Hjälp mig jag är skadad!

Att bli skadad som idrottare kan vara väldigt dramatiskt och idrottaren kan ställas inför många och tuffa utmaningar om hen inte längre kan utöva sin idrott. Därför är det viktigt att öka förståelsen för skador och hjälpa tränare, aktiva och föräldrar att hantera denna situation så bra som möjligt.

Brewer, Andersen och Van Raalte (2002) har tagit fram en modell i syfte att få en bättre förståelse för vad som påverkar en idrottare när hen blir skadad. Nedan följer huvudpunkterna i modellen.

Skadediagnos
Vad är det för skada? Hur lång rehab kommer att krävas? Var sitter skadan? Är det en tidigare skada som har gått upp igen?

Detta har givetvis en stor betydelse för hur mycket skadan påverkar idrottaren. En tuff skada för en äldre idrottare kan innebära att hen inte längre kan fortsätta sin karriär inom idrotten.

Intersektionalitet
Hur gammal är idrottaren? Socioekomiskt bakgrund? Har hen råd med en längre rehabilitering?

Det finns många olika sätt att bedriva rehabiliteringsträning. Ju bättre förutsättningar klubben har desto bättre rehabilitering kan de erbjuda sina idrottare.

Biologiska faktorer
Hur bra läker skadan? Hur väl sover idrottaren? Hur äter hen? Hur bra cirkulation är det i det skadade området?

Alla är vi olika och vissa idrottare kommer snabbare tillbaka. Det är viktigt att ha förståelse för det när vi diskuterar skadeproblematik.


Psykologiska faktorer
Fokuserar idrottaren på lösningarna eller problemen? Hur motiverad är idrottaren till rehabiliteringsräningen? Hur bra kan idrottaren hantera stress?

Stress påverkar idrottarna och en stressad idrottare har en högre risk att återigen bli skadad. Det är viktigt att den som blir skadad upplever en så hög kontroll som möjligt över situationen. Vad kan hen påverka och vad kan hen inte påverka?

En utmaning är att inte sätta igång med den ordinarie träningen för tidigt. Lagkamrater, tränare, sponsorer, styrelse, vänner och familj kan vara ett stöd för idrottaren med de kan också stressa hen att komma tillbaka för tidigt. Här är det viktigt att idrottaren själv vågar fatta beslut och sätta gränser.

Sociala sammanhang och stöd
Finns det människor i idrottarens närhet som hen kan prata med och få stöd av?

Denna faktor är oerhört viktig. Det är lätt att känna sig isolerad när man inte längre kan vara en del av den normala träningen. Många idrottare kan känna sig nedstämda, rädda och oroliga.

Socialt stöd har även stor betydelse när det gäller psykisk ohälsa inom idrotten. Och det är därför av vikt att alla som är aktiva inom en förening känner en tillhörighet och att de kan få hjälp och stöttning i utmanade situationer, likt den om man blir skadad.

Faktorerna ovan behöver tas i beaktning för att så bra som möjligt kunna erbjuda idrottaren ett bra stöd när hen blir skadad.

Referens:
Brewer, B, Andersen, M, & Van Raalte, J (2002). Psychological aspects of sport injury
rehabilitation: toward a biopsychosocial approach. In Mostofsky, D.L. (ed.), Medical and psychological aspects of sport and exercise, Morgantown, W.Va., Fitness Information Technology, ss. 41-54.

Annonser

Idrottspsykologi och skador

Konferens hit och konferens dit. Vad ger det egentligen?

Det ger hel del tycker vi.

Vi lär oss alltid någonting nytt när vi har varit på konferens. Senast deltog Mikael på en konferens som Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) arrangerade i Halmstad. Temat var ”idrottsskadans psykologi”. Forskarna som föreläste under dagen var Andreas Ivarsson, Arne Edwardsson, Mark Andersen, Urban Johnson och Ulrika Tranaeus. I följande text blandar vi ingångar från de olika talarna, för en mer specifik sammanfattning av konferensen rekommenderar vi det kommande numret av FLOW (medlemstidningen för SIPF).

Vad har idrottsskadan för psykologi egentligen?

I den här texten tar vi oss friheten att dela upp dagen i två delar.

I första delen diskuterade föreläsarna hur stress kan öka risken för att bli skadad. Ökad stress i livet kan både vara små och stora saker som skilsmässa, bråk med vänner eller dålig ekonomi.

Den korta och enkla förklaringen till hur en högre livsstress påverkar är att ”stresssystemet” redan har aktiverats mycket innan träning/tävling, så när det sedan ska aktiveras i dessa situationer är systemet trött och fungerar inte lika bra. Idrottare kan då bli slöa och mindre alerta vilket ökar risken för skada.

Ett annat perspektiv är att när du är stressad i samband med din idrott så smalnar ditt fokus av. Du kanske kan känna igen det från tillfällen då du har varit väldigt stressad och nästan haft ”tunnelseende”. Detta är mindre fördelaktigt inom idrott, framförallt inom till exempel fotboll där det är viktigt att kunna växla till ett brett fokus för att samla in relevant information. Är ditt fokus för smalt kanske du missar att det kommer en spelare in från höger, eller att din medspelare gör en bra löpning till vänster.

Den andra delen av dagen var psykologin efter skadan. Fokus då låg på vad skadade idrottare kan tänkas uppleva och hur vi medmänniskor kan hjälpa idrottaren att hantera situationen.

För det första behöver vi förstå att en skada är en allvarlig händelse för en idrottare, Mark Andersen likställde idrottsskador med trauman. Idrottares liv kretsar till stor del kring idrotten och när de tvingas lämna eller göra ett uppehåll i idrotten för en tid är risken stor att de blir nedstämda.

Som medmänniska är det viktigt att lyssna, finnas där och stötta idrottaren. Det hjälper hen att bearbeta sina känslor kring skadan om hen får möjlighet att berätta historier från händelsen och sin situation.

Under dagen underströk talarna också betydelsen för idrottare att sätta upp både kort- och långsiktiga mål i samband rehabiliteringen efter skada.

Lisa Ek spelar till vardags fotboll i Göteborg och var en av föreläsarna under dagen som inte tillhörde forskningsgruppen. Hon bidrog med ett praktiskt perspektiv och delade med sig av sina erfarenheter. Hon bekräftade att det är viktigt att få prata av sig samt att sätta upp kort- och långsiktiga mål. Hon berättade även att hon sov med sina fotbollsstrumpor under en period som skadad och att hon var med på varje träning (tränade inte direkt fotboll men var med som en i gänget), allt för att vara kvar i idrotten och för att hon skulle orka ta sig igenom sin rehab.

Det finns många ingångar till detta ämne och forskning och praktiska erfarenheter visar att psykologin spelar en viktig roll i samband med idrottsskador och hur man kan hjälpa idrottare att hantera skadorna.

Vi hoppas forskargruppen i Halmstad fortsätter sitt gedigna arbete och att bidra med härlig kunskap!