Lär dina barn att prata om sina känslor

Som förälder har du en fantastisk möjlighet att lära dina barn bli bättre på att hantera känslor. Ett bra och viktigt sätt att göra det på är att prata om känslor med dina barn och lära dem sätta ord på deras tankar och känslor. I den här korta texten kommer jag att gå igenom några saker som kan vara bra att tänka på för att hjälpa dina barn bli bättre på att hantera sina känslor.

Till att börja med vill jag trycka på att alla känslor alltid är ok att känna. Det är aldrig fel att känna de känslor vi känner. Det vi vill träna på är att vara ok med dem, kunna möta dem och att agera som vi vill (på ett sätt som är bra för oss långsiktigt), oavsett vilka känslor vi upplever.

Det är bra att hjälpa barnet förstå att känslor är viktiga och att det är bra för oss att vara medvetna om våra känslor och lyssna på dem. Känslorna är till för att hjälpa oss på olika sätt (även om de inte alltid är hjälpsamma), till exempel informera oss om våra behov. Det är bra att lyssna på dem, agera i linje med våra värden (till-beteenden) och låt känslorna komma och gå.

Det är hjälpsamt att validera och normalisera känslor. Förklara att det är normalt att känna känslorna de känner i olika situationer, att förklara att det är förståeligt att de upplever de olika känslorna. Även när de agerar på att sätt som inte är bra är det förståeligt att de känner som de gör och agerar som de gör (med tanke på vad de har varit med om tidigare och situationen som uppstod).

Det är bra att hjälpa dem sätta ord på vad de känner. Ibland räcker det med att fråga dem vad tankarna säger till dem och vad de känner. I andra situationer är det positivt att hjälpa dem identifiera känslorna genom att ge dem förslag (”känns det orättvist?”,”känns det frustrerande?”, ”blev du besviken?”. Ifall du tror att de skulle gilla det är det bra att rekommendera att skriver dagbok. Det är ett bra sätt att sätta ord på tankar och känslor, att få mer distans till sitt känsloliv och att lära sig förstå sina tankar och känslor på ett bättre sätt.

När dina barn öppna sig och berättar hur de känner så uppmuntra det. Lyssna på dem och visa att du hör dem. Sammanfatta det du tror att de vill förmedla och stäm av ifall du har förstått dem korrekt. Visa barnen att de är viktiga och att deras känslor är relevanta.

Det är också bra att dela med dig av dina känslor. Dela med dig om vad du känner och hur du navigerar mellan känslorna och arbetar med acceptans, validering och självmedkänsla. Visa att det är ok att känna olika känslor och att känslorna inte behöver styra hur man agerar.

Har du själv svårt att hantera känslor är det hjälpsamt ifall du själv arbetar med att bli bättre på det. Chansen är då större att dina barn lär sig hantera sina känslor på ett bra sätt och du får en bättre förståelse för dina barns situation (deras utmaningar). Med det sagt vill jag lyfta att det inte är lätt att hantera känslor på ett bra sätt, väldigt många kämpar med det. Och det kan vara något annat som är bra att visa förståelse för och förmedla till dina barn.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Det är inte ok att bli så arg!

Starka känslor kan vara jobbiga, till exempel ilska och rädsla. De kan vara besvärliga för idrottaren som upplever dem och situationen kan bli påfrestande för lagkamraterna och tränarna. Det blir dock inte bättre om idrottarna försöker undvika känslorna eller om tränarna kritiserar idrottaren för att hen upplever dem. Alla känslor är normala och naturliga.

Det är inte ovanligt att tränare kritiserar idrottare för att uppleva och uttrycka känslor och det är heller inte märkligt att de gör det. Många pratar på det sättet (säger till exempel ”var inte ledsen”) hemma, på jobbet, i skolan och inom idrotten. Ifall tränaren själv upplever att det är jobbigt är det förståeligt att hen vill att idrottaren ska sluta agera på det sättet och i och med att många (till exempel tränare och föräldrar) uttrycker sig så är det begripligt att tränare också gör det. Men det går att ändra på och det mest grundläggande är att ha en förståelse för att det har betydelse hur man uttrycker sig om idrottares känslomässiga reaktioner. Nästa steg är att arbeta med att uttrycka sig på ett validerande sätt. Givetvis kommer man att säga fel ibland och då är det bra att notera det, tänka på hur man kunde ha formulerat sig på ett bättre sätt och sedan arbeta vidare och försöka uttrycka sig på ett mer validerande sätt nästa gång.  

Det är aldrig fel att uppleva känslor. Idrottaren väljer inte själv att bli arg. Det är en känsla som kommer på grund utav hens tidigare erfarenheter och det som händer i situationen. Undvik att kritisera idrottaren för att hen upplever känslor och undvik därmed kommentarer som till exempel: 

  • ”Det är inget att vara ledsen för!”
  • ”Sluta vara så arg!”
  • ”Tuffa till dig!” 
  • ”Bli inte så arg!”
  • ”Var inte ledsen!”

Istället för att kritisera idrottare för att de uttrycker sina känslor och för att de har svårt att hantera dem är det bättre att validera deras känsloupplevelser och uttrycka att det är ok och förståeligt att de reagerar som de gör. Det är även viktigt att validera idrottares beteenden i situationen. Med tanke på det idrottaren har varit med om innan och det som hände i den specifika situationen är det inte konstigt om de till exempel skriker, kastar sitt tennisracket eller springer iväg. Genom att validera idrottarens beteenden säger man inte att det är rätt att agera på det sätt de gör. Det man visar är att det är förståeligt. Validering har många fördelar och kan bland annat bygga förtroende och minska upprördhet och negativa reaktioner hos den som blir validerad.  

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Adrià Crehuet Cano på Unsplash