Hjälp mig jag är skadad!

Att bli skadad som idrottare kan vara väldigt dramatiskt och idrottaren kan ställas inför många och tuffa utmaningar om hen inte längre kan utöva sin idrott. Därför är det viktigt att öka förståelsen för skador och hjälpa tränare, aktiva och föräldrar att hantera denna situation så bra som möjligt.

Brewer, Andersen och Van Raalte (2002) har tagit fram en modell i syfte att få en bättre förståelse för vad som påverkar en idrottare när hen blir skadad. Nedan följer huvudpunkterna i modellen.

Skadediagnos
Vad är det för skada? Hur lång rehab kommer att krävas? Var sitter skadan? Är det en tidigare skada som har gått upp igen?

Detta har givetvis en stor betydelse för hur mycket skadan påverkar idrottaren. En tuff skada för en äldre idrottare kan innebära att hen inte längre kan fortsätta sin karriär inom idrotten.

Intersektionalitet
Hur gammal är idrottaren? Socioekomiskt bakgrund? Har hen råd med en längre rehabilitering?

Det finns många olika sätt att bedriva rehabiliteringsträning. Ju bättre förutsättningar klubben har desto bättre rehabilitering kan de erbjuda sina idrottare.

Biologiska faktorer
Hur bra läker skadan? Hur väl sover idrottaren? Hur äter hen? Hur bra cirkulation är det i det skadade området?

Alla är vi olika och vissa idrottare kommer snabbare tillbaka. Det är viktigt att ha förståelse för det när vi diskuterar skadeproblematik.


Psykologiska faktorer
Fokuserar idrottaren på lösningarna eller problemen? Hur motiverad är idrottaren till rehabiliteringsräningen? Hur bra kan idrottaren hantera stress?

Stress påverkar idrottarna och en stressad idrottare har en högre risk att återigen bli skadad. Det är viktigt att den som blir skadad upplever en så hög kontroll som möjligt över situationen. Vad kan hen påverka och vad kan hen inte påverka?

En utmaning är att inte sätta igång med den ordinarie träningen för tidigt. Lagkamrater, tränare, sponsorer, styrelse, vänner och familj kan vara ett stöd för idrottaren med de kan också stressa hen att komma tillbaka för tidigt. Här är det viktigt att idrottaren själv vågar fatta beslut och sätta gränser.

Sociala sammanhang och stöd
Finns det människor i idrottarens närhet som hen kan prata med och få stöd av?

Denna faktor är oerhört viktig. Det är lätt att känna sig isolerad när man inte längre kan vara en del av den normala träningen. Många idrottare kan känna sig nedstämda, rädda och oroliga.

Socialt stöd har även stor betydelse när det gäller psykisk ohälsa inom idrotten. Och det är därför av vikt att alla som är aktiva inom en förening känner en tillhörighet och att de kan få hjälp och stöttning i utmanade situationer, likt den om man blir skadad.

Faktorerna ovan behöver tas i beaktning för att så bra som möjligt kunna erbjuda idrottaren ett bra stöd när hen blir skadad.

Referens:
Brewer, B, Andersen, M, & Van Raalte, J (2002). Psychological aspects of sport injury
rehabilitation: toward a biopsychosocial approach. In Mostofsky, D.L. (ed.), Medical and psychological aspects of sport and exercise, Morgantown, W.Va., Fitness Information Technology, ss. 41-54.

Annonser

Mental träning: Arbeta med mindfulness och minska skadefrekvensen

Kan man minska skaderisken hos idrottare genom att arbeta med mental träning? Det finns forskning som visar på det. Dock behövs mer forskning för att ta reda på vilken typ av mental träning som har bäst effekt. En metod som utmärker sig är mindfulness (medveten närvaro) och vi kommer i detta inlägg presentera lite information från en studie genomförd av Ivarsson, Johnson, Andersen, Fallby och Altemyr (2015). Syftet med forskningsstudien var att undersöka om ett träningsprogram i mindfulness kunde reducera antalet idrottsskador hos fotbollsspelare.

I forskningsartikeln använder dem Kabat-Zinns (2005, p. 24) definition av mindfulness ”an openhearted, moment-to-moment non-judgmental awareness”. Ett populärt program för medveten närvaro inom idrotten som användes i studien är the mindfulness, acceptance, and commitment (MAC) approach (Gardner & Moore, 2007). Det är ett program framtaget för att förbättra idrottares prestationer och psykologiska välbefinnande.

Metod
I studien deltog 41 fotbollsspelare (31 manliga och 10 kvinnliga) som slumpmässigt delades in i en kontrollgrupp och en experimentgrupp. Deltagarna rekryterades från ett fotbollsgymnasium. De delades upp i mindre grupper för att öka interaktionen mellan deltagarna under utbildnings- /träningstillfällena. Deltagarna i båda grupperna deltog i sju träffar under sju veckor. Information om spelarnas skedfrekvens samlades in under sex månader.


Experimentgrupp (mindfulness)
Deltagarna i experimentgruppen träffades i mindre grupper en gång i veckan under 45 minuter och erhöll träning i medveten närvaro baserad på MAC metoden. Alla träffar inleddes med en kort introduktion till ett specifikt ämne. Sedan diskuterades olika aspekter av MAC metoden i kombination med reflektioner och erfarenhetsutbyte av spelarna. Alla sessioner inkluderade även en mindfulnessövning. Varje spelare fick i slutet av träffen med sig en övning som de fick i uppgift att arbeta med tills nästa träff veckan efter. Här är ämnena för de olika träffarna:

  1. Utbildning om de teoretiska och praktiska aspekterna av interventionen
  2. Introduktion till mindfulness och kognitiv defusion (att man ser tankar som tolkningar av verkligheten och inte objektiva sanningar)
  3. Fokus låg på värderingar och värdedrivna beteenden
  4. Acceptans
  5. Hur man kan arbeta för att öka hängivenhet
  6. Hur man kan kombinera arbete med medveten närvaro, acceptans och hängivenhet.
  7. Hur man kan arbeta med och bibehålla medveten närvaro, acceptans och hängivenhet.

Kontrollgruppen träffades också en gång i veckan under 45 minuter under den sju veckor långa perioden. Deltagarna fick under dessa träffar lyssna på presentationer i olika idrottspsykologiska ämnen relevanta för fotboll men som skiljde sig åt i naturen från medveten närvaro (till exempel kommunikation och sammanhållning).

Resultat
Under perioden då information om skador samlades in var 14 av 21 (67 %) spelare i experimentgruppen skadefria men bara 8 av 20 (40%) i kontrollgruppen. Sammanlagt hade experimentgruppen även hälften så många skador som kontrollgruppen hade.

Möjliga anledningar till varför arbetet med mindfulness kan ha lett till färre skador är att spelarna genom den mentala träningen upplevde en lägre nivå av ängslan/oro (anxiety) och att de lärde sig fokusera på mer relevant stimuli under träningar och matcher.

Skador inom idrotten – enbart jobbigt eller en möjlighet till utveckling?

En fördom gentemot oss idrottspsykologiska rådgivare är att vi alltid ser utmaningar istället för problem. Att glaset är halvfullt istället för halvtomt. När det gäller oss (Mikael och Fredrik) kan det delvis vara sant. Men inte på grund av att vi är naiva. Vi kanske har som vana att ifrågasätta de negativa uppfattningarna.

Givetvis finns det problem som behöver få vara problem. Ångesten, oron, skammen eller vad det nu kan handla om bör få den plats den ska ha. Men inte hur länge som helst. Vi människor är starka och kan påverka våra liv. Ibland kanske det känns motigt, men ingen annan kommer att ta över dina känslor och tankar. De kommer du alltid bära, på gott och ont.

För en idrottare kan det innebära en livskris att bli skadad. Bland annat beroende på om det är första skadan och hur omfattande den är. Det kan förändra livet på några minuter. Allting du har drömt om under kommande säsong kanske ödeläggs. Dramatiskt och tungt.

Om vi tar Johanna som exempel. Hon spelar handboll och har dragit av korsbandet. Vilket innebär minst sex månaders vila. Riktigt jobbigt

handboll
Här kommer några tips till Johanna.

  1. Låt de känslor som kommer få ta plats. Det är tuff skada och din säsong är över. Det är ok att du då blir ledsen. Prata med vänner och familj om det. Det är bra att de förstår att du kan vara lite extra känslig och oftare känner dig nere. Också bra att visa dig själv mer förståelse och kanske vara extra snäll mot dig själv ett tag.
  2. Arbeta med att bibehålla så många positiva delar från idrotten som möjligt. Du kan till exempel bedriva rehabiliteringsträning tillsammans med de andra när de tränar. Du kan byta om och duscha med dina lagkamrater.
  3. Be om någon uppgift under de matcher du följer. Att vara skadad är ett tillfälle för dig att till exempel utveckla dina taktiska kunskaper. Du kanske kan filma, föra statistik eller kolla på specifika detaljer hos vissa spelare.
  4. Skynda långsamt och se det som en möjlighet att bygga upp och stärka hela kroppen.
  5. Gör roliga och bra saker utanför idrotten och ta tillvara på den extra tid du har. Kanske kan du lägga lite mer tid på läxor och jobb, spendera mer tid med kompisar och familj samt gå på teater, läsa och resa mer.

Vi har ovan försökt visa på att man kan utvecklas i samband med en skada och hur man kan ta tillvara på den annars jobbiga perioden. Det är en möjlighet att bli bättre på att hantera motgångar och vi hoppas att de förslag vi har givit ovan kan inspirera dig till att hantera situationen så bra som möjligt.

Idrottspsykologi och skador

Konferens hit och konferens dit. Vad ger det egentligen?

Det ger hel del tycker vi.

Vi lär oss alltid någonting nytt när vi har varit på konferens. Senast deltog Mikael på en konferens som Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) arrangerade i Halmstad. Temat var ”idrottsskadans psykologi”. Forskarna som föreläste under dagen var Andreas Ivarsson, Arne Edwardsson, Mark Andersen, Urban Johnson och Ulrika Tranaeus. I följande text blandar vi ingångar från de olika talarna, för en mer specifik sammanfattning av konferensen rekommenderar vi det kommande numret av FLOW (medlemstidningen för SIPF).

Vad har idrottsskadan för psykologi egentligen?

I den här texten tar vi oss friheten att dela upp dagen i två delar.

I första delen diskuterade föreläsarna hur stress kan öka risken för att bli skadad. Ökad stress i livet kan både vara små och stora saker som skilsmässa, bråk med vänner eller dålig ekonomi.

Den korta och enkla förklaringen till hur en högre livsstress påverkar är att ”stresssystemet” redan har aktiverats mycket innan träning/tävling, så när det sedan ska aktiveras i dessa situationer är systemet trött och fungerar inte lika bra. Idrottare kan då bli slöa och mindre alerta vilket ökar risken för skada.

Ett annat perspektiv är att när du är stressad i samband med din idrott så smalnar ditt fokus av. Du kanske kan känna igen det från tillfällen då du har varit väldigt stressad och nästan haft ”tunnelseende”. Detta är mindre fördelaktigt inom idrott, framförallt inom till exempel fotboll där det är viktigt att kunna växla till ett brett fokus för att samla in relevant information. Är ditt fokus för smalt kanske du missar att det kommer en spelare in från höger, eller att din medspelare gör en bra löpning till vänster.

Den andra delen av dagen var psykologin efter skadan. Fokus då låg på vad skadade idrottare kan tänkas uppleva och hur vi medmänniskor kan hjälpa idrottaren att hantera situationen.

För det första behöver vi förstå att en skada är en allvarlig händelse för en idrottare, Mark Andersen likställde idrottsskador med trauman. Idrottares liv kretsar till stor del kring idrotten och när de tvingas lämna eller göra ett uppehåll i idrotten för en tid är risken stor att de blir nedstämda.

Som medmänniska är det viktigt att lyssna, finnas där och stötta idrottaren. Det hjälper hen att bearbeta sina känslor kring skadan om hen får möjlighet att berätta historier från händelsen och sin situation.

Under dagen underströk talarna också betydelsen för idrottare att sätta upp både kort- och långsiktiga mål i samband rehabiliteringen efter skada.

Lisa Ek spelar till vardags fotboll i Göteborg och var en av föreläsarna under dagen som inte tillhörde forskningsgruppen. Hon bidrog med ett praktiskt perspektiv och delade med sig av sina erfarenheter. Hon bekräftade att det är viktigt att få prata av sig samt att sätta upp kort- och långsiktiga mål. Hon berättade även att hon sov med sina fotbollsstrumpor under en period som skadad och att hon var med på varje träning (tränade inte direkt fotboll men var med som en i gänget), allt för att vara kvar i idrotten och för att hon skulle orka ta sig igenom sin rehab.

Det finns många ingångar till detta ämne och forskning och praktiska erfarenheter visar att psykologin spelar en viktig roll i samband med idrottsskador och hur man kan hjälpa idrottare att hantera skadorna.

Vi hoppas forskargruppen i Halmstad fortsätter sitt gedigna arbete och att bidra med härlig kunskap!

Skador inom idrott

I detta inlägg kommer vi att summera en vetenskaplig artikel. Följande artikel kommer att summeras:

Vergeer, I. (2006). Exploring the mental representation of athletic injury: A longitudinal case study. Psychology of Sport and Exercise, 7, 99-114.

Syftet med denna artikeln var att studera en idrottares tankar, känslor och föreställningar under rehabiliteringsprocessen efter en skada. Deltagaren var en 28 årig manlig rugbyspelare.  Åtta intervjuer genomfördes under 20 veckor. Tre år senare genomfördes ytterligare en intervju med spelaren.

Fyra oberoende teman presenterades utifrån analysen av intervjuerna. Dessa teman var:

Awarness
Spelarens uppmärksamhet var som störst I början efter skadan (i intervju 2) då smärtan var hög och den precis hade inträffat. I takt med att tiden gick så minskade spelarens fokus på skadan. I de sista intervjuerna rapporterade idrottaren att han oftast uppmärksammade skadan när det var tekniska moment som krävde att han använde den skadade delen. Annars tänkte han inte så mycket på skadan men sa att det kunde vara bra att ibland rikta uppmärksamhet mot den skadade delen.

Mental imagery (visualisering/mentala föreställningar)
Rugbyspelaren rapporterade att han upplevde spontan och frivillig visualisering i samband med skadan. I början upplevde idrottare relativt ofta spontan visualisering då han såg sig själv i ögonblicket han skadade sig.

Senare började han använda mer frivillig visualisering där han föreställde sig att axeln fungerade bra utan smärta. Dessa föreställningar triggades igång av bland annat frustration, som till exempel när han använde den friska armen på ett bra sätt och vart frustrerad över att inte kunna använda den skadade armen på ett likande sätt.  Vill du lära dig mer om mentala föreställningar rekommenderar vi Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten).

Mental model of the injury
Detta tema handlande om balansen mellan det fysiska och medicinska. Att han kunde stå framför spegeln och tvivla och känna smärta.  Sedan uppsökte han läkaren och fick en förklaring av läget.

Mental “itinerary” of the recovery process
Med detta tema menar författaren idrottarens väg till att bli rehabiliterad. Det inkluderar kvalitén och tiden för, träffar med läkaren, fysiska framsteg med skadan och de typer av metoder som användes för att stimulera rehabiliteringen.

Våra reflektioner
Denna studie visar att det är otroligt många faktorer som påverkar en spelare under en skadeperiod. I studien har visualisering både negativ och positiv effekt för idrottare. Även annan forskning har visat att negativ visualisering kan ha negativa effekter för idrottare och det är bra att få ut denna information till idrottare, tränare samt idrottspsykologiska rådgivare. Vi hoppas nämlingen att det motiverar till att arbeta med visualisering. Till exempel träna upp förmågan och därmed lära sig kontrollera sina föreställningar.

Resultatet visar också på att skadade spelare behöver en hel del stöd under sin rehabilitering. Både psykologiskt men även fysiologiskt. Det kommer alltid att förekomma skador men genom idrottspsykologisk forskning och tillämpning inom just skador kan vi säkert minska skadorna och hjälpa till i den tunga rehabiliteringsprocessen.

Resultatet visar på att skadade spelare behöver en hel del stöd under sin rehabilitering.  Samt att psykologiska faktorer påverkar. Det kommer alltid att förekomma skador men genom idrottspsykologisk forskning och tillämpning inom just skador kan vi säkert minska skadorna och hjälpa idrottare i den tunga rehabiliterings processen.

Med vänliga hälsningar
Redaktionen