Idrottspsykologi och skador

Konferens hit och konferens dit. Vad ger det egentligen?

Det ger hel del tycker vi.

Vi lär oss alltid någonting nytt när vi har varit på konferens. Senast deltog Mikael på en konferens som Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) arrangerade i Halmstad. Temat var ”idrottsskadans psykologi”. Forskarna som föreläste under dagen var Andreas Ivarsson, Arne Edwardsson, Mark Andersen, Urban Johnson och Ulrika Tranaeus. I följande text blandar vi ingångar från de olika talarna, för en mer specifik sammanfattning av konferensen rekommenderar vi det kommande numret av FLOW (medlemstidningen för SIPF).

Vad har idrottsskadan för psykologi egentligen?

I den här texten tar vi oss friheten att dela upp dagen i två delar.

I första delen diskuterade föreläsarna hur stress kan öka risken för att bli skadad. Ökad stress i livet kan både vara små och stora saker som skilsmässa, bråk med vänner eller dålig ekonomi.

Den korta och enkla förklaringen till hur en högre livsstress påverkar är att ”stresssystemet” redan har aktiverats mycket innan träning/tävling, så när det sedan ska aktiveras i dessa situationer är systemet trött och fungerar inte lika bra. Idrottare kan då bli slöa och mindre alerta vilket ökar risken för skada.

Ett annat perspektiv är att när du är stressad i samband med din idrott så smalnar ditt fokus av. Du kanske kan känna igen det från tillfällen då du har varit väldigt stressad och nästan haft ”tunnelseende”. Detta är mindre fördelaktigt inom idrott, framförallt inom till exempel fotboll där det är viktigt att kunna växla till ett brett fokus för att samla in relevant information. Är ditt fokus för smalt kanske du missar att det kommer en spelare in från höger, eller att din medspelare gör en bra löpning till vänster.

Den andra delen av dagen var psykologin efter skadan. Fokus då låg på vad skadade idrottare kan tänkas uppleva och hur vi medmänniskor kan hjälpa idrottaren att hantera situationen.

För det första behöver vi förstå att en skada är en allvarlig händelse för en idrottare, Mark Andersen likställde idrottsskador med trauman. Idrottares liv kretsar till stor del kring idrotten och när de tvingas lämna eller göra ett uppehåll i idrotten för en tid är risken stor att de blir nedstämda.

Som medmänniska är det viktigt att lyssna, finnas där och stötta idrottaren. Det hjälper hen att bearbeta sina känslor kring skadan om hen får möjlighet att berätta historier från händelsen och sin situation.

Under dagen underströk talarna också betydelsen för idrottare att sätta upp både kort- och långsiktiga mål i samband rehabiliteringen efter skada.

Lisa Ek spelar till vardags fotboll i Göteborg och var en av föreläsarna under dagen som inte tillhörde forskningsgruppen. Hon bidrog med ett praktiskt perspektiv och delade med sig av sina erfarenheter. Hon bekräftade att det är viktigt att få prata av sig samt att sätta upp kort- och långsiktiga mål. Hon berättade även att hon sov med sina fotbollsstrumpor under en period som skadad och att hon var med på varje träning (tränade inte direkt fotboll men var med som en i gänget), allt för att vara kvar i idrotten och för att hon skulle orka ta sig igenom sin rehab.

Det finns många ingångar till detta ämne och forskning och praktiska erfarenheter visar att psykologin spelar en viktig roll i samband med idrottsskador och hur man kan hjälpa idrottare att hantera skadorna.

Vi hoppas forskargruppen i Halmstad fortsätter sitt gedigna arbete och att bidra med härlig kunskap!

Annonser

Vinna eller förlora, hur viktigt är det för motivationen?

Inom idrotten är en självklar del att vinna eller förlora. Det gäller tävlingar, matcher, ja allting.

Eller är det en självklar del? Det finns undantag. I vissa idrotter tävlar man inte alls. Aikido är ett exempel på det och inom vissa andra idrotter tävlar inte ungdomar/barn upp till en viss ålder.

Inom teater, musik och dans tävlar man inte, eller? Njo, man kan tävla inom det också och vinna priser på t.ex. Grammis och Guldbaggegalan. Men drivkrafterna från grunden handlar mer om att utmana och förverkliga sig själv, skapa något vackert, betydelsefullt och förmedla känslor och budskap. Gäller samma upplägg inom idrotten?

Nej det gör det inte. Överlag är det en tävlingskultur som råder inom idrotten. Du kan ju föreställa dig Allsvenskan i fotboll utan resultat och hur det skulle vara om man bara gick för att se prestationer och fina matcher. Kan du förresten föreställa dig det? Svårt, men låt oss kliva in djupare i den föreställningen.

Varför går du på fotboll? Om vi utgår från oss själva samt diskussioner från fotbollen så är inte matchen där laget, till exempel AIK vinner med 6-0 mot Brommapojkarna, en fantastisk upplevelse. Du kanske till och med tycker lite synd om Brommapojkarna som kämpar på och inte får utdelning.

Vi kommer ihåg upplevelser såsom Peter Forsbergs vackra straff i OS och Ravellis räddning -94. Givetvis har resultatet som deras prestationer utmynnade i stor betydelse för känslan. Att Sverige vann OS och tog sig vidare till semifinal i fotbolls-VM. Men om vi fokuserar på själva prestationen att genomföra Forsbergs fint eller att faktiskt nå fotbollen likt Ravelli. Det är vackert.

golf

Klarar vi som älskar idrott oss utan resultatet? Vi tror det, för känslan av fina finter och vackra utföranden skulle finnas kvar. Det är klart att vi skulle sakna nerven som möjligheten att vinna eller förlora skapar. Men idrottare skulle troligtvis prestera ännu bättre, för visst påverkar resultatfokus prestationer. Ett exempel är den internationella fotbollsturneringen Champions League när lagen spelar på bortaplan och vill ha ett 0-0 resultat. De backar hem och man somnar i soffan efter första halvlek, inte alls belåten utan besviken över den fotboll man har skådat. Sådana matcher skulle försvinna.

Hur stor betydelse har då att vinna eller förlora för motivationen? Det kan nog vara så att det egentligen inte har så stor betydelse. Vi har tidigare skrivit i bloggen om inre och yttre motivation samt problematiserat begreppet motivation med frågan ”vad motiverar dig” (Dessa två texter är bra underlag för kommande text här).

Det är flera faktorer som bidrar till idrottares motivation, att vinna matcher är inte allt, även om många kanske tror det. Idrottare har flera motivationsfaktorer som är unika för varje individ. Det kan vara allt ifrån att träffa kompisar, lära känna nya människor, hantera konflikter, få ordning på passningarna, dricka gott kaffe, äta god mat eller att klara av den tuffa träningen.

Om vi tog bort tävlingsmomentet skulle tränare bli tvungna att uppmärksamma och bekräfta andra beteenden som inte är relaterade till tävlingsmomentet. En nyttig erfarenhet då de skulle uppleva vilken kraft det är i den inre motivationen.

Tävling stimulerar den yttre motivationen. Varje gång vi tävlar jämför vi oss med andra, bättre eller sämre. Det skapar beteenden som främjar en yttre motivation, och det är som vi vet inte alls lika bra i det långa loppet som en inre motivation.

Tävlingsmomentet i idrott kommer vara kvar och vi tycker att det är roligt att det finns, men vi tror att Hammarby skulle fylla Tele2 arena även om de inte tävlade. Det skulle dock säkert ha krävts åtminstone 10 år för den förändringen. Första åren skulle det vara glest med folk…

Trevlig helg!

Vad är en karriärövergång?

Hej!

Hoppas du har haft en bra sommar! Nu närmar sig hösten och vi kickar igång med ett ryckande färskt inlägg! Mycket nöje!

I det här inlägget tänkte vi göra ett försök att klargöra vad som menas med en karriärövergång. Vi har valt att använda en engelsk definiton för att undvika missförstånd. Definitionen riktar sig mot idrotten.

“Transitions come with a set of specific demands related to practice, competitions, communication, and lifestyle that athletes have to cope with in order to continue successfully in sport or to adjust to the post career” (Alfermann & Stambulova, 2007, s.713).

Olika situationer och händelser inträffar under en idrottskarriär som idrottaren måste hantera för att klara av en karriärövergång. Exempel på händelser är skada, klubbyte, lite speltid m.m. Det kan även handla om mer personliga händelser som skilsmässa, barnafödsel mm.

I idrotten finns det flera karriärövergångar och i denna text kommer vi att fokusera på två. Nämligen övergången från junior- till senioridrott och när karriären tar slut.

Karriärövergången från junior till senior är en krävande övergång och många idrottare lägger av. Ett exempel är Emil som har spelat i Täby under hela sitt ishockeyliv. Han har fått spela mycket och är lagkapten. Hos tränaren har han stort förtroende.

Täbys J-20 lag spelar i div 1, likaså A-laget. För er som inte är insatta i ishockey så är det stor skillnad på att spela junior och senior hockey i Div 1. Emil är nu mitt uppe i en karriärövergång eftersom han är för gammal för att spela i juniorerna. Emil känner efter säsongen med J-20 att det ska bli roligt att spela med A-laget. Under nästa säsong förändras denna känsla. Emil märker att han inte hänger på A-lagets träningar han missar passar, skjuter utanför och blir nedtacklad av stora skäggiga lagkamrater. Emil är en av de sämre i laget. Vid sidan är det mycket i skolan och han har skaffat en underbar flickvän. Allt detta gör att Emil tillslut väljer att sluta med ishockey.

Den andra karriärövergången vi kommer att beskriva har tagits upp i media och nedan följer några länkar.

Systembolaget skriver om risken för överkonsumtion efter en idrottskarriär, http://www.systembolaget.se/Alkohol-och-halsa/Livsstil/Avsluta-idrottskarriar-kan-trigga-problemdrickande/

En uppsats av Nathalie Purcell om hur ishockeyspelare hanterade sin karriärövergång. http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:374504

Eller boken som Johan Fallby och Sverker Bengtsson har skrivit för SISU idrottsböcker om karriärövergångar. http://www.idrottsbokhandeln.se/bocker/SISU-Idrottsbocker/1340/Idrottens-karriarovergangar/911/

Vad händer efteråt? I Sverige har vi flera exempel på mindre lyckade övergångar till exempel Mikael Ljungberg. Tänk dig själv att du har varit en framgångsrik idrottare där livet varit styrt från morgon till kväll och där du blivit hejjad på av tusentals fans för att sedan byta det mot att plugga upp betyg på komvux och börja ett nytt liv. Detta är en utmaning!

Skillnaden från att stå överst på en OS pall och sedan stå på ICA med en liter mjölk i handen är slående. Hur ska en idrottare kunna hitta en likande kick som ett OS guld ger i det ”vanliga” livet? Vi vet inte, utan vi tror att varje enskild individ måste ta sitt ansvar och ta reda på det.

Hur hanterade du dina karriärövergångar i livet?

I kommande inlägg kommer vi ta upp mer om hur du kan arbeta för att hantera en karriärövergång på bästa möjliga sätt!

Ha en härlig helg!
Redaktionen

Referenser:

Alfermann, D., & Stambulova, N. (2007). A developmental perspective on transition faced by

athletes. In G. Tenenbaum, R. Eklund (ed.), Handbook of sport psychology (pp.712-733).

John Wiley & Sons, Inc.