Att acceptera förvirring och ovisshet

– Hur vill du göra?
– Jag vet inte!

Det är ok att inte veta, låt det få ta tid. Du kanske inte vet just nu, men imorgon eller om en vecka kanske du har fått mer information och kan då fatta ett bra beslut. Allting behöver inte lösas på en gång.

För att vänta behöver vi ha tålamod. Det gäller idrottarna själva, tränare, föräldrar och andra viktiga personer runt individen. För idrottaren är det viktigt att träna på tålamodet, att förstå vikten av det och förstärka rätt beteenden. Vi runt idrottaren behöver själva arbeta med vårt tålamod, tänka långsiktigt och hjälpa till genom att skapa bra förutsättningar för hen.

Många idrottare varken får eller ger sig tiden de behöver för att reflektera, det ska gå snabbt och förslag på lösning ska helst komma direkt efter att problemet har uppstått. När Edison uppfann glödlampan gjorde han det inte över en natt, det tog tid. Vi behöver tid även inom idrotten. För att komma dit behöver vi arbeta med strukturer på ett bra sätt och idrottarna behöver arbeta med att prioritera rätt, arbeta med tålamod och planera in tid för återhämtning och reflektion.

Det är viktigt att idrottarna får guida sig själva, vi kan inte alltid tala om för dem hur de ska lösa situationen. Då ser man ofta hur de tappar suget. Det är bra om vi runt idrottaren orkar ställa de svåra frågorna som tvingar idrottaren tillbaka till sig själv och sina egna svar och ansvar. Hjälp inte till att skapa genvägar, dessa och nya genvägar kommer i så fall användas mer och mer.

För idrottarna är det viktigt att själva förstå att det är helt ok att inte veta allt hela tiden. Förvirring kan ibland leda till någonting bättre. Över tid.

Annonser

Planering och reflektion; viktiga färdigheter inom idrotten

Skola, äta tävling, äta, sova, äta, träning, skola, träning…
Arbete, äta, tävling, äta, sova, äta, arbete, äta, träning, äta, sova…

Många idrottare har ett minst sagt intensivt liv. Två betydande färdigheter för att hantera det livet och att få ut så mycket som möjligt av det är planering och reflektion. Att sitta ner och tänka igenom det man gör. Vad fungerar bra? Vad fungerar mindre bra? Hur fortsätter jag på bästa sätt?

För att lära sig av sina erfarenheter på ett bra sätt är reflektion viktigt. Många idrottare skulle behöva avsätta mer tid till reflektion för att få ut mer av sin träning och sin idrott. Det kan ibland kännas som att man slösar tid men i det långa loppet kommer man att spara mycket tid genom att regelbundet skapa plats för reflektion. För att underlätta det arbetet är det bra att skapa rutiner för sin reflektion.

Ett förslag är att man genomför en utvärdering efter varje tävling/match och efter varje träning (behöver inte vara lång) samt att man avsätter ett tillfälle för planering/reflektion en gång i veckan, till exempel 20.00-20.30 varje söndag. Det kan vara ett bra tillfälle för allmän reflektion kring sitt idrottande, utvärdering av den senaste veckan och planering av den kommande veckan.

Kunskap och färdighetsträning är inte enbart att köra på, det handlar också om att stanna upp och reflektera över vart man är på väg. Är det rätt väg? Ska jag styra om? Vissa idrottare har dessa färdigheter och andra har inte lärt sig än. För att hjälpa idrottare behöver föreningar och klubbar förespråka dessa färdigheter samt ge goda exempel och lyfta de idrottare som reflekterar och planerar på ett bra sätt.

Det bästa för din utveckling är ibland att vara kvar just där du är

Är denna miljö den bästa för min utveckling? Kan jag hitta något bättre? Det är vanliga frågor idrottare ställer sig och det är frågor som fokuserar på hur gruppen påverkar idrottaren.

Frågan hur idrottaren påverkar gruppen är inte lika vanlig. Det är också en fråga som tvingar idrottaren att vända blicken inåt, mot sig själv, sina brister och färdigheter. Det kan vara lättare att istället lämna över ansvaret på andra. Om man inte fungerar bra i en förening kan det vara lockande att lämna föreningen och hoppas att det blir bättre i nästa. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi har flera exempel på idrottare som bytt förening för att efter ett tag uppleva samma problem där.

Utveckling är att inte alltid att springa framåt, ibland handlar det om att sitta still, samtala eller bara reflektera. När vi träffar idrottare som upplever olika psykologiska utmaningar handlar det i många fall om att just våga stanna upp, inte fly från sina känslor och istället möta sig själv och fortsätta sitt arbete.

Att vara kvar i en förening har flera fördelar och en fördel är tiden. För över tid bygger idrottare vänskapsband. Se på äldre idrottare, hur många härliga kompisar har inte de? Ett nätverk av bra vänner som de känner väl efter alla år inom idrotten. Detta nätverk och sociala trygghet går att bygga för barn och ungdomar, men då behöver de få vara kvar i föreningen och utvecklas.

Det är en utmaning att stanna upp och inse att den bästa lösningen långsiktigt finns här, där du befinner dig. Vad kan du göra här och nu för att hantera det som inte fungerar?