Idrotten har en stor potential att vara en fantastisk miljö för barn och ungdomar att växa upp i. De får möjligheter att röra på sig, umgås med nya bekanta, fungera i grupp och hantera med- och motgångar.
Vi kan dock uppleva att det ibland finns begränsningar när det gäller granskningen av de idrottsmiljöer som finns runtom i Sverige. Saker och ting får ofta fortsätta som det alltid har gjort, utan att kritiska frågor ställs.
Vissa strukturer och oskrivna regler inom idrotten är problematiska. Några av dessa är att:
- Det tränaren säger är lag.
- Det är inte är ok att missa en träning.
- Det kan upplevas som ett tecken på svaghet om du uttrycker känslor som oro, tvivel och rädslor inom idrotten. Det finns en föreställning om att du som idrottare hela tiden måste tro att du är bra för att bli det.
Det är bra och ofta nödvändigt med ideella krafter och en officiell utbildning av tränare är inte ett måste. Däremot är det ett måste att vara medveten om vilka i föreningen som inte har utbildning och då stötta dem extra mycket. Samt att den individen är öppen för stöttning och släpper prestigen.
Samtidigt är det också bra och viktigt att satsa på utbildning av tränare. Det är värt att ställa in en eller flera träningar för att tränaren ska på utbildning. I många fall kan det faktiskt vara bra att några träningar ställs in, det kan vara givande för idrottarna med extra återhämtning och/eller en chans att hinna plugga lite mer.
Vi tror att det är bra att våga vända blicken mot idrotten och kritiskt granska den miljö som du befinner dig i. Det går ganska snabbt innan konstiga saker blir normala.
- ”Vi har ju alltid gjort så!”
Forskningen har kommit en bra bit när det gäller utveckling av bra motivationsklimat och generellt kan många föreningar öka sin kunskap inom det området.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 