Använd den här tiden på ett bra sätt

Kommer det att vara en väntan till nästa tävling eller kommer det istället finnas mycket tid till annat? Du bestämmer. Du kanske har möjlighet att göra saker som du inte brukar hinna med? Har du möjlighet att träffa vänner som du inte brukar ha möjlighet att träffa? Ta längre promenader tillsammans med dina nära vänner? Kanske kan du få in lite mer välbehövlig återhämtning? Kanske kan du få in lite mer grundträning eller fokusera lite mer på mental träning. Kan du prova något du inte brukar göra? Läsa en bok, testa att spela ett instrument eller spela schack?

Alla dina känslor får vara med, det är ok. Frustrationen, saknaden, oron, lugnet och/eller glädjen. Arbeta med att vara öppen för dem. Även om vissa av känslorna kanske är jobbiga så prova att ge dem lite utrymme. Se om du kan vara nyfiken på dem. Du måste inte gå in i dem men låt dem i alla fall finnas där. Du måste inte döva dem eller försöka få bort dem. Det är dina känslor och dina reaktioner i denna kris. Det är ok. Det är även möjligt att uppleva olika känslor i samma situation. Du kan vara orolig och och även uppleva glädje. 

Låt heller inte dina känslor stoppa dig från att göra det du vill. Låta dina känslor vara med dig när du träffar vänner. Använd denna tid klokt, för den kommer inte tillbaka.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Texten handlar om idrott och att det är viktigt att göra det bästa av tiden trots att den är jobbig. Därför passar det bra med ett foto på en som springer.
Foto av Sportlab på Unsplash

Annons

Bli kompis med dina känslor

Försöker du fly från dina känslor? Vart ska du fly då? Är det möjligt? Vad händer om du trycker bort dem och försöker undvika dem? 

Inom idrotten skapas många känslor, som glädje, oro, nervositet, lycka, förväntan, ledsamhet och frustration. Det är fantastiskt och något som gör idrotten så härlig. Men det innebär också att det kommer vara väldigt krävande att idrotta, ibland mer och ibland mindre.  

En av de viktigaste frågorna du kan reflektera över inom idrotten är hur du förhåller dig till dina känslor. Får de finnas där för dig? Tillåter du dig själv att vara besviken? Tillåter du dig själv att vara glad? Hur bra är du på att vara kvar i de känslor du upplever?

Många idrottare vi pratar med försöker kontrollera sina känslor, genom att agera på olika sätt försöker de skapa vissa känslolägen. Ibland fungerar det och självklart ska du sträva efter att må bra i din idrott. Ibland kan det dock bli kontraproduktivt att försöka känna vissa känslor. Något som är effektivt är att arbeta med att vara ok med de känslor du upplever och att prestera som möjligt med de känslorna.  

Även om det kan låta konstigt är det bra att bli kompis med dina känslor, lära känna dem. Sen behöver inte alla vara din bästa kompis utan kanske en nära bekant. Arbeta med att låta känslorna komma och lär känna dem istället för att skjuta bort dem.

Hur upplever du olika känslor? Kan du genomföra din idrott med de känslorna? Vilka känslor är jobbigast att känna? Hur kan du bli mer ok med de känslorna? Kan du bli kompis med de känslorna också?

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash 

Bryt negativa tankebanor

Vi tänker alla negativa tankar då och då, vare sig vi vill eller inte, det är naturligt och det hjälper oss att undvika faror. Nedan ger vi ett exempel på hur tankar som upplevs vara negativa faktiskt kan hjälpa idrottare.

En ishockeyspelare vid namn Amira ska spela en match med hennes lag. Under uppvärmningen på isen ser hon spelarna i det andra laget och tänker ”Shit dom ser bra ut! Det här kommer att bli riktigt tufft!”

Tankarna i exemplet ovan kanske hjälper Amira att bli lite mer uppmärksam och spela lite enklare i början av matchen. Det kan också göra att hon inser att det gäller att satsa järnet, att det bästa sättet att vinna på är att våga (och lära), att ”go for it”.

”Å nej vad jag har blivit svag”. Den negativa tanken är kanske sann. Du har inte tränat på gymmet som planerat vilket har lett till att du inte är lika stark som du annars hade varit. Den insikten kan motivera dig till att ta tag i din fysträning och bli starkare.

Tankarna som nämns ovan kan vi använda för att lära oss eller ta tag i saker, bli konstruktiva. Ingenting blir dock bra av att vi fastnar i dem och ältar dem. Lär dig av dem och gå vidare.

Tankar som ”Jag är sämst”, eller ”Allting var verkligen skit idag” är hårdare och de är troligtvis inte heller sanna. Att vara sämst på allt är omöjligt och det beror verkligen på hur du definierar att vara sämst. Allt var nog inte heller skit idag, det fanns förmodligen många saker som var bra och som du gjorde bra.

Hur bryter man negativa tankebanor då? Nedan ger vi några exempel:

  • Gör något annat eller prata med någon, byt fysisk plats om möjligt.
  • Acceptera att du inte kan bli av med en känsla/eller tankar på samma sätt som du kan byta kläder. Visst, ibland byts känslor ut snabbt men ibland stannar de längre. Risken att de stannar längre ökar till och ofta om vi verkligen inte vill uppleva dem.
  • Prata med andra om hur du tänker, det är ofta ett bra sätt att få perspektiv på det du tänker och kan hjälpa dig inse att det inte är så farligt som du tror.
  • Sätt ord på tankarna ”Nu håller min kritiska hjärna på igen” och se det som tankar, inte sanningar.
  • Analysera och skriv ner hur du brukar tänka i samband med träningar och tävlingar. Det hjälper dig att tidigare identifiera de tankar som du ofta hakar fast i och som kan styra dig åt fel håll. Det gör att du nästa gång kanske kan haka loss från dem och agera på ett önskat sätt.

Du och vi kan påverka hur vi väljer att se på en tanke och vad vi väljer att göra. Väljer du att sitta kvar och tjura på rummet eller i ett hörn på badmintonanläggningen? Eller tar du dig ut från det, går ut från rummet eller hörnet, och fokuserar på rätt saker?

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Inlägget handlar om hur man kan bryta negativa tankebanor inom idrotten. Därför passar det bra att inkludera en bild på en badmintonbana.
Foto av Jirayua Yaisamer Unsplash

Fly inte det jobbiga samtalet!

”Ok, jag ska låta dig vara”

”Låt hen vara ifred.”

”Jag vill inte prata om det!”

”Vi kan prata om det sen istället”

”Bäst att inte säga någonting nu.”

Idrott kan vara väldigt utmanande (läs mer om det här: ”Idrott är krävande”). I idrotten finns ofta mycket glädje men det finns även motgångar och känslor såsom ångest, oro och nedstämdhet. De sistnämnda känslorna upplevs ofta som jobbiga, samtidigt är de naturliga. Men hur ofta pratar vi om dem?

Generellt kan vi inom idrotten bli bättre på att stanna upp i jobbiga känslor och sätta ord på vad vi känner. I början kan det kännas omöjligt, men genom träning kan man bli bättre på det. Eftersom vi ofta upplever dessa känslor inom idrotten är det viktigt att kunna hantera dem på ett bra sätt (dels när vi själva upplever dem och dels när andra gör det). Om vi hela tiden försöker undvika dem kommer vi inte lära oss.

Obehagliga känslor behöver inte vara negativa. Många gånger kan en känsla av oro och obehag motivera oss att arbeta ännu hårdare och mer fokuserat vilket gör att vi utvecklas och presterar bättre. Jobbiga känslor kan även säga oss något, vi kan lära oss av dem. Men om du blir rädd för alla jobbiga känslor, eller förbannad på dem, kommer du inte uppleva de positiva effekter de kan ha på lång sikt. Känslorna blir förmodligen också ännu jobbigare då.

När vi upplever en jobbig känsla är den första impulsen ofta att fly från situationen. För många är det därför bra att träna på att oftare stanna upp och samtala om det viktiga, även om det är jobbigt. Våga prata om hur det känns. Stäng inte bara dörren till de jobbiga känslorna, ta mod och våga öppna upp dörren till dem.                                                     

För att utmana dig själv kan du testa att alltid stanna kvar i jobbiga känslorna, att inte gå iväg, och ge dig själv möjligheten att arbeta med känslorna. För om du hela tiden öppnar flyktdörren kommer det med tiden bli mer och mer lockande att välja den.

Som förälder/tränare kan du hjälpa idrottare genom att vara nyfiken och ställa öppna frågor. Utmana ibland idrottaren även när det känns som jobbigast. Här finns fler saker som kan vara bra att tänka på:

  • Om du vill att hen ska vilja fortsätta prata med dig om svåra saker i framtiden är det
    viktigt att anstränga dig för att hantera dessa samtal på ett bra sätt
  • Det är ok för idrottaren att tycka det är jobbigt
  • Kritisera inte idrottarens känslor
  • Uppmuntra idrottaren att försöka beskriva med ord hur hen känner
  • Arbeta med att själv vara lugn
  • Arbeta med att inte ta åt dig och bli defensiv om du får kritik, det viktiga är att idrottaren berättar hur hen känner
  • Ha tålamod
  • Om det blir tyst så våga vara kvar i tystnaden
  • Arbeta med att undvika en massa lösningar ibland är det viktigare att bara finnas där och lyssna
  • Ställ öppna frågor
  • Låt idrottaren prata till punkt (avbryt inte) även om det är något som är jobbigt för dig att höra
  • Berätta för idrottaren att du uppskattar att hen berättar hur hen känner

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Alain Wong på Unsplash

Jag kan alltid lära mig något

En bra inställning inför, under och efter träningar/tävlingar är (1) att sträva efter att lära sig så mycket som möjligt och (2) att man alltid kan lära sig något, oavsett om det gäller bra eller dåliga prestationer.

Om idrottaren lär sig något under tävlingen så har hen fått ut något av den, då har den varit givande även om varken prestationen eller resultatet har varit positivt. Man kan få nya insikter, idéer och lärdomar och man kan eventuellt träna på något i den specifika situationen, vilket gör att man utvecklar vissa färdigheter. Förmodligen så har idrottaren även gjort åtminstone vissa saker bra, och det är viktigt att ta med sig det.

Om man arbetar med att inte bli lika knäckt efter en dålig tävling kan man skapa bättre förutsättningar inför nästa tävling. Om badmintonspelaren Nora inte surar lika länge efter den dåliga matchen och inte slår på sig själv lika mycket så kanske hon inte känner lika mycket oro inför nästa tävling. Hon kanske inte heller blir lika nervös när det börjar dra ihop sig i avgörande set i finalen.

Om tennisspelaren Gabriel är nervös när han ska serva hem matchen kan han träna på att göra det han ska fast han är tight. Det hjälper honom att hantera situationen så bra som möjligt och det gör att han blir bättre på att hantera viktiga lägen i framtiden. Det kan vara jobbigt för Gabriel att vara tight och nervös i det läget under tennismatchen men för att kunna prestera bra under matcher i fortsättningen behöver han lära sig att hantera det. Bästa sättet att bli bra på det är att träna på det. Arbeta med att acceptera nervositeten och spela på det sätt han vill. Arbeta med att acceptera misstagen och ge sig själv beröm för att han vågade möta bollen och slå igenom slaget ordentligt fast han var tight.

Om innebandylaget ligger under med tre mål efter sju minuter så är det ett jättebra tillfälle att träna på att fortsätta vara positiva, stötta varandra och fortsätta med bra beteenden i ett jobbigt underläge. Det skapar självförtroende, utvecklar viktiga förmågor och ger goda förutsättningar inför nästa underläge.

Det handlar inte om att allt ska vara bra och positivt. Det kommer det ändå inte att vara, hur mycket man än vill det. Därför handlar det snarare om att acceptera situationen och göra det bästa av det (det är aldrig fel).

Det är ok att saker inte är bra eller känns bra och man kan träna på att göra det man ska fast det inte är bra. Att orka göra det man ska fast det är jobbigt kräver träning och det underlättar även med bra förutsättningar, till exempel bra återhämtning (sömn, mat, balans).

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Jag har mindre press på mig i den här matchen! Skönt!

En vanlig kommentar från idrottare inför vissa tävlingar är ”Skönt! Jag har mindre press på mig under den här tävlingen så därför kommer jag kunna prestera bra!”. Inför tävlingar känner de ibland mindre press och upplever då att de kan prestera bättre jämfört med om de skulle uppleva mycket press. De blir därför glada och känner sig lättade när de känner så inför en tävling.

En del idrottare upplever mindre press när de möter motståndare som på pappret är bättre eller när de kommer tillbaka från ett längre uppehåll (till exempel orsakat av en skada). De själva och personer i deras omgivning kanske då har lägre förväntningar på att de kommer att vinna eller placera sig bra och att det därför inte är lika farligt att göra misstag och förlora. De upplever då att de kan prestera bättre (till exempel spela ut mer).

Problemet är att om de upplever att det är bra och skönt när de tävlar under låg press så kommer det per definition att vara dåligt och jobbigt för dem när pressen är hög. Genom att tänka och prata om det på det sättet är de delaktiga i att göra press till ett problem och något de vill undvika. Om man har det perspektivet så kommer det att bli jobbigt. Press går inte att undvika om man vill prestera bra i tävlingsidrott, man kommer uppleva press då och då. Press är också något väldigt flyktigt och nyckfullt, plötsligt när man minst anar det kan det att slå till.

Det är förståeligt att det är skönare och lättare under vissa tävlingar men det är viktigt att arbeta med det och inte se det som skönt eller bra när man upplever mindre press. Varje tävling har sina utmaningar och möjligheter. Fokusera inte på om du känner press eller inte och om det är bra eller dåligt. Jobba med att kunna hantera situationen så bra som möjligt oavsett om du upplever press eller inte. Se det som en utmaning, arbeta med att acceptera de känslor du upplever, gör ditt bästa och stötta dig själv i processen (läs mer om det här: ”Hur kan jag/vi bli bättre på att vinna mot dem som är sämre?”).

För att bli bättre på att prestera under hög press är det viktigt att kunna hantera pressen och träna på att prestera så bra som möjligt under sådana förhållanden. Nyckeln är inte att smita undan pressen, för förr eller senare kommer den och då vill man kunna hantera den på ett bra sätt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Texten handlar om press och idrottspsykologi. Därför har vi med en bild på en tennisspelare som spelar tennis inför massor av journalister och publik.