Mental träning: Arbeta med mindfulness och minska skadefrekvensen

Kan man minska skaderisken hos idrottare genom att arbeta med mental träning? Det finns forskning som visar på det. Dock behövs mer forskning för att ta reda på vilken typ av mental träning som har bäst effekt. En metod som utmärker sig är mindfulness (medveten närvaro) och vi kommer i detta inlägg presentera lite information från en studie genomförd av Ivarsson, Johnson, Andersen, Fallby och Altemyr (2015). Syftet med forskningsstudien var att undersöka om ett träningsprogram i mindfulness kunde reducera antalet idrottsskador hos fotbollsspelare.

I forskningsartikeln använder dem Kabat-Zinns (2005, p. 24) definition av mindfulness ”an openhearted, moment-to-moment non-judgmental awareness”. Ett populärt program för medveten närvaro inom idrotten som användes i studien är the mindfulness, acceptance, and commitment (MAC) approach (Gardner & Moore, 2007). Det är ett program framtaget för att förbättra idrottares prestationer och psykologiska välbefinnande.

Metod
I studien deltog 41 fotbollsspelare (31 manliga och 10 kvinnliga) som slumpmässigt delades in i en kontrollgrupp och en experimentgrupp. Deltagarna rekryterades från ett fotbollsgymnasium. De delades upp i mindre grupper för att öka interaktionen mellan deltagarna under utbildnings- /träningstillfällena. Deltagarna i båda grupperna deltog i sju träffar under sju veckor. Information om spelarnas skedfrekvens samlades in under sex månader.


Experimentgrupp (mindfulness)
Deltagarna i experimentgruppen träffades i mindre grupper en gång i veckan under 45 minuter och erhöll träning i medveten närvaro baserad på MAC metoden. Alla träffar inleddes med en kort introduktion till ett specifikt ämne. Sedan diskuterades olika aspekter av MAC metoden i kombination med reflektioner och erfarenhetsutbyte av spelarna. Alla sessioner inkluderade även en mindfulnessövning. Varje spelare fick i slutet av träffen med sig en övning som de fick i uppgift att arbeta med tills nästa träff veckan efter. Här är ämnena för de olika träffarna:

  1. Utbildning om de teoretiska och praktiska aspekterna av interventionen
  2. Introduktion till mindfulness och kognitiv defusion (att man ser tankar som tolkningar av verkligheten och inte objektiva sanningar)
  3. Fokus låg på värderingar och värdedrivna beteenden
  4. Acceptans
  5. Hur man kan arbeta för att öka hängivenhet
  6. Hur man kan kombinera arbete med medveten närvaro, acceptans och hängivenhet.
  7. Hur man kan arbeta med och bibehålla medveten närvaro, acceptans och hängivenhet.

Kontrollgruppen träffades också en gång i veckan under 45 minuter under den sju veckor långa perioden. Deltagarna fick under dessa träffar lyssna på presentationer i olika idrottspsykologiska ämnen relevanta för fotboll men som skiljde sig åt i naturen från medveten närvaro (till exempel kommunikation och sammanhållning).

Resultat
Under perioden då information om skador samlades in var 14 av 21 (67 %) spelare i experimentgruppen skadefria men bara 8 av 20 (40%) i kontrollgruppen. Sammanlagt hade experimentgruppen även hälften så många skador som kontrollgruppen hade.

Möjliga anledningar till varför arbetet med mindfulness kan ha lett till färre skador är att spelarna genom den mentala träningen upplevde en lägre nivå av ängslan/oro (anxiety) och att de lärde sig fokusera på mer relevant stimuli under träningar och matcher.

Idrottspsykologi och skador

Konferens hit och konferens dit. Vad ger det egentligen?

Det ger hel del tycker vi.

Vi lär oss alltid någonting nytt när vi har varit på konferens. Senast deltog Mikael på en konferens som Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) arrangerade i Halmstad. Temat var ”idrottsskadans psykologi”. Forskarna som föreläste under dagen var Andreas Ivarsson, Arne Edwardsson, Mark Andersen, Urban Johnson och Ulrika Tranaeus. I följande text blandar vi ingångar från de olika talarna, för en mer specifik sammanfattning av konferensen rekommenderar vi det kommande numret av FLOW (medlemstidningen för SIPF).

Vad har idrottsskadan för psykologi egentligen?

I den här texten tar vi oss friheten att dela upp dagen i två delar.

I första delen diskuterade föreläsarna hur stress kan öka risken för att bli skadad. Ökad stress i livet kan både vara små och stora saker som skilsmässa, bråk med vänner eller dålig ekonomi.

Den korta och enkla förklaringen till hur en högre livsstress påverkar är att ”stresssystemet” redan har aktiverats mycket innan träning/tävling, så när det sedan ska aktiveras i dessa situationer är systemet trött och fungerar inte lika bra. Idrottare kan då bli slöa och mindre alerta vilket ökar risken för skada.

Ett annat perspektiv är att när du är stressad i samband med din idrott så smalnar ditt fokus av. Du kanske kan känna igen det från tillfällen då du har varit väldigt stressad och nästan haft ”tunnelseende”. Detta är mindre fördelaktigt inom idrott, framförallt inom till exempel fotboll där det är viktigt att kunna växla till ett brett fokus för att samla in relevant information. Är ditt fokus för smalt kanske du missar att det kommer en spelare in från höger, eller att din medspelare gör en bra löpning till vänster.

Den andra delen av dagen var psykologin efter skadan. Fokus då låg på vad skadade idrottare kan tänkas uppleva och hur vi medmänniskor kan hjälpa idrottaren att hantera situationen.

För det första behöver vi förstå att en skada är en allvarlig händelse för en idrottare, Mark Andersen likställde idrottsskador med trauman. Idrottares liv kretsar till stor del kring idrotten och när de tvingas lämna eller göra ett uppehåll i idrotten för en tid är risken stor att de blir nedstämda.

Som medmänniska är det viktigt att lyssna, finnas där och stötta idrottaren. Det hjälper hen att bearbeta sina känslor kring skadan om hen får möjlighet att berätta historier från händelsen och sin situation.

Under dagen underströk talarna också betydelsen för idrottare att sätta upp både kort- och långsiktiga mål i samband rehabiliteringen efter skada.

Lisa Ek spelar till vardags fotboll i Göteborg och var en av föreläsarna under dagen som inte tillhörde forskningsgruppen. Hon bidrog med ett praktiskt perspektiv och delade med sig av sina erfarenheter. Hon bekräftade att det är viktigt att få prata av sig samt att sätta upp kort- och långsiktiga mål. Hon berättade även att hon sov med sina fotbollsstrumpor under en period som skadad och att hon var med på varje träning (tränade inte direkt fotboll men var med som en i gänget), allt för att vara kvar i idrotten och för att hon skulle orka ta sig igenom sin rehab.

Det finns många ingångar till detta ämne och forskning och praktiska erfarenheter visar att psykologin spelar en viktig roll i samband med idrottsskador och hur man kan hjälpa idrottare att hantera skadorna.

Vi hoppas forskargruppen i Halmstad fortsätter sitt gedigna arbete och att bidra med härlig kunskap!