Mental sundhed og medaljer

Vi är stolta över att ha Dr Kristoffer Henriksen (LET´S – Learning and Talent in Sport, Syddansk Universitet och Team Danmark) som gästförfattare till vår blogg. Här kan ni ta del av hans kloka tankar om mental hälsa och jakten på medaljer.

Kan man vinde medaljer og samtidig sikre atleters mentale sundhed? Kan man vinde medaljer uden at sikre den?

Mental sundhed er ikke alene et individuelt anliggende. Elite- og talentudviklingsmiljøer kan opbygge eller nedbryde unge menneskers mentale sundhed. Men vi ved endnu alt for lidt om hvordan.

Både i Danmark og i resten af verden har vi den seneste tid set skandaler, der handler om mental sundhed. Atleter er trådt frem of har fortalt om mistrivsel og hårde miljøer. Vi har set eksempler på, at man har tilladt kulturer at opstå, hvor atleters mentale sundhed har været sat til side i jagten på medaljer. De unge mennesker i talent- og elitemiljøer får bragt deres mentale sundhed i fare når:

  • de bliver mødt af 50 timers ”arbejdsuger”,
  • de bliver udskammet, mobbet og hånet,
  • de bliver mødt af overdreven og offentlig vægtkontrol,
  • de bliver presset til at specialisere sig alt for tidligt og træne ensidigt, og
  • de presses til at træne på trods af skader, og til at gennemgå hårde træningsperioder uden nok genopladning,
  • de ikke kan finde plads til deres identitet og til at leve et sportsliv i tråd med deres værdier.

Intet antal medaljer kan retfærdiggøre den slags praksis. Heldigvis færdes jeg som sportspsykologisk konsulent i Team Danmark i mange talent- og elitemiljøer, hvor jeg ser unge mennesker tage ansvar og udvikle sig personligt, hvor jeg ser trivsel, og hvor store ambitioner går hånd i hånd med fællesskab og videndeling.

Lige nu står eliteidrætten, i hvert fald i Skandinavien, foran en kæmpe udfordring. Det øgede fokus på mental sundhed har udmøntet sig i træner-fyringer begrundet i ”praksis der er uforeneligt med sportens sunde værdier”. Som sportspsykologisk konsulent møder jeg i stigende grad trænere, der oplever en ny tvivl og bekymring.

De mange dygtige trænere, jeg møder, ønsker brændende at skabe stærke miljøer, hvori deres atleter formår at indfri sine ambitioner og samtidig oplever trivsel, meningsfuldhed og høj mental sundhed. Men trænerne savner viden og oplever uklare krav. Hvem definerer værdierne? Hvordan gør jeg medaljer og mental sundhed foreneligt i praksis. Hvordan rammer jeg  balancen? Og de har såmænd ret. Forskningen har indtil videre ikke engang formået at levere en god definition af mental sundhed i sport (som andet og mere end fraværet af diagnoser og mental usundhed).

Trænere (mennesker), der bekymrer sig og oplever uklarhed om kerneopgaven, kan ikke finde fuld fokus og levere verdensklasse. Bekymringer, tvivl og uklarhed skaber utryghed og står i vejen for at dansk elitesport indfrier det fulde potentiale.

  • Vores atleter fortjener, at vi undersøger, hvad der kendetegner miljøer, hvori de kan indfri deres mål (medaljer) samtidig med at de oplever høj trivsel (mental sundhed).
  • Vores trænere fortjener at vi udvikler klare retningslinjer for hvordan sporten kan skabe sådanne miljøer, så de kan gøre det rette og vide, at de bliver vurderet på baggrund af klar evidensbaseret viden.

Forskningen har endnu ikke kigget direkte på kendetegn ved miljøer, der understøtter mental sundhed. Med baggrund i forskningen i talent-miljøer og mit arbejde som sportspsykologisk konsulent tør jeg dog godt give et forsigtigt første bud på, hvad vi leder efter.

Mentalt sunde talent- og elitemiljøer er (som minimum) kendetegnet ved:

  • Integrerede indsatser: At atleterne bliver mødt med samme holdning fra forskellige trænere, skole, forældre m.fl.
  • Passende samlet belastning: At nogen påtager sig at holde overblik og sikre, at den samlede belastning fra skole, sport, transport og de sociale fællesskaber er passende.
  • Tydelige værdier: At miljøet arbejder ud fra tydelige værdier og at både budskaber og praksis baserer sig på de værdier.
  • Tålmodighed: At man i talentudviklingsårene lader de unge prøve sig af i flere sportsgrene, lader dem fejle, lader dem miste lysten og komme igen. At vi venter med ”Det er nu eller aldrig”-diskursen til sidst i karrieren.
  • Rummelighed og fokus på personlig udvikling: At atleten kan føle sig mødt og accepteret med hele sin identitet (inklusiv etnicitet, religion, seksualitet, interesser mm.).
  • Psykologisk tryghed: At atleterne føler sig sikre på hinanden, at de tør begå fejl, tør sige til og fra, og tør være kreative – uden at være bange for konsekvenser.
  • Blik for mental sundhed: At alle tager medansvar og siger fra hvis de er vidne til praksisser, der er usunde. At man monitorerer de unges mentale sundhed og har mulighed for at iværksætte hjælp ved behov.
  • Modgang mødt med støtte og empati: Vi skal ikke lege curling og feje foran de unge og fjerne al modgang. Men modgang i sig selv gør ikke stærk. Modgang styrker når den følges af støtte, opmuntring og en snak om konkrete strategier til at håndtere den.

Disse kendetegn er som sagt et første bud. Det er også kendetegn, som mine sportspsykologiske Team Danmark kolleger og jeg dagligt stræber efter at fremme. Men vi har brug for klare evidensbaserede principper.

Måske ligger der i dette spørgsmål endda en hel ny berettigelse for eliteidrætten. Vi har længe vidst at elitesport må og skal handle om mere end medaljer. Tidligere sagde vi, at de unge mennesker i sporten lærer målrettethed og dedikation. I dag kæmper mange unge med stress. De er givetvis blevet for gode til målrettethed og dedikation. Dagens samfund er et præstationssamfund, og de unge oplever præstationspres på mange areaner. Tænk hvis sporten kunne blive den arena, der viser hvordan de unge kan præstere og trives på en og samme tid. Hvordan de unge kan være ambitiøse med det ene liv, de er givet, uden at det bliver på bekostning af deres mentale sundhed. Wouldn’t that be beautiful?

Videre læsning:
Henriksen, K., Schinke, R., Moesch, K., McCann, S., Parham, W. D., Larsen, C. H. & Terry, P. (2019). Consensus statement on improving the mental health of high performance athletes. International Journal of Sport and Exercise Psychology, 1–8. https://doi.org/10.1080/1612197X.2019.1570473

MacIntyre, T. E., Jones, M., Brewer, B. W., Van Raalte, J., O’Shea, D., & McCarthy, P. J. (2017). Mental health challenges in elite sport: Balancing risk with reward. Frontiers in Psychology, 8, 1892. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2017.01892

Uphill, M., Sly, D., & Swain, J. (2016). From mental health to mental wealth in athletes: looking back and moving forward. Frontiers in Psychology, 7, 935.
https://doi.org/10.3389/fpsyg.2016.00935

Hvis du er interesseret i nyeste forskning om talentudvikling i Danmark eller generelt mere fra forskningsenheden LET´S:
https://www.sdu.dk/da/om_sdu/institutter_centre/iob_idraet_og_biomekanik/forskning/forskningsenheder/learning+and+talent+in+sport

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Kristoffer Henriksen är Lektor på Institutet för idrott och Biomekanik vid Syddansk universitet och chef för forskningsgruppen ’Learning and telent in Sport (LETS). Han har arbetat som idrottspsykologisk rådgivare för Team Danmark i över tio år och han har bland annat stöttat idrottare och lag under flera Europeiska mästerskap, världsmästerskap och Olympiska spel.

Är det bra långsiktigt?

Det är inte ovanligt för idrottare att bli otåliga och vilja ha resultat nu, nu, nu! Det är lätt att säga att de ska ta det lugnt och ha tålamod men det ären stor utmaning. Samtidigt är det långsiktiga arbetssättet så viktigt och det gäller att man hela tiden strävar dit.

Om man tänker för kortsiktigt och blir för otålig kan det leda till att man:

  • Ofta blir frustrerad
  • Inte vågar prioritera in tillräckligt mycket återhämtning
  • Återhämtningen inte blir tillräckligt bra
  • Fattar dåliga beslut
  • Träna/tävlar för mycket
  • Skadar sig
  • Tappar motivation när det inte går så bra/snabbt som man vill

Något man kan göra är att ta fram en långsiktig plan och sedan skapa en kortsiktig plan som ligger i linje med den långsiktiga. Det är viktigt att lita på sin planering och göra sitt bästa. Det går inte att hela tiden ifrågasätta det man gör, då är risken stor att man inte anstränger sig lika mycket under träning/tävling, att man grubblar/oroar sig mer och att man känner sig osäker. Samtidigt är det givande att kontinuerligt stämma av planen och göra förändringar när det är nödvändigt och när det kan göra planen och resan bättre. Det är bra att göra regelbundna avstämningar på bestämda tider, en gång i veckan, månaden, halvåret och året.

Tänk på balansen. Om man ska nå den absolut toppen i en idrott gäller det att träna väldigt mycket och stenhårt, det är en given grundförutsättning. Men för att det ska vara hållbart, för att man ska kunna prestera så bra som möjligt och för att man ska må bra under resan är det också viktigt med balans. Att balansera upp livet med andra intressen, bra återhämtning och ett socialt liv.

För att det ska bli lättare att ha det tålamod som krävs för att nå världseliten hjälper det att arbeta med att leva så mycket som möjligt här och nu. Oavsett om man fikar med en kompis, genomför ett hårt träningspass, leker med lillasyster eller sitter i kassan i en livsmedelsbutik. Framförallt gäller det att arbeta med att acceptera nuet och må så bra som möjligt nu. Bästa sättet för att må bra sen är att lära sig må så bra som möjligt nu, trots att allt inte är så bra som man skulle vilja att det var.

Självbilden att vara bäst

Tre pallplatser i förra veckans alpina världscup i Hammarbybacken i Stockholm. Ett otroligt lyckat arrangemang. Men hur sura var Hargin, Myhrer, Hansdotter och Maria PH över att de inte vann? Det var ju så nära, endast några hundradelar. I intervjuer efteråt kunde man framförallt från Myhrer ana en viss besvikelse. Inte konstigt, det var ju så nära.

Vi upplever att idrottare har blivit bättre på att fokusera på processerna i deras idrott, inte enbart resultatet. I media uppmärksammas resultatet. Den ishockeyspelare som gjorde bäst uppspel under nattens NHL-matcher nämns inte. Istället nämns den som har gjort poäng.

Det är en utmaning att vara processinriktad inom idrotten. För visst var det ett lyckat event i Hammarbybacken. Det var så mycket mer som var bra förutom resultatet. Vädret, backen, folksamlingen och kanske när Myhrer åkte ikapp i semifinalen, den känslan när man tror han har förlorat och sen kommer ikapp. Kanske bättre än att vinna guld?

Skidor träna tanken

Självbilden att vara bäst är tuff och hård men möjlig. Bara du som äger självbilden vet vad det innebär att vara bäst? Är det att vinna alla tävlingar? Om dina främsta konkurrenter blir skadade och du vinner, är du då bäst? När du kommer i tid till den oerhört tidiga morgonträningen, är du då bäst? Är du bäst när du sätter en ny teknik på träningen?

Att vara bäst innebär så mycket. Den enda som kan definiera det är du, men kanske med hjälp av andra. Du bör hitta ett förhållande till din självbild som är realistisk och som får dig att må bra.

En sak kan du vara säker på, du är bäst på att vara dig själv.

Måste träningen verkligen vara rolig?

Om man frågar idrottande ungdomar varför de idrottar så svarar de flesta, om inte alla, för att det är roligt. Vissa vill nå eliten och andra nöjer sig med att hålla igång med sin idrott, det ena hindrar inte det andra. Har idrottarna roligt på sin träning mår de bättre, de blir mer motiverade och de kommer förmodligen idrotta längre. Chansen finns även att de även tar med sig dessa erfarenheter och applicerar det i skolan och på arbetet.

Som tränare gäller det hela tiden att ha glädjen i åtanke. Det är viktigt att inte glömma bort det när man kämpar med att ge idrottarna förutsättningar att utvecklas. Vissa saker är tråkiga men det går att öka glädjen i det mesta. Fundera alltid på hur du kan göra det.

Går det att göra en tråkig övning roligare? Eller finns det en rolig övning som är lika bra? Övningarna i sig måste inte vara roliga, glädjen kan ligga i kommunikationen och feedbacken. Individer tycker olika saker är roliga. Vissa tycker om att man skämtar med dem, andra tycker det är roligt att det finns möjlighet att ta ut sig fullständigt. Självklart kan det vara svårt att nå alla men det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam.

fotboll träna tanken
Kan man ibland ta bort ett pass så att idrottarna kan få lite andrum och få en chans att längta efter att komma till träningen? Kan man hitta på andra roliga saker tillsammans i gruppen? Brukar du inkludera idrottarna i beslutsprocessen? Du kan fråga dem vad de vill fokusera på nästa vecka, eller nästa pass. Du kan ge dem alternativ på övningar att genomföra. Du kan låta dem bestämma övningarna för ett träningspass. Du kan fråga dem vad de tror skulle göra en övning roligare. Ibland kanske det är helt andra saker än du själv tror.

Fråga idrottarna i slutet av passet hur roligt de har haft det. Fråga vad som kunde ha gjort det roligare. Förklara alltid varför du använder övningarna. Om de till exempel är mindre roliga så hjälper det idrottarna att veta att du har ett syfte med dem (och inte bara gör dem för att man brukar). Idrottarna blir mer motiverade, känner sig mer inkluderade, lär sig mer och har större chans att få ut mer av dem.

Måste du verkligen genomföra alla dina rutiner?

  • Två kokta ägg och en kopp kaffe till frukost
  • Göra exakt som du har gjort tidigare när du kommer till tävlingsanläggningen
  • Ha telefonen avstängd under hela tävlingsdagen
  • Sova exakt åtta timmar natten innan tävling
  • Dubbelkolla att dina turkläder är nedpackade innan du går och lägger dig

Många inom idrotten söker efter ett lugn, en trygghet, självförtroendet, känslan att jag kommer göra en bra tävling. Ett sätt att försöka kontrollera denna känsla är genom rutiner. Det går inte att kontrollera känslorna men vi kan hantera dem. Är rutiner dåliga? Det beror på.

Om du som idrottare vill ha en speciell keps i samband med tävlingar för att det känns bättre för dig, fine. Men om samma idrottare också vill ha speciella strumpor, vara sist ut på uppvärmningen, slå fem gånger på benen innan tävlingen börjar och dricka fem klunkar kaffe en timme innan tävlingen. Då känns det som att rutinerna tar lite väl mycket energi.

rutiner

Vi har ett automatiserat nervsystem i kroppen. Vissa funktioner kan vi inte till hundra procent kontrollera med vår vilja, till exempel hjärtslagen, blinkningar med ögon och känslor. Utsätts vi för fara är vi uppbyggda att bli rädda, varna oss själva och se till att vi är på tå så att vi klarar av utmaningen. Det kan handla om allt från att hinna i tid till en träning eller undvika att bli påkörd av en bil. En funktion av systemet är att hjälpa oss hantera stressfulla situationer.

Det innebär att systemet kommer sättas igång när du som idrottare tävlar.  För en tävling innebär att du kan misslyckas och andra idrottare hotar dig genom att vilja prestera bättre. Det triggar systemet vare sig vi vill eller inte. Så att försöka motarbete det kan bli kontraproduktivt.

Att värma upp kroppen, ha rätt utrustning och att förbereda sig tekniskt inför en tävling är oftast bra rutiner. De rutiner vi vill att du ifrågasätter är de rutiner du har för att skapa en känsla av trygghet och lugn. Där funktionen för ökad prestation går att ifrågasätta. Det är till exempel tveksamt om du i längden presterar bättre med dina turstrumpor och tanken ”varje gång jag har ätit pasta med köttfärssås innan tävling har det gått bra” kan göra att du skapar tvivelaktiga rutiner.

De vi önskar är att du kritiskt granskar dina rutiner så att de inte slutar med att du blir mer stressad över att missa en rutin än över själva tävlingen.

Gör fler misstag och utvecklas

För att utvecklas måste du missa och göra fel. Om du bara gör saker du redan behärskar väl kanske du gör färre misstag men du lär dig inte något nytt. Det du möjligtvis blir bättre på är att hålla igen. Då blir det dock svårare sen när du ska försöka släppa loss och göra det du ska.

Ingen vill missa eller göra misstag men det går inte att undvika om du vill bli bättre och utvecklas. Och det går inte att undvika misstag om du vill lyckas i idrott. Om du inte gör misstag ibland så pushar du dig nog inte heller tillräckligt. Om man vill lyckas handlar det inte om att undvika misstag utan om att lära sig hantera dem på bästa sätt.

Om man håller igen är det egentligen ofta en större risk att det blir fel. Man genomför ju kanske inte rörelserna på rätt sätt, utan man kanske blir lite mer försiktig, till exempel inte slår igenom ordentligt.

Tennis idrottspsykologi idrott

Fokusera på det du ska göra och gör ditt bästa. Om du missar så gör du det. Det är kanske inte kul, ibland otroligt jobbigt, men det blir inte bättre av att du straffar dig själv. Om du straffar dig själv (till exempel säger att du är dålig) fokuserar du på fel saker och det kan öka din rädsla för att göra misstag nästa gång. Om du istället noterar misstaget, lär dig av det och fokuserar på vad du ska göra nu är chansen större att du kommer prestera bättre i den nya situationen. Du släpper misstaget snabbare om du accepterar det och fokuserar på det du ska fokusera på (till exempel nästa serve, nästa hopp eller att springa tillbaka och hjälpa till i försvaret).

Ångestproblematik och psykisk ohälsa hos professionella fotbollsspelare

I en stor internationell undersökning som spelarorganisationen Fifpro har genomfört visade det sig att 38% aktiva och 35% före detta fotbollsspelare lider av ångest eller depression. Det är stora siffror! Ordet alarmerande lägger sig tyvärr ganska passande i munnen. Sen ska vi också notera att det är en studie och för att stärka detta behövs fler liknande studier.

Men varför är det så här? I en artikel i Dagens Nyheter intervjuades Göran Kenttä. En av flera bra analyser i artikeln var att det är en oerhörd press på spelarna. Göran nämner bland annat att anställningstryggheten är dålig; blir du skadad eller sjuk kan du säljas imorgon.

Magnus Erlingmark, spelarföreningens generalsekreterare, säger i en artikel på svt.se att han är förvånad över resultatet och att han trodde att fotbollsspelare var bättre på att ta hand om sin psykiska hälsa.

Det är otroligt bra att den här studien får uppmärksamhet och att problemet uppmärksammas. Visst har elitidrottare generellt väldigt stor press på sig och idag är hastigheten hos media väldigt snabbt

Hur många händelser har det inte varit genom åren då spelare har fått skit för att de varit ute på krogen eller hängt i ”fel” sammanhang eller med ”fel” människor, allt efter allmänheten har tagit bilder på dem och publicerat i sociala medier.

Det blir fler och fler tävlingar inom olika idrotter och samtidigt ska mer pengar dras in. Vilka är det då som får bristande återhämtning? Jo precis, idrottarna.

fotboll och idrottspsykologi

Göran Kenttä har forskat och skrivit mycket kring betydelsen av att ha en plan för sin återhämtning. Det är otroligt viktigt och kan förbättras avsevärt inom idrotten. Det är inte enbart upp till idrottarna. Om ovanstående siffror (38% och 35%) ska ner är det framförallt strukturerna som måste förändras.  Svårt, men nödvändigt.

Ett annat resultat i studien visar att många av fotbollsspelarna tyvärr dricker skadligt mycket alkohol efter avslutad karriär. Oftast då för att dämpa ångesten eller hantera stressen.  Vi behöver tidigt hjälpa idrottare att hantera sina tankar, känslor, stress och press på ett funktionellt sätt. Till exempel genom återhämtning utan alkohol eller droger.Vad kan du som aktiv, tränare eller förälder göra idag för att förhindra för att just ditt barn, din idrottare eller någon i din närhet i framtiden kommer lida av psykisk ohälsa?

Här är några tankar:

  • Se till att de får återhämtning. Svårt att säga exakt hur det ska se ut. Det skiljer sig åt från individ till individ. (läs mer om återhämtning i tidigare blogginlägg eller lyssna på vår podcast)
  • Lyssna på de aktiva och deras berättelser om hur de mår, arbeta med att alltid ha tid att lyssna. Notera här att du inte alltid behöver ha en direkt lösning på problemet. Ibland kan det bara vara skönt att ha någon som bara lyssnar.
  • Prata om begreppen ångest, depression, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Att det förekommer bland idrottare och vad det är. Du som tränare eller förälder kanske kan dra något vardagsexempel när du hade ångest eller kände dig nere. Så att idrottarna förstår att det är OK att känna dessa känslor.
  • Utbilda ledarna i dessa frågor.
  • Ha en idrottspsykologisk rådgivare knyten till föreningen som kan bistå med kompetens och finnas som extra resurs för eventuella frågeställningar.

Lycka till och om du har tagit dig igenom det här inlägget är det en väldigt bra början!
/Fredrik och Mikael

 

Att prestera som bäst när det känns som sämst

Dagsformen varierar, ibland har man bra dagar och ibland sämre. Är det bara att hoppas på att man kommer ha en bra dag då man ska tävla? Eller finns det några magiska knep man kan använda sig av för att skapa bra dagar?

Självklart går det att påverka förutsättningarna för hur det kommer kännas under dagen för tävling (till exempel genom bra sömn och bra träning) men hur bra du än är på att skapa rätt förutsättningar så kommer det ibland hända saker du inte kan kontrollera som kommer påverka prestationen. Vissa dagar kommer vare sig man vill eller inte vara bättre eller andra sämre.

Något som är väldigt viktigt för elitidrottare är att ha en hög lägsta nivå. En hög lägsta nivå handlar till viss del om hur väl man kan hantera dagar då det känns sämre. Om man verkligen vill lyckas gäller det att ha förmågan att prestera väl även när det känns motigt, man har ångest och när man helst av allt skulle vilja vara någon annanstans. Självklart är det mer utmanande, men det går. Ett bra begrepp att använda är acceptans. Att acceptera att förutsättningarna inte är optimala och göra det bästa av situationen.

fotboll soccer fotball

Urban sov endast två timmar natten innan hans badmintonmatch, detta för att hans tre månaders bebis är sjuk. Han är medveten om att han troligtvis kommer ha svårare att fokusera och att det nog kommer kännas tyngre. Innan matchen funderar han på vad han behöver fokusera på. Han vet att han kanske kommer göra fler misstag än vanligt och det får vara ok. Under matchen accepterar han misstagen och de negativa tankarna och känslorna och fokuserar istället på det han kan kontrollera i nuet. Det slutar med att han spelar en av sina bästa matcher för året.

Likt exemplet med Urban gäller det ibland att acceptera de jobbiga tankarna, de får vara där. Istället kan man fokusera på det man ska göra, till exempel aktivt fotarbete.

Ibland känns inte kroppen som den ska, man känner sig ”off”. Självklart hade det känts bättre om kroppen hade känts fräsch, spänstig och harmonisk men trots att känslan i kroppen inte känns bra så kan du ändå prestera. Ibland kanske till och med bättre. Det kan få dig att anstränga dig ännu mer på att fokusera på rätt saker och kämpa ännu hårdare.

En sak du kan göra är att ta tillvara på de tillfällen då det känns mindre bra, för vi lovar, det kommer komma tillfällen då det känns mindre bra. Istället för att bara transportera dig igenom de träningspassen så ansträng dig för att göra det bästa av situationen och hitta sätt att prestera ändå. Det är genom att vara kvar i det jobbiga under tävlingar och hantera situationerna som du kan bli bättre på att hantera framtida situationer. Det gör du inte genom att hoppa över tävlingen eller ”fly” från det jobbiga under tävlingen.

 

Att våga utmana

Tack alla idrottare för att ni vågar och att ni inspirerar Sverige!

En fjärde plats, ett misslyckande enligt vissa, andra säger att laget inte var bättre och ska vara nöjda med fjärdeplats. För en månad sedan avslutades äventyret i killarnas JVM i ishockey.

Under turneringen kunde man höra kommentatorer, experter och spelare själva uttrycka att spelarna måste våga mer. I de flesta matcherna var det över 10 000 åskådare. Att då åka ut på en is och i varje situation, varje rörelse vara synlig och där risken för att misslyckas hela tiden är närvarande. Det är vågat.

Alla idrottare i Sverige tävlar inte inför 10 000 men oftast finns det någon åskådare, till exempel vänner, familj, agenter och/eller tränare. Varje träning och varje tävling utmanar idrottarna sig själva, brottas med förväntningar, krav och rädslor. Det är imponerande.

Jo alla utmanar sig själva på ett eller annat sätt. Kraven på en utmaning är ibland lite väl högt ställda. För en idrottare kan bedriften att komma i tid till träningen vara en stor utmaning, för en annan spelare handlar det om att våga säga ifrån till sina medspelare eller att ha råd med sin utrustning.

Crowd 1

Alla har vi våra egna unika styrkor och svagheter och inom idrotten testas dessa hela tiden. Svagheterna blottas, ibland förskräckligt tydligt. Trots det fortsätter de flesta idrottare att utmana sig själva, misslyckas och återigen resa sig och fortsätta resan framåt.

Det är en inspiration för samhället i stort att ha idrottspersonligheter som visar hur mycket vi som människor kan utvecklas och att vi oftast klarar mer än vad vi tror. Det här inkluderar inte enbart idrottare som Sara Sjöström, Charlotte Kalla och Henrik Zetterberg. Utan alla kända, mindre kända och okända idrottare som dagligen utmanar sig själva.

Oftast är vi (alla) för kritiska mot oss själva. När vi har utmanat oss, ser vi ofta inte det. Vi är förblindade av det större målet missar nuet och därmed våra dagliga prestationer. Varje dag utför vi bra saker men har vi glasögonen som bara fokuserar på det vi gör dåligt. Då är det svårt att se något annat.

Du som dagligen inom idrotten utmanar dig själv, fortsätt, och tack för att du finns!

Vägen till världseliten

Vad krävs av dig för att nå världseliten?

Vi har funderat en del på fenomenet och ger här några ingångar. Vänligen notera att det är ett axplock av delar som är viktiga, men förhoppningsvis en bit på vägen…

Enormt hårt arbete
Det finns inga genvägar.

Medveten träning
År 1993 kom en artikel av Ericson, Krampe och Tech-Römer som presenterade en teori om något som kallas ”deliberate pracitce”. Väldigt kortfattat handlar den om medveten och planerad träning.

Bibehålla leken och spontaniteten
När idrottarna är väldigt unga finns det mer utrymme för lek och spontanitet. Då är dessa nyckelord: spontanidrott, glädje, nyfikenhet, testa olika tekniker, idrotter etc. Det är viktigt att bibehålla glädjen upp i åldrarna och stimulera den inre motivationen.

Inse att elitidrott är en livsstil
För att komma till världsnivå måste du tycka om att träna och tävla. Du behöver tycka om att träna mycket och väldigt hårt och du måste inse att det är en livsstil att vara elitidrottare. Du kan till exempel inte umgås med kompisar på helger på samma sätt som du skulle kunna göra annars och göra sådana saker som de flesta andra i din ålder kan göra.

Ha en plan för aktiv återhämtning
Många idrottare slarvar med återhämtningen och när vi har pratat med världsidrottare så är återhämtning otroligt viktigt. En skidåkare som vi talade med sa att det som skiljer åkarna på absolut elitnivå är deras förmåga på att släppa idrotten och återhämta sig. När du planerar din träning, planera då även in aktiv återhämtning.

Var noggrann med detaljer
Det finns väldigt mycket att tänka på som elitidrottare. För att lyckas är det viktigt att ha en helhetsplan och även vara noggrann med detaljerna. Det gäller även inom andra områden som till exempel kost och sömn.

Vit vinter
Källa: www.fotoakuten.se

Diskussion/sammanfattning
Som vi skrev i början har vi bara valt ut en del punkter av det vi tror krävs för att lyckas, men vi ville i alla fall dela med oss av några tankar.

Gällande ”deliberate practice” tror vi många är duktiga på det idag, däremot tror vi att det kan bli bättre, framförallt från idrottarens sida. Att idrottaren driver sig själv framåt, t.ex. ”vad vill jag utveckla?” och ”hur kan jag utveckla det på dagens träning?”.

Återhämtningen vill vi trycka lite extra på, det är vi generellt för dåliga på. Nästan alla idrottare vi träffar behöver bli bättre på aktiv återhämtning. Det är en nyckel för att lyckas. VÅGA VILA!

För att summera det här inlägget så krävs det hårt arbete och en målmedvetenhet för att bli en världsidrottare, sen krävs det där lilla extra, det där som gör att just du blir bästa i världen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är utan det är individuellt och du måste själv hitta vad som får din låga att brinna och hur du kan pressa dig själv att genomföra saker som du från början inte trodde var möjligt.

Lycka till!
Redaktionen