Behöver ditt barn åka 100 mil för att spela en golftävling?

Det kan vara fantastiskt roligt för barn och ungdomar att resa långt inom Sverige och till andra länder för att tävla i golf. Det kan vara en spännande och enormt positiv upplevelse. Det kan dock även bli en riktigt jobbig upplevelse för ett barn. Om man upplever mycket prestationsångest och press kopplat till golftävlingar och man har en eller två föräldrar som tycker att det är viktigt att prestera på tävlingar och få bra resultat kan det bli väldigt tufft med tävlingar långt hemifrån.  

Långa resor för att tävla kan leda till att man sätter mer press på sig själv än om man deltar i en golftävling närmare hemmet. Man är medveten att man investerar mer i tävlingen i form av till exempel tid och pengar. Det kan göra att man blir mer orolig för att prestera dåligt och få ett dåligt resultat vilket även kan leda till mer prestationsångest. Man ju investerat så mycket i tävlingen. Den långa resan till tävlingen kan leda till mycket mer oro eftersom det är ett så tydligt fokus på tävlingen under en lång tid. Att man även har en lång resa hem efter tävlingen kan påverka ens tankar och känslor inför, under och efter tävlingen. Man kanske oroar sig för att det ska gå dåligt och vilka negativa konsekvenser som det kan medföra. 

Det behöver inte heller vara så att man generellt sett upplever mycket prestationsångest och press eller att ens föräldrar är resultatfokuserade och pressande för att det ska bli jobbigt att spela golftävlingar långt hemifrån. Bara själva grejen att man reser långt för att komma till en tävling och sedan efter tävlingen behöver genomföra en lång resa tillbaka kan göra det till en krävande upplevelse. 

En lång resa hem efter en golftävling är framförallt jobbig om det gick dåligt under tävlingen. Att behöva älta misstag och negativa konsekvenser av en dålig prestation på vägen hem från en tävling under lång tid kan vara väldigt påfrestande och destruktivt. Även tystnad (kanske en lång tyst bilfärd med en förälder) när man egentligen är behov av stöd, tröst och/eller kanske att få hjälp att tänka på annat kan vara riktigt tufft. 

Det kan som jag skrev i början vara en väldigt positiv upplevelse att resa långt för att tävla. Det som är viktigt att ha med sig är dock att det inte behöver vara det och att det finns flera saker att tänka på. Faktorer som kan påverka barnets tävlingsresa är hur lång tid det tar att resa till tävlingen, om det tar mycket tid och engagemang för ens föräldrar, hur de som reser med barnet (tränare eller föräldrar) ser på tävlande och vad de lägger fokus på (t.ex. glädje och utveckling eller prestation och resultat), hur barnet ser på tävlande, hur barnet kan hantera prestationsångest, oro och dåliga prestationer, om man gör något annat än att bara tävla (kanske även besöker staden i närheten, stranden eller att man hittar på något annat roligt tillsammans) om barnet behöver prata väldigt mycket om tävlingen under resan och hur mycket pengar som tävlingsresan kostar. 

Barnets föräldrar påverkas troligtvis också av situationen. Om man lägger ned mer tid, pengar och omsorg är det naturligt att man blir extra mån om att barnet ska få ut något av tävlingsresan. Man kanske inte vill att barnet ska känna mer press och mer prestationsångest men det kan ändå bli att man skickar problematiska signaler till barnet. Sedan kan man ju självklart hantera det på ett bra sätt och inte visa barnet något. Men en viktig förutsättning för att hantera situationen på ett bra sätt är att vara medveten om det, för det kan krävas väldigt lite för att det ska bli en negativ upplevelse för barnet. 

Om man som förälder funderar på att resa långt för att ens barn ska tävla i golf är det viktigt att fundera på varför man gör det. Är det nödvändigt? Om det finns tillräckligt med golftävlingar i närområdet är det nog bättre att prioritera dem. Det kan medföra värdefulla erfarenheter att till exempel resa utomlands och tävla. Men är det nödvändigt? Kan det vänta ett par år? Om man har bestämt sig för att resa är det viktigt att man gör vad man kan för att det ska bli en så positiv upplevelse som möjligt. Det är bra att prata om det med sitt barn, ta bort så mycket av pressen som möjligt, fokusera på att göra resan givande oavsett om barnet kommer att prestera bra eller dåligt på tävlingen, hitta på andra saker än bara själva tävlingen och fokusera på glädje, utveckling samt att skapa positiva upplevelser tillsammans. 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Steven Shircliff på Unsplash

Stötta andra barn i idrottsföreningen

För att era barn ska trivas, må bra och utvecklas i idrottsföreningen är det viktigt att det är ett bra klimat i föreningen. Något du som förälder kan göra för att påverka klimatet på ett positivt är att stötta andra barn i föreningen. Nedan följer några tips på hur du kan stötta andra barn på ett bra sätt:

  • Hälsa på barn du träffar från föreningen, dels på föreningens anläggningar, på stan eller i samband med tävlingar
  • Heja på dem och stötta dem när ni ser dem tävla
  • Hälsa på dem och deras föräldrar i samband med tävlingar även om ert barn strax ska tävla mot dem, har förlorat mot dem eller placerats sämre i tävlingen
  • Fråga hur det är med dem om de ser ledsna ut
  • Uppmuntra ert barn att umgås med andra barn i er förening och att behandla dem på ett schysst sätt
  • Fråga ditt barn om de andra barnen i föreningen (t.ex. om de hade roligt på träningen, om de har syskon, vilken skola de går i, vad de har för andra fritidsintressen). Visa ditt barn att du bryr dig om de andra barnen.

Det kan kännas naturligt att stötta andra barn i föreningen men det sker inte alltid, speciellt inte under tävlingar i vissa idrotter. Därför är det något som är bra att reflektera över och aktivt arbeta med.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Inlägget handlar om vikten av att stötta andra barn i sin idrottsförening. Därför passar det bra att ha en bild på idrottande barn.
Foto av Sheri Hooley på Unsplash

Om ditt barn vill sluta med sin idrott så lyssna på hen

Ditt barn säger att hen vill sluta med sin idrott.  

Hur reagerar du då? Blir du orolig? Försöker du övertyga hen att fortsätta?

Du tänker kanske att det bästa för hen vore att fortsätta, så kan vara fallet men det måste vara upp till ditt barn att bestämma det.

Det är förmodligen inte lätt för ditt barn att berätta för dig att hen vill sluta. Hen kan vara orolig för att du ska ta det på fel sätt, att du ska bli ledsen/arg och att du ska försöka övertyga hen att fortsätta. Därför är nog bäst att bara lyssna om ditt barn berättar att hen vill sluta. Kom inte med en massa argument för att hen ska fortsätta. Visa att du bryr dig om och respekterar ditt barns tankar och känslor. Berätta gärna att du uppskattar att hen pratar med dig om det.

Det kan finnas en mängd olika anledningar till att ditt barn berättar att hen vill sluta, här är några exempel:

  • Hen vill veta att det är ok att sluta om hen vill.
  • Hen tycker inte att det är roligt längre.
  • Hen skulle vilja fortsätta men på grund av den nuvarande situationen så vill hen sluta (t.ex. för mycket resande, känner sig pressad att idrotta, skadad ofta, för mycket prestationsångest, utsatt för mobbing/övergrepp, för mycket träning, inte några vänner i laget eller träningsgruppen).

Första gången ni pratar om att hen vill sluta kan det som sagt vara smart att bara lyssna och att visa stöd och förståelse. Var inte för snabb med att komma med lösningar. Om du blir defensiv eller försöker komma med lösningar för snabbt kanske ditt barn inte längre vill prata med dig om det och/eller så blir det en massa onödigt bråk. Det kan även vara så att du inte riktigt förstår situationen ännu. Om du då kommer med åsikter eller råd för snabbt kan det bli väldigt fel.

Ditt barns främsta behov just nu kan vara att uttrycka sina tankar och känslor högt. Det är mycket möjligt att det är första gången som hen vågar prata om det här. Bara att ha någon som lyssnar och att ha möjligheten att resonera högt om det här kan ge ditt barn värdefulla insikter.

Kanske vill hen sluta, kanske vill hen egentligen inte göra det. Det är viktigt att barnet själv får komma fram till vad hen vill. Det är också viktigt att visa att det är ok att sluta och att du älskar ditt barn lika mycket oavsett.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Channey på Unsplash

Hjälp ditt barn att vara snäll mot sig själv

Många barn är väldigt taskiga mot sig själva när de idrottar. Som förälder påverkar du hur ditt barn är mot sig själv. Självklart finns det massor av andra faktorer som också påverkar (t.ex. tränare, andra föräldrar, andra idrottare, syskon, media och lärare), men du har helt klart ett stort ansvar.

Att vara förälder är utmanande, inte minst inom idrotten. Det finns mycket man gör jättebra och mycket man kan göra bättre. Det viktigaste är att man gör sitt bästa och hela tiden arbetar med att bli en bättre förälder.

Eftersom föräldrar har en stor inverkan på sina barn och hur de är mot sig själva finns det en del saker som är viktiga att reflektera över. Nedan följer några viktiga punkter:

  • Reflektera över vad du säger till ditt barn innan träningar och matcher. Fokusera gärna på ansträngning, samarbete, glädje och utveckling.
  • Hur agerar du när ditt barn tränar och tävlar?
    – Vad säger du när du tittar på?
    – Hur ser ditt kroppsspråk ut?
    – Arbeta med att vara positiv och stöttande till alla barn, inte bara ditt eget.
    – Arbeta med att förstärka ansträngning, utveckling, glädje och samarbete.
    – Arbeta med att inte se ledsen eller besviken ut när ditt barn förlorar eller gör misstag.
  • Reflektera över vad du säger till barnet efter en träning och tävling (läs mer om det här).
  • Reflektera hur du själv agerar när du presterar dåligt i olika situationer. Hur agerar du? Vad säger du? Vad har du för kroppsspråk?
  • Träna på att hantera förluster och misslyckanden bättre när du själv idrottar (kroppsspråk, att inte vara så hård mot dig själv, att vara snällare mot dig själv). Träna på att fokusera på ansträngning, samarbete, utveckling och att ha roligt.
  • Hur är du mot de andra idrottsföräldrarna? Hur är du mot tränarna? Det är viktigt att behandla dem schyst och respektfullt. Ge gärna positiv feedback till tränarna när du har möjlighet.
  • Ge barnen mycket positiv feedback. Undvik gärna att ge barnen korrigerande feedback i samband med deras idrottande (ibland är det viktigt och bra men oftast är det bra att undvika det).
  • Lär dina barn att prata om känslor. Lyssna på barnen när de berättar hur de mår och känner. Fråga hur de känner och mår och berätta om dina känslor (du kommer att kunna läsa mer om det i ett kommande inlägg).

Många av punkterna ovan känns säkert som självklarheter för er som läser detta. Den största utmaningen ligger dock i det praktiska utförandet. Det är viktigt att reflektera över hur man agerar (man beter sig inte alltid så som man tror) och att hela tiden göra sitt bästa. Väldigt många barn och ungdomar är alldeles för negativa mot sig själva. Det ger en stark indikation på att vi generellt sett kan bli mycket bättre på det inom idrotten.

Vi tror att ni håller med om att det absolut viktigaste är att barnen mår bra i idrottsmiljön och det är jättebra, för tillsammans kan vi hjälpas åt att skapa så bra förutsättningar som möjligt för barnen.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Robert Collins på Unsplash

Prata om andra saker med ditt barn efter tävlingen

Efter en tävling behöver du inte alltid prata om tävlingen med ditt barn. Det kan vara skönt för hen att prata om annat. Genom att till exempel prata om vad ni kan göra på lillasysters födelsedag, hur mormor har det eller vad ni kan hitta på i helgen visar du ditt barn att tävlingen inte är allt i världen och att det finns andra saker som är viktiga. 

Självklart beror det på hur engagerad du är i ditt barns liv och hens aktiviteter. Här utgår vi från att du är engagerad. Om du vanligtvis inte är med på träningar/tävlingar och om du inte pratar om ditt barns idrottande så ofta är det nog bra att prata lite mer om tävlingen och barnets upplevelser relaterat till den. 

Givetvis är det viktigt att inledningsvis knyta an till tävlingen när du träffar ditt barn. Utgå från barnet, kasta inte ur dig en massa egna reflektioner från tävlingen och vad hen kunde ha gjort bättre utan fråga istället om hens upplevelse. Bra exempel på frågor är ”Hur var det att tävla?”, ”Hur känns det nu?”, ”Vad var roligast under tävlingen?”, ”Vad lärde du dig idag?”, ”Vad tar du med dig från tävlingen?”. 

Det är bra att tidigt fråga om hen vill prata mer om tävlingen nu eller inte. Om hen vill det så är det nog jättebra att göra det men om hen inte vill det så är det viktigt att respektera det. 

Även om ditt barn vill prata om tävlingen så är det bra att ibland föra över samtalet till andra saker (till exempel om ni ska passa på att gå på Liseberg när ni ändå är i Göteborg) ganska snabbt. Ibland vill inte barnet prata mer om tävlingen, det kanske är jobbigt att älta det, men hen vet inte hur hen ska sluta. 

Det är viktigt att visa att det är ditt barn som är viktigast för dig, inte ditt barns resultat eller prestation i tävlingen. Ett bra sätt att göra det på är att prata om olika saker med ditt barn, hur barnet mår i allmänhet, vad som händer i livet utanför idrotten, hur det känns att ha börjat i en ny klass i skolan, om barnets vänner och om valet och de olika partierna. Genom att prata om många olika saker med ditt barn så hjälper du hen att bredda sin kunskap, få fler perspektiv samt en bättre förståelse för andra.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Vid vilken ålder är idrottare mogna att arbeta med idrottspsykologi?

Hur tidigt kan man börja?

Det är en fråga vi ofta får och svaret är att du kan börja så tidigt som du vill och kan. Ju tidigare idrottare får kunskap om idrottspsykologi desto bättre.

Det vi behöver göra är att nivåanpassa, du kan inte kliva in och förvänta dig att kunna prata om prestationsångest med en sjuåring på samma sätt som med vuxna. Däremot går det att prata om det och även att ge dem verktyg och lära dem strategier för att hantera det. Till exempel genom att lära dem att en aktivering innan match är normalt och att de kan prestera ändå, att fokus bör ligga på utveckling och ha roligt samt att ta med sig de gjorde bra under prestationen.

Idrottare behöver få kunskap om idrottspsykologi och vara delaktiga i en diskussion och process. Det är otroligt utvecklande att enbart fundera över mental träning och få kunskap om vad krav, stress, nervositet, återhämtning, tankar, känslor är.

Barn och ungdomar om några behöver stöd i idrottspsykologiska frågeställningar. De går igenom kris efter kris när de tar sig igenom livet. Yngre idrottare är ofta även mer mottagliga än äldre. De tenderar även att använda dessa förmågor senare i livet om de har fått en introduktion tidigt.

När vi börjar arbeta med idrottspsykologi i yngre åldrar är det viktigt att vi inte har för höga förväntningar och att vi tänker långsiktigt. Bara genom att barn får en ökad förståelse för vissa koncept och upplevelser, att de får med sig lite verktyg och framförallt lär sig uttrycka sig och prata om dessa saker kommer att hjälpa dem nu och underlätta för dem i senare skeenden av deras uppväxt.

Några saker du kan börja med i tidig ålder:

  • Diskutera och utbilda i vad idrottarna kan kontrollera och inte kontrollera. Lära dem fokusera på det som de kan kontrollera.
  • Mentala föreställningar. Att berätta för idrottarna att de kan föreställa sig olika situationer.
  • Mindfulness
  • Träna på att sätta ord på sina tankar och känslor. Att då och då få beskriva hur man mår.
  • Lär idrottarna utvärdera sina prestationer muntligt och skriftligt, beroende på ålder och nivå.

Lycka till!
/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)