När gruppen betyder mer än individen

Vi lägger mycket ansvar på idrottaren och det är bra för de behöver ta ansvar. Ibland kanske det dock läggs för mycket ansvar på individen och förväntningarna kan ibland bli för höga. Vi glömmer bort att många idrottare är unga och att de faktiskt inte har lärt sig vissa färdigheter än.

I vissa miljöer är det en självklarhet att det är viktigt med återhämtning och att idrottarna även ska göra andra saker utanför idrotten. Ingen blir hånad för att ha valt bio istället för ett hårt träningspass. I andra idrottsföreningar/lag skulle samma individ ha fått gliringar och i de miljöerna är det inte accepterat att välja att göra något annat om man inte är allvarligt skadad.

Individer i vår närmiljö påverkar oss ibland mer än vad vi vill tro. Vi kanske är starka som individer men vi ska inte underskatta gruppens kraft och påverkan.

I ett ungdomslag vi arbetade med för länge sen var det givet att de som kom ner till träningen eller matchen hälsade på varandra genom att ta varandra i hand. Varje träning, varje match, alltid. Inga konstigheter. Ett beteende som formas av gruppen och där det är jobbigare att strunta i att göra det än att göra som alla andra.

Ett annat exempel är fysträning där den som hoppar längst och mest korrekt hyllas istället för hånas. Kanske låter konstigt med att hånas, varför skulle någon hånas av den anledningen? De som är väldigt duktiga på till exempel vissa fysiska färdigheter kan få kommentarer om att de hoppar som en groda eller springer konstigt. De kan få höra ”skämt” om att de äter tillskott eller är dopade. Allt för att sätta sig över dem och trycka ned dem istället för att bli imponerad och lyfta de som verkligen har lagt ner ett eftersträvansvärt arbete.

Beteenden kan formas snabbt i grupper. Det gäller att ha respekt för kulturen och historien, var kommer beteendet ifrån och var har det blivit format? Det är även viktigt att inte se mellan fingrarna och att istället ta tag i mindre bra beteenden så fort som möjligt.

Annonser

Vem ansvarar för din utveckling?

– Vem tar sig till träningen?
– Vem genomför träningarna?
– Vem utsätter sig för pressen under tävlingssituationer?
– Vem prioriterar bort fester, resor och biobesök för idrotten?

Svaret är du

Därför är det viktigt att du tar det ansvar du behöver ta för din idrottskarriär. Givetvis finns det föräldrar, vänner, tränare och andra runt dig som är oerhört viktiga och kan stötta dig. Men ingen vet det du vet och du är bäst på att känna dig själv. Vi runt dig kan se hur du agerar och efter det gissa vad du tänker eller känner, men vi behöver din input. Du behöver säga ifrån när arbetssätt eller övningar du genomför inte fungerar bra. Det är även viktigt att du berättar vad som fungerar bra så att vi kan fortsätta med det.

Eftersom det är du som ansvarar för din utveckling behöver du kommunicera med din omgivning och vid behov söka stöd och hjälp. Att gå in i sig själv och bara köra på är ibland en bra kortsiktig lösning. Men långsikt är det enormt viktigt med bra kommunikation. Du som idrottare behöver berätta hur du mår och vad du känner.

Ge inte upp! Tränare och föräldrar är ibland väldigt stressade och har kanske inte tid att lyssna på det du säger. Det låter hemskt men så kan det vara. Därför är det bra om du som idrottare inte ger upp efter att ha försök kommunicera något jobbigt en gång, kom igen och gör ett nytt försök.

Ibland är det jobbigt att driva sig själv framåt men det finns inga andra alternativ, du är och kommer alltid bestämma över hur du vill hantera situationer. Det är utmanade men också roligt.