Lärande idrottare

Som tränare är det bra att hjälpa idrottarna bli lärande idrottare. Idrottare som vill utvecklas och bli bättre och som strävar efter att bli bra på att lära sig. Lärande idrottare har en stark inre motivation, de förbereder sig inför träningar, inför övningar och tävlingar. De vet vad de ska fokusera på och arbeta med och de gör sitt bästa. De arbetar med att vara närvarande i nuet, de reflekterar över sina prestationer, vad de vill göra bättre, hur de ska göra bättre och vad de gör bra.

För att hjälpa idrottarna bli lärande idrottare är det viktigt att utgå från idrottarna, att möta dem där de är. Det är viktigt att förstå att det är idrottarnas idrottande, de gör det för sin skull inte för dig som tränare eller för deras föräldrar. Idrottarna behöver vara inkluderade i arbetet. Ju mer man kan inkludera idrottarna desto bättre. Det är viktigt att ge dem utrymme att reflektera och att man hjälper dem att bli bättre på det. Det är viktigare att idrottarna blir bra på att analysera sina egna prestationer än att ge dem feedback. Hjälp idrottarna att själva förstå. Självklart är det dock viktigt med både korrigerande och positiv feedback men arbeta med feedbacken för att hjälpa idrottarna att bli bättre och framförallt för att hjälpa dem förstå idrotten och sitt idrottande. Det viktigaste är kanske att ge feedback när idrottarna själva inte har informationen, när de inte ser det du som tränare ser. När den informationen är viktig. Och när de agerar med rätt beteenden (till-beteenden) och misslyckas, då kan det vara viktigt att ibland hjälpa dem förstå att de agerade rätt.

Framför allt är det viktigt att arbeta med att ställa frågor som får dem att själva reflektera, analysera och hitta svaren samt att arbeta med att sätta dem i olika situationer då de får lösa problem, hantera utmaningar och lära sig själva.

Hur arbetar du för att hjälpa idrottarna att bli lärande idrottare? Är det något du kan ändra på att för att skapa bättre förutsättningar för det?

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Foto av Scott Webb på Unsplash

Att acceptera förvirring och ovisshet

– Hur vill du göra?
– Jag vet inte!

Det är ok att inte veta, låt det få ta tid. Du kanske inte vet just nu, men imorgon eller om en vecka kanske du har fått mer information och kan då fatta ett bra beslut. Allting behöver inte lösas på en gång.

För att vänta behöver vi ha tålamod. Det gäller idrottarna själva, tränare, föräldrar och andra viktiga personer runt individen. För idrottaren är det viktigt att träna på tålamodet, att förstå vikten av det och förstärka rätt beteenden. Vi runt idrottaren behöver själva arbeta med vårt tålamod, tänka långsiktigt och hjälpa till genom att skapa bra förutsättningar för hen.

Många idrottare varken får eller ger sig tiden de behöver för att reflektera, det ska gå snabbt och förslag på lösning ska helst komma direkt efter att problemet har uppstått. När Edison uppfann glödlampan gjorde han det inte över en natt, det tog tid. Vi behöver tid även inom idrotten. För att komma dit behöver vi arbeta med strukturer på ett bra sätt och idrottarna behöver arbeta med att prioritera rätt, arbeta med tålamod och planera in tid för återhämtning och reflektion.

Det är viktigt att idrottarna får guida sig själva, vi kan inte alltid tala om för dem hur de ska lösa situationen. Då ser man ofta hur de tappar suget. Det är bra om vi runt idrottaren orkar ställa de svåra frågorna som tvingar idrottaren tillbaka till sig själv och sina egna svar och ansvar. Hjälp inte till att skapa genvägar, dessa och nya genvägar kommer i så fall användas mer och mer.

För idrottarna är det viktigt att själva förstå att det är helt ok att inte veta allt hela tiden. Förvirring kan ibland leda till någonting bättre. Över tid.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)