”Ok, jag ska låta dig vara”
”Låt hen vara ifred.”
”Jag vill inte prata om det!”
”Vi kan prata om det sen istället”
”Bäst att inte säga någonting nu.”
Idrott kan vara väldigt utmanande (läs mer om det här: ”Idrott är krävande”). I idrotten finns ofta mycket glädje men det finns även motgångar och känslor såsom ångest, oro och nedstämdhet. De sistnämnda känslorna upplevs ofta som jobbiga, samtidigt är de naturliga. Men hur ofta pratar vi om dem?
Generellt kan vi inom idrotten bli bättre på att stanna upp i jobbiga känslor och sätta ord på vad vi känner. I början kan det kännas omöjligt, men genom träning kan man bli bättre på det. Eftersom vi ofta upplever dessa känslor inom idrotten är det viktigt att kunna hantera dem på ett bra sätt (dels när vi själva upplever dem och dels när andra gör det). Om vi hela tiden försöker undvika dem kommer vi inte lära oss.
Obehagliga känslor behöver inte vara negativa. Många gånger kan en känsla av oro och obehag motivera oss att arbeta ännu hårdare och mer fokuserat vilket gör att vi utvecklas och presterar bättre. Jobbiga känslor kan även säga oss något, vi kan lära oss av dem. Men om du blir rädd för alla jobbiga känslor, eller förbannad på dem, kommer du inte uppleva de positiva effekter de kan ha på lång sikt. Känslorna blir förmodligen också ännu jobbigare då.
När vi upplever en jobbig känsla är den första impulsen ofta att fly från situationen. För många är det därför bra att träna på att oftare stanna upp och samtala om det viktiga, även om det är jobbigt. Våga prata om hur det känns. Stäng inte bara dörren till de jobbiga känslorna, ta mod och våga öppna upp dörren till dem.
För att utmana dig själv kan du testa att alltid stanna kvar i jobbiga känslorna, att inte gå iväg, och ge dig själv möjligheten att arbeta med känslorna. För om du hela tiden öppnar flyktdörren kommer det med tiden bli mer och mer lockande att välja den.
Som förälder/tränare kan du hjälpa idrottare genom att vara nyfiken och ställa öppna frågor. Utmana ibland idrottaren även när det känns som jobbigast. Här finns fler saker som kan vara bra att tänka på:
- Om du vill att hen ska vilja fortsätta prata med dig om svåra saker i framtiden är det
viktigt att anstränga dig för att hantera dessa samtal på ett bra sätt - Det är ok för idrottaren att tycka det är jobbigt
- Kritisera inte idrottarens känslor
- Uppmuntra idrottaren att försöka beskriva med ord hur hen känner
- Arbeta med att själv vara lugn
- Arbeta med att inte ta åt dig och bli defensiv om du får kritik, det viktiga är att idrottaren berättar hur hen känner
- Ha tålamod
- Om det blir tyst så våga vara kvar i tystnaden
- Arbeta med att undvika en massa lösningar ibland är det viktigare att bara finnas där och lyssna
- Ställ öppna frågor
- Låt idrottaren prata till punkt (avbryt inte) även om det är något som är jobbigt för dig att höra
- Berätta för idrottaren att du uppskattar att hen berättar hur hen känner
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Foto av Alain Wong på Unsplash
En blogg om idrottspsykologi 