Vad gör du efter träningar och tävlingar?

Mentala förberedelser är ett vedertaget begrepp som många idrottare arbetar med och har en relation till. Det kan till exempel handla om att skapa bra rutiner inför träningar och tävlingar och att ge sig själv så bra förutsättningar som möjligt för att lyckas.

Ofta ligger fokus på hur man ska förbereda sig och vad man ska göra innan tävlingar. Det är inte lika vanligt att vi pratar om mentala strategier efter tävlingar, men det är minst lika viktigt.

Många idrottare skulle kunna bli bättre på att ha ett tydligt arbetssätt efter prestationen, till exempel en specifik metod för analys av träningen/tävlingen vid en bestämd tid. Vi träffar många idrottare som låter analysfasen gå över i ältande. De tittar till exempel för länge på klipp, eller går runt och maler samma tankar om och om igen. Vi träffar också idrottare som ibland inte analyserar träningen/tävlingen alls.

Här är några saker som kan vara bra att fundera över när du skapar rutiner efter träningar/tävlingar:

  • Hur vill jag analysera min prestation efter träning/tävling?
  • Hur tar jag med mig det jag har gjort bra på bästa sätt?
  • Hur kan jag lära mig av det jag har gjort mindre bra på bästa sätt?
  • När genomför jag analysen?
  • Hur länge ska jag genomföra analysen?
  • Hur är min tränare involverad i analysen? Kan det variera och i så fall hur?
  • Vad har jag för fysiska rutiner och hur kombinerar jag dem på bästa sätt med mina mentala rutiner?
  • Hur hanterar jag media, vänner och familj efter tävling?

Vad krävs för att idrottare generellt ska bli bättre på att analysera sina prestationer? Det är viktigt att föreningen och tränarna i gruppen hjälper till med kunskap och att skapa strukturer som möjliggör detta arbete.

Risken är stor att idrottarna inte genomför analyser på ett bra sätt efter träningar/tävlingar om de inte förstår varför det är bra att göra det. Det är även bra att prata med dem om vad som kan ingå i analysen och hur länge man ska genomföra den.

Strukturer som föreningen/tränarna kan arbeta med är att möjliggöra för idrottare att sitta kvar i omklädningsrummet eller att man lägger in tid för det i samband med träning/tävling.

Vad är syftet med att genomföra massa övningar och ge allt under en tävling/träning om man inte gör vad man kan för att ta med sig det man lär sig på ett bra sätt? För att utvecklas så mycket som möjligt är det viktigt med reflektion och arbete direkt efter prestationen.

Att acceptera förvirring och ovisshet

– Hur vill du göra?
– Jag vet inte!

Det är ok att inte veta, låt det få ta tid. Du kanske inte vet just nu, men imorgon eller om en vecka kanske du har fått mer information och kan då fatta ett bra beslut. Allting behöver inte lösas på en gång.

För att vänta behöver vi ha tålamod. Det gäller idrottarna själva, tränare, föräldrar och andra viktiga personer runt individen. För idrottaren är det viktigt att träna på tålamodet, att förstå vikten av det och förstärka rätt beteenden. Vi runt idrottaren behöver själva arbeta med vårt tålamod, tänka långsiktigt och hjälpa till genom att skapa bra förutsättningar för hen.

Många idrottare varken får eller ger sig tiden de behöver för att reflektera, det ska gå snabbt och förslag på lösning ska helst komma direkt efter att problemet har uppstått. När Edison uppfann glödlampan gjorde han det inte över en natt, det tog tid. Vi behöver tid även inom idrotten. För att komma dit behöver vi arbeta med strukturer på ett bra sätt och idrottarna behöver arbeta med att prioritera rätt, arbeta med tålamod och planera in tid för återhämtning och reflektion.

Det är viktigt att idrottarna får guida sig själva, vi kan inte alltid tala om för dem hur de ska lösa situationen. Då ser man ofta hur de tappar suget. Det är bra om vi runt idrottaren orkar ställa de svåra frågorna som tvingar idrottaren tillbaka till sig själv och sina egna svar och ansvar. Hjälp inte till att skapa genvägar, dessa och nya genvägar kommer i så fall användas mer och mer.

För idrottarna är det viktigt att själva förstå att det är helt ok att inte veta allt hela tiden. Förvirring kan ibland leda till någonting bättre. Över tid.

Planering och reflektion; viktiga färdigheter inom idrotten

Skola, äta tävling, äta, sova, äta, träning, skola, träning…
Arbete, äta, tävling, äta, sova, äta, arbete, äta, träning, äta, sova…

Många idrottare har ett minst sagt intensivt liv. Två betydande färdigheter för att hantera det livet och att få ut så mycket som möjligt av det är planering och reflektion. Att sitta ner och tänka igenom det man gör. Vad fungerar bra? Vad fungerar mindre bra? Hur fortsätter jag på bästa sätt?

För att lära sig av sina erfarenheter på ett bra sätt är reflektion viktigt. Många idrottare skulle behöva avsätta mer tid till reflektion för att få ut mer av sin träning och sin idrott. Det kan ibland kännas som att man slösar tid men i det långa loppet kommer man att spara mycket tid genom att regelbundet skapa plats för reflektion. För att underlätta det arbetet är det bra att skapa rutiner för sin reflektion.

Ett förslag är att man genomför en utvärdering efter varje tävling/match och efter varje träning (behöver inte vara lång) samt att man avsätter ett tillfälle för planering/reflektion en gång i veckan, till exempel 20.00-20.30 varje söndag. Det kan vara ett bra tillfälle för allmän reflektion kring sitt idrottande, utvärdering av den senaste veckan och planering av den kommande veckan.

Kunskap och färdighetsträning är inte enbart att köra på, det handlar också om att stanna upp och reflektera över vart man är på väg. Är det rätt väg? Ska jag styra om? Vissa idrottare har dessa färdigheter och andra har inte lärt sig än. För att hjälpa idrottare behöver föreningar och klubbar förespråka dessa färdigheter samt ge goda exempel och lyfta de idrottare som reflekterar och planerar på ett bra sätt.

Det bästa för din utveckling är ibland att vara kvar just där du är

Är denna miljö den bästa för min utveckling? Kan jag hitta något bättre? Det är vanliga frågor idrottare ställer sig och det är frågor som fokuserar på hur gruppen påverkar idrottaren.

Frågan hur idrottaren påverkar gruppen är inte lika vanlig. Det är också en fråga som tvingar idrottaren att vända blicken inåt, mot sig själv, sina brister och färdigheter. Det kan vara lättare att istället lämna över ansvaret på andra. Om man inte fungerar bra i en förening kan det vara lockande att lämna föreningen och hoppas att det blir bättre i nästa. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi har flera exempel på idrottare som bytt förening för att efter ett tag uppleva samma problem där.

Utveckling är att inte alltid att springa framåt, ibland handlar det om att sitta still, samtala eller bara reflektera. När vi träffar idrottare som upplever olika psykologiska utmaningar handlar det i många fall om att just våga stanna upp, inte fly från sina känslor och istället möta sig själv och fortsätta sitt arbete.

Att vara kvar i en förening har flera fördelar och en fördel är tiden. För över tid bygger idrottare vänskapsband. Se på äldre idrottare, hur många härliga kompisar har inte de? Ett nätverk av bra vänner som de känner väl efter alla år inom idrotten. Detta nätverk och sociala trygghet går att bygga för barn och ungdomar, men då behöver de få vara kvar i föreningen och utvecklas.

Det är en utmaning att stanna upp och inse att den bästa lösningen långsiktigt finns här, där du befinner dig. Vad kan du göra här och nu för att hantera det som inte fungerar?