Som föräldrar vill vi att vårt barn ska må bra. Vi vill hjälpa och stötta det så bra som möjligt i hens idrottande. Alla som är föräldrar vet att det ofta är svårt att veta hur man ska stötta barnet på bästa sätt. Vi kan heller inte göra mer än vårt bästa. Det vi kan göra är att reflektera, lära oss av våra erfarenheter och hela tiden sträva efter att göra det bra.
För att kunna stötta vårt barn på ett bra sätt är det även viktigt att fråga hur hen vill bli stöttad. I många fall vet vi bättre än barnet vad som är bra för hen långsiktigt, vi har mer kunskap och erfarenhet. Vi tänker mer långsiktigt och vi kan i många fall se helheten på ett bättre sätt än barnet. Det handlar dock inte om oss, det handlar om vårt barn. Ibland kanske vi också tror vi vet bäst men vi kan ha fel, det har hänt förut.
Det är bra om vi så ofta som möjligt inkluderar vårt barn i beslut, låter hen vara delaktig och anpassar oss efter det hen vill när det är möjligt. Ibland är det nog bättre att vårt barn får bestämma över sitt idrottande, med mindre bra beslut, än att vi gör det vi tycker är bäst.
När det gäller barn- och ungdomsidrott är föräldrarna väldigt betydelsefulla. Det är därför viktigt att ta hänsyn till det och ta tillvara på de möjliga resurser som faktiskt finns. En del tränare upplever många idrottsföräldrar som problematiska och jobbiga. De upplever att de är i vägen, motverkar och stör. Och även om de flesta idrottsföräldrarna är fantastiska så finns det föräldrar som inte har hittat de bästa sätten att hjälpa sina barn på. Lösningen på det problemet är dock inte att exkludera dem och hålla dem borta. En bättre lösning är att kommunicera med föräldrarna och hjälpa dem att engagera sig på ett hjälpsamt sätt.
För att öka chanserna att föräldrarna litar på er och bidrar på ett positivt sätt till föreningen och barnens idrottande är det bra att erbjuda dem bra och regelbunden information. Det behöver inte vara mängder av information hela tiden men att de får information regelbundet. Det gör att föräldrarna får en ökad förståelse för verksamheten. Det kan även leda till att de känner sig lite mer trygga och att de får en bättre förståelse för vad deras barn sysslar med samt hur ni tänker och arbetar. Det ökar även chansen att de kan hjälpa till att lyfta och förstärka rätt saker samt att alla arbetar i samma riktning.
Det är också bra att ge information till föräldrarna om hur de kan engagera sig och bidra på bästa sätt. Vem kan de kontakta om de vill hjälpa till? Vad kan de göra? Det är jättebra att ha många olika valmöjligheter och saker som föräldrarna kan bidra med om de vill.
Det är hjälpsamt att ge föräldrarna information och verktyg så att de kan stötta deras barn i deras idrottande på ett ännu bättre sätt. Att vara en bra förälder är en stor utmaning och många strävar hela tiden efter att hjälpa och stötta sina barn på ett bättre sätt. Ge dem verktyg, skapa något dokument där ni delar med er av bra saker att tänka på, ge tips på böcker, poddavsnitt och Youtube-filmer. Erbjud gärna workshops och föreläsningar av experter på området.
En del lag, idrottsgrupper och idrottsföreningar upplever kanske inte att de har de möjligheter och resurser som krävs för att regelbundet informera föräldrar på ett bra sätt. Så kan självklart vara fallet och det gäller att ha förståelse för det. Men i många fall kan man göra mycket mer utan att det behöver kräva så mycket mer tid och resurser. Och ibland finns det verkligen resurser och möjligheter.
Kommentera gärna nedan vad ni gör att förbättra kommunikationen till föräldrarna i er idrottsförening. Vad gör ni för att förbättra samarbetet mellan föreningen och föräldrarna?
Om du är en förälder och upplever att er idrottsförening gör bra saker så berätta gärna om föreningen och vad de gör som är så bra. Dela också gärna med er av förslag och tips på hur idrottsföreningar kan göra för att skapa ett ännu bättre samarbete med er föräldrar. Vad kan ni som föräldrar göra?
En del föräldrar är väldigt involverade i deras barns idrottande medan andra föräldrar har lite mer distans till det och låter barnen sköta det mesta själv. Hur ofta föräldrar är med och ser på när deras barn tävlar variera självklart mycket från förälder till förälder. Generellt sett finns det väl inga rätt eller fel. Det självklart jättekul och positivt att föräldrar har ett stort engagemang i deras barns idrottande. Självklart beror det också hur engagemanget ser ut och det kan i vissa fall bli lite för mycket. Ibland kan det ju snarare upplevas som att det är föräldern det handlar om och inte barnet.
En tumregel som man kan använda gällande om man ska se på när sitt barn tävlar är:
Är du aldrig med när ditt barn tävlar är det bra att vara med på några tävlingar
Är du alltid med när ditt barn tävlar är det bra att avstå en eller flera tävlingar
Varför är det bra att avstå från att vara med under en eller flera tävlingar då? Det är väl roligt att jag är där och stöttar? Det är väl kul att hon upplever att vi föräldrar är engagerade och stöttar henne? Det är ju så roligt att titta på!
Många barn tycker om att deras föräldrar ser på när de tävlar. En del barn tycker dock nog inte om det och andra barn uppskattar nog generellt sett att deras föräldrar ser på men de kanske inte gillar att de alltid är med och tittar.
Många barn har väldigt bra koll på vad deras föräldrar gör på läktarna och söker deras bekräftelse och vill se deras föräldrars reaktioner stup i kvarten. Det är nog skönt och nyttigt om de slipper förhålla sig till sina föräldrar under några tävlingar ibland. Det kan bli lättare för dem att fokusera på sig själva och det de ska göra. Några barn känner att de behöver föräldrarnas stöd och hjälp när de tävlar. För dem är det nog nyttigt att träna på att klara av det på egen hand.
Om ett barns föräldrar inte är med varje gång, utan att barnet vid något tillfälle åker med sina kompisar till tävlingen istället blir det tydligare för barnet att hen faktiskt idrottar och tävlar för sin egen skull. I de flesta fallen är det redan tydligt för barnet men det kan bli en bekräftelse (medvetet eller omedvetet) på att så verkligen är fallet.
Något som idrottsföräldrar har en möjlighet att hjälpa deras idrottande barn och ungdomar med är att skapa förutsättningar för dem att prestera bra, vara motiverade, hantera deras känslor (till exempel frustration och nervositet) på ett bra sätt, fokusera väl och hantera motgångar på ett bra sätt.
Det finns många sätt som föräldrar kan hjälpa deras barn att hantera känslor och utmaningar på. Ett sätt är att hjälpa dem att få och bibehålla en bra balans i deras liv. Att ha en balans mellan skolan, deras idrott/idrotter, andra eventuella fritidsintressen (t.ex., sång, dans, måla, spela instrument och dataspel) och att umgås med vänner, släktingar och familj. Här befinner sig föräldrarna i en unik position jämfört med till exempel tränarna, barnens lärare och barnen själva (speciellt när barnen är yngre). Föräldrarna bör relativt sett ha bra koll på barnens olika aktiviteter, hur mycket tid de tar, när de genomför dem, hur balansen ser ut mellan de olika aktiviteterna och hur barnen mår.
Eftersom föräldrar har möjlighet att ha en bra översikt är det bra om de regelbundet reflekterar över hur balansen ser ut mellan de olika aktiviteterna, hur barnet mår och hur deras återhämtning ser ut. Ibland kan det vara bra att göra lite justeringar, vid något tillfälle är det kanske bättre för barnet att hoppa över en tävling eller träning och att vila, plugga eller hitta på något annat istället. Ibland kanske det finns möjlighet att lägga in mer träning eller fler tävlingar om barnet vill.
Föräldrarna kan också hjälpa barnen med att bibehålla en vettig balans mellan aktiviteter med prestationsfokus och aktiviteter utan prestationsfokus. Det blir tufft för barnen att hela tiden behöva prestera. Dels blir det då mycket fokus på prestation (risken finns då att barnet får en självkänsla som är väldigt prestationsbaserad) och dels ökar risken för bristfällig återhämtning. Exempel på aktiviteter som kan innehålla ett prestationsfokus är idrottande, skola och att spela ett instrument (det behöver inte vara prestationsrelaterat men det kan vara). Exempel på aktiviteter som kan vara fria från ett prestationsfokus är att måla, skogspromenader, paddla kanot eller kajak, gå på museum, prata med varandra, laga mat tillsammans, promenera i fjällen och läsa (skönlitteratur). Vissa av dessa aktiviteter kan självklart inkludera ett prestationsfokus, det är något som är bra att ha koll på och reflektera över.
För att skapa ännu bättre förutsättningar för att föräldrarna och barnet tillsammans ska få en bättre koll är det bra att de regelbundet pratar om hur läget är, hur barnet mår, hur balansen är och hur barnets återhämtning ser ut. Genom att ha bra och regelbundna samtal om det lär sig barnet känna sig själv, hur hen fungerar, hur hen kan skapa en bra balans och hur hen kan återhämta sig på bästa sätt (och hur mycket återhämtning hen behöver). Föräldrarna får också bättre förståelse för hur barnet fungerar och vad som fungerar bäst för hen. Genom att prata om det lär sig barnet och föräldrarna även att prata om det på ett bättre sätt med varandra. Självklart är det inte något man behöver prata jättemycket om men det är givande för alla att reflektera över det och att ha en regelbunden dialog om det.
Det viktigaste när det gäller ditt barns idrottande är att hen idrottar för att hen vill det och mår bra av det. Det har även stor betydelse varför du (hens förälder) vill att hen ska idrotta. Det kommer att påverka ditt engagemang och hur du kommer agera i förhållande till ditt barn och hens idrottande. Det i sin tur kommer att påverka barnets motivation och välmående.
Varför vill du att ditt barn ska idrotta? Vad vill du att ditt barn ska få ut av sitt idrottande?
Det är kanske självklart för många, men inte alla. Man kanske tänker att det är bra att ens barn idrottar utan att egentligen reflektera varför. Man kanske vill att hen ska få fler bra kompisar, bli bra på att samarbeta med andra, lära sig hantera press, vara fysiskt aktiv, få en livslång kärlek till idrotten, känna hur underbart det är att röra på sig, samarbeta, representera landslaget, vinna OS, tjäna mycket pengar eller för att det är bra att hen har något vettigt att göra på eftermiddagarna efter skolan.
Även om man vet vad man vill att ens barn ska få ut av sitt idrottande betyder inte det att man agerar i linje med det. Man kanske till exempel tycker att det viktigaste är att barnet har kul när hen idrottar och ändå uttrycker besvikelse när barnet dribblade förbi den sista försvararen, har möjlighet att avgöra matchen och sedan skjuter över ribban.
Det finns många anledningar till att du vill att ditt barn ska idrotta, vissa mer sunda och hållbara än andra. Det är därför bra att fundera över det viktigaste och bästa som du vill att ditt barn ska få ut av sitt idrottande och sedan fokusera på det, till exempel: Ha roligt, lära sig nya färdigheter, bli så bra som möjligt i sin idrott, känna gemenskap och/eller få fler kompisar (i ett nytt sammanhang).
Det är naturligt att vilja att det ska gå bra för barnet, att hen får vinna mycket. Dels kanske man vill det för barnets skull och dels för sin egen. En del föräldrar upplever att det är jätteviktigt och andra föräldrar upplever att det är mindre viktigt eller kanske egentligen ganska irrelevant. Det är dock inte konstigt att man känner att det är kul att sitt barn vinner och presterar bra. Det viktigaste är hur man själv agerar som förälder och hur man förhåller sig till de tankarna och känslorna.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Det är utmanande att vara en bra idrottsförälder (och förälder överhuvudtaget). Det finns många väldigt bra idrottsföräldrar. Vi är övertygade om att ingen förälder vill göra fel, alla gör så gott de kan. Trots det blir det ibland fel och det är på grund av flera anledningar, allt är inte föräldrarnas fel. Ibland kan en av orsakerna till dåligt beteende vara otydlighet från ledarteamet eller idrottsföreningen.
Vem ansvarar för föräldrarna när det gäller ett idrottslag eller en tränings-/tävlingsgrupp?
Det är rimligt att det är du som huvudtränare eller ledare ansvarar för föräldrarna med hjälp och stöd av föreningen. Det är bra och viktigt att föreningen har riktlinjer för hur föräldrar ska sköta sig i din förening. Baserat på dessa riktlinjer behöver du som tränare sätta dina riktlinjer för er grupp och använda föräldrar på det sätt du behöver. Vi skriver ”använda” för att det är bättre att inkludera dem och göra det tydligt hur de kan hjälpa till på bästa sätt istället för att bara berätta vad de inte ska göra.
Vad vill ni ha föräldrarnas hjälp med?
Inom framförallt barn- och ungdomsidrott är det viktigt att det finns ett gott samarbete mellan aktiva, föräldrar och tränare. En förutsättning för det är bra kommunikation. Samarbetet kan till exempel bygga på att ni inte direkt pratar med varandra förutom på föräldramöten, att ni stämmer av saker regelbundet eller att en förälder är lagledare i laget och på så sätt är en del av ledarteamet. Bra kommunikation är inte lika med mycket kommunikation.
Du som ledare och tränare bestämmer hur du vill att samarbetet ska se ut, det viktiga är att du skapar en relation till föräldrarna som är bra för barnen, samt att du lägger tid på att skapa en relation till föräldrarna. Blunda och hoppas inte på att det löser sig självt, arbeta istället med att skapa en bra och hållbar struktur.
Saker att reflektera över som tränare/ledare
Hur använder ni föräldrarna idag?
Finns det fler saker ni behöver hjälp med av föräldrarna?
Vilka gränser behöver förtydligas?
Hur upplever föräldrarna klimatet mellan er, idrottarna och föräldrarna?
Hur kommunicerar ni med föräldrarna? Behövs det fler möten, mail eller samtal?
Vi är väl medvetna om att det ibland kan vara svårt att engagera föräldrar i föreningen. Det gäller dock att fortsätta arbeta med att engagera dem, ge inte upp. För att skapa ett bra motivationsklimat är det viktigt med ett bra samarbete mellan tränare, aktiva och föräldrar. Några saker du kan göra för att öka föräldrarnas engagemang är att:
Inkludera dem
Ge dem information om hur ni arbetar, vad ni gör och varför
Förklara varför deras roll viktig
Informera om vad deras roll är (gör det lätt för dem att hjälpa till, informera om hur de kan hjälpa till på bästa sätt och berätta vad som förväntas av dem)
Vi vet att rollen som tränare är krävande och begränsad rent tidsmässigt, tänk “good enough”, lite är mycket bättre än ingenting.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Ditt barn säger att hen vill sluta med sin idrott.
Hur reagerar du då? Blir du orolig? Försöker du övertyga hen att fortsätta?
Du tänker kanske att det bästa för hen vore att fortsätta, så kan vara fallet men det måste vara upp till ditt barn att bestämma det.
Det är förmodligen inte lätt för ditt barn att berätta för dig att hen vill sluta. Hen kan vara orolig för att du ska ta det på fel sätt, att du ska bli ledsen/arg och att du ska försöka övertyga hen att fortsätta. Därför är nog bäst att bara lyssna om ditt barn berättar att hen vill sluta. Kom inte med en massa argument för att hen ska fortsätta. Visa att du bryr dig om och respekterar ditt barns tankar och känslor. Berätta gärna att du uppskattar att hen pratar med dig om det.
Det kan finnas en mängd olika anledningar till att ditt barn berättar att hen vill sluta, här är några exempel:
Hen vill veta att det är ok att sluta om hen vill.
Hen tycker inte att det är roligt längre.
Hen skulle vilja fortsätta men på grund av den nuvarande situationen så vill hen sluta (t.ex. för mycket resande, känner sig pressad att idrotta, skadad ofta, för mycket prestationsångest, utsatt för mobbing/övergrepp, för mycket träning, inte några vänner i laget eller träningsgruppen).
Första gången ni pratar om att hen vill sluta kan det som sagt vara smart att bara lyssna och att visa stöd och förståelse. Var inte för snabb med att komma med lösningar. Om du blir defensiv eller försöker komma med lösningar för snabbt kanske ditt barn inte längre vill prata med dig om det och/eller så blir det en massa onödigt bråk. Det kan även vara så att du inte riktigt förstår situationen ännu. Om du då kommer med åsikter eller råd för snabbt kan det bli väldigt fel.
Ditt barns främsta behov just nu kan vara att uttrycka sina tankar och känslor högt. Det är mycket möjligt att det är första gången som hen vågar prata om det här. Bara att ha någon som lyssnar och att ha möjligheten att resonera högt om det här kan ge ditt barn värdefulla insikter.
Kanske vill hen sluta, kanske vill hen egentligen inte göra det. Det är viktigt att barnet själv får komma fram till vad hen vill. Det är också viktigt att visa att det är ok att sluta och att du älskar ditt barn lika mycket oavsett.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Idrott kan vara väldigt utmanande (läs mer om det här: ”Idrott är krävande”). I idrotten finns ofta mycket glädje men det finns även motgångar och känslor såsom ångest, oro och nedstämdhet. De sistnämnda känslorna upplevs ofta som jobbiga, samtidigt är de naturliga. Men hur ofta pratar vi om dem?
Generellt kan vi inom idrotten bli bättre på att stanna upp i jobbiga känslor och sätta ord på vad vi känner. I början kan det kännas omöjligt, men genom träning kan man bli bättre på det. Eftersom vi ofta upplever dessa känslor inom idrotten är det viktigt att kunna hantera dem på ett bra sätt (dels när vi själva upplever dem och dels när andra gör det). Om vi hela tiden försöker undvika dem kommer vi inte lära oss.
Obehagliga känslor behöver inte vara negativa. Många gånger kan en känsla av oro och obehag motivera oss att arbeta ännu hårdare och mer fokuserat vilket gör att vi utvecklas och presterar bättre. Jobbiga känslor kan även säga oss något, vi kan lära oss av dem. Men om du blir rädd för alla jobbiga känslor, eller förbannad på dem, kommer du inte uppleva de positiva effekter de kan ha på lång sikt. Känslorna blir förmodligen också ännu jobbigare då.
När vi upplever en jobbig känsla är den första impulsen ofta att fly från situationen. För många är det därför bra att träna på att oftare stanna upp och samtala om det viktiga, även om det är jobbigt. Våga prata om hur det känns. Stäng inte bara dörren till de jobbiga känslorna, ta mod och våga öppna upp dörren till dem.
För att utmana dig själv kan du testa att alltid stanna kvar i jobbiga känslorna, att inte gå iväg, och ge dig själv möjligheten att arbeta med känslorna. För om du hela tiden öppnar flyktdörren kommer det med tiden bli mer och mer lockande att välja den.
Som förälder/tränare kan du hjälpa idrottare genom att vara nyfiken och ställa öppna frågor. Utmana ibland idrottaren även när det känns som jobbigast. Här finns fler saker som kan vara bra att tänka på:
Om du vill att hen ska vilja fortsätta prata med dig om svåra saker i framtiden är det
viktigt att anstränga dig för att hantera dessa samtal på ett bra sätt
Det är ok för idrottaren att tycka det är jobbigt
Kritisera inte idrottarens känslor
Uppmuntra idrottaren att försöka beskriva med ord hur hen känner
Arbeta med att själv vara lugn
Arbeta med att inte ta åt dig och bli defensiv om du får kritik, det viktiga är att idrottaren berättar hur hen känner
Ha tålamod
Om det blir tyst så våga vara kvar i tystnaden
Arbeta med att undvika en massa lösningar ibland är det viktigare att bara finnas där och lyssna
Ställ öppna frågor
Låt idrottaren prata till punkt (avbryt inte) även om det är något som är jobbigt för dig att höra
Berätta för idrottaren att du uppskattar att hen berättar hur hen känner
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Många barn är väldigt taskiga mot sig själva när de idrottar. Som förälder påverkar du hur ditt barn är mot sig själv. Självklart finns det massor av andra faktorer som också påverkar (t.ex. tränare, andra föräldrar, andra idrottare, syskon, media och lärare), men du har helt klart ett stort ansvar.
Att vara förälder är utmanande, inte minst inom idrotten. Det finns mycket man gör jättebra och mycket man kan göra bättre. Det viktigaste är att man gör sitt bästa och hela tiden arbetar med att bli en bättre förälder.
Eftersom föräldrar har en stor inverkan på sina barn och hur de är mot sig själva finns det en del saker som är viktiga att reflektera över. Nedan följer några viktiga punkter:
Reflektera över vad du säger till ditt barn innan träningar och matcher. Fokusera gärna på ansträngning, samarbete, glädje och utveckling.
Hur agerar du när ditt barn tränar och tävlar?
– Vad säger du när du tittar på?
– Hur ser ditt kroppsspråk ut?
– Arbeta med att vara positiv och stöttande till alla barn, inte bara ditt eget.
– Arbeta med att förstärka ansträngning, utveckling, glädje och samarbete.
– Arbeta med att inte se ledsen eller besviken ut när ditt barn förlorar eller gör misstag.
Reflektera över vad du säger till barnet efter en träning och tävling (läs mer om det här).
Reflektera hur du själv agerar när du presterar dåligt i olika situationer. Hur agerar du? Vad säger du? Vad har du för kroppsspråk?
Träna på att hantera förluster och misslyckanden bättre när du själv idrottar (kroppsspråk, att inte vara så hård mot dig själv, att vara snällare mot dig själv). Träna på att fokusera på ansträngning, samarbete, utveckling och att ha roligt.
Hur är du mot de andra idrottsföräldrarna? Hur är du mot tränarna? Det är viktigt att behandla dem schyst och respektfullt. Ge gärna positiv feedback till tränarna när du har möjlighet.
Ge barnen mycket positiv feedback. Undvik gärna att ge barnen korrigerande feedback i samband med deras idrottande (ibland är det viktigt och bra men oftast är det bra att undvika det).
Lär dina barn att prata om känslor. Lyssna på barnen när de berättar hur de mår och känner. Fråga hur de känner och mår och berätta om dina känslor (du kommer att kunna läsa mer om det i ett kommande inlägg).
Många av punkterna ovan känns säkert som självklarheter för er som läser detta. Den största utmaningen ligger dock i det praktiska utförandet. Det är viktigt att reflektera över hur man agerar (man beter sig inte alltid så som man tror) och att hela tiden göra sitt bästa. Väldigt många barn och ungdomar är alldeles för negativa mot sig själva. Det ger en stark indikation på att vi generellt sett kan bli mycket bättre på det inom idrotten.
Vi tror att ni håller med om att det absolut viktigaste är att barnen mår bra i idrottsmiljön och det är jättebra, för tillsammans kan vi hjälpas åt att skapa så bra förutsättningar som möjligt för barnen.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Efter en tävling behöver du inte alltid prata om tävlingen med ditt barn. Det kan vara skönt för hen att prata om annat. Genom att till exempel prata om vad ni kan göra på lillasysters födelsedag, hur mormor har det eller vad ni kan hitta på i helgen visar du ditt barn att tävlingen inte är allt i världen och att det finns andra saker som är viktiga.
Självklart beror det på hur engagerad du är i ditt barns liv och hens aktiviteter. Här utgår vi från att du är engagerad. Om du vanligtvis inte är med på träningar/tävlingar och om du inte pratar om ditt barns idrottande så ofta är det nog bra att prata lite mer om tävlingen och barnets upplevelser relaterat till den.
Givetvis är det viktigt att inledningsvis knyta an till tävlingen när du träffar ditt barn. Utgå från barnet, kasta inte ur dig en massa egna reflektioner från tävlingen och vad hen kunde ha gjort bättre utan fråga istället om hens upplevelse. Bra exempel på frågor är ”Hur var det att tävla?”, ”Hur känns det nu?”, ”Vad var roligast under tävlingen?”, ”Vad lärde du dig idag?”, ”Vad tar du med dig från tävlingen?”.
Det är bra att tidigt fråga om hen vill prata mer om tävlingen nu eller inte. Om hen vill det så är det nog jättebra att göra det men om hen inte vill det så är det viktigt att respektera det.
Även om ditt barn vill prata om tävlingen så är det bra att ibland föra över samtalet till andra saker (till exempel om ni ska passa på att gå på Liseberg när ni ändå är i Göteborg) ganska snabbt. Ibland vill inte barnet prata mer om tävlingen, det kanske är jobbigt att älta det, men hen vet inte hur hen ska sluta.
Det är viktigt att visa att det är ditt barn som är viktigast för dig, inte ditt barns resultat eller prestation i tävlingen. Ett bra sätt att göra det på är att prata om olika saker med ditt barn, hur barnet mår i allmänhet, vad som händer i livet utanför idrotten, hur det känns att ha börjat i en ny klass i skolan, om barnets vänner och om valet och de olika partierna. Genom att prata om många olika saker med ditt barn så hjälper du hen att bredda sin kunskap, få fler perspektiv samt en bättre förståelse för andra.
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 