Planering och reflektion; viktiga färdigheter inom idrotten

Skola, äta tävling, äta, sova, äta, träning, skola, träning…
Arbete, äta, tävling, äta, sova, äta, arbete, äta, träning, äta, sova…

Många idrottare har ett minst sagt intensivt liv. Två betydande färdigheter för att hantera det livet och att få ut så mycket som möjligt av det är planering och reflektion. Att sitta ner och tänka igenom det man gör. Vad fungerar bra? Vad fungerar mindre bra? Hur fortsätter jag på bästa sätt?

För att lära sig av sina erfarenheter på ett bra sätt är reflektion viktigt. Många idrottare skulle behöva avsätta mer tid till reflektion för att få ut mer av sin träning och sin idrott. Det kan ibland kännas som att man slösar tid men i det långa loppet kommer man att spara mycket tid genom att regelbundet skapa plats för reflektion. För att underlätta det arbetet är det bra att skapa rutiner för sin reflektion.

Ett förslag är att man genomför en utvärdering efter varje tävling/match och efter varje träning (behöver inte vara lång) samt att man avsätter ett tillfälle för planering/reflektion en gång i veckan, till exempel 20.00-20.20 varje söndag. Det kan vara ett bra tillfälle för allmän reflektion kring sitt idrottande, utvärdering av den senaste veckan och planering av den kommande veckan.

Kunskap och färdighetsträning är inte enbart att köra på, det handlar också om att stanna upp och reflektera över vart man är på väg. Är det rätt väg? Ska jag styra om? Vissa idrottare har dessa färdigheter och andra har inte lärt sig än. För att hjälpa idrottare behöver idrottsföreningar och klubbar förespråka dessa färdigheter samt ge goda exempel och lyfta de idrottare som reflekterar och planerar på ett bra sätt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Det bästa för din utveckling är ibland att vara kvar just där du är

Är denna miljö den bästa för min utveckling? Kan jag hitta något bättre? Det är vanliga frågor idrottare ställer sig och det är frågor som fokuserar på hur gruppen påverkar idrottaren.

Frågan hur idrottaren påverkar gruppen är inte lika vanlig. Det är också en fråga som tvingar idrottaren att vända blicken inåt, mot sig själv, sina brister och färdigheter. Det kan vara lättare att istället lämna över ansvaret på andra. Om man inte fungerar bra i en förening kan det vara lockande att lämna föreningen och hoppas att det blir bättre i nästa. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi har flera exempel på idrottare som bytt förening för att efter ett tag uppleva samma problem där.

Utveckling är att inte alltid att springa framåt, ibland handlar det om att sitta still, samtala eller bara reflektera. När vi träffar idrottare som upplever olika psykologiska utmaningar handlar det i många fall om att just våga stanna upp, inte fly från sina känslor och istället möta sig själv och fortsätta sitt arbete.

Att vara kvar i en idrottsförening har flera fördelar och en fördel är tiden. För över tid bygger idrottare vänskapsband. Se på äldre idrottare, hur många härliga kompisar har inte de? Ett nätverk av bra vänner som de känner väl efter alla år inom idrotten. Detta nätverk och sociala trygghet går att bygga för barn och ungdomar, men då behöver de få vara kvar i föreningen och utvecklas.

Det är en utmaning att stanna upp och inse att den bästa lösningen långsiktigt finns här, där du befinner dig. Vad kan du göra här och nu för att hantera det som inte fungerar?

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)