrollerande sätt. Positiv feedback kan ha två olika funktioner, informativ och kontrollerande. Exempel på positiv feedback som är informativ och inte kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen”. Ett exempel på positiv feedback som är informativ och kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen! Om du kämpar lika bra i nästa match så kanske jag tar ut dig till laget”. Det är viktigt att den positiva feedbacken fokuseras på beteenden som är under idrottarnas kontroll och att den förmedlar höga men realistiska krav.

Undvik andra typer av kontrollerande beteenden, till exempel att säga att de måste bete sig på ett visst sätt, att ge idrottarna ångestskapande kritik och i vissa fall även belöningar. Om du som tränare är kontrollerande och ger idrottaren uppfattningen om att de måste bete sig på ett visst sätt så blir det problematiskt om de inte gör det. Det kan skada er relation (lyssna på Hjärnskrynklarnas diskussion om relationen mellan tränare och idrottare här) Genom att få en belöning för någonting kan det uppfattas som att aktiviteten inte är intressant utan belöningen. När man inte längre får belöningen kanske inte aktiviteten i sig är lika intressant längre.

Sammanfattningsvis är det bra att ge idrottarna valmöjligheter och ge dem förutsättningar att ta egna initiativ. Ge dem möjlighet att vara kreativa och ta ansvar. Förklara varför ni gör det ni gör, det leder till att de lär sig och blir involverade. Det gör att de växer och utvecklas och får det roligare.

Avslutningsvis är det bra att undvika ord som ”måste” och ”borde”. Kan ni formulera er på andra sätt? Kan ni hjälpa idrottarna att själva inse vad som är bra att göra?

Referens:
Mageau GA, Vallerand RJ. (2003). The coach-athlete relationship: A motivational model. Journal of Sport Sciences, 21, 883–904.

Ångestproblematik och psykisk ohälsa hos professionella fotbollsspelare

I en stor internationell undersökning som spelarorganisationen Fifpro har genomfört visade det sig att 38% aktiva och 35% före detta fotbollsspelare lider av ångest eller depression. Det är stora siffror! Ordet alarmerande lägger sig tyvärr ganska passande i munnen. Sen ska vi också notera att det är en studie och för att stärka detta behövs fler liknande studier.

Men varför är det så här? I en artikel i Dagens Nyheter intervjuades Göran Kenttä. En av flera bra analyser i artikeln var att det är en oerhörd press på spelarna. Göran nämner bland annat att anställningstryggheten är dålig; blir du skadad eller sjuk kan du säljas imorgon.

Magnus Erlingmark, spelarföreningens generalsekreterare, säger i en artikel på svt.se att han är förvånad över resultatet och att han trodde att fotbollsspelare var bättre på att ta hand om sin psykiska hälsa.

Det är otroligt bra att den här studien får uppmärksamhet och att problemet uppmärksammas. Visst har elitidrottare generellt väldigt stor press på sig och idag är hastigheten hos media väldigt snabbt

Hur många händelser har det inte varit genom åren då spelare har fått skit för att de varit ute på krogen eller hängt i ”fel” sammanhang eller med ”fel” människor, allt efter allmänheten har tagit bilder på dem och publicerat i sociala medier.

Det blir fler och fler tävlingar inom olika idrotter och samtidigt ska mer pengar dras in. Vilka är det då som får bristande återhämtning? Jo precis, idrottarna.

fotboll och idrottspsykologi

Göran Kenttä har forskat och skrivit mycket kring betydelsen av att ha en plan för sin återhämtning. Det är otroligt viktigt och kan förbättras avsevärt inom idrotten. Det är inte enbart upp till idrottarna. Om ovanstående siffror (38% och 35%) ska ner är det framförallt strukturerna som måste förändras.  Svårt, men nödvändigt.

Ett annat resultat i studien visar att många av fotbollsspelarna tyvärr dricker skadligt mycket alkohol efter avslutad karriär. Oftast då för att dämpa ångesten eller hantera stressen.  Vi behöver tidigt hjälpa idrottare att hantera sina tankar, känslor, stress och press på ett funktionellt sätt. Till exempel genom återhämtning utan alkohol eller droger.Vad kan du som aktiv, tränare eller förälder göra idag för att förhindra för att just ditt barn, din idrottare eller någon i din närhet i framtiden kommer lida av psykisk ohälsa?

Här är några tankar:

  • Se till att de får återhämtning. Svårt att säga exakt hur det ska se ut. Det skiljer sig åt från individ till individ. (läs mer om återhämtning i tidigare blogginlägg eller lyssna på vår podcast)
  • Lyssna på de aktiva och deras berättelser om hur de mår, arbeta med att alltid ha tid att lyssna. Notera här att du inte alltid behöver ha en direkt lösning på problemet. Ibland kan det bara vara skönt att ha någon som bara lyssnar.
  • Prata om begreppen ångest, depression, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Att det förekommer bland idrottare och vad det är. Du som tränare eller förälder kanske kan dra något vardagsexempel när du hade ångest eller kände dig nere. Så att idrottarna förstår att det är OK att känna dessa känslor.
  • Utbilda ledarna i dessa frågor.
  • Ha en idrottspsykologisk rådgivare knyten till föreningen som kan bistå med kompetens och finnas som extra resurs för eventuella frågeställningar.

Lycka till och om du har tagit dig igenom det här inlägget är det en väldigt bra början!
/Fredrik och Mikael

 

Att vara mentalt värdelös

”Jag är inge bra mentalt!”

”Jag är ingen vinnarskalle!”

”Jag måste bli starkare mentalt”

Det är inte ovanligt att idrottare ser sig själva som dåliga när det gäller det mentala. Även tränare kan ibland stämpla idrottare som dåliga på det.

Finns det något problem med det då? Ja det finns många problem med det.

En idrottares samtliga mentala färdigheter kan inte klumpas ihop och sammanfattas med ett par ord.

Mentala färdigheter är inte något som är konstant, det förändras i takt med att andra saker förändras (vinner tävlingar, blir sjuk, ny utrustning etc.) och de kan förbättras med träning. Sen är det självklart så att idrottare har olika styrkor och svagheter när det gäller det mentala, på samma sätt som med det fysiska.

Golfaren Aida ses som en stor talang. Folk pratar redan om att hon ska bli Sveriges nya superstjärna. Hon är väldigt disciplinerad när det gäller sin träning och arbetar hårt och strukturerat. Hon sätter mål inför träningarna för att fokusera på rätt saker och har en väldigt bra teknik. Generellt sett spelar Aida bra på tävlingar. Under en längre tid har hon inte varit bra på att avsluta rundorna, speciellt inte när det verkligen gäller. Under de sista hålen på en tävling spelar hon ofta väldigt dåligt. Hon vet det och alla andra vet det.

Är Aida kass på det mentala då? Saknar hon en vinnarskalle?

Självklart är det inte så.

Presterar hon sämre i slutet av tävlingar på grund av det mentala? Jo visst verkar det vara fallet. Men det visar sig att hon även har många styrkor när det gäller att arbeta med mål, klara av tuffa situationer på banan, att växla fokus, bibehålla fokus och att mentalt klara av hård träning.

Om det fortsätter så här (att hon och hennes omgivning kallar henne mentalt svag, att hon har dåliga nerver etc.) är det möjligt att det sätter fler griller i Aidas huvud och påverkar andra områden i hennes spel.

Därför är det viktigt att ta bort stämpeln, lyfta de mentala styrkor hon har och få henne att inse att även hon är duktig när det gäller det mentala.

Hur hjälper man henne att avsluta rundorna på ett bättre sätt då? Ja det finns många sätt att gå tillväga på och det är viktigt att utgå från Aida. En generell sak man skulle kunna börja med är att visa hur hon kan arbeta med att acceptera att hon kanske upplever en högre psykologisk och fysiologisk aktivering under de avslutande hålen (till exempel högre puls och många olika tankar). Sen förklara att det är okej och att det i många fall faktiskt kan hjälpa henne att prestera bättre.

Golf Träna tanken

Varför fokuserar vi oftast på det vi gör fel?

Många av idrottarna vi träffar fokuserar mer på det negativa än det positiva. ”Bra” säger vissa tränare då man ska vara kritisk till det man gör och hela tiden vilja utvecklas.

En förutsättning för att orka träna och tävla är att man tycker det allt som oftast är roligt och att man själv tycker man är duktig.

Det är svårt att göra om man hela tiden fokuserar på det dåliga. Varför gör vi det då?

Vissa förespråkar vår genetiska historia och att det är inlärt sedan vi bodde i små byar och var ute och jagade. De menar på att hjärnan är inställd på att förutse och varna oss för potentiella hot. Det vill säga det som kan gå dåligt.

Idag har vi förmånen att leva ett liv i Sverige där vi inte behöver jaga på dagarna för att få mat. Det går att köpa i butiken. Vårt boende är generellt sett tryggt. Vi använder helt enkelt hjärnan på ett lite annorlunda sätt idag. Det är bra men det för med sig utmaningar.

Oavsett förklaringen till varför vi fokuserar på det negativa är vi övertygade om att många idrottare kan bli bättre att förstärka de bra prestationerna. De negativa prestationerna kommer vi kanske alltid ha lätt att komma ihåg, men allt det positiva vi gör, alla bra prestationer och alla utmaningar idrottare klarar av nästan dagligen. Där är det bra om du som idrottare skapar en metod att arbeta med för att fokusera på det du gör bra.

En praktisk övning är att efter träningar och tävlingar skriva ner tre prestationer du som idrottare gjorde bra. Allt för att hjälpa dig att lära in ett nytt beteende och att se det som du gör bra.

Notera att:
Du kan inte ta bort dina negativa tankar. De kommer ibland snabbt och de kan komma när som helst. Däremot kan vi välja hur vi förhåller oss till dem och hur vi hanterar dessa tankar samt vart vi riktar vårt fokus.   

Sommar, golf och idrottspsykologi

 

Du och dina träningskamrater kan hjälpas åt med detta genom att prata om vad ni har gjort bra på träningen. Ni kanske ser saker hos varandra som ni själva inte tänkt på och kan påminna varandra. Ni kan antingen göra det lite kort efter varje träning/tävling eller ta ett lite längre snack en gång i veckan. Det är bättre att skapa kontinuitet än att göra det intensivt under en period för att sedan sluta.

Du kan även spela in till dig själv vad du tyckte att du gjorde bra. En auditiv dagbok.

Det är ingen annan som kommer agera eller tänka åt dig så för att skapa en förändring krävs det energi och kraft av dig.

Krav och förväntningar inom idrotten

– De tuffaste kraven är dom jag stället på mig själv.

– Den största pressen jag upplever är den jag själv har skapat

Men omgivningen då? Hur mycket påverkar den?

– Det är klart att den påverkar, men som sagt det är mina egna krav och förväntningar som styr.

Är det så? Har idrottare förmågan att själva ställa krav och förväntningar helt oberoende av omgivningen?

Tveksamt.

I boken Connected menar författarna att vi människor är en produkt av vår omgivning. Att vi beter oss olika beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Majoriteten av psykologer verkar vara överens om att det är en kombination av arv och miljö som formar oss.

Vi känner till de idrottsföreningar där kulturen ”sitter i väggarna”? Vilken kultur sitter där? Inte är det tavlor av Ernst Billgren utan det är beteenden som har formats under längre tid. Beteenden som förklarar hur man ska vara inom just den klubben. ”Här ger vi inte upp.”, ”Vi tränar ordentligt och är schyssta mot varandra.”

Vi formas hela tiden och vi försöker bli omtyckta av omgivningen. Vi vill ofta inte göra något annorlunda och sticka ut för mycket. Därför är vi tveklöst beroende av våra medmänniskor.

Ingen idrottare sätter krav och förväntningar helt själv oberoende av någon annan. Det är en konstruktion av omgivningen och dess förväntningar. Idrottare omvandlar dessa och formar egna krav och förväntningar.

Det är inget vi kan ignorera. Det gäller att medvetengöra och acceptera det. Därför är det viktigt att bestämma vilken miljö man vill befinna sig i. ”Är det en miljö som får mig att bli den bästa versionen av mig själv?”

Klättervägg idrottspsykologi
www.fotoakuten.se

Social ångest är en problematik som växer i Sverige. Kortfattat har människor med social ångest svårt att minska fokus på sig själva. De ägnar mycket tid åt att tänka på hur andra ska uppfatta en som person.

Hur agerar idrottare här?

Vi tror många grubblar över hur andra kommer uppfatta dem i vissa situationer. Vissa kan även vara rädda för att vinna tävlingar för att de är obekväma och rädda för det faktum att folk kommer se dem som en vinnare.

Vissa idrottare är medvetna om vad det kommer innebära att bli en elitidrottare, andra inte.

Hur mycket tid det kommer krävas och vilken uppmärksamhet kommer det innebära? Om du som idrottare vill kunna leva gott kommer du få göra en hel del annat än själva idrottsutövandet. Pressträffar, sponsorträffar och reklam ska genomföras. Det är kanske inte alltid så upplyftande.

Omgivningen påverkar oss, vare sig vi vill eller inte. Det är bra att vara medveten om. Vi är inte enskilda individer som växer och formas oberoende av andra. Vi är flockdjur som behöver varandra. Vi behöver speglas, stöttas och få krav för att utvecklas.

Stötta i motgång

– Jaaaaa!
Glädjen är stor när Nour sätter sitt sjunde mål i matchen. Laget leder med fyra mål och spelar stabilt, lekfullt och avslappnat.
– Snygg pass Hanna!
– Du är bäst Nour!
-Kom igen nu tjejer! Nu kör vi!

I medgång är det relativt enkelt att berömma, uppmuntra och stötta sina kamrater inom idrotten. I motgång är det svårare men det är framförallt då stöd behövs.

Innebandylaget som Amir spelar i ligger under med tre mål. Matchen är viktig men laget underpresterar. De har slutat prata med varandra. De är spända, irriterade och frustrerade. De skapar nu bra tryck mot motståndarnas mål, snabba passar fram och tillbaka till varandra nära mål. Målvakten ligger ned och Amir får bollen. Målet är helt öppet, han blir exalterad samtidigt som han hinner bli rädd för att skjuta över. Amir skjuter och bollen går över ribban. Samtidigt som en våg av besvikelse sköljer över honom hör han hur tre av hans lagkamrater skriker ”Neeeeeej”, ”Hur kan du missa???” ”Men då Amir, hur lyckas du med det där?” samtidigt som de skakar på huvet och vänder sig bort från Amir.

Om en spelare får höra sådana kommentarer som Amir fick efter ett misstag blir den negativa reaktionen ännu starkare. Amir är medveten om att han gjorde ett misstag och att han ”borde” ha satt skottet. Han behöver inte få andras feedback på det. Om han var rädd för att missa innan så är han förmodligen ännu mer rädd nu.

Det behöver inte vara lika tydligt som exemplet ovan med glåpord. I vissa fall kanske man får arga och irriterade blickar och färre passningar. I andra fall kanske man blir utfryst i omklädningsrummet och så kanske man inte blir inbjuden till sociala aktiviteter utanför innebandyn.

Om Amir hade vetskapen om att det är okej att göra misstag finns chansen att han hade varit mer avspänd och fokuserad på rätt saker när han fick chansen. Han hade i så fall troligen satt skottet i mål.

Tänk om Niklas istället hade klappat Amir på axeln efter missen, om Adam hade ropat ”Ah synd, du sätter den nästa gång Amir, du är bäst!”. Då hade Amir säkert snabbare kommit tillbaka in i matchen, han kanske till och med hade blivit extra sporrad efter missen och kämpat allt vad han hade för att ta revansch.

Idrott idrottspsykologi
I medgång är det lätt att stötta men kom ihåg att göra det även i motgång. När en lagkamrat underpresterar och gör misstag, ge hen en klapp på axeln, uppmuntra hen ”Kom igen, du är bra” och visa att du tror på hen. När det går bra så behöver man kanske inte så mycket pepp, då är man så peppad själv. När det går tyngre kanske man håller igen mer, kanske inte vågar och är rädd för att göra sina lagkamrater eller föräldrar besvikna. Det är då en high-five eller en positiv kommentar behövs.

Uppmuntra försök och ansträngning. Om en spelare genomför en sämre match men kämpar riktigt hårt så uppmuntra och beröm det. ”Riktigt bra kämpat Anders, underbart!”. Om Nadja skjuter och missar så beröm henne för att hon tog skottet ”Bra att du tog chansen Nadja”, ”Bra tryck Nadja”, ”Synd, du sätter den nästa gång”.

Vet du hur dina lagkamrater vill att du agerar? Prata med varandra om det. Kanske vill de att ni bara är tysta och kör vidare. Kanske att ni säger något speciellt till varandra. Hur vill du att de ska agera när det går dåligt för dig?

Ätstörningar inom idrotten

”Nu är det din tur!”

Ni ska köra dips. Den där jobbiga övningen då du har kroppen mellan två räcken, sänker ner kroppen för att sedan återigen trycka dig upp. Fokus ligger här på muskeln triceps.

”Hur många klarar du?”

Det blir väldigt tydligt i en sådan här situation. Kanske resten av laget/gruppen kollar på samtidigt som du genomför övningen. Kanske har flera andra kört innan dig och du vet hur många den hitintills sämsta har gjort. Du känner att du måste slå det.

Du kämpar dig igenom fyra stycken innan det tar stopp halvvägs under den femte. Du hänger där och tar i allt vad du kan medan kroppen bara darrar. Tillslut tvingas du frustrerande nog släppa taget.

”Hehe, du måste sluta äta så många bullar”

En kommentar från en ”kompis”. Åtta små ord. De träffar hårt. Hur hårt? Det vet vi inte men vi vet att det måste ske ett slut på sådana kommentarer inom idrotten. Det kan skada folk värre än vad vi ens vill tänka på.

I söndags genomförde svensk idrottspsykologisk förening (SIPF),  för vilken Mikael är ordförande, sin årliga vårkonferens på Bosön. Temat för konferensen var ätstörningar inom elitidrott. Forskning visar bland annat tydligt att ätstörningar är vanligare inom än utanför idrotten.

Exemplet ovan kan översättas till många andra situationer, kommentarer och idrotter. Tyvärr är det alldeles för vanligt. Tyvärr förstår många heller inte hur fel det kan bli. Vi behöver hjälpas åt att se till att sådana kommentarer och liknande beteenden som till exempel en snärt på mage eller rumpa upphör. Det ska inte vara okej med nedlåtande kommentarer om vikt och utseende i en idrottshall. Det är viktigt att både idrottare och ledare säger ifrån. Det kan aldrig komma något positivt ur en sådant agerande.

Inom många idrotter tävlar de aktiva i minimala kläder vilket exponerar kroppen något oerhört. Inom flera idrotter spelar vikten en stor roll i hur väl idrottaren presterar. Det är oundvikligt att inte vara medveten om vikten i de idrotterna.

En tidig insats. Det är viktigt för att förhindra att idrottare utvecklar en ätstörning eller för att underlätta behandlingen av den. En tidig insats kan innebära att fråga hur idrottaren mår. Likt det vi har skrivit om tidigare här på bloggen är det en viktig fråga som behöver få ta plats.

”Hej, hur mår du?”

Ensamhet
www.fotoakuten.se

Det är viktigt att visa att man bryr sig och att man finns där för idrottaren. Släng inte iväg en hastig fråga som du inte egentligen bryr dig om att få besvarad. Ta dig tid, visa att du bryr dig om svaret och verkligen lyssna på idrottaren.

Inom idrotten är det svårt att studera viktnedgång som ett mått på om individen har problem med näringsintaget eller inte. Det som är viktigt är hur idrottaren förhåller sig till maten. Det är extra viktigt att vara vaksam om idrottaren blir skadad, missar en laguttagning eller underpresterar. Hur agerar idrottaren då? Vissa går hem och gråter, andra blir förbannade och ger sig f… på att komma tillbaka, starkare än någonsin. Några kanske hanterar ångesten och besvikelsen genom skadliga matvanor.

En tidig insats kan vara ett ta professionell hjälp av en psykolog för att bolla problematiken. Hör gärna av er till oss om ni vill diskutera något så kan vi antingen hjälpa er eller hänvisa vidare. Det kan aldrig bli för tidigt för att oroa sig, enbart försent.

”Du får sluta äta så mycket bullar nu”. Det kan vara den kommentarer som gör att en individ aldrig mer äter bullar, sötsaker och börjar svälta sig själv.

”Ah men det var ju bara på skoj”. Skoja om någonting annat.