Ska jag verkligen ta upp det med tränaren? Jag är ju orolig över träningsupplägget och förstår inte riktigt hur det ska hjälpa mig att bli bättre. Jag diskuterar det med någon i gruppen innan jag tar upp det med tränaren. Det känns bra att testa om det är vettigt att ta upp det eller om det bara är jag som oroar mig i onödan.
Okej, hen tyckte att jag skulle ta upp det och jag tycker att det känns bra att göra det. Nu gäller det bara att hitta rätt läge att prata med tränaren.
Ovan är ett exempel på tankegångarna hos idrottare innan de finner mod att prata med tränaren. När de väl tar upp det med tränaren är det viktigt att hen visar att hen lyssnar och respekterar dem.
Vi har träffat flera idrottare som upplever att de har haft tränare som har varit dåliga på att lyssna. Att vara tränare innebär att arbeta med människor och för att skapa ett bra klimat behöver du lyssna på dina idrottare. Att som tränare flacka med blicken, kolla i mobilen eller avbryta idrottaren är respektlöst. Aktivt lyssnande, att verkligen vara närvarande och intresserad är viktigt!
Tränare lyssnar inte dåligt för att de vill vara otrevliga utan för att de är stressade. De upplever att de inte har tid att lyssna. Om man inte har tid så är det viktigt att säga det direkt, att man bara har fem minuter eller att man inte kan ta samtalet nu och att det passar bättre efter träningen eller innan nästa träning. Ibland kanske det är bäst prioriterad tid att ta sig tid och lyssna på idrottaren. Det kan göra att man undviker framtida problem och att man i längden faktiskt sparar tid.
Struktur och tydlighet skapar trygghet för idrottarna. Det är därför bra att berätta om din filosofi för idrottarna och hur du vill kommunicera med dem. Då blir det tydligt vad de kan förvänta sig. Aktivt lyssnande kan ta en väldigt långt. Även om det i stunden känns som att det bara ”tar” tid kan det i längden vara bland det mest effektiva du har gjort som ledare.
/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 