När gruppen betyder mer än individen

Vi lägger mycket ansvar på idrottaren och det är bra för de behöver ta ansvar. Ibland kanske det dock läggs för mycket ansvar på individen och förväntningarna kan ibland bli för höga. Vi glömmer bort att många idrottare är unga och att de faktiskt inte har lärt sig vissa färdigheter än.

I vissa miljöer är det en självklarhet att det är viktigt med återhämtning och att idrottarna även ska göra andra saker utanför idrotten. Ingen blir hånad för att ha valt bio istället för ett hårt träningspass. I andra idrottsföreningar/lag skulle samma individ ha fått gliringar och i de miljöerna är det inte accepterat att välja att göra något annat om man inte är allvarligt skadad.

Individer (t.ex., träningskompisar, kompisarnas föräldrar och tränare) i vår närmiljö påverkar oss ibland mer än vad vi vill tro. Vi kanske är starka som individer men vi ska inte underskatta gruppens kraft och påverkan.

I ett ungdomslag vi arbetade med för länge sen var det givet att de som kom ner till träningen eller matchen hälsade på varandra genom att ta varandra i hand. Varje träning, varje match, alltid. Inga konstigheter. Ett beteende som hade formats av gruppen och där det är jobbigare att strunta i att göra det än att göra som alla andra.

Ett annat exempel är fysträning där den som hoppar längst och mest korrekt hyllas istället för hånas. Kanske låter konstigt med att hånas, varför skulle någon hånas av den anledningen? De som är väldigt duktiga på till exempel vissa fysiska färdigheter kan få kommentarer om att de hoppar som en groda eller springer konstigt. De kan få höra ”skämt” om att de äter tillskott eller är dopade. Allt för att sätta sig över dem och trycka ned dem istället för att bli imponerad och lyfta de som verkligen har lagt ner ett eftersträvansvärt arbete.

Beteenden kan formas snabbt i grupper. Det gäller att ha respekt för kulturen och historien, var kommer beteendet ifrån och var har det blivit format? Det är även viktigt att inte se mellan fingrarna och att istället ta tag i mindre bra beteenden så fort som möjligt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Annons

Vem har jag inte snackat med på länge?

Sammanhållningen i gruppen och atmosfären på träningar är viktiga faktorer för en välfungerande grupp och de har stor betydelse för idrottarnas välmående och prestationer. Något som påverkar sammanhållningen är till vilken grad alla idrottarna i gruppen känner sig sedda och inkluderade.

En bra vana att ha när du som idrottare kommer till träningarna är att fundera på vem du inte har snackat med så mycket på sistone och att sedan snacka med hen i samband med träningen. Antingen innan träningen har start, i någon paus eller efter träningen. Det krävs inte så mycket, till exempel att du efter träningen frågar hur det är, att du är närvarande i samtalet och att du pratar lite om helgen eller en ny bra låt som har släppts.

Vem ska du snacka lite extra med på nästa träning?

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Idrottspsykologi och laget

Hur vill du att ditt lag/team ska se ut? Hur vill du att ditt lag ska fungera? Hur vill du bli behandlad i det?

Våga vara annorlunda
Ett idrottslag består av olika individer som kämpar för att utvecklas och vinna. På många sätt är det bra att vara lika i ett idrottslag, lagsammanållningen kan påverkas positivt av att man har liknande värderingar, åsikter och mål. Att till exempel ha liknande grundläggande värderingar och kämpa mot samma mål tror vi är bra och viktigt.

Samtidigt vill vi slå ett slag för vikten av att ha ett heterogent lag. Ett lag som består av olika individer, där man vågar vara sig själv och där det är uppmuntrat. Bygg laget/gruppen kring devisen tillsammans är vi bättre och starkare.

Vi har alla våra styrkor och svagheter. Ingen är perfekt. Det lag som lyckas lyfta fram allas styrkor och täcka upp för svagheterna, det är ett bra lag.

Ha roligt
Det är viktigt att ha roligt på träningen. Att vara seriös och satsa hårt behöver inte innebära att glädjen minskar. Glädje är en stark drivkraft och är något som bör eftersträvas i arbetet med grupper.

Våga misslyckas
Lekfullhet är viktigt, att våga pröva nya saker, att våga misslyckas. Hjälp varandra att våga. Visa att det är ok att misslyckas. Även om det kan vara frustrerande när lagkamrater misslyckas, missar chanser och sabbar lägen så är det ännu värre när de inte vågar utmana sig själva. Vi människor vill inte misslyckas, vi strävar efter att lyckas. Vad som ligger i begreppet att lyckas skiljer sig också åt från individ till individ.

Inom grupper och lag pratar man ofta om att det ska vara högt i tak. Lättare sagt än gjort…. Men något att sträva mot och arbeta för. En del i att skapa ett klimat som har högt i tak är att individerna i gruppen vågar misslyckas. För att lära sig måste man våga misslyckas. Här är en artikel som knyter an till det här och som handlar om hur en tränare arbetar med idrottares misslyckanden.

samarbete idrottspsykologi laget

Var en god förebild
Alla i laget är förebilder; stjärnspelaren, lagkaptenen och bänknötaren. Vare sig man vill eller inte så är man en förebild. Vi lär oss mycket av andra.

Om Adnan som sitter på bänken under matchen är engagerad, positiv och peppar sina medspelare sprider det energi och engagemang till lagkamraterna. Han visar hur man kan agera, modelerar beteenden och blir en förebild. Om han hade suttit och tjurat över utebliven speltid kanske andra hade känt att det var mer ok att göra det.

Beteendet ”att tjura” kanske skulle signalera till de andra att det är dåligt att sitta på bänken, att det är ett straff, att de inte är med i laget på riktigt. Om han är engagerad, glad och sprider passion signalerar han att han är stolt, att han är med i laget och att de på bänken också kan påverka det som händer.

När du kommer till träningen eller tävlingen kommer du påverka dina lagkamrater och tränare med det tillstånd du befinner dig i, de tankar du har och med din attityd.

Man påverkas av sin omgivning när det gäller allt, vad som är okej att göra, vad som är jättebra att göra, vad som inte är okej och vad som är möjligt och inte möjligt. Självklart kan man inte agera perfekt hela tiden, men det är inte heller det som det innebär att vara en god förebild. Vi är alla människor och vi är sårbara. Det gäller att våga visa att det är okej att göra fel, att man kan be om ursäkt, vad det innebär att göra sitt bästa och att ta ansvar för sina handlingar.

Att vara en god förebild handlar också om att visa att man kan lyssna på andra och att det är bra, värdefullt och fint att göra det. Det handlar om att bry sig, visa hänsyn och våga säga ifrån. Om alla försöker vara goda förebilder och göra sitt bästa kan man lära sig av varandra och det skapar ett bra klimat.

Om du stöttar medspelare, gör uppoffrande löpningar, ger en kram i motgång, high five när de lyckas och så vidare kommer du även få tillbaka mycket av dina lagkamrater. Och återigen, det skapar ett bra klimat.

Vad känner du är viktigt för att ett lag ska fungera väl? Vad kan du göra för att vara en god förebild under nästa träning?

Att få ett lag att fungera väl är inte lätt och det innefattar många komplexa processer. Vi har tagit upp några viktiga delar, men självklart finns det många fler.

Hör gärna av dig om det är något speciellt du undrar över inom idrottspsykologi som du vill att vi ska ta upp: fredrik@imaginethat.se

Ta hand om dig!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Teambuilding

Teambuilding är en populär strategi för att optimera prestationer inom ett idrottslag och kan användas för att förbättra en rad olika saker inom grupper och lag, till exempel ledarskap och kommunikation. Vi har valt att plocka ut delar av artikeln ”Team Building in Sport: Linking Theory and Research to Practical Application” skriven av Paradis och Martin (2012).

I artikeln använder sig Paradis och Martin av följande definition av teambuilding: ”Teambuildning är en metod till att hjälpa en grupp a) förbättra dess effektivitet, b) tillfredsställa medlemmarnas behov, och förbättra arbetsförhållanden” (Paskevich, 1997, s 13; fritt översatt av redaktionen).

Paradis och Martin nämner att tränare ibland upplever att teambuilding är svårt att genomföra. De menar på att detta kan bero på att det är problematiskt att bestämma sig kring implementeringsprocessen eller att de inte tror på den tillräckligt mycket. Program kan appliceras antingen direkt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med idrottarna) eller indirekt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med tränaren som i sin tur implementerar programmet på idrottarna). Tränaren bör välja den strategi som hen känner sig mest bekväm med.

Vidare presenterar Paradis och Martin en modell för teambuildning som har tagits fram av Carron och kollegor (Carron & Spink, 1993; Carron, Spink, & Prapavessis, 1997). Det är en linjär modell och består av tre delar.

1) ”Inputs” (t.ex. hur laget urskiljer sig från andra lag och hur sammansvetsade de är)
2) ”Throughputs” (t.ex. samspel, kommunikation, samarbete, lagmål)
3) ”Outcomes” (t.ex. sammanhållning, prestation, kollektivt självförtroende).

Vidare i artikeln delger Paradis och Martin implikationer för att genomföra ett fyrstegsprogram i arbetet med teambuildning (Carron & Spink, 1993).

  1. Introduktionssteg
    – Introducera teambuildingprogrammet till deltagarna.
    – Ge en bakgrund till programmet och varför det är bra att arbeta med teambuilding.
  2. Teoretiskt steg
    – Här presenteras det teoretiska ramverket för programmet. Varje steg i den ovanstående modellen redovisas.
  3. Praktiskt steg
    – Under det här steget är idrottarna delaktiga i att utveckla strategier för teambuildingprogrammet. Detta gör att de att de känner mer sig      delaktigare och ökar chansen att de fortsätter med hela programmet.
  4. Interventionssteget
    – I detta steg implementeras programmet.

Senare i artikeln redogör Paradis och Martin för olika praktiska strategier som kan användas i arbetet med att forma en framgångsrik grupp. Vi kommenterar deras förslag utifrån vårt perspektiv.

—-

Deras tips: Intervju mellan tränare och idrottare. Tränarna skriver ned deras syn på idrottarnas roller i laget och idrottarna skriver ned deras syn på deras respektive roller. Detta följs av en diskussion.

Vår kommentar: Bra att skriva ned sina tankar. Tränaren och idrottaren skulle till och med kunna skicka underlaget till varandra innan de träffas för att diskutera det så de kommer väl förberedda till mötet.

Deras tips: Ge anonym feedback till lagkamrater. Varje lagkamrat skriver ”För att vi ska vara framgångsrika så måste spelare X göra …….. Efter detta diskuterar laget hur det som de har skrivit ned stämmer överens med hur de ser på det. Tränarna kan också baserat på detta bedöma hur nöjda idrottarna är med deras roller och hur väl de accepterar dem.

Vår kommentar: En viktig ingrediens för att skapa ett framgångsrikt team är feedback. Det är bra för alla att förbättra feedbackprocessen och det är en svår process att få igång i grupper. Det upplevs ibland en rädsla kopplat till att ge feedback och framförallt om den ska vara personlig och i ett direkt fysiskt samtal. Övningen de beskriver kan vara ett bra sätt att få igång feedbackarbetet i en grupp. Det kommer troligtvis vara enklare för idrottaren att ge anonym feedback först för att senare i processen utveckla arbetet.

Deras tips: En annan övning som är effektiv för att öka rollklarhet och rollacceptens är den ”Heta stolen”. Varje idrottare turas om med att säga vad idrottaren på den ”heta stolen” bidrar med till laget. Detta gör att spelarna i laget känner sig mer uppskattade. Idrottarna lär sig också vad som fungerar och vad de andra idrottarna i laget uppskattar att de gör.

Vår kommentar: Tuff övning! Vi har själva inte genomfört den övningen men blir inspirerade att testa något liknande. Vi tror det skulle vara väldigt bra för idrottare att sitta i mitten medan de andra i gruppen får tala fritt kring hur de tänker och känner, utan att de andra i grupper ger pikar eller kommenterar. Det är viktigt att övningen genomförs på ett respektfullt och bra sätt av alla inblandade.

Deras tips: För att förbättra gruppmiljön är ett alternativ att särskilja laget från andra grupper och lag. Till exempel genom accessoarer (t.ex. kläder), arbetsmiljö, och lagmotto. Det kan också vara bra att till exempel resa tillsammans till tävlingar och hitta på saker tillsammans utanför idrotten.

Vår kommentar: Att göra någonting helt annat än det gruppen vanligtvis gör är ett väldigt bra sätt för spelarna att lära känna varandra bättre. Helt plötsligt kan två idrottare som inte pratat tidigare hitta gemensamma intressen bara för att de vanliga ramarna är borta. Här gäller det att tränaren och gruppen vågar vila och bryta mönster och att det inte alltid görs när det går dåligt för laget utan även proaktivt under säsong.

Trevlig helg!
Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)