Det är inte ovanligt att idrottare under tävlingar börjar tänka på saker som inte är relevanta för tävlingen (alltså under själva tävlingsmomentet). Det kan till exempel handla om att de stör sig på hur deras tränare eller föräldrar agerar på läktaren eller att de försöker lösa problem i en relation eller arbetsuppgifter/läxor.
Det ger dock inget att fundera på dessa saker under tävlingar. Idrottaren kommer inte att lösa problemen i relationen, hen blir inte bättre på historieläxan och deklarationen blir inte gjord under tävlingen. Det kommer snarare ställa till det för idrottaren, hen kommer att fokusera på fel saker och förmodligen uppleva mer stress och ångest. Troligtvis kommer idrottaren även att prestera sämre under tävlingen.
Ibland dyker en tanke upp (till exempel på en relation eller något pinsamt som har hänt) och det kan kännas viktigt att fundera på det och komma till en slutsats. Det kan då vara svårt att släppa det och ibland kan idrottaren till och med bli osäker på om hen ska släppa det eller om det faktiskt finns något värde att gå in i det och tänka färdigt tankarna (och lösa problemet och/eller må bättre). I många fall upplever idrottare så mycket ångest och obehag att det är svårt att inte försöka lösa det som hen börjar grubbla på.
Om du blir osäker på om du ska släppa det eller inte det så finns det en bra tumregel att använda: ”Om det gäller liv och död så strunta i tävlingen och agera på det (förutsatt att du kan påverka situationen med ditt agerande). Annars så släpp taget om det, öppna inte dörren till tanken, och fokusera på det du ska göra i tävlingen”.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 